Förra året publicerade SVT en dokumentär i två delar om Försvarsmaktens anti-demokratiska vilseförande av politiker, media och svenska folket. Det handlar om de så kallade ubåtsincidenterna som Försvarsmakten sedan 1980-talet skyllt på Sovjetunionen och sedan Ryssland oavsett hur osäkra eller felaktiga bedömningar varit. Bedömningar som Försvarsmakten upphöjt till tvärsäker sanning inför regeringar och allmänhet.
I dokumentären pekar marinens mest rutinerade ljudexpert på avgörande brister i försvarets inre analysarbete samtidigt som vi får se klipp där överbefälhavare och försvarsministrar anklagar Sovjetunionen och Ryssland.
Dokumentären finns att se på SVT-play vid dessa två länkar:
I vårt södra grannland, NATO-landet Danmark, presenterades 2005 en studie kallad Danmark under det kalla kriget – den säkerhetspolitiska situationen 1945-1991. Studien utfördes av Dansk Institut for Internationale Studier. Danskarna har haft vänligheten att även skriva några sidor om Ubåtsincidenterna i svenska vatten (sidorna 487 till 492 i dokumentet). Det är ju en väldigt tur för oss vilseledda svenskar att vi någonstans kan finna fakta om dessa ubåtsincidenter och inte enbart är hänvisade till den propaganda som svenska Försvarsmakten, svenska politiker och svenska medier vill lura oss med.
Jag har nedan plockat ut de viktigaste fyra styckena ur den danska studien och översatt till svenska.
Främmande makters verksamhet med ubåtar i svenska vatten har en lång historia, men deras tolkning förändrades i och med att den sovjetiska ubåten av whiskyklass strandade i inloppet till Karlskrona i oktober 1981. Grundstötningen blev generellt – och även av den svenska militärbefälhavaren i en rapport om händelsen – tolkad som bevis på ett sovjetiskt försök till intrång i Gåsefjärden som ett led i en underrättelseoperation. När denna tolkning idag är svår att upprätthålla beror det på att man har svårt att föreställa sig att de sovjetiska sjömyndigheterna skulle agera så inkompetent att de skickade en äldre kärnvapenutrustad patrullbåt på ett uppdrag av denna karaktär, som på den platsen på grund av vattendjupet måste utföras i övervattensläge.
[…]
En vändpunkt i historien om ubåtsincidenter inträffade först när USA:s förre försvarsminister Caspar Weinberger i en intervju med svensk TV den 7 mars 2000 öppet uppgav att Natos ubåtar eller västerländska ubåtar regelbundet hade opererat i svenska vatten på 1980-talet för att testa det svenska försvaret. Enligt Weinberger skedde ingen navigering på svenska vatten eller testning av det svenska försvaret utan samråd med svenska myndigheter. Samstämmigt bekräftade den tidigare brittiske marinministern, Sir Keith Speed, i svensk TV den 11 april 2000 att brittiska ”Oberon”-ubåtar enligt överenskommelse hade opererat i svenska vatten för att testa det svenska kustförsvaret. Den danske generallöjtnanten Kjeld Hillingsø uttalade i samma TV-program: ”De var intresserade av att testa om Sverige för det första var kapabelt och för det andra villigt att försvara sitt territorium. Det var ett legitimt Nato-intresse. Norrmännen och danskarna kunde säga till de andra Nato-länderna: ”Vi litar på svenskarna. De kommer definitivt att försvara den flanken”. Men stormakterna och supermakterna föredrog att skaffa sin information själva, för att själva bekräfta den.”
