Din röst i valet betyder ingenting – det är WEF som politikerna företräder

Nu när ni agerat valboskap, i syfte att legitimera politikernas makt över er, kan det vara så dax att ni får reda på vilka som politikerna verkligen företräder. All makt utgår inte – så som grundlagen påstår – från folket utan från de globala storföretagen som är medlemmar i World Economic Forum. Som vägvisare på upplysningsresan är Hans Erixon verkligen duktig, så lyssna på vad han har att säga.

I programmen belyses frågeställningar som:

  • Vad är och vad gör familjeföretaget World Economic Forum?
  • Kopplingen WEF`s agendor till United Nations Agenda 2030.
  • Svenska Politikers hyckleri kring WEF och andra Globalistiska organisationer.
  • Hur pågår implementeringen av The Great Reset nu i Sverige?

Så när man inom etablissemanget varnar för hotet mot demokratin så kan vi konstatera att vi inte har någon demokrati, all makt utgår från World Economic Forum och dess medlemsföretag.

WEF vill starta om världen. Det ska bli en värld där vi inte ska få äga något. Men WEFs medlemmar ska så klart få äga det vi i vår tur ska få hyra. Och medan WEF och politikerna anser att vi undersåtar ska ta ansvar för miljön och avstå från resor flyger WEFs medlemmar runt till WEF-möten och klimattoppmöten med sina privatjet. Så det är alldeles uppenbart att de uppoffringar vi undersåtar ska tvingas göra för miljön inte ska göras tillsammans med politiker och WEF-medlemmar. Det är bara vi undersåtar som jag göra personliga uppoffringar, eller som Vilhelm Moberg sade:

”När en politiker säger att vi sitter i samma båt, så var på din vakt. Det betyder att det är du som ska ro.”

En röst i min omedelbara närhet säger, medans jag utformar denna bloggartikel, att det borde vara dödsstraff på både anti-demokratiska korrupta politiker och dito World Economic Forum-medlemmar. Det håller jag verkligen med om, men jag tycker att först borde de utsättas för långvarig tortyr, annars kommer de för lindrigt undan.

Valrörelsen är ett apspel och en plåga

Jag skriker

ljudlöst

med sluten mun

Fan

Det gör så ont

att se deras självtillräckliga nyllen

lova det de inte tänker hålla

 

”Tillsammans”

Vilka då?

Magdalena Andersson och storfinansen?

Det är i alla fall inte tillsammans med mig

hon menar.

Hon företräder hellre de rika och mäktiga

än de fattiga och maktlösa

De senare pissar hon på

De vill ha våra röster

för att kunna klättra på våra axlar

och häva sig upp

till toppen

och samtidigt

trycka ner oss

och trampa på oss

hårt

Vi ska legitimera deras maktposition

vara alibi för deras enorma löner

deras tredagars arbetsvecka

och deras fyra månaders årliga semester

 

Fan

Det gör så ont

att inse att vi inte har något val

att vi inte har någon demokrati

Politiken är fastlåst av internationella avtal och konventioner

det har de sett till

de som nu vill väljas

till en plats vid köttgrytorna

allt är riggat

Jag skulle vilja stoppa ner dem alla

de nyllen jag nu ser uppklistrade på stan

som ingrediens i köttgrytor

Med dem skulle vi kunna föda upp andra svin

och mata hundar

Då skulle världen bli bättre

Narcissister och psykopater ska inte styra

folk och länder

Det leder aldrig till demokrati

och folkstyre

Det leder bara till tyrrani

och fascism

när de politiska makthavarna lierar sig med storfinansen/globalisterna

och låter de senare bestämma agendan

och den politiska inriktning

 

Fan

Det gör så ont

att se deras självtillräckliga nyllen

lova det de inte tänker hålla

Men många går på det

valrörelse efter valrörelse

samma bedrägeri

Ändå går folk och röstar

och legitimerar bedrägeriet

till politikernas stora glädje

 

Fan

Det gör så ont

att leva i en värld av lättlurade idioter

som inte ens förstår sitt eget bästa

som låter sig luras av politiker

och media

På tal om det:

Har ni tagit er 57:de vaccinbooster

av det säkra och effektiva vaccinet?

