Framställningen av klimathotet präglas av aktörernas egenintresse

Häromdagen utkom Sven Börjessons avslöjande bok En klimathistoria som e-bok. Igår tänkte jag att; Jag har intressantare saker att läsa. Och beslutade mig för att inte köpa boken. Men nu hittade jag en intervju med Sven Börjesson där han berättar enbart hyperintressanta saker om miljön/klimatet och om hur det framställs i media och av politiker. Så efter att ha postat detta tänker jag gå direkt in på Bokus och köpa boken och därefter ägna lördagseftermiddagen åt att läsa den. Nedan har jag sammanställt det jag tycker var det absolut intressantaste i intervjun med Sven Börjesson. Läs det! Men välj gärna att gå direkt till intervjun Klimathotet ett test på den granskande journalistiken och läs hela, så du inte missar ett enda ord. De är dynamit.


Det går inte att förstå klimatfrågan utan ett historiskt perspektiv, framhåller Sven Börjesson, och det gäller både klimatet som sådant och politiseringen av frågan.

Till exempel sticker 1930-talet ut som ett av de varmaste decennierna under det förra seklet. Det årtiondet var vintrarna i Sverige (december-februari) en grad varmare än vintrarna 2010-2019. Trettiotalets medier berättade om smältande glaciärer och havsis, värmerekord och förändrade ekosystem. Med fyrtiotalet inleddes en kallare period, med köldkulmen i slutet av 1970-talet.

”Hotet från ett allt kyligare klimat blev ett återkommande tema i medierna. Isarna växte till i norr, växtsäsongen blev kortare, ekosystemen förändrades och vädret upplevdes som mer extremt. Läsarna bjöds på rubriker som ’Ny istid är på väg tror väderforskare’ (GP), ’1983 börjar en ny istid’ (Expressen), ’En ny istid är över oss (DN). Svenska Dagbladet illustrerade med en bild där stadshuset i Stockholm var så gott som helt täckt av snö och is”, berättar Sven Börjesson.

Knappt hade medeltemperaturen börjat stiga uppåt igen innan hotbilden blev den motsatta. Detta skedde uttryckligen i en politisk kontext, baserat på den så kallade Brundtlandrapporten 1987 om sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring.

 

Det är skäl att understryka att IPCC är en mellanstatlig organisation där delegaterna till mycket stor del kommer från departement och statliga myndigheter. Trots det beskriver tidningar gärna, som inför IPCC-mötet i Stockholm hösten 2013, tjänstemännen och deras kollegor som ”världens ledande klimatforskare”.

”IPCC:s uppdrag kom mer formellt att begränsas vid ett IPCC-möte i Wien 1998, då ett antal arbetsprinciper antogs. Den övergripande och inledande principen är att IPCC ska lyda under FN-organen UNEP och WMO, stödja klimatkonventionen och ge stöd åt den process som bygger på politiska beslut.”

”IPCCs uppdrag är alltså att driva politik, inte att förutsättningslöst ställa frågor. Det avskriver naturligtvis inte per automatik klimathotet, men en seriös journalist måste hela tiden ha den saken i minnet”, säger Sven Börjesson.

”Det luriga är att skillnad måste göras mellan IPCC:s vetenskapliga huvudrapport, som tas fram av forskare, och den sammanställning för beslutsfattare (Summary for Policymakers) som presenteras vid klimatpanelens stora möten. Den vetenskapliga rapporten är med sin breda genomgång av forskningsresultat på många sätt en bra källa över forskningsläget. Åtminstone har det varit så.”

”Sammanfattningen för beslutsfattare däremot är ett politiskt dokument. Utkastet görs av forskarna, men den slutliga versionen förhandlas fram av regeringarnas representanter. På några centrala punkter har de två dokumenten skilt sig åt”, säger Sven Börjesson.

”Till exempel framkommer i IPCC-rapporterna 2007 och 2013 att instrålningen från solen har ökat sedan 1980-talet. En ökning som, enligt rapporten, kan bero på renare luft och/eller minskad molnighet. Den ökade instrålningen har enligt rapporten 2013 haft minst lika stor betydelse för uppvärmningen som ökningen av växthusgaser. Något som inte nämns i sammanfattningen.”

 

”I dag kan de etablerade miljöorganisationerna snarare ses som etablissemangets språkrör än som dess opponent.”

