Carina Bergfeldt ska inte få arbeta på objektiva, opartiska och konsekvensneutrala skattefinansierade public service-medier

De så kallade public service-medierna brukar vara väldigt strikta med att kritik inte får framföras mot person som inte deltar i samtalet och därför ej kan gå i svaromål. Undantag från denna så gott som absoluta regel är kritik och hån mot Vladimir Putin, Donald Trump, Saddam Hussein och Adolf Hitler. Nu har ännu en person klassats som tillhöra detta lilla sällskap av utvalda slagpåsar; det är Julian Assange.

Medan Julian Assange sitter fängslad i Storbritannien och riskerar att utlämnas till USAs ”rättvisa” där han riskerar 175 år i fängelser för spioneri och dataintrång – när han i själva verket avslöjat USAs krigsbrott och mord på civila – tar SVTs nyutnämnda stjärna Carina Bergfeldt emot Anna Ardin i det andra avsnittet av sin pratshow – utsänt i SVT1 fredag 22 januari 2021 klockan 21.00.
Anna Ardin är en av de två kvinnor som för 10 år sedan anklagade Julian Assange för våldtäkt. Nu som först har Anna Ardin skrivit och fått utgiven en bok om saken. En bok som Anna Ardin så klart vill få spridd och såld. Carina Bergfeldt och SVT-gänget bakom hennes pratshow tyckte uppenbarligen att det var ett lämpligt tillfälle att göra reklam för Anna Ardins bok och låta henne ensidigt få framställa sin berättelse om Julian Assanges påstådda övergrepp.
I vanliga fall hade public service inte låtit detta ske – att en namngiven person dras i smutsen utan möjlighet att få försvara sig. I public service brukar programledarna vara väldig snabba med att rätta deltagar- eller intervjupersoner som uttrycker kritik mot någon som inte deltar i programmet och kan gå i svaromål. Denna rätt gäller även så offentliga personer som statsministrar, statsråd och andra makthavare i vårt samhälle. Men den gäller som sagt inte personer som det så kallade public service – utifrån sin agenda och dubbelmoral – anser vara så onda att de utan skydd av programledares ingripande får smutskastas offentligt såsom tidigare nämnda Vladimir Putin, Donald Trump, Saddam Hussein och Adolf Hitler. Nu har Carina Bergfeldt och SVT infogat Julian Assange till denna lilla grupp människor som anses så onda att de är legitima mål för smutskastning och utan rätt till svaromål.

Ponera att det varit den ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj eller den kinesiska dissidenten Gui Minhai som varit i Sverige 2010 och då blivit polisanmäld för våldtänkt av två kvinnor. Och tio år senare skriver en av kvinnorna en bok om övergreppet, vid en tidpunkt då den utpekade gärningsmannen sitter fängslad i Ryssland eller Kina. Hade Carina Bergfeldt och SVT bjudit in den påstått våldtagna kvinnan för att låta henne smutskasta Aleksej Navalnyj eller Gui Minhai och göra reklam för en bok som riktar sig mot en rysk eller kinesisk regimkritiker?
Självklart inte.
Men med USAs kritiker och avslöjare förhåller det sig för de svenska så kallade public service-medierna helt annorlunda. SVTs påstått oberoende, påstått objektiva och påstått konsekvensneutrala så kallade sakliga journalistik tillåter inte att deras så kallade journalister går främmande makts ärenden eller är medlemmar i främmande makts lobby-nätverk. Men när den främmande makten är USA så är det underförstått påbjudet, och anses följa public service-regelverket att tillhöra USAs lobbyorganisationer och nätverk, samt givetvis i sin yrkesroll som journalist i tv-rutan ta ställning för USAs intressen och smutskasta USAs kritiker.
Carina Bergfeldt är en av NATO-lobbyorganisationen Atlantic Councils ”media fellows”. Där ingår även SVTs Erika Bjerström tillsammans med en hel del andra svenska så kallade journalister verksamma i mainstreammedia.
Carina Bergfeldt blev Atlantic Council ”Transatlantic Media Fellow” 2017, Erika Bjerström redan 2015.

