Rapports inslag om Gotlands länsstyrelses undfallenhet att upprätthålla lagen

Hur bra är det med en kommun och en länsstyrelse som är korrupt? Hur lockande är det för människor att bo i, eller att flytta in i, en korrupt kommun? Hur påverkar korruption utvecklingen? Hur tänker de makthavarna på Gotland när de låter korruptionen fortgå?
(För att veta vad korruption är läs Inga-Britt Ahlenius lysande artikel Se upp med ”affärer” och ”gräddfiler”!)

De sista dagarna av juli fick Gotland mycket attraktivt medieutrymme när Rapport, i sin 19.30-sändning, tog upp det ärende som fick dåvarande landshövdingen Marianne Samuelsson att avgå.
Länsrådet Anders Granat och nya landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård framstod som inkompetenta, inför hela svenska folket, när journalisten Andreas Hedberg ifrågasatte varför inte länsstyrelsen har agerat och ändrat Marianne Samuelssons beslut. Ett beslut som godkände Max Hanssons exploatering av mark som omfattas både av strandskydd, naturreservat och riksintresse för rörligt friluftsliv.

Marianne Samuelssons beslut, som gick på tvärs med handläggande tjänsteman på länsstyrelsen, grundar sig enbart på felaktigheter, vilket Andreas Hedberg och Rapport tar upp i inslagen ovan.
Så här skrevs Marianne Samulessons beslut (jag har valt att framhålla intressanta partier med hjälp av feta bokstäver) :

Beslut 2009-07-15 Dnr 521-4598-08

Länsstyrelsens bedömning

Området som ansökan gäller är beläget inom strandskyddsområde och inom naturreservatet Gotlandskusten. Det är också beläget inom område av riksintresse för naturvård, kulturmiljövård och av riksintresse för friluftsliv.

De båda byggnaderna i ansökan gällande tillbyggnad på den ena och flytt av den andra, finns markerade på ekonomiska kartan från 1930-talet och har sannolikt använts inom den småskaliga fiskerinäringen.

Tillbyggnaden
När det gäller tillbyggnaden av fritidshuset behöves dispens från strandskyddsbestämmelserna då den kommer att hindra eller avhålla allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Länstyrelsen anser dock att fastigheten har rätt att freda en hemfridszon enligt den tomtplatsavgränsning som anges i detta beslut och bedömer därför att tillstånd kan ges för tillbyggnaden.

Ärendet bedöms inte strida med syftet med natureservatet Gotlandskusten. Inte heller kan det anses skada riksintresset påtagligt.

Länsstyrelsen bedömer att tillstånd för byggnaden medges.

Inhägnad runt fritidshus
När det gäller inhägnaden runt fritidshuset anser Länsstyrelsen att den inte ska vara större än det som kan anses vara en normal hemfridszon. Därför ska den tas bort i de delar som går utanför den i detta beslut avgränsade tomtplatsen.

Länsstyrelsen får, enligt 26 kap. 9 § MB, meddela de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att mijöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte inte tillgripas.

Flytt av byggnad
Att avlägsna den andra byggnaden från befintlig plats skulle påtagligt förända landskapet och områdets karaktär. Förändringen anses strida mot syftet med naturreservatet Gotlandskusten och ansökan bör därför avslås.

Övriga åtgärder på fastigheten
När det gäller övriga åtgärder på fastigheten som upptäcktes under ärendets gång anser Länsstyrelsen följande:
*    Området runt fastighetens huvudbyggnad som stängslats in med trodertun behövs för jordbrukets behov och är därför inte förbjudna enligt strandskyddsföreskrifterna och gräsmarken är att betrakta som betesmark.
*    Lusthuset används som kontor för lantbrukets behov och är därför inte förbjudet enligt strandskyddsföreskrifterna. Det uppfördes innan naturreservatet Gotlandskusten inrättades.
*    Murarna, tennisbanan och golfgreenen med tillhörande gräsmatta ligger troligen inom en normal hemfridszon och betraktas hädanefter inte längre som anläggningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

Marianne Samuelssons beslut kommenterar Naturvårdsverket i ett pressmeddelande:

PRESSMEDDELANDE 2009-08-05
Naturvårdsverket överklagar strandskyddsdispens

Naturvårdsverket överklagar Gotlands beslut om strandskyddsdispens på Östergarn Djupvike 1:19. Naturvårdsverket anser att ombyggnaden och tomtplatsavgränsningen innebär att mark som idag är tillgänglig för allmänheten privatiseras. Särskilda skäl saknas och stranden har stor betydelse för friluftslivet.

