Hundhatarna

Linux_med_GutefarLinux träffade ett gutefår vid Hoburgen idag…

Idag lärde jag mig något nytt när jag läste Susan Cain:s bok Tyst.

“Till exempel beter sig vissa människor dominant mot jämställda kollegor och underordnande men fogligt i förhållande till auktoriteter; andra beter sig precis tvärt om.”

Jag kallar inte den första kategorin för “vissa människor” utan för fega människor. Och själv tillhör jag, vare sig jag vill eller inte, den senare kategorin. Kanske beror det på, precis som Sven Delblanc beskriver uppkomsten av sitt förakt och misstro mot auktoriteter, på en far som missbrukade sin överordnade ställning.

 

Idag var jag på Burgsviks marknad. Jag och min golden retriever Linux hade precis kommit till marknaden och begivit oss till Amnesty:s bokstånd. Där fick Linux ett verbalt och fysiskt utspel av glädje. Han skällde och hoppade runt. Då säger en satans sur kärringjävel:

“En sådan hund ska man inte ha med sig på marknad.”

Jag tittade en stund på henne och jag såg att hon stod och muttrade men pga musiken så hörd jag inte vad hon sa. Men jag sade till henne att:

“Om du får prata så varför ska inte han få prata?”

Sedan var jag så jävla förbannad och disharmonisk att jag och Linux gick hem direkt.

 

Jag är så trött på hundhatarna. Och jag hyser ett så djupt förakt för deras vanligtvis bristande intelligens. Kärringjäveln på marknaden fattade uppenbarligen inte att Linux var glad, inte aggressiv. Och i vanliga fall brukar jag få höra direkt eller bakom ryggen att det är lag på att hundar ska vara kopplade. Jag tycker det är så jävla korkat och så in i helvetes inskränkt om man inte kommer på något bättre argument för att hundar ska vara kopplade än att det är lag på det. Dessutom vet vanligtvis inte dessa som framhåller lagen som sitt främsta argument vilka lagar som gäller. De har inte en aning om vad de pratar om. De känner inte till att det i de flesta kommuner finns en lokal ordningsstadga som påbjuder kopplingstvång i tätort och en förordning från Naturvårdverket som föreskriver kopplingstvång i naturen under sommarmånaderna. Givetvis har de heller ingen aning om detaljerna i dessa lagar. De som gnäller på mig och tjatar om att hundar enligt lag ska hållas kopplade är helt enkelt idioter. Jag skiter i dem. Däremot har jag träffat på människor som tycker jag ska hålla min hund kopplad eftersom det finns människor som är hundrädda. Det är ett argument som jag finner värt att beakta. Och efter att ha skrämmt upp en kille högt upp i ett två meter högt gunnebostängsel så har jag visst förbarmande för hundrädda. Men så tänker jag: Mina egna demoner och min egen oro är det ingen jävel som bryr sig om. Jag tvingas lära mig leva med dem och den plågsamma oro de innebär. Så varför ska då jag ta hänsyn till andras fobier? För det är en fobi och ingen rationell oro som driver någon att klättra två meter upp i ett gunnebostängsel när han möter en golden retriever. Så ni hundrädda: Jobba med er rädsla, det tvingas jag göra.

Sedan finns det de som ogillar hundar av ren princip. Varför bestämmer sig människor för att hata hundar? Själv är jag inte kattvän. Men jag är heller inte katthatare. Jag försöker inte köra över katter som går på vägen. För mig är det inga besvär att sakta ner bilen och låta katter stillsamt passera framför min bil medan jag förlorar några sekunder eller minuter. Jag tycker till och med det är trevligt om det kommer in en katt på min lilla markplätt på baksidan av min lägenhet. Jag satt en dag och verkligen fascinerades och beundrade en katt som balanserade högst upp på spaljén mellan min och grannens uteplats. Ändå gillar jag inte katter. Men jag hatar dem inte heller. Så varför hatar vissa människor hundar?

 

När jag bodde i huvudstaden och en gång skulle åka in till city lade sig min dåvarande golden retriever Alfa mellan sätena i tunnelbanevagnen så hans framtassar stack ut en decimeter i gången. Vid Kristineberg kliver det på en man. Jag råkade få sen hans fötter i ögonvrån när jag satt och läste. Jag såg på hans fötter att han funderade på att kliva på Alfa:s tassar. Men han gjorde det inte utan gick och satte sig en bit bort. Jag förstod att han var hundhatare. Jag retade upp mig som fan. Funderade på att ge honom en smäll i nyllet. Men kom fram till att det skulle sluta med att jag åkte dit för misshandel. Men när tunnelbanetåget lämnade Torildsplan gick jag bort och ställde mig bakom honom. Sedan tog jag ett väldigt stadigt grepp om hans örsnibb. Han blev så klart förvånad och försökte resa sig upp. Men det gick ju inte eftersom jag höll honom stenhårt i örsnibben. Sedan läste jag lusen av honom. Jag sade bland annat till honom att:

“Om du inte gillar hundar så kan du vara så förbannat vänlig att sätta dig i en vagn där man inte får ha hundar.”