Av ovan har jag sammanställt tre punkter som strider mot SVTs sändningstillstånd och skickat en Anmälan till Granskningsnämnden som fått diarienummer 21/00334. Men eftersom Granskningsnämnden inte är en juridisk utan en politisk domstol har jag inga förhoppningar om att programmet kommer att klandras av Granskningsnämnden.

  • SVT är inte opartiska. SVT har dubbla etiska/moraliska måttstockar för olika länder samt dess kritiker respektive supportrar. Detta är vare sig objektivt, opartiskt, konsekvensneutralt eller ens journalistik.
  • Assange blev förtalad utan att kunna komma med genmäle
  • Carina Bergfeldt är inte opartisk. I detta ärende är det direkt olämpligt med en programledare som mottagit gåva av en NATO-lobbyorganisation när den i programmet utsatta, men frånvarande, personen (Assange) avslöjat krigsbrott utförda av den part (USA/NATO) som programledaren mottagit mutad av. Carina Bergfeldt ska inte få arbeta på objektiva, opartiska och konsekvensneutrala skattefinansierade public service-medier.

Öppet brev till ”våra” medier inför The Great Reset & Build Back Better

Det brukar framhållas från mediebranschen att media är en grundbult för demokratin. Men hur är det i praktiken? Är media på hugget och informerar om viktiga kommande beslut i god tid så att medborgarna kan sätta sig in i frågan och bilda opinion, för att i demokratisk ordning påverka politikerna? Nej så är det sällan. För det mesta tvingas medborgarna konstatera faktum när media behagar berätta om politiska beslut. Då är möjligheten till demokratisk påverkan redan över. Därmed kan man slå fast att media oftast inte lever upp till sin egen mytbildning om sitt demokratiska uppdraget.

Medierna hade redan inför EG-omröstningen 1994 en agenda att förtiga det som kunde stärka den negativa opinionen. Sedan dess har media fortsatt på samma väg genom att inte upplysa medborgarna inför kontroversiella EU-beslut och sådana beslut som går stick i stäv med ja-sidans löften inför EG-omröstningen.

I nutid har media inte problematiserat covid19-vaccinet utan enbart framhållit de förväntade positiva effekterna av vaccinet. De allvarlig biverkningar som man i backspegeln lärt sig kan uppstå (lärt av svininfluensavaccinet) har helt förtigits. Detta trots att den amerikanska hälsomyndigheten Food and Drug Administration framhållit att vaccinet inte är testat (unaproved) utan enbart godkänts för nödbruk (emergency use) och FDA framhållit att testtiden enbart varit 2 månader (Pfizer-BioNTech) respektive 9 veckor (Moderna) så har svenska medier inte framfört detta utan tvärt om betonat att vaccinet är testat och godkänt i USA. Media har mörkat att vaccinen enbart är godkända för nödbruk och klassade som icke testade.

Nu när samhället står inför historiens största omvälvning, där världens rikaste i sammanslutningen World Economic Forum vill avskaffa demokratin och förvandla människor till övervakade och maktlösa undersåtar borde media vara tidigt ute och informera om planerna samt initiera demokratisk debatt och opinionsbildning i frågan. Men hittills är det dödstyst, enbart alternativmedia uppmärksammar WEFs planer. Måhända är det så att mainstreammedias tjänsteandar, av okunskap och därpå byggd självgodhet,  klassar denna av alternativmedierna framburna oro som en konspirationsteori. Men allt står att läsa på WEFs hemsida. Och den som följt EUs och svenska politiska beslut i spåren genom åren vet att de i alldeles för många fall härstammar från världens rikaste människors och storföretags lobbyorganisationer. Organisationer som The World Economic Forum, Bilderberg Meeting, The Trilateral Commission, The Club of Rome, European Round Table of Industrialists m.f.

