Jag är ägare till golden retriverhannen Alfa som är 11 år. Han är min första hund och jag har inte haft någon tidigare erfarenhet av hundar. Vi har heller inte gått någon som helst hundkurs. Men jag har läst ett par allmänna böcker om hundar men lärde mig mest av ”psykologiboken” ”I huvudet på hunden”. Trots att jag är nybörjare på hunduppfostran har jag ”fostrat” en hund som är kapabel att klara sig helt på egen hand bland trafik och människor i en storstad som Stockholm, där Alfa levt sina första nio år.
Det jag under åren som hundägare reagerat på är hur empatistörda majoriteten hundägare är. Eftersom de inte alls kan känna med hunden, samt förstå och vilja tillgodose hundens intressen, anser jag att de inte skulle få ha hund. Det tidigare föreslagna hundkörkortet råder inte bot på bristande empati. Körkortet är endast till för att tillgodose krav från människor i hundens omgivning genom att ytterligare inskränka och därmed försämra livet för hunden. Hundkörkort stöds av brukshundsfascisterna i Svenska kennelklubben vilket är en organisation som pläderar för utplånandet av hundens egen initiativförmåga för att stärka hundägarnas makt över sina hundar. Hunden ska enligt brukshundsfascisterna vara människans slav och lyda hundägarnas kommandon utan minsta fördröjning. Det är det brukshundsfascisternas dressyr syftar till.
I går i Hundskolan , som är ett inslag i TV-programmet Gokväll, såg jag ett tydligt exempel på hur hundens egen initiativförmåga och hundens vilja att tillfredsställa sina egna intressen anses vara ett felaktigt beteende hos hunden.
Golden retriverhannen Nalle skulle ”korrigeras” för att han var så nyfiken på, och intresserad av, andra hundar att han använde sig av metoden att lägga sig ner när han och matte mötte andra hundar. Troligen, vilket inte framgick av programmet, hade ägaren som vana att hindra sin hund varje gång hunden försökte ta kontakt med andra hundar. Den oviljan, att tillgodose hundens behov av sociala kontakter, hade då resulterat i ett felbeteende enligt matte och Hundskolans hunddressör Barbro Börjessons sätt att se på saken. Därför gav gårdagens avsnitt av Hundskolan en uppvisning av undertryckande av hundens vilja genom plågsamma ryck i koppel.
Men hur skulle det kännas för matte och hunddressören att själva ha en snara runt halsen som någon rycker hårt i så fort man vill stanna eller gå en annan väg en den som håller i andra änden av snöret? Empati är att kunna föreställa sig hur man skulle uppleva situationer som man själv aldrig drabbats av. Har man inte förmåga till den inlevelsen är man inte lämpad att över huvud taget äga eller rå om någon annan varelse.
Hela min ”uppfostran” av Alfa har jag grundat på empati. Utifrån min föreställning av hur jag själv skulle vilja bli behandlad har jag behandlat Alfa. Från första början som hundägare ansåg jag att det är bättre att kommunicera med ord i stället för med ryck och slit i kopplet. Därför går Alfa, i stort sett, aldrig i koppel.
I stället för att skrika kommandon, som på någon jävla militärmanöver, pratar jag med Alfa i vanlig samtalston. Från första början har jag pratat mycket med Alfa precis som när man går med en vän. På så vis har Alfa fått ett allt större ordförråd och förståelse för vad jag säger. Samtalston funkar i all lägen. I stället för att rycka i ett koppel när Alfa ska ändra riktning, och framkalla obehag så som de empatistörda hundägarna gör, så talar jag med Alfa och säger, samtidigt som jag pekar: ”Nu går vi däråt.”
När vi möter andra hundar så vill Alfa precis som ”problemhunden” i Hundskolan kolla in och kanske hälsa på mötande hundar. Och den tid det tar offrar jag mycket gärna för att Alfa ska få tillgodose sitt intresse. Jag tycker det är för jävligt när människor är så missunsamma mot sina hundar att de varken ger dem tid att lukta eller hälsa på andra hundar under promenaderna. Den som har minsta lilla empati, eller för den delen kunskap om hundars psyke, vet att enbart en rask promenad, i koppel tätt vid sin ägares sida, inte är nog för att tillfredsställa hundens behov av stimulans.
I stället för att arbeta med att få hunden att bete sig ”rätt” i koppel så lär hunden att gå lös och klara av alla situationen som kan uppstå såsom trafik och möte med andra hundar och människor.
Låt gärna hunden bestämma vad den vill göra och vart ni ska gå. Det mår hunden bra av. Men det är uppenbart att många människor i vårt samhälle känner sig maktlösa och därför skaffar hund bara för att ha någon att själv får härska över och hävda sig emot. Dessa borde fråntas rätten att äga och rå om levande varelser.
P.S. Jag har inte sett mer än en drygt en handfull avsnitt av Hundskolan.I de tidigare avsnitt jag sett, före gårdagens, anser jag att hunddressör Barbro Börjesson uppträtt föredömligt och gjort ett fantastiskt bra jobb med att får ordning på faktiska problembeteenden som dessa hundar uppvisat. D.S.