Vad var det jag sa! (privat meddelande (privat :-)))

130714-003
130714-004

Skvallret av vad som hänt dig på fastlandet nådde mig för två timmar sedan. Och jag utbrister i den retoriska frågan:

Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa!

Tyvärr kan jag inte känna någon skadeglädje. Det hade känts betydligt bättre. För som min forne SO-lärare alltid påpekade: ”Skadeglädje är den enda sanna glädjen.” I stället fick jag grav ångest av att bli påmind om din existens. Och det skedde precis efter att jag lyckats bearbeta bort min tunga laga-rost-på-bilen-ångest jag ådrog mig idag på eftermiddagen. Aldrig får jag vara glad…

En veckas avbrott från vardagen

130305-001_bw

130305-002_bw

130307-001_bw

130308-003_bw

130308-004_bw

En vecka i Oskarshamn, hos mamsen, har gått. Innan jag kliver på färjan läggar jag nu upp de bilder jag fångat. De är få men håller, enligt mig själv, verkshöjd.

Ni märkte väl meningen ovan, med tre ”jag”? Före 121105 skulle jag ha blygts och ändrat på detta oavsiktligt egocentriska sätt att uttrycka mig. Men sedan nämnda datum gillar jag mig själv så skarpt att jag inte skäms för att visa min egenkärlek. Sedan är det skillnad på egenkärlek, i betydelsen självkänsla, och att vara utan självkritik. Men det är också skillnad på självkritik och självhat/självförakt.

I Oskarshamn bor någon jag helst av alla skulle vilja träffa. Men jag har trots mina långa hundpromenader lyckat slippa träffa denna människa. Och det är bäst så. Känsla och förnuft går inte alltid hand i hand. Men det är jobbigt att vara fylld av denna längtan att träffa en person och samtidigt vara övertygad om att det bästa är att inte träffa denna underbara människa.
Sverige har 290 kommuner. Det innebär att det inte är självklart att någon måste flytta till just den kommun där min mor bor och som jag ofta besöker. Jag önskar att någon hade fattat ett annat beslut om bosättningsort. Då hade jag sluppit ha personen i mina tankar under min vistelse där.
[Stycket ovan var en s.k. blinkning åt personen ifråga.]

Nu åker jag hem och tänker på något helt annat. Jag längtar efter lite värme och sol. Jag längtar efter att få sitta ute, mot ett träd, och lyssna på pod-radio och se ut över landskapet eller, mot ett träd, läsa böcker. Det är härligt!

Måste passa på att rekommendera en bok.
Jag är på de sista sidorna i Sven Delblancs Eremitkräftan. Sven Delblanc (1931 – 1992) är tvåa på min författartopplista. Etta är, så klart, August Strindberg och trea Vilhelm Moberg.
Sven Delblanc var 31 år gammal när han 1962 debuterade med Eremitkräftan. Jag läste den för några år sedan men minns inte ett smack från den läsningen. Nu är jag helt gripen. Jag associerar kraftigt till mitt eget liv och strävanden, och vissa närstående händelser, och blir djupt berörd av Eremitkräftan.
Eremitkräftan handlar om: Livets mening. Frihet kontra tvång. Moral och tvång kontra omoral och frihet. Kärlek. Åtrå utan kärlek och kärlek utan åtrå.
Och den är så jävla bra skriven. Spännande hotfull stämning som i den bästa kriminalroman.
Eremitkräftan finns bl a att låna som e-bok på biblioteken.

Brev till hennes sambo

110323-002

Hej!

Det känns onekligen lite sjukt att skriva detta brev, men samtidigt ger det mitt hämndbegär en viss tillfredställelse såvida du inte redan har blivit informerad om vilket slags relation J och jag hade. Även om du redan vet allt så kommer du inte att bli uttråkad av det du får läsa jag kommer nämligen att lägga in lite smaskiga detaljer på de ställen
där berättelsen riskerar att tappa farten.

Det är nu inte dig som jag riktar min hämnd emot utan J. Det kan i alla fall vara bra for dig och dina framtida planer att veta hur J ”kan” bete sig utom din vetskap.

Nu skulle det vara bäst for ditt själsliga välbefinnande om du slutade läsa detta och i stället brände upp dessa papper, men jag antar att din nyfikenhet inte kan stoppas

Vår bekantskap började när J ringde mig för att få råd om hur man blir fotograf.

Tredje samtalet var dagen innan hon skulle upp till S för att söka en assistentplats. Då ville hon att vi skulle träffas så att jag kunde hjälpa till att välja vilka bilder hon skulle ta med och visa.

Vi sågs för första gången klockan 1700 en torsdag och gick till C för att ta en öl. J:s kamrat T var med vid detta högtidliga tillfälle. När J lade upp sina fem bilder började jag ana (kliche) ugglor i mossen eller en hund begraven. Fem bilder var väl inget som man behövde hjälp med att välja ur.

Efter en knapp timme var det dax att bryta upp och J frågade om jag ville med ut på kvällen och dricka öl. Eftersom jag vid denna tidpunkt var inne i en period av daglig ölkonsumtion hade jag svårt att säga nej till detta erbjudande, dessutom tyckte jag att J var en förtjusande liten varelse.

Aftonen tillbringade vi på CH med en kort avslutning på TB. Under kvällen kom vi närmare och närmare varandra både psykiskt och fysiskt. En taxi, med jag tror det var en något defekt koppling, tog oss hem till mig. Det första J gjorde i min prydliga lya var att drämma ett diamagasin i golvet så att bilderna spreds i en oregelbunden hög. Sedan sov vi.