Författaren, forskaren och musikern Jacob Nordangård har under många år samlat information om denna dolda maktutövning (därav följer en diger notapparat med källhänvisningar till av sammanslutningarna offentliggjorda dokument i hans skrifter).
2012 doktorerade han vid Linköpings universitet på avhandling Ordo ab Chao om den politiska historien om biodrivmedel i den Europeiska Unionen. Om dess aktörer, nätverk och strategier.
2019 skrev han boken Rockefeller – En klimatsmart historia. Boken är en rafflande och paradoxal historia som visar hur en av världens mäktigaste finans- och oljefamiljer finansierat miljö- och klimatforskning sedan 1950-talet och medverkat till att utforma klimatpolitiska åtgärder sedan 1980-talet.
I december 2020 utkom Jacob Nordangård med Den globala statskuppen. Den boken berör just den samhällsomvälvning som världens rikaste människor och storföretag vill genomdriva genom sina lobbyorganisationer och västvärldens korrupta, alternativt naiva, men garanterat antidemokratiska politiker.

Media har nu en stor roll att spela, kanske sin största. Men medier har ägare vars intressen kanske inte sammanfaller med de demokratiska idealen utan kanske mer med den nya världsordning som deras klassbröder och -systrar inom väldens eliter vill förverkliga. Detta kommer att avslöjas genom ett förtigande och ett mörkande av dessa planer och därmed ett omöjliggörande av en opinionsbildning som skulle kunna rädda demokratin, folkstyret och yttrandefriheten. Eller väljer media att berätta allt om planerna och låta folket i demokratisk ordning opinionsbilda och ta ställning till sin egen framtid.

Magnus Berg
expert 😉


Fakta, källor m.m.

Pfizer-BioNTech  COVID-19  Vaccine
I ett faktablad om vaccinet (Revised: December 2020) skriver FDA:
The Pfizer-BioNTech  COVID-19  Vaccine is an unapproved vaccine that may prevent C O VID-19.  There is no FDA-approved vaccine to prevent COVID-19
Vaccinet är alltså inte godkänt, enligt FDA.

 FDA konstaterar i ett färskt pressmedelande från 11/12 att:
These participants, 18,801 of whom received the vaccine and 18,785 of whom received saline placebo, were followed for a median of two months after receiving the second dose.
Undersökningsperioden var alltså enbart 2 månader.

Vaccinet har fått en Emergency Use Authorization av FDA, inget annat.
The issuance of an EUA is different than an FDA approval (licensure) of a vaccine. In determining whether to issue an EUA for a product, the FDA evaluates the available evidence and assesses any known or potential risks and any known or potential benefits, and if the benefit-risk assessment is favorable, the product is made available during the emergency. Once a manufacturer submits an EUA request for a COVID-19 vaccine to the FDA, the agency then evaluates the request and determines whether the relevant statutory criteria are met, taking into account the totality of the scientific evidence about the vaccine that is available to the FDA.

Moderna COVID-19 Vaccine
Vaccinet har fått en Emergency Use Authorization av FDA, inget annat.
The United  States FDA has made the Moderna  COVID-19 Vaccine available  under  an  emergency access mechanism called an EUA. The EUA is supported by a Secretary of Health and Human Services (HHS) declaration  that circumstances exist to justify  the emergency use of drugs and biological  products  during  the COVID-19 pandemic.
The Moderna  COVID-19 Vaccine has not undergone  the same type of review as an FDA- approved  or cleared product.


Review of additional safety data from these participants with a median of 9 weeks of follow-up after receipt of the second dose did  not change FDA’s assessment of safety of the vaccine.
Undersökningsperioden var alltså enbart 9 veckor.