 

Det gör så ont

 

Fan

Det är inte lätt att vara frisk

i ett sjukt samhälle

ett samhälle utformat för manipulation och kontroll

av lättlurade idioter

styrt av narcissister och psykopater

med propagandahjälp från deras lyckliga horor

i medier, akademier och myndigheter

 

Hjälp mig bort

låt mig få slippa leva här

där demokratin är död

där därför inget hopp finns

där ingen ärlighet råder

där samveten är lösa

och moralen amputerad

JAG STÅR INTE UT

Demokrati och yttrandefrihet kan komma att införas även i Sverige

Jag tror att det vänder snart. Problemet med den anti-demokratiska tystnadskulturen och rädslan att uttrycka avvikande uppfattningar börjar uppmärksammas.
Det första allvarliga tecknet på en sådan vändning var sociologen Göran Adamsons text ”Sveriges idéklimat påminner om det forna östblockets” i tidskriften Fokus i december förra året. Adamson berättar en talande anekdot om läget i Sverige:

”Vid ett akademiskt seminarium om migration undrade en journalist om det inte finns en motsättning mellan eliten och folket i migrationsfrågan, och om inte denna motsättning i så fall är oroväckande. En S-märkt professor på podiet svarade att frågan ledde tankarna till Sverigedemokraterna och undrade om inte journalisten insåg vilka värderingar han kunde associeras med. När reportern såg faran för att få sitt rykte fläckat bad han om ursäkt och professorn drog generöst ett streck över det hela.
Professorn försvarade med sin retorik etablissemanget och tog dessutom chansen att plocka poäng som antirasist.”

Vidare berättar Adamsson att demokrati och kompetens/kunskap är underordnade i dagens Sverige.

”Det klassiska, demokratiska sättet att runda av en politisk diskussion är att antingen bli överens eller att agree to disagree som det heter på engelska. Men i dag känns denna jämlika och respektfyllda intellektualism avlägsen. Vare sig det handlar om rasism, metoo eller klimatet är det snarare regel att ena parten avkrävs vad kristna skulle kalla en bekännelse, alltså en självrannsakande utläggning med ivriga bedyranden om att man spelar med det goda laget, och att man inte kommer att fela igen.
[…]
[I] dagens Sverige finns några underförstådda »goda« principer som varje deltagare i det offentliga samtalet bör hålla i minnet. Till exempel ska det mångkulturella samhället hyllas, liksom normkritik (av allt utom normkritiken), ett genusperspektiv bör anläggas och hållbarhetsaspekter får inte försummas. Detta gäller nästan oavsett vilken fråga som diskuteras. Men det är ju inte säkert att alla dessa dogmer lockar de mest självständiga tänkarna.
Och när en framgångsrik karriär förutsätter intellektuell underkastelse blir frågan vilka som kommer upp sig. I de socialistiska lydrikena, menar Miłosz, var det inte alltid de bäst lämpade. I stället är »proberstenen på en människas begåvning hennes förmåga att anpassa sig efter den fastställda politiska linjen, och därför händer det ofta att medelmåttorna får större framgångar än de verkliga begåvningarna«.”

Ett annat tecken på en vändning är en antologi från i år ”Skör demokrati – Det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning” sammanställd av Uppsala-statsvetarna Sten Widmalm och Thomas Persson.

Widmalm och Persson själva inleder antologin med stödet för demokratin idag och menar att det sviktar bl.a. p.g.a.:

”[E]n numera bristande respekt för hur en rationell dialog går till, som bygger på samtal där goda skäl och argument kan anbringas för att ge stöd för en position eller en uppfattning.”

Då gör jag vågen i glädje över att kritiken riktar sig – hoppas och tror jag – mot själva kärnan i demokratin d.v.s. våra politiska företrädare och opinionsbildare och inte sjunger i kör med den numera så politiskt korrekt kritiken mot den maktlösa allmänhetens uttrycksätt på sociala medier.

Sharon Rider skriver bl.a. om utläggningen av politiska beslut på myndigheter samt expertstyret ökande inblandning när det gäller frågor som är politiska, estetiska eller moraliska d.v.s. frågor som inte ska beslutas över huvudet på medborgarna:

”Vad händer med medborgarnas förståelse av och tillit till myndighetsbeslut när dessa grundas, inte i en igenkännbar tillämpning av allmänna rättsliga principer, utan i en bestämd och kontroversiell uppfattning om verklighetens beskaffenhet – en uppfattning som dessutom kräver att man tillägnar sig en teknisk vokabulär och en teoretisk begreppsapparat för att överhuvudtaget förstå besluten?
[…]
Genom myndighetsutövning brukas inkluderingsretoriken för att exkludera, inte sällan med hänvisning till olika slags experter. Men i en liberal demokrati erkänns ingen ovedersäglig expertis i normativa (politiska, estetiska, moraliska) frågor, utan en sådan syn karaktäriserar snarare totalitära regimer.”