[…]
Ubåtsoperationerna i svenska vatten ledde till en kris i det offentliga livet i Sverige och fick långtgående politiska och militära konsekvenser. Ett sovjetiskt hot mot Sverige kändes plötsligt mycket närvarande av svenska folket. Medan Sovjetunionen 1976 endast uppfattades som ett direkt hot mot Sverige av 6 % och som ett hot eller ovänligt land av 27 %, var bilden efter strandningen av den sovjetiska whiskyubåten i oktober 1981 en helt annan. Nu uppfattade 34 % av den svenska befolkningen Sovjetunionen som ett direkt hot och 71 % som antingen ett hot eller som ovänligt mot Sverige. Efter Hårsfjärden och ubåtskommissionens rapport ökade siffrorna ytterligare: 42 % betraktade Sovjetunionen som ett direkt hot och hela 83 % som ett hot eller som ovänligt mot Sverige. Dessa siffror fanns kvar under ett antal år och vittnade om att det svenska folket till följd av händelserna helt hade ändrat syn på Sovjetunionen. Utvecklingen ledde till en ökning av den svenska försvarsbudgeten.
[…]
Fallet med ubåtskränkningarna i Sverige berör flera viktiga aspekter av det kalla krigets historia, bland annat det mångåriga, dolda militära- och underrättelsesamarbete mellan Sverige och västmakterna, som tydligen till viss del skedde utan att den politiska miljön i Sverige var med. Detta skapade ett – jämfört med andra västländer – förmodligen ganska unikt handlingsutrymme för de högre officerare som höll kontakten med USA och Nato. Det rörde sig troligen om personliga kontakter på högsta befälsnivå och utan ”dokumentspår”. Det var därför inte utan anledning som USA:s försvarsminister James Schlesinger i en intervju 1993 skiljde på det “politiska” Sverige och det “militära” Sverige.
Vi kan nu konstatera att Försvarsmaktens och NATOs gemensamma anti-demokratiska och lögnaktiga påverkansoperation – att skylla ubåtsincidenterna på Sovjetunionen/Ryssland och i övrigt ständigt skrämmas med och smutskasta Sovjetunionen/Ryssland – nu uppnått målet att förmå Sverige att ansluta sig till NATO.
Försvarsmaktens samarbete med NATO/USA är upprörande stor med ett till synes väldigt intimt förhållande.
Nedan följer ett resultat (en webbsida) av det dryga år 2005-2006 då regeringen lånade ut ubåten HMS Gotland till USA, med syftet att USA skulle få öva och lära sig sänka den typ av diesel-elektriska ubåtar som Sverige har.
I Sverige är det mycket militärt hemlighetsmakeri och “hänsyn till rikets säkerhet” gentemot den svenska befolkningen. Men detta hemlighetsmakeri och värnande om rikets säkerhet gäller uppenbarligen inte gentemot USAs befolkning. En grupp USA-medborgare blev inbjudna på sightseeing i ubåten. Det gavs också, för dessa USA-medborgare, rika tillfällen till fotografering i ubåten. Som minne av besöket på den svenska ubåten lade besökarna upp en enkel men bildrik sida på nätet för alla att se under 8 års tid. Uppenbarligen var det inga hemligheter som visades på interiörbilderna från ubåten. Därför visar jag sidan nedan.
Jag tolkar denna förvånadsvärda sightseeing på HMS Gotland som att USAs medborgare åtnjuter större förtroende av den svenska Försvarsmakten än svenska medborgare. För för oss svenskar ska ju allt vara fördolt. Därmed anser jag att det ska vara USAs skattebetalare som finansierar det så kallade svenska försvaret – som på många sätt, i själva verket, är mer en lobbygrupp och ett försvar för USAs intressen och världspolitiska ambitioner än försvar av svenska folkets fredssträvan och nationella intressen?
Försvarsmakten agerar utan demokratiskt mandat när de spelar under täcket med USA/NATO och provocerar fram dåliga relationer med Sovjetunionen/Ryssland. Det borde ses som samhällsomstörtande, samhällsfarligt och straffas som landsförräderi
Eller ska vi helt enkelt tolka detta som att Sverige är en lydstat till USA och att den svenska försvarsmakten, de svenska politikerna och de svenska medierna är USAs företrädare? En sådan tolkning skulle förklara mycket och göra den svenska försvarsmaktens, de svenska politikernas och de svenska mediernas handlande rationellt och logiskt.