The World Economic Forums framtidsvision:
Here’s how life could change in my city by the year 2030 är rubliken på en text, på The World Economic Forums hemsida, skriven av en dansk folketingsledamot, om hur framtiden ska bli enligt The World Economic Forums agenda. Det är ett helt annat samhälle än vi nu lever i vilket framgår bl a av detta citat ur texten:
”Once in awhile I get annoyed about the fact that I have no real privacy. No where I can go and not be registered. I know that, somewhere, everything I do, think and dream of is recorded. I just hope that nobody will use it against me.”

Jacob Nordangårds skrifter
Jag hänvisar till Jacob Nordangårds skrifter för att läsa sammanslutningarnas dagordningar och påverkansoperationer, i svart på vitt.
Som framgår av texten så har Jacob Nordangård samlat och i skrift sammanställt det kontroversiella, uppseendeväckande och viktiga ur de olika sammanslutningarnas dagordningar.
Nordangårds skrifter innehåller källhänvisningar ur sammanslutningarnas egna offentliga dokument (oftast på internet) och är därför den huvudkälla varur ni ska hämta era fakta.

På youtube finns ett två timmar långt föredrag av Jacob Nordangård där han berättar ur boken Rockefeller – En klimatsmart historia.

Atlantic Council har trojaner hos SVT

SVT (Sveriges Television) har några Atlantic Council-trojaner anställda. Bl a USA-korrespondenten Carina Bergfeldt och klimatkorrespondent, f.d. EU-korrespondenten, Erika Bjerström. De står tillsammans med några andra svenskar med på Atlantic Councils lista över Transatlantic Media Fellows.

På CSIS (Center for Strategic and International Studies) kan man läsa vad Transatlantic Media Fellows innebär. (OBS: på CSIS hemsida finns en likadan, fast inte updaterad, lista som hos AC.)

“TMN offers visiting fellowships allowing individual European journalists to spend up to three months in the United States to develop and expand their knowledge of America. Fellows spend two weeks at CSIS in Washington, and then travel around the country, with extensive opportunities to meet a wide range of Americans. Fellows usually visit a number of the TMN’s partner institutions (universities, colleges, and schools of journalism) in different parts of America.”

videon som finns på samma sida kan ni se och höra Therese Larsson Hultin, som presenteras som “Chef Foreign Analyst, Svenska Dagbladet”, berätta om sina upplevelser under bjudresan.

Bjudresor bryter mot Journalistförbundets yrkesregler om journalistens integritet, nummer 3 och 4.

Erika Bjerström gör en sådan ”analys” av Greta Thunberg som man kan förvänta sig av en lobbyist kopplad till en av västvärldens finanskapitalisters lobbyorganisation Atlantic Council.

Enligt SVT:s praktik av sitt eget etiska regelverk så är det uppenbarligen förenligt med objektivitet och opartiskhet att medverka i pro-NATO- pro-zionism och pro-västimperialism-organisationer. Däremot inte till stöd för Palestina eller icke västländers självstyre.

Medierna är roten i demokratin

Medierna är roten i demokratin! Det får vi inte glömma när vi talar om mediernas ansvar. Medierna är vår vanligaste länk till våra politiska företrädare och verkligheten utanför vårt närområde.

Vi upplever världen genom media. Utifrån mediernas rapportering grundar vi våra värderingar, om människor, om länder och om händelser. Demokrati kräver en opartisk nyhetsförmedling.

Jag utgår ifrån att vi alla vill kommunicera så effektivt som möjligt. Jag utgår ifrån att vi är demokrater i själ och hjärta. Jag förutsätter att vi alla vill vara sanna, utan det övertag som lögnen kan ge.