Torbjörn Elensky skriver om det som sitter i väggarna och leder till självcensur. Som journalist vet han hur det är på medieredaktionerna om vad som får tänkas, tyckas, sägas och berättas. Han konstaterar att:

”Kampen mot självcensur är ytterst en kamp mot mobbning och mot ett samhällsklimat och en offentlighet där mobbning kan avgöra vad som kan sägas högt. Det är inte ett problem som löses genom några enkla knep eller policyrekommendationer, utan genom civilkurage. Och hur man lär ut det har jag faktiskt ingen aning om, men jag misstänker att man måste börja redan på dagis för det handlar på ett djupare plan om hur vår kultur fungerar, liksom varför den på vissa punkter inte gör det. Om vi hade ett öppet samtalsklimat skulle vi inte behöva visselblåsare och ingen skulle riskera sina inkomster för att den yttrar sig fritt. Utan detta är vårt öppna samhälle inte tillräckligt öppet.”

Håkan Lindgren skriver om cancelkulturen och fega chefer/ledare:

”Cancelkultur är inget annat än klansamhällets hederskultur för universitet och företag. Väcks det en opinion mot någon känner sig arbetsgivare och institutioner tvungna att agera. Institutionens heder är viktigare än vad den utpekade personen har gjort eller inte gjort, och för att försvara hedern är man beredd att offra människor på vilka lösa grunder som helst.
[…]
Cancelkultur är framförallt ett ledarskapsproblem. Det är rädda och omogna universitetsledningar, chefer och institutionsstyrelser som har gjort att den här rörelsen har blivit så mäktig. Det är dags för cheferna att utveckla lite ryggrad. När någon kommer till dem med ett krav eller ett klagomål ska de, vid behov, kunna svara att kraven inte föranleder några åtgärder. Ibland är det modigaste att inte göra någonting alls.”

Kay Glans skriver om kopplingen mellan globala kapitalister och minimala minoriteters möjligheter att få sätta agendan, och dess konsekvenser:

”[T]ransaktivismens framgångar bygger på en »policykapning […] ett förvrängande av policyutformning som gynnar en minoritet på allmänhetens bekostnad«. Lobbyorganisationer har lärt sig att påverka regelverk och domstolar och på så vis slippa övertyga gräsrötterna. De lobbyorganisationer som bedriver transaktivism finansieras av mycket förmögna personer, »rika vita män«, som Joyce kallar dem, bland vilka George Soros, via hans Open Society Foundations (OSF), är den mest kände. OSF har enligt Joyce gett stora anslag till organisationer som kämpat för rätten att själv bestämma sitt kön. Det är väl inte minst denna välfinansierade, organisatoriska struktur som har gjort att transfrågan på så kort tid hamnat i fokus.
[…]
De vänstermodernistiska strömningar som jag uppehållit mig vid här är i grunden auktoritära. De ser inte opposition som legitim, utan tystar den med nedhållande eld, baserad på asymmetrisk mångkulturalism och expansiva definitioner av vad förtryck är.
[…]
Den asymmetriska mångkulturalismen har inga svar på vad som ska hålla samman ett samhälle; den utgår helt enkelt från att den vita majoriteten ska hålla sig stilla som ett nav omgivet av minoriteter. Men en inte osannolik utveckling är att vi får en vit identitetspolitik, och man kan som Kaufmann i Whiteshift se detta som mer eller mindre oundvikligt. Han kallar det för en symmetrisk mångkulturalism, i vilken även vita formulerar en positiv identitet på samma sätt som minoriteterna och bevakar sina intressen. Vem kan för övrigt förebrå vita om de vill hålla sig för sig själva när risken är så stor att kränka andra? De expansiva definitionerna av förtryck gör samvaron mellan personer av olika etnicitet oerhört infekterad. Att vara tjockhudad är faktiskt en förutsättning för ett fungerande demokratiskt mångkulturellt samhälle.”

