Amnesty ljuger om Julian Assange

Jag skickade idag ett mejl till Svenska sektionen av Amnesty International.


Tänker ni uppdatera er sida om Julian Assange?

Hej.

Jag har inget större förtroende för Amnesty men tänkte kolla vad ni skriver på er hemsida om Julian Assange. Att idén uppkom beror på en intervju med Amnestys policychef Brittis Edman om press och yttrandefrihet under året i tidningen Journalisten. Där nämns inte Assange alls. Detta förstärker min misstro mot Amnesty.

När jag nu läst vad ni skrivit om Assange på er hemsida blir jag rent förbannad. Är det så att ni fullständigt skiter i de som ha kurage att avslöja USAs krigsförbrytelser, tortyr och brott mot mänskliga rättigheter? Ni skriver:

”Amnesty International anser att Julian Assange från början borde ha inställt sig i Sverige för förhör samt sedan, efter att han valt att lämna Sverige, borde ha medverkat till att bli förhörd i Storbritannien.”

”Amnesty International anser att Sverige är en rättsstat som respekterar sina internationella förpliktelser samt att Assange i Sverige skulle ha fått tillgång till en rättssäker brottmålsprocess för det fall han skulle ha åtalats för brott.”

Jag tycker faktiskt att det är förbannat dåligt av er att syssla med den här typen av lögner och desinformation. Är det någon i den här förbannade köpta och korrupta världen som faktisk inte är köpt och korrupt så är det Nils Melzer, FNs särskilde rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vars bok Fallet Julian Assange kom ut på svenska för knappt två månader sedan.
Där berättar Melzer att Julian Assange vände sig till den svenska åklagaren och bad om att bli förhörd. Assange stannade kvar i Sverige i en månad i väntan på att åklagaren skulle få tummen ur arslet. Men så skedde inte. Däremot samtyckte sedan åklagaren till att Assange fick lämna Sverige, utan att ha blivit förhörd, för en träff i Tyskland med några journalister som skulle publicera delar av det Assange avslöjat.
Tidslinjen är denna: Förundersökningen återupptogs 1 september. 8 september ber Assanges advokat åklagare Ny att förhöra Assange. Assange flyger från Arlanda till Tyskland 27 september.
Melzer skriver: ”Vi kan därför lugnt anta att de svenska myndigheterna – genom sina ”informella kanaler” – exakt visste hur länge de skulle skjuta upp förhöret med Assange för att provocera fram hans påstådda ”flykt” från Sverige.” (sid. 158)
Att ni anser att Sverige är en rättsstat är något som Nilz Melzer inte håller med om, och han har goda grunder för detta. Läs Melzers bok så kanske ni kommer till insikt om detta.

Jag undrar på vilka grunder Amnesty skrivit de rader jag citerat ovan? Är ni så oerhört naiva så ni litar på myndigheter och medier i denna fråga? Eller är det så att Amnesty har ekonomiska beroenden till maktsfärer som ni inte vill riskera att stöta er med, och därför väljer att lägga er platt för länder och myndigheter som har intresse av att Assanges behandling blir till en varning för andra som vill avslöja USAs omänskliga brottslighet? Tycker ni i själva verket att det det där med mänskliga rättigheter inte är så noga, att er drivkraft i själva verket är er personliga vinning – hög lön och ett gott anseende i maktens korridorer?

Med vänliga hälsningar
Magnus Berg
Paternostervägen 53
121 49  Johanneshov
070-385 87 67


Nu har jag fått svar av Svenska sektionen av Amnesty International. Det är väldigt svårt, men jag har bestämt mig för att inte kommentera svaret. Tänk själv!

——

Hej Magnus,

Jag tänker inte kommentera dina citat från Nils Melzers bok. Vad gäller dina citat från vår hemsida, är det också vår uppfattning och vi står bakom dem.

Angående Amnesty International och Julian Assange, har vi hela tiden anfört att Assange inte bör utlämnas till USA eftersom han där riskerar en icke rättvis rättegång samt tortyr eller omänsklig behandling i fängsligt förvar. På vår hemsida finns information om Assange på flera ställen. På amnesty.org finns också information. Något av det senaste som vi har publicerar är detta:

https://www.amnesty.org/en/latest/news/2021/12/us-uk-travesty-of-justice-as-extradition-appeal-fails-to-recognise-that-it-would-be-unsafe-for-julian-assange-to-be-sent-to-the-us/

https://www.amnesty.org/en/latest/news/2021/10/us-uk-drop-the-charges-stop-the-extradition-and-free-julian-assange-says-amnesty-head/

Vänliga hälsningar

Madelaine Seidlitz

Public service-medierna suger, men hur ska vi få till en ändring?