– Vi har överklagat länsstyrelsens beslut på grund av att det inte finns särskilda skäl för att tillåta något som innebär en privatisering av strandområdet. Strandskyddsdispenser ska ges restriktivt, och Gotlands stränder är av stor betydelse för friluftslivet, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.

På den berörda fastigheten har också ett antal tidigare utförda åtgärder uppmärksammats. Bland annat uppförda hägnader, ett lusthus, en tennisbana, en golfgreen och en större gräsmatta. Naturvårdsverket bedömer att alla dessa åtgärder skulle omfattas av krav på strandskyddsdispens om de skulle utföras idag. De kan alltså inte betraktas som undantagna från dispenskraven på grund av att de är kopplade till jordbruksdrift eller på grund av att de ingår i hemfridszonen i anslutning till bostadshuset. Strandskyddet på platsen utökades 1993, och eftersom åtgärderna vid huvudbygganden enligt de underlag som Naturvårdsverket tagit del av utfördes före det året, är det möjligt att de då inte ingick i det strandskyddade området, och att strandskyddsreglerna i så fall inte omfattade dem. Naturvårdsverket har inte undersökt den exakta omfattningen av strandskyddsområdet på platsen före 1993.

– Vi kommer att förtydliga vägledningar i strandskyddsärenden till både Gotland och övriga län inom kort, avslutar Maria Ågren.

Att nu länsstyrelsens två högsta höns vidhåller att Marianne Samuelssons beslut var rätt, och att felaktiga beslut inte kan ändras, kan enbart grunda sig på TVÅ saker: INKOMPETENS eller KORRUPTION. Ingen bra grund att bygga ett samhälle på…

Läs också:

Se också:

Gotlands länsråd i oklippt intervju om lagstridig myndighetsutövning

I förrgår sändes ett inslag i Rapport som berättar att Max Hansson, på Östergarnlandet, får ha kvar sina byggnationer – tennisbana, lusthus, staket m.m – som är uppförda i ett område som är klassat som strandskyddsområde, naturreservat och kulturellt riksintresse.
Det beslut som fattades förra året av dåvarande landhövding Marianne Samulesson grundades uteslutande på att Max Hansson var mäktig, i och med att han äger ett större företag på Gotland, och därmed, enligt Marianne Samuelsson, ska särbehandlas. Marianne Samuelssons motivering till beslutet fick regeringen att avsätta henne som landshövding.
Sedan dess har ingenting hänt. Länsstyrelsen låter Max Hansson få ha det precis som förut. Nu är det Marianne Samuelssons gamle vapendragare Gotlands länsråd Anders Granat som förvarar de olagliga besluten i Rapport. I den oklippta intervjun ovan kan ni njuta av hur Anders Granat försöker slingra sig och hur slutligen reportern Andreas Hedberg (samma Andreas Hedberg  som gjorde scoopet i Radio Gotland som fällde Marianne Samulesson) i intervjuns andra halva bevisar att han har bättre koll på lagen än länsrådet Granat.
Att korruptionen har Gotlands myndighetsutövare i ett fast grepp blir ytterligare bekräftat.

Då när det begav sig hävdade Anders Granat att det inte varit fel av honom och Marianne Samuelsson att låta sig bjudas på lunch trots länsstyrelsens policy mot mutors första punkt lyder så här:

”Lunch eller middag i samband med myndighetsutövning, som t ex inspektion, tillsyn eller liknande är inte tillåtet.”

hävdade Anders Granat att:

”Vi var ju inte ute i myndighetsutövning utan vi ville skaffa oss en uppfattning om frågorna, vi var inte där i förberedelse för kommande beslut.”