The USS Navy gets to learn how to find diesel subs…
by contracting the Swedes. The HMS Gotland…
Chuck Kennedy negotiated to get a few of his guys from the Ventura chapter of the USSVWWII on a very exciting tour of the HMS Gotland at her pier down at the San Diego Sub Base.
As you pull into the parking area for the pier area, you are greeted by their wonderful memorial to the submarines and men that served in the 2nd world war. Here’s the conning tower from the SS 301 (USS Roncador) and two original sub ship’s bells flanking it.
(The one on the left is from the Bergall’s sister, USS Blenny (SS 324)).
At the entrance to the pier we were met by the commanding officer of the HMS Gotland (LtCdr Jan Westas, CO HSwMS Gotland, Blue Crew, 1stSUBMARINE FlOTILLA,RSwN) who warmly welcomed us and gave us a brief history of the boat and it’s purpose before escorting us toward the boat.
The “Motley Crew” took a moment for a group shot with the skipper, LtCdr Jan Westas.
As we approach, crew are going about their duties and we are already starting to scatter to investigate.
The gangway has the typical “boat’s placard”.
From the stern, one of the workers comes up for air.
With her stern adorned with the national flag, her lines are thriced, secured and tended.
Looking across to the next slip sits a fine USN fast attack.
It looks like the SSN 758 (USS Asheville).
A nice bow shot of the HMS Gotland with her VHF antennae raised, she awaits our “inspection”. At 200 feet length 20feet beam and 18 foot draft, she’s 2/3rds the length of the old US diesel boats but she carries 1/3rd the crew… but with automation, new technology and primarily literal patrol duty, she’s a quite capable boat.
With her white safety horn, Plexiglas covered running lights and sailplanes properly rigged, she was starting to look a lot more “familiar” to these many American “diesel boat sailors”.
Caged for “pier safety” is her active attack sonar head.
The Helm. This one position controls heading, depth, speed AND trim. A qualified operator must really have his hands full in operation.
Behind the helm, on the opposite side, sits the sonar positions. Here’s three systems that are all operated independent with tasks as assigned.
Forward of the sonar “shack” is the navigation station. Using ambient light lets you see the displays nicely.
Using the flash shows the buttons, controls and details.
Behind the Helm and opposite the sonar stations is the “operations” station.
For a total crew of 32 (currently) consisting of 28 male and three female, the boat needs a good galley. Here’s the fridge, stoves and sinks.
Looking back is more storage and the ever-present Swedish coffee. The glass units are for port use only… removed and replaced by secured steel ones when underway.
Leaving the crew’s mess area,, we have two groups heading out for our toured exploration.
Below decks, forward. She has four standard torpedo tubes, two lower sections seen at the top of this picture and two smaller “stealth” torpedo tubes below the array of the four main.
Opposite the Stirling engines resides the “maneuvering” station. With the Stirling engine, diesel and electric as main propulsion systems, there’s plenty to monitor and control.
Here’s her two main diesels. Big ole German units!
In the maneuvering room is also her fire monitor station.
Here’s two of the sonar stations. The flash obscures the real readings but the most humorous was the monitor at the upper left, displaying a “Windows XP” screensaver.
With all antennae collapsed, she sure looks sleek. The “duck tail” at the rear is the exhaust portion of her snorkel system.
As we depart, there are many thanks to be handed out.
On of the Lt.jgs that led one of the tours. “Tabias” was extremely knowledgeable and generous with us in his explanation of everything we could touch or point at.
Between the upper “attack sonar” and the “coffee can” on the deck lays the port and starboard fiberglass covered side sonar array… and the bow sonar sphere up front.
Plank owner on the USS Barb during W.W.II, our Lloyd Foglesong sidles up to one of the lieutenants that helped us understand their mighty vessel.
While we were saying our parting thanks, they extended the VHF antennae (far right) and their multipurpose mast (communication, gps etc.).