Precis när tåget skulle lämna Fridhemsplan släppte jag hans öra och klev av. Jag hoppas den jävla hundhataren lärde sig något mellan de två stationerna, Torildsplan och Fridhemsplan, som jag höll fast honom i örsnibben.

—–
Andra bloggar som skriver intressant!

Golden retrievern Linux ränner på klipporna





Linux kan ägna mycket tid åt att jaga de vita gässen som rusar in mot stranden. Men det är svårt att stå på stranden och få bra bilder av detta. Så ni får hålla till godo med dessa som visar Linux i förflyttning mellan attackerna.

När Linux hållt på ett tag, och svalt en massa vatten, så blir han jäkligt lös i magen. Ibland riktigt sprutar det ur honom.

På tal om spruta: Det finns många trosföreställningar om vad hundar får, och inte får, äta.
En sådan är lök. Min förra hund Alfa hade köttbullar som basföda. Och köttbullar innehåller lök… Dessutom åt han chili con carne och kebab och allt möjligt annat gott som innehåller lök. Kanske hade han blivit 20 år och inte bara 15 om han inte fått äta dessa goda rätter utan tvingats hålla sig till enbart torrfoder. Men Alfa hade ett fint rosa tandkött även på sin ålders höst, vilket visar att han inte hade brist på röda blodkroppar…
En annan är choklad. Linux och jag brukar ligga i sängen, titta på tv och dela på ett par 200 grams chokladkakor. Nu delar vi inte riktigt rättvist, såvida man inte utgår från vår vikt. Jag ger Linux en chokladruta och mig själv två, tills kakorna är slut. Men för att en hund ska bli dålig av choklad måste den äta en hel del, åtminstone om det är ljus choklad, vilket vi äter. Veterinären.nu skriver:

Choklad innehåller xantinalkaloider, bla teobromin som har en stimulerande effekt på nervsystemet. Människor känner sig upp-piggade (vid normal konsumtion)  medan hundar är mycket känsligare, vilket kan få dödliga konsekvenser när både hjärna och hjärta blir överstimulerade.

En dödlig dos teobromin är ca 100-200mg per kilo kroppsvikt men redan doser på 20mg/kilo kroppsvikt kan ge förgiftningssymtom. Halten teobromin varierar väldigt mellan olika choklad typer men mörk choklad innehåller vanligen ca 10-15mg teobromin per gram choklad medan mjölkchoklad innehåller ca 2mg per gram. Det är alltså farligare att äta mörk choklad än ljus.

Symptomen på chokladförgiftning är:

Symtomen kommer vanligen inom 2-4 timmar men kan komma efter 24 timmar. Typiskt ses först tecken på illamående, dregling, ökad törst och oro följt av kräkningar, diarre och buksmärtor. Hunden verkar rastlös, andas snabbt och får snabb, eventuellt oregelbunden, hjärtrytm. Gången blir stel, vinglig och i svåra fall tillstöter kramper och koma varefter hunden dör.

Linux som väger in på 31.5 kilo kan alltså äta drygt 300 gram ljus choklad innan han teoretiskt blir chokladförgiftad. När vi smaskar så brukar jag hålla det så han får max omkring 100 gram. Jag vill att han ska njuta, inte bli sjuk eller dö.

Linux och jag har sista tiden skaffat oss vanan att äta medan vi åker bil. Det kan vara en påse bullar som vi delar lika. Men vår största passion just nu är sådant där yoghurtgodis. Av dessa föredrar vi bananchips, cashewnötter, kokostoppar och lakrits. Vi brukar köpa ett drygt halvkilo (kostar 149 kr/kg) i Hemse och smälla i oss allt på vägen hem. Och då delar vi broderligt: en bit till mig, en bit till Linux.