Självcensuren i medierna måste uppmärksammas. Det är inte acceptabelt att journalisterna förtiger förhållanden som deras arbetsgivare inte vill ska nå offentligheten. Den nykolonialism som går under namnet globalisering och den accelererande utsugning av arbetarna som går under namnet flexibel arbetsmarknad framställs enbart ur storföretagens perspektiv. Den anpassning som u-länderna och även arbetarklassen i i-länderna tvingas till, på grund av storföretagens önskemål om ännu högre vinster, får vi inte läsa eller höra talas om.
Medierna och politikerna underordnar sig de multinationella företagen i dess kamp mot folklig demokrati, och journalisterna blir dess språkrör. Med en ”köpt” journalistkår som förmedlar halva sanningen kommer debatten aldrig till stånd, och samhällsförändringarna kan genomföras utan märkbart folkligt motstånd. Helt enligt storföretagens planer.

Moralism ska hålla arbetarklassen kvar i fållan som produktionsboskap. Med ständiga mediala påhopp påtalas för arbetarna hur lata de är och vems ansvar det är när ekonomin går dåligt. Den ekonomi som framställs vara livets mening är kapitalägarnas piska på arbetarnas ryggar. De ryggar som kapitalisterna lättjefullt rider på genom livet.
Arbetarna måste vara ansvarsfulla. Arbetarna måste öka sin produktionstakt. Arbetarna måste hålla igen på sina förväntningar om en bättre framtid. Annars går det åt helvete, säger kapitalisterna och deras journalister i kör. Den omvälvning som skulle kunna ge arbetarna en lön som motsvarar värdet på sin produktion hotar kapitalisternas profiter, och skulle tvinga kapitalisterna att själva nöja sig med en levnadsstandard som motsvarar deras samhällsnytta.
Inget roligt framtidsscenario för utsugarna, och därför heller inget roligt scenario för ja-sägarna inom media.
Därför tiger journalisterna om att utgifterna för riksdagsledamöternas inkomstgarantier och förtidspensioner ökar med en takt som är högre än ökningstakten av arbetarnas sjukskrivningar och förtidspensioner var när den var som mest. Däremot förmedlar journalisterna gärna och ofta bilden av arbetarklassen som en parasiterande hoper fuskande kverulanter. Moralismens piska viner över de som betalar både sin egen och utsugarnas livsföring.
Journalisterna är de som slår, och mellan slagen – raderna – framträder ett förakt för den samhällsgrupp som journalisterna har minst kontakt med. En främlingsfientlighet som har sin grund i det faktum att majoriteten journalister kommer från medelklassen. De umgås helst med andra journalister och inte de som arbetar med kroppen och skulle kunna ge andra perspektiv.

Medierna är inte bättre nu än på George Orwells tid

Medierna har problem. De har ekonomiska problem. Och de har problem med sin trovärdighet. Det är inte svårt att se att problemen hänger ihop. Varför ska man ta del av lögner och halvsanningar? Och varför ska man betala för att bli vilseledd?
Men medierna själva förmår inte inse fakta. De är faktaresistenta och hämtar sin verklighetsbild ur sin egen mediebubbla. Medierna hävdar att det är de som berättar sanningen och att de som lever i verkligheten har fel. Knappast en hållning som leder till ökad trovärdighet eller bättre journalistik. I stället tror medierna att journalistiken blir bättre och trovärdigheten ökar om man sätter en kvalitetsstämpel under artiklarna. En kvalitetsstämpel som på inget sätt förändrat innehållet i artiklarna. Artiklarna är lika vinklade och med citat av samma partiska så kallade experter som tidigare. Medier tror att de kan lura människor till att tro att journalistiken är bra; opartisk, sann och relevant. Men syftet med den så kallade journalistiken är detsamma: Inte att förmedla sanningen utan att påverka opinionen och politiken i önskvärd riktning. För det är det som är pressfrihet.

Pressfrihet = Rätten att med lögner och halvsanningar styra den allmänna opinionen och politiken i önskvärd riktning.

Medierna tycks i alla tider ha haft ett annat syfte och andra ideal än de utger sig för att ha. Läser man George Orwells förord till hans roman Djurfarmen som utkom precis efter andra världskriget – efter att först fått flera förläggare att inte vilja ge ut den pga att den hade en för den tiden kontroversiell hållning mot Sovjetunionen – så känner man igen sig nu sjuttio år senare. Byt ut Sovjet och Ryssland i George Orwells text mot USA så ger George Orwell en exakt beskrivning av dagens medier.