Han nämner Naturskyddsföreningen, vars internationella verksamhet till mycket stor del finansieras med skattepengar genom SIDA. På motsvarande sätt finansierar EU i stor skala många av de miljöorganisationer som är på plats i Bryssel. Till exempel European Environmental Bureau, en paraplyorganisation där bland andra Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna ingår, får en stor del av sina kostnader täckta direkt från EU eller från medlemsländerna.

”En hög post inom miljörörelsen ger också goda möjligheter att höras och synas i media och kan fungera som en språngbräda till andra attraktiva jobb eller styrelseuppdrag. En av orsakerna till att det blivit så är klimatfrågan. Det är en fråga där miljörörelsen och politikerna har stor nytta av varandra”, säger Sven Börjesson.

”Till exempel vid de stora klimatmötena är stämningen i den svenska delegationen alltid familjär och välkomnande. Journalisterna, representanterna för miljörörelsen och den svenska delegationen blir som ett lag. Alla som är med på mötet och kan intervjuas av oss journalister delar samma uppfattning: förhandlingarna går alltför trögt och många länder har alltför låga ambitioner.”

 

Det är avgörande att gå till källan. Ofta i journalistiska referat tappas väsentliga saker bort eller förvanskas.

 

En situation som alla journalister emellanåt ställs inför är att verkligheten inte bekräftar den idé man tänkt bygga artikeln eller inslaget på. Ett sådant exempel var Sven Börjessons besök på Marshallöarna.

”Under miljömötet i Rio 1992 blev jag uppmanad av en representant för Marshallöarna att besöka öarna för att med egna ögon se hur hotade de är av stigande havsnivåer. Jag fick ja från chefshåll direkt för en fyra veckors resa.”

Sven Börjesson landade på Majuroatollen, som består av ett antal mycket smala, låglänta korallöar i en ring runt en stor lagun.

”Det är så atoller ser ut. På flygplatsen möttes jag av två representanter från öarnas miljömyndighet och en bil som jag själv skulle köra till hotellet. Inget problem att hitta, eftersom det bara fanns en väg på den mycket smala huvudön. Min tanke var alltså att göra ett program om öarna som sjunker, men ingen hade någon sådan historia att berätta. En äldre kvinna mindes att hon av sin mamma hört om en storm som hade sköljt över Majuroatollen och spolat bort människor. Men jag hittade inget konkret som visade att öarna sjönk. Inte så konstigt med tanke på att de låga öarna i Majuroatollen i verkligheten växte i storlek, vilket senare forskning bekräftat.”

”Men jag upptäckte att ögruppen hade andra problem. Det var brist på sötvatten för en snabbt växande befolkning och dåliga framtidsutsikter för de yngre. Öarna lockade inte många turister. Möjligheterna till odling var extremt begränsade. Utan olika former av bistånd och andra pengaströmmar utifrån hade det varit omöjligt för så många människor att leva på öarnas mycket begränsade yta.”

Det visade sig också vara anledningen till den invitation Sven Börjesson fått.

”Jag blev under mitt besök ständigt påmind av mina två ciceroner, kungens son och landets miljöansvarige, att ett utökat bistånd från rika länder vore mycket välkommet. I det radioprogram jag gjorde berättade kungens son att hans jobb var att tillsammans med utrikesministern förhandla fram så mycket bistånd som möjligt. Det fanns alltid någon organisation eller kommitté som ville berättiga sin existens genom att ge bistånd”, sa kungasonen.”

 

”Det ligger inte i politiska partiers, forskares eller miljörörelsens intresse att kritiskt granska sina egna ståndpunkter, speciellt inte frågor som är profilfrågor och som bidrar till den egna ekonomin. Därmed inte sagt att klimathotet är en konspiration, men det går inte att bortse från egenintresset hos aktörerna”, säger Sven Börjesson.


Nu kanske ögonen har öppnats lite. Klimatförändringen behöver inte vara skapad av människan utan kan bero på naturliga variationer. Klimatet har ju varierat under hela jordens existens, dvs långt före människan.

Public service-medierna suger, men hur ska vi få till en ändring?

