Källkritiksbyråns avsaknad av källkritik och medvetna undvikande av förstahandskällor

Den som söker, den finner…

Någon skrev: “Faktagranskarna själva är inte opartiska.“

Nä, verkligen inte. Här i Sverige har vi Källkritikbyrån att dras med. De har i två artiklar granskat Elsa Widding. Den ena av dem handlade om vad Elsa Widding sagt om World Economic Forum.

Källkritikbyråns metod för att komma fram till sina fakta är att ringa en så kallad expert. I det här fallet ringde de Kent Werne som har skrivit böckerna ‘Allt är en konspiration’ och ‘Konspirationsfeber’. Det Werne säger om WEF är: “Ja, World economic forum är en samling globala företagsledare och rika människor som träffas en gång per år och diskuterar världsangelägenheter.“. Därmed förstår de som är kunniga om WEF att Kent Werne är helt okunnig om WEF och hur organisationen jobbar och driver sitt arbete. Hade Källkritikbyrån varit seriös hade de kontaktat den riktiga experten på WEF och andra globalistorganisationer Jacob Nordangård. Men då hade ju svaret inte blivit enligt Källkritikbyrås agenda.

Lina Makboul, känd som journalist från Uppdrag Granskning, skriver i sin bok Revolutionens första offer att “Förstahandsuppgifter är avgörande i en reporters arbete.“. Men aldrig någonsin i de fall där Källkritikbyrån granskat och sökt fakta har de använt sig av förstahandsuppgifter. Detta får mig att tänka på vad Linas Uppdrag Granskning-kollega Nils Hansson skriver i sin bok Grävande journalistik att “Nyhetsreportern redovisar vad som sägs, oavsett om det är sant eller inte.“ samt att “Reportern misstror allt och alla på ett sätt som kan framstå som snudd på oförskämt.“. Hansson ser alltså en helt avgörande skillnad på en nyhetsreporter och en reporter. Källkritikbyrån består alltså av tre nyhetsreportrar: Åsa Larsson, Jack Werner och Linnea Jonjons.

Det enda Källkritikbyrån har att komma med i sitt “faktagranskande“ är andrahandskällor eller tredje, fjärde eller femte dito. Källkritikbyrån och de tre propagandisterna som är kopplade till den vet ingenting om någonting. De kollar aldrig upp om deras “källor“ verkligen kan sin sak och berättar sanningen.
Det de gör och kallar för journalistik och faktagranskning sker helt utan kritiskt tänkande, utan källkritik och utan undersökning. På denna lösa grund anklagar och smutskastar Källkritikbyrån de som vet bättre för att sprida konspirationsteorier.
Dessutom bygger Källkritikbyråns så kallade granskningar på att märka ord och att vantolka sina offer. Det är i högsta grad oseriöst om syftet är att få fram fakta och sanning. Uppdrag granskning brukar tvärt om ha som princip att låta sina “offer“ få framföra sina bästa argument. Källkritikbyrån gör tvärtom, de hugger på förflugna ord och ogenomtänkta formuleringar.

Det Källkritikbyrån hakar upp sig på när de hoppar på Elsa Widding är att Elsa skrivit “Att WEF sedan gammalt har på agendan att bilda en Världsregering med Klaus Schwab i ledningen är sannerligen ingen hemlighet.”.

Med lite journalistiskt grävande efter förstahandsuppgifter så är det lätt att inse att Elsa Widding har rätt i det hon säger, även om hon inte har bokstavligt rätt. Jag ska nedan ge två exempel. Dels vad WEFs självutnämnde ledare Klaus Schwab sagt offentligt, dels vad WEF-medlemmen, den danske Folketingsledamoten Ida Auken, skrivit på WEFs blogg samt i tidningen Forbes.

Nu styrka Elsa Widdings berättelse om World Economic Forum.