Den sista meningen får mig återigen att göra vågen. Man måste kunna ta kritik om man vill delta i den offentliga debatten. Klarar man inte att ta emot andras åsikter ska man hålla tyst med sin egen, anser jag.

Sten Widmalm och Thomas Persson avslutar antologin med:

”Alltjämt är valdeltagandet högt bland svenska medborgare, men risken är att det börjar sjunka om misstron mot demokratin breder ut sig. Vanligtvis antas att det är populister som driver fram skepticism gentemot demokratin. Men det finns också en annan bidragande orsak – som är nog så allvarlig och ofta förbisedd – nämligen att medborgarna tappar tilltron till demokratin i takt med att forskare, politiker, journalister, aktivister, med flera, glömmer bort eller medvetet börjar bortse från själva innebörden av demokrati.
[…]
Men det vi sett i denna bok är en utveckling där demokratin inte enbart nedmonteras av en sammansvärjning av antidemokrater. Den sker i en politisk kultur som präglas av slapphet, okunnighet och indifferens i relation till demokratiska principer.
En demokrati skapar utrymme för variation, pluralism och egensinnigheter som måste få ta plats – annars är det ingen demokrati.
[…]
Därför kan slutsatsen dras att det är principlöshet och opportunism som är en del av huvudproblemet när samhället blir mindre öppet.”

Även Carl Hamiltons i år utgivna bok ”De ofelbara : historien om tre decennier som förändrade Sverige” som kommer fram till konklutionen att våra politiker och deras auktoriteter ”experterna” är inkompetenta och oförmögna att lära av sina misstag tar upp demokrati och yttrandefrihetsfrågan. Hamilton ägnar ett helt kapitel åt ”Totalitärt tänkande i en demokrati”:

”Politiker, politiska partier och aktivister i vår tids demokratier har lärt sig att använda diktaturens argumentationskonst för att manipulera människornas tankar. Makthavare i demokratier kan inte använda våld och använder ogärna öppet maktspråk. Men totalitärt tänkande kan inympas i samhällskroppen, kortsluta det offentliga samtalet och göra det lättare att kontrollera människorna.
[…]
Det nya konsensussamhällets psykologi utgår från samma begreppspar tillhörighet och ängslan. Konsensus är makthavarnas gemenskap. Tillhörigheten gäller konsensus. Ängslan är den dominerande känslan i vår typ av offentlighet. Det är inte ängslan för att hemliga polisen ska komma och hämta dig efter midnatt utan för att morgontidningens kultursidor ska deklarera att du har gått över till den mörka sidan.
[…]
För att förstå hur totalitärt tänkande fungerar i en demokrati, är det viktigt att komma ihåg vad totalitärt tänkande går ut på: makt. En öppen och fri debatt har enligt totalitärt tänkande inget egenvärde. Meningsutbyte är enbart samhällskampens fortsättning med andra medel. Debatten syftar inte till att nå fram till en fördjupad insikt eller klargöranden i sakfrågor, utan till att flytta fram de egna positionerna på motståndarens bekostnad. Syftet med en vetenskaplig debatt är inte att fördjupa den vetenskapliga analysen, förfina forskningsmetoder eller att komma närmare sanningen. Moraldebatten syftar inte till att pröva den moraliska halten i ett ställningstagande. Den konstnärliga debatten syftar inte till att nå en djupare upplevelse och förståelse av konstverket. Syftet är att oskadliggöra och försvaga fienden och därigenom etablera sin egen kontroll över det politiska spelet och, ytterst, samhällets resurser. Särskilt viktigt är det att oskadliggöra kunniga motståndare som ur ett annat, föråldrat, perspektiv är de som skulle kunna berika debatten mest. Totalitärt tänkande i en demokrati har samma mål som i en totalitär stat: att utrota oppositionen, att skapa enhetlighet med retoriskt våld och på så sätt åstadkomma social likriktning.”

Det finns alltså ett litet hopp om att demokrati och yttrandefrihet även ska införas i Sverige, så småningom. Dock är motkrafterna enormt starka. De som vill hålla folket utanför är de internationella globalisterna – de anglo-amerikanska oligarkerna – och deras ägda medier och opinionbildare samt våra skattefinansierade statliga medier och de politiker som ser framtida enormt välavlönade karriärmöjligheter i globalisternas storföretag om de bara är till lags och företräder globalisternas vilja i stället för sina väljares.