Den i vanliga fall så upplyfta journalistiska identiteten tycks aldrig övertrumfa karriärismen och rädslan för att stöta sig med makthavare. Om journalism ska spela någon positiv roll för demokratin, i ställer för att motverka den, måste tystnadskulturen och oviljan att berätta obekväma sanningar överges. Demokrati kräver upplysta medborgare och kan bara uppnås om samhället och politiken blir transparent. Då kan inte journalister tiga av rädsla för karriären. Hade journalister haft kurage skulle rättsövergreppen mot Julian Assange aldrig kunnat genomföras. Och skulle journalister börja berätta om övergreppen nu skulle Assange strax vara fri. Dax alltså för media och journalister att ta ansvar för demokratin och yttrandefriheten.

Hur ska vi då få ”våra” public service-medier att agera i demokratins intresse? Public service-mediernas nyhetsvärdering, vinkling och hela innehåll är en direkt kopia av de andra mainstreammedierna. Public service har därmed avskaffat sitt existensberättigande. Jag tycker det är ett hån och helt orättfärdigt att tvingas betala för denna ensidiga propaganda, en propaganda som lika väl ges av alla andra etablissemangsmedier.

Det talades och skrevs så sent som på 90-talet om mångfald i media. Att detta var värdefullt. Nu talas och skrivs det bara om att vi ska ha tilltro till public service- och mainstreammedierna och misstro sociala medier såsom bloggar och twitter. Uppenbarligen är etablissemanget skiträdda för att vi med hjälp av sociala medier ska kunna få riktig demokrati och yttrandefrihet. Men varför är de så rädda och vem i medieorganisationerna är det som är rädda? Är det de som chefar eller de som utför jobbet? Eller kanske båda parter? Och vad är de rädda för?

Min tes är att karriärismen, kombinerat med osäkra anställningar och obefintligt intresse för själva jobbet – som jag anser ska innebära att man är politik- och samhällsintresserad och på sin fritid hellre läser en bok i ämnet politik och samhälle för att bilda sig än ser dokusåpor på tv. Det kan verka elitistiskt att anse detta men journalister och media måste ha en djupare förståelse och kunskap om dessa grundläggande frågor än den pinsamma inkompetens de nu ger intryck av om de ska kunna fylla sitt påstådda demokratiska uppdrag. Dessutom måste den journalistiska identiteten, på alla nivåer inom media, vara starkare än klättermentaliteten. Den gamla föraktade, men obrydda och orädda, murveln måste bli ett ideal hellre än strävan efter en egen liveshow. Frågan är bara hur vi kan förmå ”våra” anställda inom public service-medier att byta spår. Om detta skulle jag vilja se en djupare diskussion eftersom makten numera inte utgår från folket utan från media och den samhällsklass, de en procenten, som media inte vill ifrågasätta eller avslöja.

 

Hoten mot svensk demokrati avslöjas i ny bok.

Jag förstår varför den nyligen utkomna boken Fallet Julian Assange inte recenseras eller presenteras eller diskuteras i svenska medier; Den är rena dynamiten.

FN-specialrapportör om tortyr Nils Melzer har under de senaste åren gjort en djupgrävning i hur media, rättsväsende och politiker hanterat Julian Assange. Melzer har kommit till slutsatsen att Assange utsatts för skrämsel, isolering, godtycke och förnedring, dvs psykisk tortyr. Orsaken är politisk. Assange ska straffas för att han och Wikileaks avslöjat krigsförbrytelser, brott mot mänskliga rättigheter, korruption, svågerpolitik och maktmissbruk. Och eftersom dessa brott utförts av USA så blir Assange avslöjande inte hyllat av media, rättsväsende och politiker, till skillnad mot om brotten gjorts av Ryssland, Kina, något afrikanskt land, eller sk skurkstat. I stället blir Assange straffad genom förtal, förföljelse, fängslande och psykisk tortyr. Som Melzer skriver så är mänskliga rättigheter och FN ingenting som respekteras eller tas hänsyn till av länder som Sverige och USA när andra intressen, såsom ekonomiska, anses viktigare.

Läs boken och få se Sverige så avklätt som det verkligen är, bakom den falska retoriken som varande en humanitär stormakt. Hyckleriet är enormt och är det största hotet mot den lilla rest av demokrati som återstår i Sverige.