När WEFs ledare Klaus Schwab var på Harvard 2017 sade han nedanstående (som jag översatt från en video på Harvards hemsida från 17:48 till 20:10)

“Ja, det finns faktiskt en idé om att integrera unga ledare som en del av World Economic Forum sedan många år tillbaka.
Och jag måste säga att när jag nu nämner namn som fru Merkel, till och med Vladimir Putin och så vidare, de har alla varit unga globala ledare i World Economic Forum. Men vad vi är mycket stolta över nu är den unga generationen. som premiärminister Trudeau, Argentinas president och så vidare, att vi tränger in i [regerings-]kabinetten. Så igår var jag på en mottagning för [Kanadas] premiärminister Trudeau, och jag vet att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är faktiskt Young Global Leaders av World Economic Forum.
[…]
Det är sant i Argentina och det är sant i Frankrike nu. Jag menar, med presidenten, med den unga globala ledaren. Men vad som är viktigt för mig är dessa Young Global Leaders har en möjlighet att komma hit.
[…]
Och vi har nu inrättat en kurs sedan flera år tillbaka. Och jag tror att det har, att det här företaget har en enorm inverkan eftersom det är en enorm effekt att vara här i en vecka skapar verkligen en stark gemenskap. Och vi, förutom Young Global Leaders, har en stor grupp av unga globala ledare, har vi nu Global Shapers i 450 städer runt om i världen. Jag undrar bara, finns det någon Global Shaper här? Ja, se, se. Global Shapers här.
[…]
Och vad som är häpnadsväckande är att se hur dessa unga människor verkligen har ett annat tankesätt. Och jag har stor beundran för när jag har en grupp Global Shapers i rummet och frågar dem: Tänker ni i globala termer eller i nationella termer? Majoriteten skulle svara i globala termer.“


I en artikel berättar den danska politikern och folketingsledamoten Ida Auken om den framtid hon och WEF vill tvinga oss alla att leva i. Texten är numera borttagen från WEFs hemsida men finns kvar som bevis på webbarkivet WayBackMachine samt på tidningen Forbes hemsida under rubriken Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better.
I Forbes har artikeln dock inte fått det förtydligande [sic!] “Author's note:” som infogades flera år efter artikelns publicering på WEFs hemsida. – WEF blev väl skraja för de reaktioner artikeln mött och ville väl inte stå upp offentligt för sin sinnessjuka framtidsvision. Sedan plockade de alltså bort artikeln helt. – På båda ställena publicerades artikeln i ursprunglig form i november 2016.
Det Ida Auken och WEF drömmer om är följande framtid (som underteckand översatt till svenska):