Men sedan var det trots allt Marianne Samuelsson som stod för beslutet, vilket Anders Granat många gånger upprepar i intervjun. Det var alltså frågan om myndighetsutövning när Anders Granat och Marianne Samuelsson lät sig bjudas på lunch av Max Hansson, vilket är mot vad regelverket för deras myndighetutövning föreskriver.
Att korruptionen har Gotlands myndighetsutövare i ett fast grepp blir ytterligare bekräftat.

Läs också:

Tack Andreas Hedberg för din journalistik. Det behövs fler ambitiösa journalister som dig.

Tillväxt Gotlands avslöjande nyhetsbrev – Samuelsson gjorde inte fel

DSC_9354

Jag lovade skriva om den korporativistiska näringslivsorganisationen Tillväxt Gotlands verksamhetschef Tiina Mykkänens fadäs, som hon gjorde i sitt nyhetsbrev häromdan. Tyvärr så ringde hon mig idag på morgonen, eftersom jag mejlat henne i ärendet. Hon var inte ense med mig i det jag idag ska skriva om, men var ändå så pass trevlig – dvs helt ok – att jag kommer att vara snäll och saklig och inte raljera om henne. Guuud så tråkigt… Nä, vi får se. I stället för att jag ska raljera så kör vi igång med att citera ett stycke ur Gotlands Allehandas redaktionsschef Peter Wennblads krönika av idag. Han kommenterar också Tiina Mykkänens nyhetsbrev, och jag håller fullständigt med om vad han skriver.

”Tiina Mykkänen, chef på Tillväxt Gotland, skriver i sitt senaste månadsbrev apropå landshövdingsaffären att ”all den debatt som nu pågår i vår media får konsekvenser på tillväxten”.
På ren svenska: ett framgångsrikt Gotland kräver att gotlänningarna håller käften.
Jag har sagt det förr, och säger det igen: sommarens händelser har blottat en riktigt otäck maktkultur hos de gotländska beslutsfattarna.
Om Tillväxt Gotlands vision är att ön ska bli ett mini-Kina, då ser jag fram emot den dag kommunen stryper bidragen till föreningen, låser deras lokal på Skeppsbron och slänger nyckeln i hamnbassängen.
Men det lär inte hända, eftersom flera av öns ledande politiker har uttryckt ungefär lika unkna åsikter som Mykkänen.”

Men det Tiina Mykkänen skrev i nyhetsbrevet och som fick mig att gå i taket var följande.

”Hur vore det om vi alla tog på oss ett ansvar att först ta reda på fakta innan vi ger oss in i debatter, då hade t.ex. ”fallet landshövdingen” krymp avsevärt. Trots allt, hon gjorde inget olagligt eller ens sakfel i sin hantering av ärendet i fråga, enligt både polis och jurist.”

Det kan vara lite dumt det där med att anklaga andra för att inte ha tagit reda på fakta. Speciellt dumt är det ju om man inte själv tagit reda på fakta. I gårdagens telefonsamtal med Tiina Mykkänen så vidhöll hon sin ståndpukt att Marianne Samuelsson inte begått något fel trots att jag då anförde vad jag nedan ska anföra.

Marianne Samuelsson gick emot sin tjänsteman och dikterade själv argumenten för  att ge Max Hansson rätt att exploatera strandskyddad mark. Argumenten har sedan vederlagts av Naturvårdsverket, som är en instans högre upp än Länsstyrelsen. Det är alltså Naturvårdsverkets utlåtande som gäller, såvida inte detta överklagas till Miljödomstolen eller ändå upp till Regeringsrätten. Alltså har, tvärt emot vad Tiina Mykkänen skriver, jurister påtalat sakfel i Marianne Samuelssons myndighetsutövning i fallet Max Hansson.

Jag kommer nedan att publicera utdrag, från sidan 3 till och med sidan 5, ur Länsstyrelsens/Marianne Samuellsons beslut. Jag markerar de intressanta partierna med fet text. Hela dokumentet, omfattande 5 sidor finns att hämta på Radio Gotland hemsida. Efter detta kommer jag att publicera, i sin helhet, ett pressmeddelande från Natruvårdsverket. Även där kommer jag att markera de intressanta partierna med fet text.

Beslut 2009-07-15 Dnr 521-4598-08

Länsstyrelsens bedömning

Området som ansökan gäller är beläget inom strandskyddsområde och inom naturreservatet Gotlandskusten. Det är också beläget inom område av riksintresse för naturvård, kulturmiljövård och av riksintresse för friluftsliv.