Nils Melzer skriver:
”När jag undersökte fallet Assange hade jag ofta ett intryck av att uppleva en modern iscensättning av Kejsarens nya ­kläder.
Vi känner alla till historien: Bedragare lurar kejsaren att skaffa sig nya kläder som de påstår är synliga för alla utom för de ”dumma” och ”odugliga”. I själva verket är kläderna naturligtvis inte bara osynliga, de finns inte. Men då varken kejsaren eller hans underlydande vill framstå som dumma eller odugliga låtsas de som om de kunde se kläderna, och under en offentlig parad applåderar hela folket härskarens nya praktfulla kostymering. Tills plötsligt ett barn får lögnen att spricka genom att utropa: Men kolla då, han har ju ingenting på sig!
Så är det också i fallet Assange. Trots att de ­inblandade myndighe­ternas maktmissbruk blivit allt mer uppenbart har detta hittills nästan fullständigt förtigits såväl av de ledande medierna som av regeringar och den breda allmän­heten.
I stället har man lydigt upprepat det offi­ciella narrativet om Assange som våldtäkts­man, hackare, spion och narcissist, en ­per­son som har oskyldiga människors blod på sina händer och som till slut måste få sitt rättmätiga straff.
Även här måste det till slut komma någon som fördomsfritt tittar närmare på saken och gör slut på denna mardröm genom att säga: Men kolla då, kejsaren har ju ingenting på sig!
Just detta, kära läsare, är syftet med denna bok.”

Jag ringde igår, den 10 november, till Kanelvals förlags förläggare och ägare Björn Eklund för att fråga hur många recensioner som publicerats om boken Fallet Julian Assange sedan den kom ut den 29 oktober.
Den enda recension som hittills publicerats är Stina Oskarssons i SvD. Aftonbladet har sagt att de ska komma med en recension, vilket ännu inte inträffat. Dick Sundevall gör en positiv presentation i Magasinet Paragraf som avslutas med ”Jag kan verkligen rekommendera boken. Det är bland det absolut bästa jag läst vad gäller faktaböcker.”
Björn skickade ut hundratals recensionsexemplar runt den 20 oktober, något senare till landsortspressen. Han har även skickat till Journalistförbundets tidning Journalisten. Med tanke på att Assange är åtalad i USA för att ha publicerat hemligstämplade dokument så borde seriösa journalister kunna identifiera sig med Assange och skrämmas av hur Assange hanterats pga sin journalistiska gärning.
SVT och SR som så gärna uppmärksammar oss på rättsvidrighet, krigsförbrytelser, brott mot mänskliga rättigheter m.m. när länder utanför västvärlden anklagas tiger nu som muren. När Sverige och USA är de som skiter i rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och internationella regelverk är SVT och SR som vanligt ovilliga att berätta det för oss. Hyckleriet är enormt.

Jag brukar tänka som så att: Vi lever i den sinnessjukaste tiden, i det sinnessjukaste landet. Ständigt får jag belägg för mina teser. Vi lever i en tid då makthavarnas agerande mörkas och hemlighålls från folket och från demokratiskt inflytande, i en fascism-liknande  symbios mellan politiker, storföretag och media.

Fakta om covid-19-vaccinen får inte berättas – kan resultera i uppsägning

Läste nyss på SVT:s hemsida om en anställd på 1177 Vårdguiden som kan komma att få sparken för vad hon sagt till patienter om covid-19-vaccinen. Hon ska förutom en del ren rappakalja ha sagt ”att vaccinet inte testats tillräckligt innan doserna började ges”. Att SVT och Fredrik Settergren, verksamhetsområdeschef vid Nära vård och hälsa, tar upp detta som ett exempel innebär att de inte vill att fakta om covid-19-vaccinen ska komma fram. Faktum är ju att covid-19-vaccinen inte genomgått de omfattande kliniska studier som krävs för att godkänna vaccin. När covid-19-vaccinen började injiceras på människor i full skala hade de bara testats kliniskt (på människor) i två månader. Trots detta finns en filmsekvens i anslutning till artikeln, under rubriken Vad är sant av det som sprids om coronavaccin?, med mytomanen Matti Sällberg där han som vanligt ljuger och säger ”att man [inte] har slarvat med säkerheten”.
Jag reagerade på SVT:s artikel med att skicka nedanstående mejl, som jag inte tror kommer att förändra den falska bild av covid-19-vaccinen som sprids i mainstreammedia. Kampanjen och lögnerna kommer att fortsätta, var så säker. Av någon icke medicinsk anledning ska alla tvingas vaccinera sig och ovetande vara läkemedelsindustrins försöksdjur.