“Välkommen till år 2030. Välkommen till min stad – eller ska jag säga “vår stad”? Jag äger ingenting. Jag äger ingen bil. Jag äger inget hus. Jag äger inga apparater eller kläder.
Det kanske verkar konstigt för dig, men det är helt logiskt för oss i den här staden. Allt som du ansåg vara en produkt har nu blivit en tjänst. Vi har tillgång till transporter, boende, mat och alla de saker vi behöver i vårt dagliga liv. En efter en blev alla dessa saker gratis, så det slutade med att det inte var meningsfullt för oss att äga mycket.
Först blev kommunikationen digitaliserad och gratis för alla. När sedan ren energi blev gratis började saker och ting röra sig snabbt. Transporter sjönk dramatiskt i pris. Det var inte längre meningsfullt för oss att äga bilar, eftersom vi kunde ringa ett förarlöst fordon eller en flygande bil för längre resor inom några minuter. Vi började transportera oss själva på ett mycket mer organiserat och samordnat sätt när kollektivtrafiken blev enklare, snabbare och bekvämare än bilen. Nu kan jag knappt tro att vi accepterade trängsel och trafikstockningar, för att inte tala om luftföroreningarna från förbränningsmotorer. Vad tänkte vi på?
Ibland använder jag min cykel när jag åker för att träffa några av mina vänner. Jag njuter av motionen och av att åka. Det får liksom själen att följa med på resan. Det är lustigt hur vissa saker aldrig verkar förlora sin spänning: promenader, cykling, matlagning, teckning och växtodling. Det är helt logiskt och påminner oss om hur vår kultur uppstod ur ett nära förhållande till naturen.
I vår stad betalar vi ingen hyra, eftersom någon annan använder vårt fria utrymme när vi inte behöver det. Mitt vardagsrum används för affärsmöten när jag inte är där.
Då och då väljer jag att laga mat till mig själv. Det är enkelt – den nödvändiga köksutrustningen levereras till min dörr inom några minuter. Sedan transporterna blev gratis har vi slutat att ha alla dessa saker inplacerade i vårt hem. Varför ska vi ha en pastamaskin och en crêpebryggare i våra skåp? Vi kan bara beställa dem när vi behöver dem.
Detta underlättade också genombrottet för den cirkulära ekonomin. När produkter omvandlas till tjänster har ingen ett intresse av saker med kort livslängd. Allt är utformat med tanke på hållbarhet, reparerbarhet och återvinningsbarhet. Materialen flödar snabbare i vår ekonomi och kan ganska enkelt omvandlas till nya produkter. Miljöproblemen verkar långt borta, eftersom vi bara använder ren energi och rena produktionsmetoder. Luften är ren, vattnet är rent och ingen skulle våga röra de skyddade naturområdena eftersom de utgör ett sådant värde för vårt välbefinnande. I städerna har vi gott om grönområden och växter och träd överallt. Jag förstår fortfarande inte varför vi tidigare fyllde alla lediga platser i staden med betong.
Shopping? Jag kan inte riktigt komma ihåg vad det är. För de flesta av oss har det förvandlats till att välja saker att använda. Ibland tycker jag att det är roligt och ibland vill jag bara att algoritmen ska göra det åt mig. Den känner till min smak bättre än vad jag gör vid det här laget.
När AI och robotar tog över så mycket av vårt arbete hade vi plötsligt tid att äta gott, sova gott och umgås med andra människor. Begreppet rusningstid har ingen mening längre, eftersom det arbete vi utför kan göras när som helst. Jag vet egentligen inte om jag skulle kalla det arbete längre. Det är mer som tanketid, skapandetid och utvecklingstid.
Under en tid blev allting underhållning och folk ville inte bry sig om svåra frågor. Det var först i sista minuten som vi kom på hur vi skulle kunna använda all denna nya teknik för bättre syften än att bara döda tiden.
Min största oro gäller alla de människor som inte bor i vår stad. De som vi förlorade på vägen. De som bestämde sig för att det blev för mycket, all denna teknik. De som kände sig föråldrade och värdelösa när robotar och AI tog över stora delar av våra jobb. De som blev upprörda över det politiska systemet och vände sig mot det. De lever andra slags liv utanför staden. Vissa har bildat små självförsörjande samhällen. Andra har bara stannat kvar i tomma och övergivna hus i små 1800-talsbyar.
Då och då blir jag irriterad över att jag inte har något riktigt privatliv. Ingenstans kan jag gå utan att bli registrerad. Jag vet att allt jag gör, tänker och drömmer om någonstans är registrerat. Jag hoppas bara att ingen kommer att använda det mot mig.
På det hela taget är det ett bra liv. Mycket bättre än den väg vi var på, där det blev så tydligt att vi inte kunde fortsätta med samma tillväxtmodell. Vi hade alla dessa fruktansvärda saker som hände: livsstilssjukdomar, klimatförändringar, flyktingkrisen, miljöförstöring, helt överbelastade städer, vattenföroreningar, luftföroreningar, social oro och arbetslöshet. Vi förlorade alldeles för många människor innan vi insåg att vi kunde göra saker och ting annorlunda.“

Läs också Komplotten som gav privata vårdindustrin tillgång till våra patientdata som berättar om hur WEF – genom sin lobbying för Boston Consulting Group, som blivit WEFs strategiska partner – orsakade skandalerna vid Nya Karolinska.

Ännu mer information om WEF ambitioner och påverkansmetoder finns att läsa på World Economic Forums hemsida för de som är intresserade.

Är inte detta – WEFs agenda och politiska nätverk och inflytande – något som vi borde upplysas om istället för att Källkritikbyrån och etablissemangets medier avfärdar det som en “konspirationsteori“ och smutskastar budbäraren?

Oläslig men viktig bok – Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget

För fem dagar sedan utkom boken Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget av Andi Olluri. Nedan är min recension:


Oläslig men viktig bok

Den här boken borde alla läsa för att få veta det som “våra“ “fria“ medier inte berättar om Ukraina och Ukrainakriget. Här ges de förklaringar som undanhålles oss och som skulle ge nödvändiga förklaringar till krigets uppkomst. Dessa undanhållna förklaringar lägger inte skulden på Ryssland utan på västvärlden med USA i spetsen. De förklarar också att kriget är ett så kallat proxykrig (krig genom ombud) mellan USA/NATO och Ryssland, med det Ukrainska folket som kanonmat och offer. Ett offer “våra“ “fria“ medier tycker det Ukrainska befolkningen ska göra för vår (västvärldens) skull. Därför tiger “våra“ “fria“ medier som graven om dessa obekväma fakta. Bland annat fakta om USAs långvariga inblandning i Ukrainas politik och styre inklusive inblandning i den så kallade orangea revolutionen 2014.