Den största faran för tanke- och yttrandefriheten för närvarande är inte Informationsministeriets eller någon annan myndighets direkta inblandning. Om förläggare och redaktörer anstränger sig för att vissa frågor inte ska komma i tryck, är det inte för att de är rädda för att bli åtalade, utan för att de är rädda för den allmänna opinionen. I det här landet är intellektuell feghet den största fiende som en författare eller journalist ställs inför, och detta faktum tycks mig inte ha diskuterats i den grad som det förtjänar.
[…]
Impopulära idéer kan tystas ned och obekväma fakta förtigas utan något behov av officiella förbud. Alla som har vistats länge i ett främmande land känner till exempel med sensationella nyhetsnotiser – saker som på sina egna meriter får de stora rubrikerna – som har hållits borta från pressen, inte för att regeringen har lagt sig i, utan på grund av en generell stillatigande överenskommelse att »det inte passar sig« att omnämna just detta faktum.
[…]
Var och en som utmanar rådande ortodoxi finner sig själv tystad med överraskande effektivitet. En genuint omodern åsikt får nästan aldrig en chans att försvara sig, vare sig i populärpressen eller i kultursnobbarnas tidskrifter.
[…]
Det som för tillfället krävs av den rådande ortodoxin är en okritisk beundran av Sovjetryssland. Alla vet detta, nästan alla agerar utifrån det. All seriös kritik av den sovjetiska regimen, varje avslöjande av sådana fakta som den sovjetiska regeringen helst ser förblir i det fördolda, är så gott som otryckbart.
[…]
När som helst uppstår en ortodoxi, en mängd idéer som alla rättänkande människor förväntas acceptera utan att ifrågasätta dem.
[…]
I den ena kontroversiella frågan efter den andra har den ryska ståndpunkten accepterats utan granskning och sedan publicerats med total missaktning av historisk sanning och intellektuell hederlighet.
[…]
Om man älskar demokrati – så lyder argumentet – måste man krossa dess fiender till varje pris. Och vem är då demokratins fiender? Det förefaller alltid som om det inte enbart är de som angriper den öppet och medvetet, utan också de som »objektivt« utsätter den för fara genom att sprida falska doktriner. Med andra ord, demokrati inrymmer förstörelsen av allt oberoende tänkande.
[…]
Dessa personer inser inte att om du uppmuntrar totalitära metoder så kommer kanske en dag då de används mot dig i stället för för dig.
[…]
Resultatet av att predika totalitära doktriner är att försvaga instinkten med vilken fria människor vet vad som är farligt eller inte.
[…]
Om frihet över huvud taget betyder något är det rätten att berätta för folk vad de inte vill höra.
[…]
I vårt land är det liberalerna som fruktar friheten och de intellektuella som vill smutsa ned intellektet. Det är för att dra uppmärksamhet till detta faktum som jag har skrivit detta förord.

Jag ska här presentera några mycket namnkunniga och erfarna journalisters synpunkter på journalistik.

Göran Rosenberg skriver i sin bok ’Tankar om journalistik’:

”Valet av journalistisk berättelse är alltid ett subjektivt val, i de här sammanhangen oftast styrt av inomredaktionella förväntningar och koder, av ett slags journalistisk ideologi om man så vill. Som alla ideologer får den oss att betrakta världen, inte som den är, utan som den borde vara. Den belyser det vi bör se, och lägger i skugga det vi bör bortse från.”

Rosenberg berör också lokalpressen. 😉

”Det okritiska refererandet, det mekaniska återgivandet, det ogrundade påståendet, är inte bara ytlig journalistik. Det är inte journalistik alls.”