Ang. Sjuksköterska anmäld – ska ha spridit desinformation om vaccin
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/sjukskoterska-anmald-ska-ha-spridit-desinformation-om-vaccin

Påståendet att ”att vaccinet inte testats tillräckligt innan doserna började ges” är sant. Längst ner i mejlet är citat ur FDA:s pressreleaser när covid-19-vaccin blev nöd-godkända i USA. Två månader är var alltså den kliniska prövningen innan vaccinen började injiceras på människor. Ännu idag anses inte dessa vacciner vara tillräckligt kliniskt testade i EU, och därmed i Sverige, för att bli godkända.

EMA och Läkemedelsverket har två nivåer av godkännanden. Covid-19-vaccinen är inte ”authorised/godkända” utan har enbart fått en/ett ”conditional marketing authorisation/villkorat godkännande”. Detta pga att tester på människor inte gjorts i den omfattning som krävs för att vaccinen ska bli ”authorised/godkända”, eller som EMA uttrycker det på sin hemsida:
”In the interest of public health, applicants may be granted a conditional marketing authorisation for such medicines on less comprehensive clinical data than normally required, where the benefit of immediate availability of the medicine outweighs the risk inherent in the fact that additional data are still required.”
https://www.ema.europa.eu/en/human-regulatory/marketing-authorisation/conditional-marketing-authorisation

I Sverige har en i helig allians mellan myndigheter, politiker och media, fört medborgarna bakom ljuset genom att påstå att vaccinen är godkända och mörkat det faktum att de inte är ordentligt testade, vilket förutsätts för att kunna kalla vaccinen säkra och effektiva. Den första medielögnen var när media redan i december 2020 gick ut och påstod att det första covid-19-vaccinet blivit godkänt av FDA i USA trots att det första covid-19-vaccinet inte blev godkänt i USA förrän 23 augusti 2021. En riktigt grov lögn alltså.
https://www.fda.gov/news-events/press-announcements/fda-approves-first-covid-19-vaccine

Att covid-19-vaccinen enbart fått en ”conditional marketing authorisation” kan du själv kolla för de olika vaccinen under rubriken Why is [vaccinets namn] authorised in the EU, [länkar nedan]. För samtliga vaccin kan du läsa:
”[Vaccinets namn] has been granted a conditional marketing authorisation. This means that there is more evidence to come about the vaccine (see below), which the company is required to provide. The Agency will review any new information that becomes available and this overview will be updated as necessary.”:
https://www.ema.europa.eu/en/medicines/human/EPAR/covid-19-vaccine-janssen
https://www.ema.europa.eu/en/medicines/human/EPAR/vaxzevria-previously-covid-19-vaccine-astrazeneca
https://www.ema.europa.eu/en/medicines/human/EPAR/spikevax
https://www.ema.europa.eu/en/medicines/human/EPAR/comirnaty

Eftersom covid-19-vaccinen inte är utförligt kliniskt testade så finns den inte vetenskap och beprövad erfarenhet att luta sig mot. Och man kan därmed självklart inte slå fast om vaccinen är säkra och effektiva, för då skulle ju vaccinen varit godkända.

Jag tycker det är tragiskt och totalt oacceptabelt att en person som berättar fakta ska få sparken för detta.

Med vänliga hälsningar
Magnus Berg
Paternostervägen 53
121 49  Johanneshov
070-385 87 67

Ur FDA:s pressreleaser:

Pfizer-BioNTech COVID-19 Vaccine
”The available safety data to support the EUA include 37,586 of the participants enrolled in an ongoing randomized, placebo-controlled international study, the majority of whom are U.S. participants. These participants, 18,801 of whom received the vaccine and 18,785 of whom received saline placebo, were followed for a median of two months after receiving the second dose.”
https://www.fda.gov/news-events/press-announcements/fda-takes-key-action-fight-against-covid-19-issuing-emergency-use-authorization-first-covid-19