Tyvärr är boken snudd på oläslig. Den är uppenbarligen inte korrekturläst. Jag hittar ett fåtal stavfel men det allvarliga är konstiga meningsuppbyggnader med massor av bisatser och märkliga ordföljder. Det märkligaste är alla i framför alla årtal. I engelska skriver man “in XXXX“ men så gör vi ju inte i svenskan. Därför är det frustrerande att se denna anglicism konsekvent införd i en svenskspråklig bok.

Har nu läst 10 procent av boken och tröttnat på att själv tvingas omformulera meningarna för att göra dem begripliga. Det är ju inte läsarens uppgift att formulera meningarna till begriplig svenska, det arbetet ligger helt på författaren. Här har författaren misslyckats fullständigt. Ett sådant slarv och tydlig nonchalans gentemot läsarna är oacceptabelt. Därför har jag nu avslutat läsningen i förtid. Tyvärr.

Som betyg ger jag 1. 5 för innehåll, -5 för framförande.

Om konspirationsteorier och Källkritiksbyråns avsaknad av källkritik

Med tanke på den spelfilm “Official Secrets” som nu visas på SVT-play samt den dokumentärserie “Historiens bästa lögner” som nu också visas på SVT-play så undrar jag när Källkritikbyrån, Patrik Oksanen och andra så kallade faktagranskare/experter ska rycka ut och anklaga dessa program för att sprida desinformation och konspirationsteorier.

Hade sanningarna, som dessa program berättar, berättas vid den tid då de var aktuella och kunde ha bidragit till demokratisk opinionsbildning, vilken kunde ha förhindrat obefogade krig och massmord, hade garanterat Källkritikbyrån, Patrik Oksanen med flera framställts som betrodda experter i våra medier och avfärdat dessa sanningar som konspirationsteorier och desinformation.

Den tanken fick mig igår att gå in på Källkritikbyråns hemsida och läsa några färska inlägg av Källkritikbyråns Åsa Larsson, inlägg som handlade om Ryssland/Ukraina-kriget. De källor som Källkritikbyrån använder är aldrig förstahandskällor utan alltid andrahandskällor, eller källor ännu längre bort från verkligheten. En av källorna är just Patrik Oksanen. En av hans senaste insatser för lögnen är en artikel i Expressen där han slog fast att Gorbatchev inte fick något löfte om att NATO inte skulle expandera österut. Vilket i sin tur fick SVT att plocka ner och ändra en uppgift om detta i en nypublicerad dokumentär, och lägga upp en redigerad version där sanning gjorts om till lögn. Fakta – förstahandsuppgifter – om detta finns nämligen. Det finns amerikanska samtalsnedteckningar från mötet mellan Gorbatchev och USAs dåvarande utrikesminister James Baker. Där säger Baker att NATO ska inte utvidgas en tum (inch) österut. Så trots att det finns en förstahandskälla – USAs samtalsnedteckning – väljer det svenska etablissemanget och Källkritikbyrån att lita på NATO-lobbyister som Patrik Oksanen hellre än att söka förstahandskällor.

Samma gäller när Åsa Larsson på Källkritikbyrån ska slå hål på de så kallade konspirationsteorierna om “the great reset” som World Economic Forum driver. Då länkar Källkritikbyrån till en artikel i BBC när det faktiskt finns, eller rättare sagt fanns, en artikel av Ida Auken – en ung kvinnlig dansk politiker därtill en av Word Economic Forums Young Global Leader – som beskrivit den framtid som WEF arbetar för. Artikeln heter “Here’s how life could change in my city by the year 2030” och är numera nedtagen från WEFs hemsida men finns tillgänglig via webbarkivet WayBackMachine. Artikeln publicerades också i tidskriften Forbes under rubriken “Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better” där den fortfarande är tillgänglig.

Samma arbetsmetod – viskleken – gäller även Källkritikbyråns arbete mot så kallade konspirationsteorier om covid-19-vacciner. Där kontaktades så kallade experter som intygade att vaccinen var säkra, effektiva och godkända trots att de inte var det. Ännu idag är vaccinen inte godkända utan säljs som “villkorat godkända”. Vilket innebär att de inte genomgått så omfattande och långvariga tester som krävs för ett godkännande. Om detta har jag gjort en rejäl genomgång på min blogg, med källhänvisningar till läkemedelsmyndigheterna.

Så vad är då en konspirationsteori och en konspirationsteoretiker?
En konspirationsteori kan vara den ocensurerade sanningen och en konspirationsteoretiker någon med civilkurage som vågar påtala obekväma icke politiskt korrekta fakta.