
LO-ledningen fortsätter motarbeta medlemmarnas intressen
Ordförande Wanja Lundby-Wedin, avtalssekreterare Erland Olauson och LO:s styrelse har, långt över medlemmarnas huvuden, beslutat inleda förhandlingarna om ett nytt huvudavtal med Svensk Näringsliv. Arbetsrättjuristen Kurt Junesjö beskriver vad det innebär att nu omförhandla huvudavtalet så här.
”1. Huvudavtalet bestämmer arbetsmarknadsparternas relationer, och reglerar grundläggande frågor i strejkrätten. Ändringar i LO-förbundens huvudavtal är den viktigaste medlemsdemokratiska frågan som varit på tapeten sedan 1938 då huvudavtalet slöts. Wanja Lundby-Wedin har förklarat att LO tänker ta upp diskussioner om dessa frågor. Men detta görs alltså utan att det har skett någon som helst medlemsdiskussion. Flera förbundsordförande menar till och med att det inte ens finns något beslut i LO:s styrelse som ger Wanja Lundby-Wedin detta mandat.”
”2. LO har ingen förhandlingsstyrka, eftersom nästan alla LO-förbund är bundna av fredspliktavtal genom löneavtal de närmaste tre åren. Arbetsgivarna har redan krävt en lagstiftning av regeringen som inskränker strejkrätten. Förhandlingen måste därför ske på det numera vanliga LO-förhandlingssättet, det vill säga att man säljer försämringar mot förbättringar. De ”justeringar” Svenskt Näringsliv vill ha är välkända, en kraftig försvagning av strejkrätten, och de förbättringar LO fört fram ligger inte i närheten av att för all framtid sälja viktiga delar av strejkrätten. Svenskt Näringsliv har därför en mycket stark förhandlingsposition och kommer inte att nöja sig med marginella ”justeringar”. Slutresultatet av en överenskommelse är givet: Kraftiga försämringar i strejkrätten.”
Att LO-ledningens agerande är allvarligt och ett hot mot medlemmarnas intressen framgår också tydligt av de reaktioner som några av LO förbundens företrädare lät komma till uttryck i LO-tidningen igår.
Det är som att öppna Pandoras ask, man vet inte vad det här kommer att leda till, säger Ronny Wenngren, Elektrikernas förhandlingschef. Att det inte är den lagstadgade strejkrätten som ska diskuteras utan tillämpningen av den, lugnar inte Ronny Wenngren. Vi kan inte acceptera inskränkningar på nåt vis. Vi ska inte gå med på att det införs regler som försämrar våra möjligheter att förhandla, säger han. Ronny Wenngren tycker att riskerna med förhandlingarna är så stora att LO inte ens borde ha diskuterat Svenskt Näringslivs inbjudan.
Det här är kanske det största som händer på arbetsmarknaden det här århundradet. Det är osnyggt och respektlöst mot kongressen att beslutet redan är taget, säger Per Winberg, ordförande för Transport. Per Winberg är inte negativ till själva förhandlingarna, men han tycker att facket borde vägra att diskutera begränsningar av konfliktåtgärder. Han tycker också att LO-förbunden fått för lite information från LO-ledningen inför beslutet att gå in i förhandlingarna. Det har varit väldigt knapphändigt. Öppenheten om samtalen som förts sedan i höstas har inte varit vad vi önskat från förbunden. Jag hoppas verkligen att det blir bättre framöver, säger han.
Hans Tilly, ordförande för Byggnads, säger att de ursprungliga planerna var att låta kongressen få säga sitt, och han beklagar att det inte blev så. Det finns alltid frågetecken när något ruschas fram. Man undrar ju varför det blev så bråttom plötsligt, säger han. Vi har haft omfattande interna diskussioner om det här. Det finns en oro för vad som kommer ur förhandlingar där strejkrätt och sympatiåtgärder ska diskuteras, säger Hans Tilly.
Erland Olauson försvarar sig mot kritiken i samma artikel.
Erland Olauson, LO:s avtalssekreterare, har svårt att förstå kritiken. Förbunden har fått löpande information sedan samtalen med Svenskt Näringsliv och PTK inleddes i höstat, säger han. Han tycker inte heller att kongressen blivit överspelad för beslutet om förhandlingarna fattats av LO-styrelsen. Vi tog inte ställning till sakfrågorna i LO-styrelsen utan vi tog ställning till vilka frågor vi är beredda att diskutera. Hur man sedan ska ställa sig i de olika sakfrågorna måste man besluta längre fram. De besluten kommer bland annat att grunda sig på vad LO-kongressen säger i de olika frågorna, säger han.
Erland Olauson kan se fram mot LO-kongressens beslut med stor tillförsikt. Han har varit fackligt aktiv i 30 år och vet hur det går till. Hur det går till på LO-kongress berättar Göran Greider i sin bok
Arbetarklassens återkomst.