We certainly owe Chuck and many others a real heartfelt thanks for the glorious privilege of seeing this wonderful coastal hunter.
Boat data
SSK GOTLAND CLASS (TYPE A19) ATTACK SUBMARINE, SWEDEN
Kockums were awarded the contract in March 1990 to build three Gotland Class submarines, HMS Gotland, Uppland and Halland. The first of class, HMS Gotland, was commissioned in 1996. The second and third, HMS Uppland and Halland, were commissioned in 1997. Kockums is owned by HDW of Germany.
In November 2004, the Swedish Government approved a proposal for the US Navy to lease HMS Gotland and crew for one year to participate in naval exercises. Gotland arrived at the Naval Air Station North Island, San Diego in June 2005. The submarine will operate in the opposing force (OPFOR) role.
COMBAT MANAGEMENT SYSTEM
The ship’s combat management system is the 9SCS Mark 3 from Saabtech Vectronics (formerly CelsiusTech). The system carries the Swedish Royal Navy designation SESUB 940A. The system uses an extended version of the ADA software from Saabtech Vectronics’ 9LV Mk 3 surface ship combat management system. The fire control system has the capacity to control several torpedoes in the water simultaneously. The 9SCS Mark 3 Combat Management System has three Type IID multifunction consoles from Terma. The terminals are for command and control, communications, and weapon control. The consoles are connected via a dual-Ethernet, copper-wire, local-area network (LAN).
TORPEDOES
The submarines are fitted with four 533mm torpedo tubes and two 400mm torpedo tubes. The Bofors Underwater Systems Type 613 torpedoes are fired from the 533mm tubes. The Type 613 is a heavy-weight anti-surface ship torpedo. It has wire guidance and passive homing, delivering a warhead of 240kg. The launch of the torpedo is by swim-out discharge: the speed is 40 knots and the range, 20km. The 613 torpedo equips all Sweden’s submarines, the A19 Gotland, A17 Vastergotland, A14 Nacken and A12 Sjoorrmen.
Saab Bofors Underwater Systems has developed a new heavyweight torpedo for the Swedish Navy, the Torpedo 2000 (Swedish Navy designation Torpedo 62). It is a high speed anti-submarine/anti-surface torpedo with a range of more than 40 km and speed of over 40 knots. The Gotland class submarine will be equipped with the Torpedo 2000, which is fired from the 21 inch tubes. Gotland has the capacity to carry sixteen Torpedo 2000s. The combat system on the Gotland class submarines will be adapted to accommodate a new generation of torpedoes including the new Torpedo 2000, which will become the submarine’s principle weapon.
The two 400 mm (15.75 inch) tubes fire the Saab Bofors Underwater Systems Type 43 lightweight anti-submarine torpedo. The planned modifications to the submarine’s combat system will accommodate Saab Bofors new lightweight Type 43×2 anti-submarine /anti-surface ship torpedo. The Type 43×2 is wire-guided and has improved tracking compared to the standard Type 43 torpedo. Each 400mm tube will take two Type 43×2 torpedoes.
The Gotland deploys the Saab Bofors Underwater Systems stand-off self-deployed Mine 42. The Mine 42, derived from a Type 27 torpedo, travels unguided to a predetermined location to lay on the seabed. The submarine also has the capacity to carry 48 mines mounted externally in a girdle arrangement.
SENSORS SUITE
The submarine is equipped with a CSU 90-2 integrated sonar sensor suite from Atlas Elektronik. This includes a passive cylindrical bow array, an intercept array and two passive flank arrays. The sonar system uses ADA software.
The submarine is fitted with a Kollmorgen search and attack periscope and a Terma Scanter navigation radar. The electronic support measures system is the Thales Defence Ltd. Manta radar surveillance and warning system. Manta carries out surveillance, detection, analysis, classification and identification of hostile radar threats from D-band to J-band.