Moderna COVID-19 Vaccine
”The available safety data to support the EUA include an analysis of 30,351 participants enrolled in an ongoing randomized, placebo-controlled study conducted in the U.S. These participants, 15,185 of whom received the vaccine and 15,166 of whom received saline placebo, were followed for a median of more than two months after receiving the second dose.”
https://www.fda.gov/news-events/press-announcements/fda-takes-additional-action-fight-against-covid-19-issuing-emergency-use-authorization-second-covid

Janssen COVID-19 Vaccine
”The available safety data to support the EUA include an analysis of 43,783 participants enrolled in an ongoing randomized, placebo-controlled study being conducted in South Africa, certain countries in South America, Mexico, and the U.S. The participants, 21,895 of whom received the vaccine and 21,888 of whom received saline placebo, were followed for a median of eight weeks after vaccination.”
https://www.fda.gov/news-events/press-announcements/fda-issues-emergency-use-authorization-third-covid-19-vaccine

Nättidskriften Kvartal anser mainstreammedia vara facit

Idag, alldeles nyss, loggade jag in med Mobilt BankID för att skapa ett konto för att kunna skriva kommentarer på nättidskriften Kvartal. Artikeln jag ville kommentera hade titeln Vad var planen bakom 9/11? skriven av den så kallade terroristexperten Magnus Norell.

Det jag skrev i kommentaren var följande med en länk till Wikipedia och en till Bokbörsen:

En tysk socialdemokratisk politiker Andreas von Bülow skrev en bok, CIA och 11 september, där han granskar 9/11 och de påstådda bevisen. Boken finns att köpa begagnad på på bl a Bokbörsen. Jag köpte nyligen ett exemplar och finner boken väldigt intressant. Dessutom har jag större förtroende för Andreas von Bülow, med hans bakgrund, än sk terroristexperter som försörjer sig på att rikta vår uppmärksamhet åt ett annat håll samtidigt som samhället blir allt mindre demokratiskt och utvecklas i fascistisk riktning, i hemliga samarbeten mellan värdens oligarker och våra korrupta politiker. Att sk terroristexperter aldrig granskar eller ifrågasätter värdens långvarigaste och mest aktiva terroristorganisation, CIA, bevisar att de har en agenda på tvärs mot demokrati och folkstyre. Andreas von Bülow, däremot, är helt klart sanningen på spåret.

Imponerande blixtsnabbt kom ett mejl från Kvartals moderator:

Kommentaren tas bort då Kvartal inte tillåter länkar i kommentarer till t.ex. sociala medier samt icke officiella eller allmänt erkända sidor. Exempelvis nyhetssidor som inte är anslutna till det pressetiska systemet.

Då fattade jag att Kvartal inte var en nättidskrift för mig och andra yttrandefrihetsförespråkare och demokratiskt sinnade. Men då tillstötte ett problem att avsluta mitt nyskapade konto varpå jag nu mejlat följande till Kvartal:

Hej.
Trevligt att ni anser att MSM ska vara facit och riktmärke när man kommenterar, vilket resulterade i att min första kommentar blev censurerad av följande totalitära anledning:
”Kommentaren tas bort då Kvartal inte tillåter länkar i kommentarer till t.ex. sociala medier samt icke officiella eller allmänt erkända sidor. Exempelvis nyhetssidor som inte är anslutna till det pressetiska systemet.”
Självklart vill inte jag vara med om diskussionerna ska föras under dessa auktoritära förutsättningar.
När jag nu vill avsluta mitt konto så måste jag ha ett lösenord. Eftersom jag inte har något lösenord utan loggade in med Mobilt BankID så undrar jag om ni kan hjälpa mig att slippa ifrån den intellektuella tvångströja jag råkade hamna i.
mvh
Magnus Berg

Det pressetiska systemet är rena rama rappakaljan. De medier som är anslutna tvekar inte en sekund att bryta mot regelverket och publicera lögner, desinformation och ren propaganda. Och detta utan att någon inom det pressetiska systemet reagerar eller på något sätt kräver saklighet, objektivitet, källkritik eller opartiskhet. Att då utesluta andra medier, än de som ingår i det hycklande pressetiska systemet, från ett diskussionsforum är rent hyckleri.
Kvartals inställning visar på vilken sida de står. De står på etablissemangets sida, för fascism och mot yttrandefrihet och demokrati.

Läs även Terroristexperten Magnus har ordet