De båda byggnaderna i ansökan gällande tillbyggnad på den ena och flytt av den andra, finns markerade på ekonomiska kartan från 1930-talet och har sannolikt använts inom den småskaliga fiskerinäringen.

Tillbyggnaden
När det gäller tillbyggnaden av fritidshuset behöves dispens från strandskyddsbestämmelserna då den kommer att hindra eller avhålla allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Länstyrelsen anser dock att fastigheten har rätt att freda en hemfridszon enligt den tomtplatsavgränsning som anges i detta beslut och bedömer därför att tillstånd kan ges för tillbyggnaden.

Ärendet bedöms inte strida med syftet med natureservatet Gotlandskusten. Inte heller kan det anses skada riksintresset påtagligt.

Länsstyrelsen bedömer att tillstånd för byggnaden medges.

Inhägnad runt fritidshus
När det gäller inhägnaden runt fritidshuset anser Länsstyrelsen att den inte ska vara större än det som kan anses vara en normal hemfridszon. Därför ska den tas bort i de delar som går utanför den i detta beslut avgränsade tomtplatsen.

Länsstyrelsen får, enligt 26 kap. 9 § MB, meddela de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att mijöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte inte tillgripas.

Flytt av byggnad
Att avlägsna den andra byggnaden från befintlig plats skulle påtagligt förända landskapet och områdets karaktär. Förändringen anses strida mot syftet med naturreservatet Gotlandskusten och ansökan bör därför avslås.

Övriga åtgärder på fastigheten
När det gäller övriga åtgärder på fastigheten som upptäcktes under ärendets gång anser Länsstyrelsen följande:
*    Området runt fastighetens huvudbyggnad som stängslats in med trodertun behövs för jordbrukets behov och är därför inte förbjudna enligt strandskyddsföreskrifterna och gräsmarken är att betrakta som betesmark.
*    Lusthuset används som kontor för lantbrukets behov och är därför inte förbjudet enligt strandskyddsföreskrifterna. Det uppfördes innan naturreservatet Gotlandskusten inrättades.
*    Murarna, tennisbanan och golfgreenen med tillhörande gräsmatta ligger troligen inom en normal hemfridszon och betraktas hädanefter inte längre som anläggningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

—–

PRESSMEDDELANDE 2009-08-05
Naturvårdsverket överklagar strandskyddsdispens

Naturvårdsverket överklagar Gotlands beslut om strandskyddsdispens på Östergarn Djupvike 1:19. Naturvårdsverket anser att ombyggnaden och tomtplatsavgränsningen innebär att mark som idag är tillgänglig för allmänheten privatiseras. Särskilda skäl saknas och stranden har stor betydelse för friluftslivet.

– Vi har överklagat länsstyrelsens beslut på grund av att det inte finns särskilda skäl för att tillåta något som innebär en privatisering av strandområdet. Strandskyddsdispenser ska ges restriktivt, och Gotlands stränder är av stor betydelse för friluftslivet, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.

På den berörda fastigheten har också ett antal tidigare utförda åtgärder uppmärksammats. Bland annat uppförda hägnader, ett lusthus, en tennisbana, en golfgreen och en större gräsmatta. Naturvårdsverket bedömer att alla dessa åtgärder skulle omfattas av krav på strandskyddsdispens om de skulle utföras idag. De kan alltså inte betraktas som undantagna från dispenskraven på grund av att de är kopplade till jordbruksdrift eller på grund av att de ingår i hemfridszonen i anslutning till bostadshuset. Strandskyddet på platsen utökades 1993, och eftersom åtgärderna vid huvudbygganden enligt de underlag som Naturvårdsverket tagit del av utfördes före det året, är det möjligt att de då inte ingick i det strandskyddade området, och att strandskyddsreglerna i så fall inte omfattade dem. Naturvårdsverket har inte undersökt den exakta omfattningen av strandskyddsområdet på platsen före 1993.

– Vi kommer att förtydliga vägledningar i strandskyddsärenden till både Gotland och övriga län inom kort, avslutar Maria Ågren.