”En majdag 1997 bevistade jag för första gången ett möte i LO:s representantskap. Den stora kongressalen i Folkets Hus i Stockholm var full av ombud och på podiet längst fram satt Bertil Jonsson och svingade klubban. Han såg mer självsäker ut i den rollen än när han uppträder i media. Men nästan två timmar förflöt utan att ett enda ärende ledde till debatt. Talarstolen stod tom; ingen klev upp. Ombuden prickade bara av punkterna på dagordningen och i övrigt rådde en nästan kuslig stillhet när ärendena avverkades.”
Att LO-ledningens överenskommelse med kollegerna i Svenskt Näringsliv skulle ifrågasättas vid LO-kongressen får därmed anses mindre troligt. Klättermössen som samlas till kongress vill inte göra sig till besvär och riskera sin framtida karriär.
Hur tänker ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Erland Olauson?
När Erland Olauson var på avtalssekreterarmöte i Köpenhamn i augusti 2007 hade han med sig overheadbilder för att visa sin tänkta inriktning vid förhandlingarna med Svenskt Näringsliv.
1. Tillträde till arbetsmarknaden för
· Ungdomar
· Personer med utländsk bakgrund
· Personer med nedsatt arbetsförmåga
2 Ett arbetsliv för alla
· Omställning och rehabilitering
· Företagshälsovård och arbetsmiljöutbildning
· Åtgärder för att alla skall orka arbeta minst fram till pensionsåldern
3 Spelregler på arbetsmarknaden
· Modernisering av huvudavtalet
· Tillämpningsområden för kollektivavtalet och övrig arbetsrätt
4 Den svenska arbetsmarknaden i internationell miljö
· Åtgärder för ökade investeringar och för att underlätta förändringar och därav följande omställningar i näringslivet
· Utvärdering om rekommendationen om utländska företag med tillfällig verksamhet i Sverige
· Åtgärder för en väl fungerande arbetskraftsinvandring
Frågan är med vilken kraft man kan driva de för medlemmarna positiva kraven om man ändrar spelreglerna enligt punkt 3 så att LO:s förbund inte kan hota med det enda vapen löntagarna har – strejk.
Att över huvud taget diskutera tillämpningsområden för kollektivavtalet är en grundbult mot den nuvarande ordningen och borgar för lönedumpning. Enligt den nuvarande ordningen är det fackförbunden tillsammans som ensidigt avgör till vilket avtalsslutande fackförbund en yrkesgrupp skall höra. Att uppta förhandlingar om detta kan bara leda i en riktning; att arbetsgivarna får inflytande över vem de ska sluta avtal med. Och även om inte ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Erland Olauson kan förutsätta utifrån vilka kriterier som arbetsgivarna kommer att välja förhandlingspart så kan jag berätta att de väljer den part som ställer minst krav på arbetsmiljön och kräver lägst löner. Att det ska vara så jävla svårt att fatta! Självklart så blir det med Wanja och Erlands förslag sämre löner och sämre arbetförhållanden för LO:s medlemmar.
När inte EU:s inflytande är tillräckligt för att försämra förhållandena för den svenska arbetarklassen så måste ju arbetarklassens ordförande Wanja Lundby-Wedin och löntagarnas avtalssekreterare Erland Olauson skynda på utvecklingen. Någon annan tanke bakom deras vilja att förhandla om huvudavtalet med Svensk Näringsliv står inte att finna.
Wanja Lundby-Wedin värnar de papperslösas intressen 🙂
Wanja Lundby-Wedin visar sig värna de papperslösa, i en debatt om de papperslösas situation, i radioprogrammet Konflikt den 15 mars i år.
(Debatten med ordförande Wanja Lundby-Wedin, författaren och före detta LO-ombudsmannen Olle Sahlström och ombudsmannen på Fastighetsanställdas förbund Sten-Erik Johansson börjar 40,50 minuter in i programmet. Hör Sten-Erik Johansson säga ”satan utsugare” och Wanja Lunbdy-Wedin upprepa denna fras med spelad emfas. 🙂 )
På Fastighetsanställdas förbunds förslag till LO:s kongress; att papperslösa ska kunna bli medlemmar i, och företrädas av, facket – precis som i många andra länder i Europa – svarar ordförande Wanja Lundby-Wedin:
”Jag tycker det vore ett svek mot papperslösa att organisera på det sätt vi normalt gör, för vi kan inte ge dom det som medlemskapet, som de har rätt till i medlemskapet, och vi skulle ta ett antal hundra kronor varje månad för att de skulle vara medlem hos oss…”
Det är tryggt att höra att ordförande Wanja Lundby-Wedin ser så seriöst på sin roll att företräda sina medlemmar och ge dem valuta för medlemsavgiften…