Den i vanliga fall så upplyfta journalistiska identiteten tycks aldrig övertrumfa karriärismen och rädslan för att stöta sig med makthavare. Om journalism ska spela någon positiv roll för demokratin, i ställer för att motverka den, måste tystnadskulturen och oviljan att berätta obekväma sanningar överges. Demokrati kräver upplysta medborgare och kan bara uppnås om samhället och politiken blir transparent. Då kan inte journalister tiga av rädsla för karriären. Hade journalister haft kurage skulle rättsövergreppen mot Julian Assange aldrig kunnat genomföras. Och skulle journalister börja berätta om övergreppen nu skulle Assange strax vara fri. Dax alltså för media och journalister att ta ansvar för demokratin och yttrandefriheten.

Hur ska vi då få ”våra” public service-medier att agera i demokratins intresse? Public service-mediernas nyhetsvärdering, vinkling och hela innehåll är en direkt kopia av de andra mainstreammedierna. Public service har därmed avskaffat sitt existensberättigande. Jag tycker det är ett hån och helt orättfärdigt att tvingas betala för denna ensidiga propaganda, en propaganda som lika väl ges av alla andra etablissemangsmedier.

Det talades och skrevs så sent som på 90-talet om mångfald i media. Att detta var värdefullt. Nu talas och skrivs det bara om att vi ska ha tilltro till public service- och mainstreammedierna och misstro sociala medier såsom bloggar och twitter. Uppenbarligen är etablissemanget skiträdda för att vi med hjälp av sociala medier ska kunna få riktig demokrati och yttrandefrihet. Men varför är de så rädda och vem i medieorganisationerna är det som är rädda? Är det de som chefar eller de som utför jobbet? Eller kanske båda parter? Och vad är de rädda för?

Min tes är att karriärismen, kombinerat med osäkra anställningar och obefintligt intresse för själva jobbet – som jag anser ska innebära att man är politik- och samhällsintresserad och på sin fritid hellre läser en bok i ämnet politik och samhälle för att bilda sig än ser dokusåpor på tv. Det kan verka elitistiskt att anse detta men journalister och media måste ha en djupare förståelse och kunskap om dessa grundläggande frågor än den pinsamma inkompetens de nu ger intryck av om de ska kunna fylla sitt påstådda demokratiska uppdrag. Dessutom måste den journalistiska identiteten, på alla nivåer inom media, vara starkare än klättermentaliteten. Den gamla föraktade, men obrydda och orädda, murveln måste bli ett ideal hellre än strävan efter en egen liveshow. Frågan är bara hur vi kan förmå ”våra” anställda inom public service-medier att byta spår. Om detta skulle jag vilja se en djupare diskussion eftersom makten numera inte utgår från folket utan från media och den samhällsklass, de en procenten, som media inte vill ifrågasätta eller avslöja.

 

Hoten mot svensk demokrati avslöjas i ny bok.

Jag förstår varför den nyligen utkomna boken Fallet Julian Assange inte recenseras eller presenteras eller diskuteras i svenska medier; Den är rena dynamiten.

FN-specialrapportör om tortyr Nils Melzer har under de senaste åren gjort en djupgrävning i hur media, rättsväsende och politiker hanterat Julian Assange. Melzer har kommit till slutsatsen att Assange utsatts för skrämsel, isolering, godtycke och förnedring, dvs psykisk tortyr. Orsaken är politisk. Assange ska straffas för att han och Wikileaks avslöjat krigsförbrytelser, brott mot mänskliga rättigheter, korruption, svågerpolitik och maktmissbruk. Och eftersom dessa brott utförts av USA så blir Assange avslöjande inte hyllat av media, rättsväsende och politiker, till skillnad mot om brotten gjorts av Ryssland, Kina, något afrikanskt land, eller sk skurkstat. I stället blir Assange straffad genom förtal, förföljelse, fängslande och psykisk tortyr. Som Melzer skriver så är mänskliga rättigheter och FN ingenting som respekteras eller tas hänsyn till av länder som Sverige och USA när andra intressen, såsom ekonomiska, anses viktigare.

Läs boken och få se Sverige så avklätt som det verkligen är, bakom den falska retoriken som varande en humanitär stormakt. Hyckleriet är enormt och är det största hotet mot den lilla rest av demokrati som återstår i Sverige.