Tiina Mykkänen hävdar alltså att Marianne Samuelsson inte gjort något fel när Marianne Samuelsson i själva verket gjorde dubbelfel.
Om det var så som Naturvårdsverket skriver och antar, utifrån det underlag de har, så uppfördes alltså vissa hägnader, ett lusthus, en tennisbana, en golfgreen och en större gräsmatta redan innan strandskyddet sträckte sig så långt upp som 300 meter. Marianne Samuelsson kunde då helt enkelt bara hävdat att denna exploatering är gjord enligt då gällande regler, PUNKT SLUT!
Men i stället så börjar Marianne Samuelsson hitta på helt egna tolkningar av strandskyddslagarna som står i Miljöbalken. Hon har bland annat velat införa Sveriges mest vidsträckta hemfridszon och även velat låta strandskyddets undantag för jordbruk bli rekordmånga.
Men sedan kom ju Marianne Samuelssons faktiska argument fram genom den bandinspelning som Radio Gotland fick tag i; där Marianne Samuelsson säger att man ska särbehandla Max Hansson eftersom han är öns största företagare. Men innan den inspelningen nådde offentlighetens ljus hann Marianne Samuelsson berätta för Gotlands Tidningar att Max Hansson inte alls särbehandlats. 🙂

”Definitivt inte. Man är snarare mer hård i såna här ärenden och de väcker uppenbarligen mer uppmärksamhet än andra.”

Det finns en sak i Tiina Mykkännens nyhetbrev som tyder på att hon är helt ense med Marianne Samuelsson och många gotländska politiker och inofficiella makthavare, som gjort sig hörda i Marianne Samuelsson-debatten, det är när hon tipsar om en artikel med rubriken ”Klart företagare ska ha gräddfil” av den uppblåste och arrogante Johan Staël von Holstein, som är mest känd för att ha drivit ett företag som aldrig någonsin gjorde vinst. Tiina Mykkänen gav följande lilla uppmaning till Tillväxt Gotlands nyhetsbrevsprenumeranter.

”Företagsledaren och åsiktsmaskinen Johan Stael von Holstein skrev i samma ämne en intressant debattartikel i Expressen i juli,
läs gärna artikeln på http://www.expressen.se/debatt/1.1655538/klart-foretagare-ska-ha-graddfil

Nu mina läsare är det upp till er att ta ställning till frågan om fakta. Hade Tiina Mykkänen fog för att skriva detta?

”Hur vore det om vi alla tog på oss ett ansvar att först ta reda på fakta innan vi ger oss in i debatter, då hade t.ex. ”fallet landshövdingen” krymp avsevärt. Trots allt, hon gjorde inget olagligt eller ens sakfel i sin hantering av ärendet i fråga, enligt både polis och jurist.”

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant

Den lokala politiska kulturen blev Marianne Samuelssons fall

DSC_0388

Två är innan Gotlands landshövding Marianne Samuelsson tvingades avgå – p.g.a. att hon ansåg att alla inte skulle var lika inför lagen – blev hon angripen i lokalpressen av de lokala moderaternas mest kända företrädare Inger Harlevi samt öns mest kända företagare Pigge Werkelin just för att länsstyrelsen, inklusive landshövdingen själv, hade lagen och likhet inför lagen som ledstjärna vid myndighetsutövningen. Både kommunpolitikern och företagaren uttryckte kritik just för att lagen gick före de enskilda företagens intressen. Speciellt inriktade sig de båda på länstyrelsens upphävande av det märkliga bygglov som kommunen beviljat Snäcks camping (Länsstyrelsen ansåg inte att 40 nya villavagnar på Snäcks camping är någon tillfällig åtgärd som man kan ge tillfälligt bygglov för.) som ägs gemensamt av familjerna Harlevi och Werkelin. En sommarboende granne till campingen hade överklagat kommunens beslut och fick då stöd av länsstyrelsen.

070609 publicerade Gotlands Tidningar en intervju med moderaten Inger Harlevi med rubriken ”Det finns bitterhet på länsstyrelsen”.

”Liksom Pigge Werkelin kritiserar hon att kommunala beslut om exempelvis bygglov ofta rivs upp av länsstyrelsen.
Detta hämmar öns entreprenörer, hävdar Werkelin och Harlevi.
-Det är ett stort problem att dialogen mellan tjänstemännen på kommunen och länsstyrelsen är så dålig. Det finns en bitterhet på länsstyrelsen. Den sitter i väggarna, säger Inger Harlevi.”