Tydligen byter J känslor och tankar från den ena dagen till den andra för fredagen var inte rolig ur mitt perspektiv. Det hon sade kvällen före hade nu mist sin relevans och vi skildes hemma hos T utan några vidare planer.

Under veckan som gick ringde vi varandra några gånger.

Fredagen, efter den första fredagen då J vaknade hos mig, åkte jag och en vän till O. Den helgen var du i O men hade jour. Enligt J så tvingade du henne att tillbringa helgen hemma hos dig. På fredagskvällen skulle jag komma hem till J:s moders hus och därför hade väl sweetisen sagt dig att hon ville träffa sin moder denna afton.

Vi skulle eventuellt gå ut tillsammans på lördagen om J kunde smita ifrån. Detta visade sig vara en omöjlig uppgift varför J såg sig tvingad att i smyg ringa till mig och meddela detta. På telefon fick jag också veta att du, din syster och J skulle gå på C.

Om ni hade kommit in på C kanske allt hade blivit annorlunda. Jag och min polare gick till M for att slippa de eventuella komplikationer som ett möte skulle kunna innebära. Resten av den kvällen känner du till, förutom att J kom fram till mig utanfor C och bad mig ringa på måndag.

En knapp vecka senare åkte J på nytt till S för att söka assistentjobb. Vi träffades redan första dagen hon kom upp men den natten sov hon hos T.

Dag två flyttade hon in i mitt liv och bostad. Och så levde vi lyckliga tills torsdagen kom. Då åkte vi med J:s bil till O.

Vi skulle sova var och en hos sig, men ”har man börjat äta plopp kan man inte sätta stopp”. Vi knullade på en madrass i hennes gamla flickrum och upptäckte till vår förtjusning att vi kunde spegla oss i garderobsdörrspeglarna (långt ord det där). När J inte orkade rida mig längre somnade vi utan att någon av oss uppnått det som det hela går ut på d.v.s. orgasm.

Eftersom jag hade ställs ultimatum, dig eller mig, ringde J och gjorde slut med dig på fredagen.

På lördagsmorronen åkte jag hem till min älskade moder. Efter några timmar ringer J och är upprörd för att du ringt till henne från K bussstation och var på väg till O. Hon ville inte träffa dig vid denna känsliga tidpunkt.

Vi packar fort som fan alla jävla resväskor och all kattutrustning så J:s bil blir full. Sedan kommer J:s mams med Shellkortet för att sponsra vår flykt från stan och samma minut som din buss skulle anlända svänger vi upp på E 66:an och lägger i 5:an.

Sedan levde vi lyckliga i en vecka. J fick sitt livs andra orgasm och satt i sängen och flinade samt berömde mig ”Fan du har total kontroll, du kan ju hålla på hur länge som helst”.
Man får ju vara glad att man inte är tjej för det har ju vissa nackdelar, men jag skulle önska att jag hade bröst för det är så skönt att smeka över. Jag har funderat på att börja äta kvinnliga könshormoner men risken är att jag får hängbröst men i rätt dos kanske det skulle kunna bli ett par riktigt fina tuttar.

Sedan levde vi mindre lyckliga i en vecka.

J köpte en hallspegel på IKEA nästföljande fredag, så hon skulle kunna se hela sin lekamen. På lördagen efter IKEA packade hon sina jävla resväskor och katterna.

Själv satt jag och hörde hur tystnaden bet sig längre och längre in i mitt sinne.

J hade sedan ett återfall då hennes garderob åter stuvades upp men efter två nätter blev det åter dax för henne att lämna min boning.

Det var väl det hela.

Jag fick uppfattningen att J ska ha full kontroll på de människor hon är med. Alla ska ställa upp för henne och göra som hon vill, men själv ska hon inte behöva ställa upp på andra. Därför hyser jag en stor vrede mot henne och det sätt som hon har betett sig på. Jag kan inte fatta att hon kan ligga med mig, ljuga for dig, och samtidigt be dig skicka henne pengar och hjälpa till med att leta bostad. Hon förtjänar en fet smäll.

Jag har funderat på detta brev sedan den 16 december när J och jag pratades vid på telefon och bestämde att bryta kontakten. Dock har jag haft viktigare saker för mig och med tiden har en del, eller rättare sagt nästan all, vrede runnit ur mig.

Så ringer hon i kväll och berättar att hon varit sjuk i en vecka i någon oförklarlig sjukdom och frågar mig om jag är säker på att inte ha några könssjukdomar Då blir jag så förbannad. Hon vet att jag har mått jävligt dåligt sedan hon gjorde slut. Dåligt, sämre och sämst, och mina tankar har varit uppfyllda av henne till en outhärdlig bristningsgräns. Men hon hör inte av sig förrän det är hon som oroar sig och lider. Jag blir så jävla förbannad.

Dessutom kunde hon göra narr av mig när jag var ledsen och det kan jag inte förlåta.

Det var kapitlet Självömkan och Hat.

Låt henne inte förnedra dig. Varför blev du inte förbannad och reste dig och gick när hon satt och pratade med mig i fyra timmar på C. Jag är för det mesta så snäll sa jag är dum och efter vad jag känner till verkar du vara lika dan.

UPP TILL KAMP EMOT KVALEN därför skriver jag detta brev.

mvh
Magnus Berg

Fotnot:
Detta brev skrev jag för mer än 15 år sedan… och då var person-, krog- och ortsnamn utskrivna i sin helhet…

—–

Andra bloggar som skriver intressant!