Vi äter inte bara godis. Lika bra jag berättar om hur Linux har det på matfronten i övrigt.
Torrfoder gillar Linux inte så värst. Han har alltid en skål framme med Eukanuba torrfoder, som han kan äta om han känner att han håller på att svälta ihjäl. Men torrfodret är väldigt drygt.
Till frukost – hemma eller på utflykt – brukar Linux få en halv burk (ca: 620 gram) Eldorado burkmat. Ibland får han en macka – gjord på mitt hembakade rågbröd – med ost. Men oftast blir det burkmat.
Till middag blir det vanligtvis köttbullar (drygt 200 gram), kebabflarn (drygt 200 gram) eller stekt köttfärs (drygt 200 gram). Är han mer hungrig får han äta av sitt torrfoder.
Innan sänggåendet blir det samma som till frukost, dvs burkmat eller macka.
Sedan har vi en tradition. Varje gång vi är i Visby går vi till McDonalds där Linux får tre cheesburgare. Det är en tradition Linux fått ta över efter Alfa.

Så alla hundägare: skäm bort era hundar…

En promenad längs stranden utanför Burgsvik på Gotland

130204-001

130204-002

130204-003

130204-004

130204-005

130204-006

130204-007

130204-008

130204-009

130204-010

130204-011

130204-012

130204-013

Bilderna finns att se i betydligt större format på burgsvik.se.

Ibland tar det emot lite att gå på morgonpromenad.
Den största orsaken till motståndet är att det blir samma runda varje morgon. Så har det varit sedan jag skaffade Linux vid påsk förra året. Unga hundar ska inte gå så långt och därför har jag ännu inte börjat gå heldagsvandringar med matsäck. På onsdag är Linux ett år och då har jag bestämt mig för att börja gå de promenader jag längtat efter – heldagsvandringar.
En annan orsak är att jag sedan i höstas satsat ganska hårt på att gå ner i vikt. Därför blir det ett jävla rännande. Morgonpromenaden brukar vara mellan en och en halv timme och två timmar. Sedan blir det en dryg timmes eftermiddagspromenad. Och sedna en kvälls-/nattpromenad på mellan en halv och en timme. Det blir alltså väldigt mycket promenerande, vilket kan bli lite tjatigt. Men det har haft resultat. Jag har gått från enormt skitfet (110 kilo och ett BMI på 37) till en nuvarande vikt på 83,5 kilo. Jag har alltså gått ner 26,5 kilo – hittills. Nu blir jag inte längre illamående (nakenshockad) när jag ser mig naken i spegeln. Nu blir istället lite småkåt på mig själv. 🙂 Men mina homosexuella böjelser omfattar bara mig själv – sorry grabbar. 😉
En annan orsak som gör att morgonpromenaden kan kännas jobbig är vädret. Idag var det ett grått och småruggit väder med en temperatur runt nollan. Inte alls lockande att ge sig ut i. Men det märkliga är att väder som upplevs motbjudande kan vara väldigt bra fotoväder.

Jag upplevde idag att det var ett fantastiskt fotoväder. Det fanns en färgton på himlen, som gjorde att himlen inte blev helt utfrätt (kritvit). Och landskapet blev i stort sätt skugglöst, vilket gjorde att det blev en, enligt mig, häftig stämning i bilderna. Det jag såg på kamerans display var vackrare än det jag just då upplevde med ögonen. Sedan var det bara att försöka förvalta de nytagna bilderna i det digitala mörkrummet…

På den analoga tiden, då man kopierade bilder, gick man bara efter vad ögonen såg. Vid digital bildbehandling har man massa mätverktyg och, framför allt, histogram för att bedömma bilder. Det första man får lära sig är att använda ett verktyg som heter Nivåer. Nivåer visar ett histogram. Sedan ska man (efter vad man får lära sig) justera histogrammet så att det mörkaste i bilden blir svart och det ljusaste blir vitt. Gör man då detta, som är det första man lär sig vid digital bildbehandling, på t ex en bild tagen vid dimma så utplånar man dimman. Den känsla man hade när bilden togs, och som man ser på kamerans display, försvinner. Detta misstag har jag fram till idag nästan alltid gjort. Så jävla indoktrinerad har jag varit. Men när jag gick hem idag bestämde jag mig för att lita enbart på mina ögon.

För att göra det så enkelt som möjlig för mig att göra bildkollektioner, med enhetligt utseende, så kör jag alltid min kamera (idag Canon G12) på manuell inställning av exponeringen. Idag var det 160 ISO, bländare 5,6 och 1/50 sekund. Då blir alla bilder lika exponerade, förutsatt förståss att ljuset inte ändras. För att bestämma den bästa exponeringen använder jag alltid histogrammet i kameran. Då ser jag till att alla toner, från svart till vitt, om möjligt, ryms inom det tonomfång som kameran klarar av.