070613 (fyra dagar efter intervjun med Inger Harlevi) publicerade Gotlands Tidningar en artikel på centerna ledarsida skriven av kommunalrådet och tillika kommunstyrelsens ordförande Eva Nypeliuz med titeln ”Nu måste Jante grävas ner

”Varför kan inte vi gotlänningar och sommargotlänningar försöka se positivt på när någon har nya affärsidéer och lyckas som företagare. Det måste bli accepterat och fint att vara företagare och därtill lyckas och tjäna pengar på sitt företag.”
/…/
”Nej, gräv ner Jante för gott och gläds med de många duktiga företagare vi har på Gotland inom olika branscher istället för att ge uttryck för avundsjuka genom att leta fel och brister.”
/…/
”För att lyckas med den satsning vi nu gör i kommunen krävs ett gediget engagemang från alla som är berörda, och det är många. Politiker, tjänstemän, näringslivets aktörer och företagarna själva samt inte minst media.”

070615 publiceras en insändar av Inger Harlevise i Gotlands Allehanda med rubriken ”För att få något måste man ge något”.

”Jan Lundgren [dåvarande socialdemokratiskt kommunalrådet] visade under sin tid som kommunstyrelseordförande att han tror på turismen och turismens utveckling. Eva Nypelius [nuvarande centerpartistiskt kommunalråd] har mycket tydligt visat att hon sätter utveckling av näringslivet och företagsklimatet i första rummet och har på ett mycket förtjänstfull sätt satt igång arbetet med ”Raka Spåret”. Och hon driver den frågan stenhårt trots att det uppenbarligen finns kommunala tjänstemän som ogillar ambitionen med detta. Men vad hjälper det att kommunledningen vill tolka lagar och förordningar för att se vad som är möjligt att göra, om Länsstyrelsen samtidigt tolkar dem för att se vad som är möjligt att förbjuda?”

071116 skrev Pigge Werkelin en insändare med rubiken ”Jag har tappat förtroendet för landshövdingen

”Man har försökt att dra tillbaka bygglov som jag har fått av en enig byggnadsnämnd vid två tillfällen. När jag försökte förklara att de hade fel och att detta skulle skada oss och vår affärsidé hänvisade hon till sina experter.”
/…/
”Man har försökt att dra tillbaka bygglov som jag har fått av en enig byggnadsnämnd vid två tillfällen. När jag försökte förklara att de hade fel och att detta skulle skada oss och vår affärsidé hänvisade hon till sina experter.”
/…/
”Hade förhoppningar om att Marianne i rollen som landshövding även skulle vara utvecklare på ön som sin företrädare. Men detta klargjorde hon för mig att hennes roll var att vara övervakare.”

Detta råkade alltså Marianne Samuelsson ut för för att hon i sin roll som myndighetsutövare och överprövare av kommunala beslut hade som ambition att följa lagen. Det var nog inte bara på lokalpressens sidor som Marianne Samuelsson fick höra hur hon borde sköta sitt uppdrag. Troligtvis fick hon ta emot en hel del synpunkter även när hon träffade ledande kommunpolitiker.

Sedan turbulensen kring Marianne Samuelsson drogs igång av Sveriges Radio Gotland 090720 så bildades två läger på lokaltidningarnas debattforum. Dels de som ansåg att Marianne Samuelsson gjort fel som inte lät ’likhet inför lagen’ gälla, dels de som ansåg att hon gjort rätt som särbehandlat en lokal potentat. Centerpartisten Per Stenegärd gav sitt fulla stöd till Marianne Samuelsson och ansåg att länsstyrelsens tjänstemän skulle hållas efter enligt Jantelagen så de inte skulle tra att de var något. Per Stenegärd skrev följade i debattforumet:

”Landshövdingen tar ton och sköter sig bra . Tjänstemännen skall inte få rätt i allt, då växer de upp till himlen . Marianne Samuelsson gör precis vad hon skall göra som landshövding.
För övrigt är den Gotländska avundsjukan fantastisk.”