Läs också vad jag skriver i: Sverige har blivit totalitärt, NATO-lobbande journalister i Sverige, Varför etablissemanget alltid stödjer USAs världsbild och intressen, Demokratin är död och Din och Rysslands rätt till självförsvar – tal till nationen.

Politikerna är ett etiskt, moraliskt och demokratiskt problem som borde elimineras

Att det är allvarliga fel på våra politiker är numera helt uppenbart. Uppdrag Gransknings senaste avslöjande är bara en ny länk i en lång kedja av avslöjanden av den organiserade kriminaliteten i riksdagshuset.
Även om inte samtliga riksdagsledamöter är psykopater så har de dock alla en personlighetsstörning som gör dem direkt olämpliga att styra över andra människor och vårt land. Deras personlighet präglas av hänsynslös egoism och ondska, och total avsaknad av saknar moral och samvete samt empati eller respekt för andra människor.

Kolla in dessa två klipp och häpna över den totala avsaknaden av moral och samvete.

I Riksdagen står här den nu avslöjade kriminella bidragsfuskaren och riksdagsledamoten Helena Bouveng (M) och talar med stor emfas mot de som är skrivna på fel adresser i syfte att lura till sig bidrag av skattebetalarna, samtidigt som Helena Bouveng (M) själv är en bidragsfuskare som skrivit sig på annan ort än sin hemort i syfte att få bostad och traktamente av Riksdagen.

Avslöjade bidragsfuskande riksdagsledamoten Helena Bouveng (M) försvarar sitt kriminella snyltande i Uppdrag granskning 220608. (Kan du inte se detta klipp, gå in på Uppdrag Granskning och titta från 34 minuter in i programmet.)

Att politiker ska få undgå straff för brottslig verksamhet framgår både av Riksdagsordningen 5 kap. 7 §

Åtal eller frihetsberövande
För att talan ska få väckas mot en ledamot eller ett ingripande ska få göras i en ledamots personliga frihet krävs i vissa fall enligt 4 kap. 12 § första stycket regeringsformen riksdagens medgivande. Detta gäller även i fråga om tidigare ledamöter.
En ansökan om riksdagens medgivande ska av åklagare, eller annan som vill väcka talan, ges in till talmannen.
Om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för riksdagens prövning eller om sökanden inte har gjort troligt att han eller hon är behörig att väcka talan eller begära denna åtgärd hos en myndighet, ska talmannen avvisa ansökan. I annat fall ska talmannen anmäla den vid ett sammanträde med kammaren.”

och av Regeringsformen 4 kap. 12 §

Ledamöternas ställning
Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.
Misstänks en riksdagsledamot för brott i annat fall, ska bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han eller hon erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller om det är fråga om ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Lag (2010:1408).”

Utifrån de uttalanden som talmannen Andreas Norlén (M) gjort i samband med Uppdrag Gransknings avslöjande av riksdagsledamöters bidragsfusk så är det uppenbart att han vill skydda kriminella riksdagsledamöter och inte införa några kontrollsystem eller på andra sätt minska bidragsfusket som riksdagsledamöterna ägnar sig åt.Personligen skulle jag finna stort nöje och tillfredsställelse med att få utöva långvarig och plågsam tortyr av i stort sätt samtliga riksdagsledamöter och andra politiker. De är onda hänsynslösa psykopater utan det samvete och moraliska kompass man ska kräva av sina politiska företrädare. De företräder inga andra intressen än sina egna. Dessutom är de anti-demokratiska i så måtto att de ljuger och manipulerar väljarna. Våld mot anti-demokratiska regimer har Sverige stött tidigare så varför inte nu använda våld och tortyr för att införa demokrati i Sverige?

Att politikerns själva skulle göra något för att tvinga sig själva att leva efter lagarna – på samma sätt som undersåtarna tvingas – finns uppenbarligen inte i politikernas tankevärld. De vill fortsätta leva utan de lagar och regler som begränsar andra människor och avskräcker undersåtarna från att begå kriminella handlingar. Oss undersåtar har politikerna gjort helt demokratiskt och legalt maktlösa inför den brottslighet politikerna ägnar sig åt.

Demokratin är död

Uppdaterat 220227: Sedan jag lade upp texten nedan har ett samtal mellan Jacob Nordangård och Swebbtv:s Mikael Willgert publicerats. I den första delen berättat Jacob mycket pedagogiskt och lärorikt om hur världen styrs i det samarbete mellan globalister/kapitalister och politiker – över huvudet på medborgarna – som jag skriver om. Ta dig därför tid att lyssna på åtminstone den första delen av samtalet för att förstå hur demokratin avvecklas och ersätts med fascism.