PROPULSION SYSTEMS
The submarine is equipped with two MTU diesel engines and two Kockums V4-275R Stirling Air Independent Propulsion (AIP) units. The Stirling engines are mounted in elastic, soundproof modules and each provide up to 75kW. The submarine has the capacity for two weeks of air independent propulsion at a speed of 5 knots without snorting. The AIP uses liquid oxygen and diesel fuel in a controlled inert (helium) environment. The AIP liquid oxygen tanks are located on the deck below the engines. The propulsion system provides a speed of 11 knots surfaced and 20 knots dived.
Her arriving US Navy Press Release
Swedish Submarine HMS Gotland Arrives in San Diego
Release Date: 6/30/2005
By Journalist 2nd Class Paul Cage, Fleet Public Affairs Center Pacific
The Swedish attack submarine HMS Gotland arrived at Naval Air Station North Island, Calif., June 27 to begin a one-year bilateral training effort with the U.S. Navy’s anti-submarine warfare (ASW) forces. Gotland will play a major role in the Navy’s ASW training by being an opposing force (OPFOR) during exercises against carrier and expeditionary strike groups, air patrols and other forces. “We have been waiting for this day,” said Lt. Cmdr. Jan Westas, commanding officer of Gotland, which was shipped on a container ship from Sweden while the crew traveled separately. “We have all missed Gotland. Everyone is motivated, ready and eager to go to sea and get back to work.” Gotland was selected to be the OPFOR because of its unique propulsion system. Gotland is the first submarine in the world to operate with an air-independent propulsion (AIP) system. “The Stirling AIP system allows us to stay submerged at sea for weeks without having to come up to recharge our batteries or snorkel for air,” said Lt. Cmdr. Rickard Boberg, Gotland’s chief engineer. “No other Navy in the world except for Japan uses this system, and they bought it from us. With our low signatures and smaller sonar cross section, it will be a little more challenging for the [other] ships and submarines.” Gotland’s trip from Sweden to San Diego took about a month. During that time, the crew prepared for its arrival by making logistical arrangements with local contractors for services the submarine requires. “The time was also used to prepare the crew for operations in San Diego,” said Westas. “We also spent some time getting acquainted with the area, enjoying attractions like Sea World and Disneyland.” Gotland’s crew is proud to be participating in the bilateral training. “We have done most of our training in the Atlantic and Baltic Oceans with various NATO countries,” Westas said. “So for us to be here representing Europe is an honor.” Sweden is not a member of NATO. Instead, it is part of the Alliances Partnership for Peace program, which is aimed at improving defense cooperation. Through various programs, exchanges and exercises, including Gotland’s year-long training effort here, the Partnership for Peace program will help partner countries like Sweden prepare to operate jointly with NATO forces.
Before beginning the yearlong training here, Gotland’s crew has to complete a lot of work to make the boat ready for sea. “This is the first time Gotland has been in the Pacific, which is very different from the Baltic Ocean,” Westas said. Gotland was built for operating in the waters around Scandinavia, which has less salt content. “Now that we are in the Pacific, we will have to re-ballast Gotland for the Pacific.” The 30-person male and female crew is comprised of 19 officers and 11 conscripts. “This is asmall crew, and we are very happy to have been selected to participate in these exercises,” Westas said. With Gotland’s arrival, ships, aircraft and their crews in the Pacific will now have more realistic and effective training, Fleet ASW officials said. “We are ready to get to work and challenge your Navy,” said Westas. “We are the underdog. However, we are ready to show whoever we are up against what we can do.”
(June 27, 2005) – The Swedish diesel-powered attack submarine HMS Gotland arrives in San Diego on a transport ship from Sweden. Gotland will begin a one-year bilateral training effort with the U.S. Navy’s anti-submarine warfare forces in July. U.S. Navy photo by Photographer’s Mate 3rd Class Jo A. Wilbourn Sims (RELEASED) (She COULD handle the weather of trans-ocean transit but she’s not “certified” for such… so she got a piggy-back ride)