Väl hemma körde jag in bilderna i min stationära Debian/GNU-Linux -baserade dator. Importerade bilderna i Dark Table – mitt nuvarande favoritverktyg för att behandla raw-filer. Sedan sket jag fullständigt i allt vad exponering, nivåer och histogram heter – eftersom bilderna var bra exponerade i kameran och jag inte ville sabba känslan genom att öka kontrasten.
Jag gick ”bara” igenom bilderna, lite fram och tillbaka, och rattade och försökte hitta bästa gemensamma vitbalansinställning och dito färgmättnadsinställning. När jag väl funnit bästa vitbalansinställning och färgmättnadsinställning sparade jag alla bilder med samma inställning.

Något mer än vitbalans och färgmättnad gjorde jag alltså inte. Men den bild där Linux springer i vattnet hade en sned horisont varför jag rätade upp den.
Jag beskär alltid (åtminstone i 99,5 % av fallen) mina bilder direkt i kameran, i fotograferingsögonblicket. Det är en positiv utmaning som genom åren skärpt mitt bildsinne.

De färdigbehandlade bilderna sparar jag i tif-format. När jag sedan ska använda bilderna så kör jag dem i Phatch. En batch(mass)-behandlare som jag har några olika mallar till. Mallarna för olika storlekar, med mera. Mallarna skalar bilderna, lägger på en text och skärper bilden. Så det går väldigt snabbt att fixa till ett helt gäng bilder.

Nu ska jag sticka ut hakan. Detta ämne orsakade verkligen en het strid för några år sedan på Fotosidan:s forum. Det var jag mot klabbet. 😉 Men som John Stuart Mill tycker, så tycker också jag, att det behövs människor som tänker själva och vågar sticka ut bortom den dumma indoktrinerade massans fega horisont. 😐 Och jag tror mer på mina ögon än på andras doktriner.
Jag använder inte oskarp mask när jag skräper mina bilder. Kom igen och ge mig verbala snytingar nu, och berätta hur fel jag gör, era dumma indoktrinerade nollor.
Jag hade alltid använt oskarp mask ända tills jag flyttade från Stockholm till Burgsvik. Då började jag fotografera natur. Och då upptäckte jag att grässtån samt löv och liknande mindre ting blev väldigt otydliga med oskarp mask. Och det kan man förstå eftersom oskarp mask först gör bilden oskarpare (med gausisk oskärpa) innan det gör bilden skarpare. Det fattar man ju; att små detaljer som grässtån och trädens löv förlorar sina detaljer och sina konturer om man kör gausisk oskärpa på dem. Och har väl detaljerna försvuunnit (i oskarp masks första steg) så går de inte att återställa med att sedan lägga på skärpa.
Därför använder jag det uppskärpningsverktyg som kort och gott heter just skärpa.

Det var allt jag hade att bjuda på för idag.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Linux – en charmig, klok och underbar golden retriever

DSC_2262

DSC_2266

Det är inte så lätt att fotografera Linux. Eftersom han ska ha allt man själv eller någon annan har i handen/händerna så kommer han springande i full fart om man lyfter upp en kamera. Men i förrgår, dagen innan Linux blev 11 månader blev det ett par bilder i alla fall.
Orsaken till att de är i svartvitt är att jag inte får till det i färg.
Eftersom jag vill ha en jävla massa färg i mina färgbilder blir Linux antingen djupt röd-gul eller, om jag minskar färgen på bara honom, blaskig och kontrastlös.
I vilket fall så…
Så tog vi en rejäl promenad på Storsudrets (Gotlands södra spets) östra sida. Det gäller att passa på när det inte går några kor ute. De är livsfarliga för hundar.
Efter att ett fartyg hamnat i sjönöd och blivit av med däckslasten så har det flutit iland en väldig massa virke runt Storsudrets kuster. De bästa bitarna har lokalbefolkningen redan varit ute och samlat in.
Skulle kunna skriva en hel del superlativ om Linux men föredrar att fokusera på den Janis Joplin-samling jag nyss laddade ner via Pirate Bay. Den är grym. Speciellt liveversionerna. Inte minst introt till ’Tell Mama’ där Janis med sin spruckna röst säger ”All right. I’m ready man.”. Hur coolt som helst. Nu måste jag ju fixa röka så jag verkligen kommer i stämning för denna underbara svängiga samling. Janis Joplin är ju jättebra, men blir ännu bättre med braj.

All right. I’m ready man.