Jens Lapidus har blivit tydligt politisk i nya boken Paradis city

Som det stora fan av Jens Lapidus jag är så kunde jag inte vänta till senaste boken Paradis City fanns på biblioteket, jag var tvungen att köpa den. Det jag upptäckte var att Jens Lapidus blivit tydligt politisk och helt utanför PK-normen. Nedan de tydligast politiska delarna ur boken.

”Det hette att de blivit förmögna för att de tagit risker – de upprepade gärna för alla som ville höra hur de nått sin framgång, hur de offrat allt, sovit i serverrummet, ätit på golvet, belånat sina villor. Men de hade alla antingen fötts med pengar och därför kunnat göra investeringar som ingen utan ekonomisk trygghet skulle ha vågat, eller så hade de tjänat sina pengar på techidéer, startups och liknande – där det alltid hade gått snabbt, ofta på bara några år, och alltid innan de fått barn. Ingen av dem hade tagit några risker på riktigt, det var bara skitsnack. De påstod att extremrikedomen var en belöning för att de vågat. Men det var bara ett sätt att rättfärdiga obalansen.”

”I den nedre delen av parken [Kronobergsparken i Stockholm] löpte ett sirligt metallstaket, delar av det var täckt av gammal lav.
»Vet du vad det där är?« Arthur pekade in bakom metallstaketet där några träd och höga buskar växte, det verkade inte som om parkförvaltningen brydde sig särskilt mycket om platsen.
Höga platta stenar täckta av mossa, några omkullvälta – det var något slags gravstenar.
»Det där är judarnas gamla kyrkogård, den är från mitten av sjuttonhundratalet«, fortsatte han.
Fredrika såg nu: på några av stenarna gick märkliga tecken att urskilja, antagligen hebreiska. Mitt inne i stan fanns alltså en plats som tycktes ha varit orörd i minst tvåhundrafemtio år, där ingenting hade hänt, ingenting hade förändrats.
Arthur började gå igen. »Är det inte konstigt att den får vara i fred?«
»För skadegörelse, menar du?«
»Nej, att man inte bara flyttar på den. Det skulle kunna bli en lekplats.«
»Här finns ju redan en lekplats.«
»Ja, men det skulle kunna användas till något annat nyttigt då.«
»Kanske.«
»Det är väl mäktiga intressen som vill ha den kvar.«”

”På feta digitala skärmar ovanför stationsingången rullade reklamfilmer. Hon såg budskapet på en av dem, det var uppenbarligen en politisk kampanj. Vi måste rädda demokratin, stod det. När populismen vunnit för mycket mark är det dags att tänka nytt. Vi behöver begränsningar.
Det var märkligt, tänkte Nova, när folket inte röstade som vissa politiker ville kallades det för populism, och då var demokratin tydligen inte lika mycket värd längre.”

”Fredrika kände väl igen den här typen av unga män. Hon hade stött på dem när de var tolv och förnedringsrånade jämnåriga på tunnelbanan, när de var fjorton och stod i hörnen av lägenhetslängorna och sålde gräs, när de var sexton och vaktade när någon skulle avrättas, när de var sjutton – och själva höll i vapnet. Det var sådana som den här unga mannen som skapat förutsättningarna för muren, som delat Sverige.”

”Sverige hade varit ett unikum i decennier, men det var omöjligt att motstå konflikter för alltid. Det var logiskt egentligen: Sverige var inte annorlunda än resten av världen – så man hade varit tvungen att bygga en mur runt problemen, runt dem som förstörde stabiliteten.”

”Hon kanske borde byta sida? Rörelsen slogs ändå för principer som alla sunda människor kunde ställa upp på. De använde våld, men det gjorde polisen också – som representant för ett samhälle som helt tappat greppet. Om polisyrket handlade om lojalitet med Sverige och Sverige hade fallit, vad fanns då kvar?”

Det ska bli spännande att se vad detta får för konsekvenser för Jens Lapidus. Kommer han att möta kritik i den hycklande PK-offentligheten eller kommer dessa delar av hans bok att tystas ner och inte få någon medial belysning?

I övrigt var boken en besvikelse. En högst ordinär kriminalroman utan de psykologiska dimensioner man kunde avnjuta i Snabba cash-trilogin. Men det var ändå en positiv och upplyftande läsning, det är inte ofta någon uppburen person vågar gå utanför PK-normens hyckleri och förljugenhet genom att lägga fram fakta om vårt samhälle.