Tryckfrihetsexperten Erik Göthe har sagt:

”Idag måste varje intresse och politik – och varje krig – drivas kraftfullt också via massmedia. Det ideologiska trycket på journalisterna blir oerhört starkt. Ytterst få lyckas stå emot.”

Anders R Olsson skriver i sin bok ’Lögn, förbannad lögn och journalistik’:

”Vi journalister är anställda och/eller ekonomiskt beroende. Det finns ägare och politruker inom massmedia – och de ger oss order. Överheten kontrollerar utbudet av yttranden i första hand via budget och chefsutnämningar, inte genom censur och grundlagsmygel.”

Läs också vad den mångåriga Ekots reportern, dåvarande Studio Ett krönikören, Björn Elmbrant skrev i en debattartikel i Expressen, med titeln ’Är granskningsnämnden en politisk domstol?’. Hans bakgrund och slutsats var följade:

”I krönikan [Egyptierna på Bromma] sa jag att händelsen på Bromma var en del av ett större system, att USA efter attacken den elfte september fängslat både svagt och starkt terroristmisstänkta personer världen runt, som utan rättegång hämtas via specialplan och förts till fängelser i länder där de kan torteras, eftersom detta inte kan ske i USA. Om denna krönika anförde granskningsnämnden att det kan ”diskuteras om krönikören inte gick lite väl långt när han sade att USA fraktar misstänkta terrorister till länder där tortyr kan utföras eftersom tortyr inte får förekomma i USA och ett antal andra länder”.
[…]
”Granskningsnämndens omdöme att jag i min krönika ”gick väl långt” rymmer därför principiella konsekvenser. Medarbetarna på Sveriges Radio får därmed en signal att saklighet är att springa i exakt samma drev som alla andra journalister gör. Man ska akta sig för att gå utanför vad de stora svenska tidningarna skriver, undvika att självständigt söka egna källor.”

Ekots Östeuropakorrespondent Maria Persson Löfgren berättade om hur Ekot väljer att hålla sig med dubbla måttstockar.
Hon börjar i en krönika i Kommunalarbetaren. Hon berättar att ett inslag med kritik mot Carl Bildt aldrig sändes i Ekot. I inslaget anklagar Srebrenicas mödrar Europa och den svenske utrikesministern Carl Bildt för massakern i Srebrenica, som skedde i juli 1995. Maria Persson Löfgren skriver:

”Det är mycket hårda ord. Långt från svenskt ”lagom” och det går inte: Det kan tas politiskt, som att jag är en allianshatande reporter, är ute efter utrikesministern och att svärta ned Sverige under EU-ordförandeskapet.
Hatet mot Bildt kommer inte med i svensk radio.”

Men gäller det t.ex Ryssland och andra länder och dess ledare, som av självgoda mainstreammedier anses mindre demokratiska, är det fritt fram för varjehanda obelagda påståenden. Maria Persson Löfgren fortsätter:

”Jag tänker på hur många gånger jag gjorde inslag med samma hätska utfall mot en annan politisk toppman, presidenten i Ryssland Vladimir Putin.
Aldrig en invändning om huruvida argumenten eller ilskan mot Putin var saklig eller ej. Det var självklart att släppa fram kritiska röster mot den ­en­väldige presidenten i Ryssland utan att egentligen kontrollera om han ­verk­ligen hade makten att göra något åt det ena eller det andra.”

Jag har verkligen hatat, hatat, hatat Maria Persson Löfgren, ända sedan hon började rapportera från Ryssland, just för att många av hennes inslag var grundade på rykten och spekulationer. Efter hennes krönika insåg  jag att det inte var hon det var fel på utan den Eko-ledning som befinner sig i Sverige, som vill styra lyssnarnas världsbild så att den instämmer med den politiska agenda och de politiska mål Eko-ledning önskar förverkliga.

Maria Persson Löfgren fick också utveckla sin kritik ytterligare i radioprogrammet Medierna. Där är hon ännu tydligare i sin kritik.