’Avundsjuka’ var det enda ’argumentet’ som Marianne Samuelssons sida hade att anföra mot oss som ville att ’likhet inför lagen’ skulle råda. I övrigt framfördes mest en massa missuppfattningar om vad som står eller inte står i lagen.
Missuppfattningar om länsstyrelsens roll och vad som står i lagen är tydligen mycket utbrett bland företagare på Gotland. Torgny Gustafsson, som driver ett vandrarhem, passade på att få in en insändare i Gotlands Allehanda 090805 där han spyr sin galla över länsstyrelsesn tjänstemän eftersom han inte fått anlägga en badbrygga, inte fick dika ut en våtmark och inte fick gehör när han ville att fallna tallar och granar i ett naturreservat skulle tas bort.
Uppenbarligen förstår inte Torgny Gustafsson att länsstyrelsens tjänstemän endast följt lagen i dessa tre fall. Med lite intresse för att ta reda på fakta, genom att läsa lagen, hade inte Torgny Gustafsson behövt framstå, i sin insändare, som den rättshaverist han uppenbarligen är när han framför klagomål mot länsstyrelsens tjänstemän som har att tillgodose att lagen efterlevs istället för att rikta sin kritik mot regeringen och Sveriges riksdag som fattar beslut om strandskydd, våtmarker och naturreservat.
Läser man lokaltidningarna debattsidor så framgår det klart att Gotland vimlar av rättshaverister som tror att lagen säger si eller så, och som inte har initiativkraft till att ta reda på hur det verkligen är.

Den enda politiker som stått upp och utan invändningar kritiserat Marianne Samuelssons agerande är moderaten Rolk K Nilsson som 090730 fanns citerad i både Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar.

”Han berättar att han inte tror att Gotlands landshövding är ensam om att resonera som hon har gjort, i samband med att hon gav Max Hansson rätt till sina byggen.
– Jag har mött det många gånger. Men det gör det inte mindre fel.”

”- Gotland håller på att bli lite av vilda västern. Halvkändisar och kändisar som får göra som de vill, ryska oljeföretag köper sig utställningar på Länsmuseet. Det här börjar gå för långt!”

Från centerpartister och socialdemokrater har ingen kritik mot Marianne Samuelsson hörts men ett troskyldigt ’självklart ska alla vara lika inför lagen’ har framförts av de flesta. Det har heller inte framförts någon stöd för Marianne Samuelsson från någon kommunal politiker, tjänsteman eller företagare. Nu när hon gjort som de velat, och fått avgå som landshövding för detts, så lämnar de henne helt i stickt. Ynkligt! Däremot har alla centerpartister och socialdemorater som uttalat sig i lokalpressen kritiserat den hjältemodiga tjänstemannen på länsstyrelsen som gjorde att Marianne Samuelssons brott mot Sveriges främsta grundlag Regeringsformen 1 kap. 9 § kunde avslöjas.

Regeringsformen 1 kap. 9 §
”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.”

Den enda som agerar i offentligheten med riktigt rak ryggrad är Gotlands Tidningars centerpartistiske ledarskribent Eva Bofride som undrar ”Hade det varit bättre om vi inget fått veta?”.

”En mycket allvarlig del i de kommentarer som fälls är kritiken av hela ursprunget till avslöjandet, den enskilde tjänstemannen på länsstyrelsen som spelade in ett samtal om hur länsstyrelsen ska arbeta för att bemöta krisen på Gotland, och senare lämnade över inspelningen till Radio Gotland.
Senast i går framfördes hård kritik av tjänstemannens agerande på denna sida av både centerns ordförande på Gotland, Björn Larsson, och fullmäktigeledamoten Ola Lindvall, också centern.”
/…/
”Som en konsekvens av detta resonemang kan man också tolka det som att kritikerna anser att det hade varit bättre om vi inget fått veta, att allt skulle fortsätta som vanligt.
Varken Björn Larsson eller Ola Lindvall har något att säga om själva innehållet på inspelningen, att landshövdingen uttalar den sensationella uppfattningen att hon inte anser att alla är lika inför lagen.”
/…/
”När Björn Larsson och Ola Lindvall konstaterat att det är tjänstemannen som är boven dramat går de över till att kritisera medierna för deras rapportering. Ola Lindvall menar att medier inte ska rapportera om något där de inte har hela faktaunderlaget och sammanhanget klart för sig. Samtidigt som han anser det förkastligt att tjänstemän utnyttjar sin rätt att prata med journalister om hur det ligger till.”
/…/
”Ola Lindvall frågar sig också vilken policy media har: ”Är det bara hemliga inspelningar från myndigheter som länsstyrelse och kommun som anses OK att använda eller gäller det även organisationer och företag?”.
Nu finns det en enorm skillnad mellan länsstyrelse, kommun och privata företag och organisationer. Meddelarskyddet gäller offentlig verksamhet och av den enkla anledningen att denna verksamhet utförs på vårt, skattebetalarnas och medborgarnas, uppdrag. Det är där lojaliteten ska ligga, att man varnar när myndigheten avviker från lag och ordning.”