Nils Melzer skriver:
”När jag undersökte fallet Assange hade jag ofta ett intryck av att uppleva en modern iscensättning av Kejsarens nya ­kläder.
Vi känner alla till historien: Bedragare lurar kejsaren att skaffa sig nya kläder som de påstår är synliga för alla utom för de ”dumma” och ”odugliga”. I själva verket är kläderna naturligtvis inte bara osynliga, de finns inte. Men då varken kejsaren eller hans underlydande vill framstå som dumma eller odugliga låtsas de som om de kunde se kläderna, och under en offentlig parad applåderar hela folket härskarens nya praktfulla kostymering. Tills plötsligt ett barn får lögnen att spricka genom att utropa: Men kolla då, han har ju ingenting på sig!
Så är det också i fallet Assange. Trots att de ­inblandade myndighe­ternas maktmissbruk blivit allt mer uppenbart har detta hittills nästan fullständigt förtigits såväl av de ledande medierna som av regeringar och den breda allmän­heten.
I stället har man lydigt upprepat det offi­ciella narrativet om Assange som våldtäkts­man, hackare, spion och narcissist, en ­per­son som har oskyldiga människors blod på sina händer och som till slut måste få sitt rättmätiga straff.
Även här måste det till slut komma någon som fördomsfritt tittar närmare på saken och gör slut på denna mardröm genom att säga: Men kolla då, kejsaren har ju ingenting på sig!
Just detta, kära läsare, är syftet med denna bok.”

Jag ringde igår, den 10 november, till Kanelvals förlags förläggare och ägare Björn Eklund för att fråga hur många recensioner som publicerats om boken Fallet Julian Assange sedan den kom ut den 29 oktober.
Den enda recension som hittills publicerats är Stina Oskarssons i SvD. Aftonbladet har sagt att de ska komma med en recension, vilket ännu inte inträffat. Dick Sundevall gör en positiv presentation i Magasinet Paragraf som avslutas med ”Jag kan verkligen rekommendera boken. Det är bland det absolut bästa jag läst vad gäller faktaböcker.”
Björn skickade ut hundratals recensionsexemplar runt den 20 oktober, något senare till landsortspressen. Han har även skickat till Journalistförbundets tidning Journalisten. Med tanke på att Assange är åtalad i USA för att ha publicerat hemligstämplade dokument så borde seriösa journalister kunna identifiera sig med Assange och skrämmas av hur Assange hanterats pga sin journalistiska gärning.
SVT och SR som så gärna uppmärksammar oss på rättsvidrighet, krigsförbrytelser, brott mot mänskliga rättigheter m.m. när länder utanför västvärlden anklagas tiger nu som muren. När Sverige och USA är de som skiter i rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och internationella regelverk är SVT och SR som vanligt ovilliga att berätta det för oss. Hyckleriet är enormt.

Jag brukar tänka som så att: Vi lever i den sinnessjukaste tiden, i det sinnessjukaste landet. Ständigt får jag belägg för mina teser. Vi lever i en tid då makthavarnas agerande mörkas och hemlighålls från folket och från demokratiskt inflytande, i en fascism-liknande  symbios mellan politiker, storföretag och media.

Inte ett ord om Julian Assange – svenska journalister mörkar

Inte ett ord om Julian Assange i Helena Gierttas ledarartikel i Svenska Journalistförbundets tidning Journalisten som handlar om mänskliga rättigheter, demokrati, pressfrihet och yttrandefrihet. Det är så typiskt för svenska journalister att de kryper för USA och NATO och tiger om det förtryck, tortyr, krigsförbrytelser och brott mot mänskliga rättigheter som dessa makter i decennier och idag är ansvariga för.
Den 25 oktober släpps boken Fallet Assange på svenska. Boken är skriven av Nils Melzer FN:s särskilde rapportör för tortyr och annan omänsklig behandling. Svenska journalister kommer med all sannolikhet att förtiga dess existens eftersom boken kommer med svidande kritik mot USA, Sverige, Storbritannien och Equador. För de som är intresserade har en presentation av boken Fallet Assange och dess slutsatser publicerats på svenska i vårt grannland Finland.

Läs också min bloggpost om hur SVT och Carina Bergfeldt behandlar Julian Assange enligt samma sällsynta måttstock som de behandlar Vladimir Putin, Donald Trump, Saddam Hussein och Adolf Hitler.

Carina Bergfeldt ska inte få arbeta på objektiva, opartiska och konsekvensneutrala skattefinansierade public service-medier

De så kallade public service-medierna brukar vara väldigt strikta med att kritik inte får framföras mot person som inte deltar i samtalet och därför ej kan gå i svaromål. Undantag från denna så gott som absoluta regel är kritik och hån mot Vladimir Putin, Donald Trump, Saddam Hussein och Adolf Hitler. Nu har ännu en person klassats som tillhöra detta lilla sällskap av utvalda slagpåsar; det är Julian Assange.