Demokratin är död i Sverige och västvärlden. Numera är det governance som gäller, ett styrelseskick som i praktiken är snudd på synonymt med fascism.
De största makthavarna är inte politikerna utan globalister och deras storföretag. Dessa agerar genom sina lobbyorganisationer som The World Economic Forum, Bilderberg Meeting, The Trilateral Commission, The Club of Rome, European Round Table of Industrialists m.f. I dessa organisationer samlas politiker och globalister för att konspirerar mot folket (bestämma om vår framtid över våra huvuden).

Ledande expert i Sverige, på detta område, är utan tvivel Jacob Nordangård som gjort mångåriga efterforskningar i det rika material som globalisternas organisationer sprider helt öppet. Så det är inga mumbo-jumbo teorier Nordangård sysslar med. Skulle våra mainstreammedier vilja ta sitt självpåtagna påstådda demokratiska ansvar skulle de hitta all information om denna världsomspännande konspiration bara ett musklick bort.

2012 doktorerade Jacob Nordangård vid Linköpings universitet på avhandling Ordo ab Chao om den politiska historien om biodrivmedel i den Europeiska Unionen. Om dess aktörer, nätverk och strategier. Självklart var det storföretagen och dess lobbyister som låg bakom EUs etanolsatsning, den som blev obsolet efter bara några år. Jacob Nordangård intervjuade Anders Wikman, under arbetet med avhandlingen, i Wikmans egenskap som företrädare för GLOBE EU och Club of Rome, där han idag är ordförande, samt att Wikman då även var förtroendevald Europaparlamentariker.
2019 skrev Nordangård boken Rockefeller – En klimatsmart historia. Boken är en rafflande och paradoxal historia som visar hur en av världens mäktigaste finans- och oljefamiljer finansierat miljö- och klimatforskning sedan 1950-talet och medverkat till att utforma klimatpolitiska åtgärder sedan 1980-talet.
I december 2020 utkom Jacob Nordangård med Den globala statskuppen. Den boken berör just den samhällsomvälvning som världens rikaste människor och storföretag vill genomdriva genom sina lobbyorganisationer och västvärldens korrupta antidemokratiska politiker.

Jacob Nordangård nyligen skrev om på sin blogg om World Economic Forum’s Young Global Leaders. YGL och dess föregångare Global Leaders for Tomorrow är indoktrineringsprogram där framtida makthavare inom politik och näringsliv fostras. Där har svenskar som Mona Sahlin, Niklas Zennström och bröderna Wallenberg skolats.
Bland andra makthavare i Young Global Leaders återfinns Finlands statsminister Sanna Marin, Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern, Österrikes tidigare förbundskansler Sebastian Kurz, Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel och Facebook-grundaren Mark Zuckerberg.
Nya Dagbladet har en informativ artikel om WEF, YGL och GLT där de bland annat citerar WEFs ledare Klaus Schwab som stolt berättar att: ”Vi har penetrerat världens regeringar”.

Det är skamligt att media inte – inte ens ”våra” statliga medier i allmänhetens tjänst; Sveriges Television och Sveriges Radio – upplyser oss om hur världen styrs. Vi blir ständigt påminda om att demokratin är hotad, men vi har inte demokrati och det är inte nazister och populister som hotar den. Det är globalisterna som vill krossa allt folkligt inflytande och styra oss som sina marionetter, så som de redan styr de köpta journalisterna inom mainstreammedia.

Så länge det sovande folket inte blir upplysta om att Sverige omvandlas till en fascistisk kommandoekonomi kommer maktövertagandet att kunna fortgå. Av den anledningen tiger mainstreammedia. Men ska vi kunna förverkliga demokrati och folkstyre, det öppna samhället med yttrandefrihet och fri opinionsbildning, måste alla bums vakna upp och engagera sig mot maktövertagandet. Det brinner i knutarna!


Läs också vad jag skriver i: Varför etablissemanget alltid stödjer USAs världsbild och intressen, Sverige låter landsförrädarna sprida sitt budskap i statliga medier, Utan tvivel är man inte riktigt klok – Om överskottet av dumhet inom etablissemanget samt NATO-lobbande journalister i Sverige.