Ola Linvall är en av dessa gotländska rättshaverister som är engagerad i kommunpolitiken och som uppenbarligen saknar ens ett minimum av den kompetens man kan kräva av en kommunalpolitiker. Han känner uppenbarligen inte till meddelarskyddslagen som omfattar offentlig verksamhet men inte privat, med följden att han framstår som den rättshaverist han är när han offentliggör sitt okunniga tyckande.

UPPDATERAT 090808 ->

090808 skrev även Gotlands Allehandas redaktionschef Peter Wennblad en riktigt rakryggad krönika där han går till skarpt angrepp mot Gotlands makthavare:

”De senaste veckorna har skakat om mig.
Inte för att landshövdingen fick sparken – det fanns liksom inget annat alternativ när Marianne Samuelsson på några dagar lyckades ifrågasätta två grundlagsfästa rättigheter och dessutom ta hem världsmästerskapet i usel krishantering.
Vad som ruskat om mig att landshövdingsaffären har dragit fram en otäck maktkultur i ljuset.
En efter en har ledande makthavare på Gotland ifrågasatt och fördömt den modige tjänsteman som avslöjade Marianne Samuelssons dubbelspel.
Först kommunalrådet Lars Thomsson, som kallade avslöjandet ”väldigt konstigt” och något som ”aldrig skulle hända på byggnadsnämndens möten.”
Därefter oppositionsrådet Björn Jansson, som dömde ut det som ”helt odemokratiskt”.
Sedan följde DBW [De Badande Wännerna] -höjdaren Lennart Lindgren, som efter att ha hoppat på Radio Gotland(!) benämnde inspelningen ”illojal så det skriker om det”.
Och så var det centerpartiordföranden Björn Larssons tur: ”Omdömeslöst” och ”moraliskt förkastligt”.
Han fick, obegripligt med tanke på att medierna lever på orädda uppgiftslämnare, stöd av nyhetschefen Mats Pettersson på Gotlands Tidningar: ”Ohyfsat, illojalt och kort sagt ett jävla sätt.”
Och så till sist före detta riksdagsledamoten Lilian Virgin, som menade att ”man inte gör så på en arbetsplats”.
Jag hoppas att dessa uttalanden inte speglar den allmänna uppfattningen bland höjdarna på ön, men jag befarar att de gör det eftersom ingen annan har protesterat.”

<- SLUT PÅ UPPDATERING 090808

Det är synd om Gotland och gotlänningarna. Ön och dess invånare förtjänar ett kompetent styre som beskälas av kunskap, demokrati och rättsäkerhet. Nu får vi dras med riktigt inkompetenta och korrumperade idioter oavsett om det är centern eller socialdemokraterna som styr. Det är också lite synd om Marianne Samuelsson som blev så välintegrerad i den gotlandska politiska kulturen att hon tvingades avgå efter att hennes inställning blivit känd. Nu darrar öns ledande politiker och öser därför sin galla över den okände tjänsteman som spelade in Marianne Samuelsson i hopp om att ingen kommunal tjänsteman ska uppbåda samma civilkurrage och avslöja att samma lagtrotsiga särbehandling som Marianne Samuelsson bekände även beskälar korrupta kommunen i sin myndighetsutövning. Själv hoppas jag att kommunens ledande politiker och tjänstemän blir avslöjade så vi kan införa demokrati och rättsäkerhet på Gotland.