Medan Julian Assange sitter fängslad i Storbritannien och riskerar att utlämnas till USAs ”rättvisa” där han riskerar 175 år i fängelser för spioneri och dataintrång – när han i själva verket avslöjat USAs krigsbrott och mord på civila – tar SVTs nyutnämnda stjärna Carina Bergfeldt emot Anna Ardin i det andra avsnittet av sin pratshow – utsänt i SVT1 fredag 22 januari 2021 klockan 21.00.
Anna Ardin är en av de två kvinnor som för 10 år sedan anklagade Julian Assange för våldtäkt. Nu som först har Anna Ardin skrivit och fått utgiven en bok om saken. En bok som Anna Ardin så klart vill få spridd och såld. Carina Bergfeldt och SVT-gänget bakom hennes pratshow tyckte uppenbarligen att det var ett lämpligt tillfälle att göra reklam för Anna Ardins bok och låta henne ensidigt få framställa sin berättelse om Julian Assanges påstådda övergrepp.
I vanliga fall hade public service inte låtit detta ske – att en namngiven person dras i smutsen utan möjlighet att få försvara sig. I public service brukar programledarna vara väldig snabba med att rätta deltagar- eller intervjupersoner som uttrycker kritik mot någon som inte deltar i programmet och kan gå i svaromål. Denna rätt gäller även så offentliga personer som statsministrar, statsråd och andra makthavare i vårt samhälle. Men den gäller som sagt inte personer som det så kallade public service – utifrån sin agenda och dubbelmoral – anser vara så onda att de utan skydd av programledares ingripande får smutskastas offentligt såsom tidigare nämnda Vladimir Putin, Donald Trump, Saddam Hussein och Adolf Hitler. Nu har Carina Bergfeldt och SVT infogat Julian Assange till denna lilla grupp människor som anses så onda att de är legitima mål för smutskastning och utan rätt till svaromål.

Ponera att det varit den ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj eller den kinesiska dissidenten Gui Minhai som varit i Sverige 2010 och då blivit polisanmäld för våldtänkt av två kvinnor. Och tio år senare skriver en av kvinnorna en bok om övergreppet, vid en tidpunkt då den utpekade gärningsmannen sitter fängslad i Ryssland eller Kina. Hade Carina Bergfeldt och SVT bjudit in den påstått våldtagna kvinnan för att låta henne smutskasta Aleksej Navalnyj eller Gui Minhai och göra reklam för en bok som riktar sig mot en rysk eller kinesisk regimkritiker?
Självklart inte.
Men med USAs kritiker och avslöjare förhåller det sig för de svenska så kallade public service-medierna helt annorlunda. SVTs påstått oberoende, påstått objektiva och påstått konsekvensneutrala så kallade sakliga journalistik tillåter inte att deras så kallade journalister går främmande makts ärenden eller är medlemmar i främmande makts lobby-nätverk. Men när den främmande makten är USA så är det underförstått påbjudet, och anses följa public service-regelverket att tillhöra USAs lobbyorganisationer och nätverk, samt givetvis i sin yrkesroll som journalist i tv-rutan ta ställning för USAs intressen och smutskasta USAs kritiker.
Carina Bergfeldt är en av NATO-lobbyorganisationen Atlantic Councils ”media fellows”. Där ingår även SVTs Erika Bjerström tillsammans med en hel del andra svenska så kallade journalister verksamma i mainstreammedia.
Carina Bergfeldt blev Atlantic Council ”Transatlantic Media Fellow” 2017, Erika Bjerström redan 2015.

Av ovan har jag sammanställt tre punkter som strider mot SVTs sändningstillstånd och skickat en Anmälan till Granskningsnämnden som fått diarienummer 21/00334. Men eftersom Granskningsnämnden inte är en juridisk utan en politisk domstol har jag inga förhoppningar om att programmet kommer att klandras av Granskningsnämnden.

  • SVT är inte opartiska. SVT har dubbla etiska/moraliska måttstockar för olika länder samt dess kritiker respektive supportrar. Detta är vare sig objektivt, opartiskt, konsekvensneutralt eller ens journalistik.
  • Assange blev förtalad utan att kunna komma med genmäle
  • Carina Bergfeldt är inte opartisk. I detta ärende är det direkt olämpligt med en programledare som mottagit gåva av en NATO-lobbyorganisation när den i programmet utsatta, men frånvarande, personen (Assange) avslöjat krigsbrott utförda av den part (USA/NATO) som programledaren mottagit mutad av. Carina Bergfeldt ska inte få arbeta på objektiva, opartiska och konsekvensneutrala skattefinansierade public service-medier.