Per Bolunds argumentation kring plastpåsar är helt sinnessjuk

Idag kom jag att tänka på Per Bolund (Mp) och hans stora oro för plastpåsar i naturen och i våra hav.
Orsaken var att jag fick se en ny innovation för vinterförvaring av fritidsbåtar; man plastar in båtarna.

Annan plast är den i plastpåsar oroar inte Per Bolund (Mp). Det är uppenbart eftersom han inte beskattar annan plast än plastpåsar.
Per Bolunds oro för plast är väldigt selektiv och helt idiotisk om det är naturen och haven han värnar.

Nedan fyra av Per Bolunds argument för skatt på plastpåsar. De tre första är hämtade ur Expressen. Det fjärde från Sveriges Radio.

Per Bolunds argumentation är helt sinnessjuk – del 1: Global nivå.

Alternativ, som pappkasse eller tygkasse, är inte heller optimala ur miljöhänsyn. Det blir väldigt svårt att göra rätt som konsument. Hur ska man tänka?

– Det beror på. Det har blivit en viss förvirring kring ur vilket perspektiv man mäter miljöpåverkan. Men plastpåseskatten är i syfte att minska problem med nedskräpning. Där vet vi på global nivå att plastanvändningen medför stora problem

På svensk nivå är inte svenska plastpåsar i naturen något nämnvärt problem. Det säger jag som promenerar dagligen i Stockholm och under 11 års tid promenerat dagligen längs Gotland stränder.

Per Bolunds argumentation är helt sinnessjuk – del 2: Nedskräpning.

En stor del av plastbärkassarna som finns i livsmedelsbutikerna är tillverkade av förnybar plast snarare än fossilplast. Är det inte bättre att uppmuntra utvecklingen av icke-fossil plast snarare än att beskatta påsarna?

– Jo, det gör vi på olika sätt. Inte minst genom att ta betalt för kostnaderna när man använder fossil råvara. Där är det viktigt att skilja på olika miljöproblem. Ur nedskräpningssynpunkt och effekterna i naturen är det ofta lika illa oavsett om det är biologiskt material eller fossilt. Vi har problem med nedskräpning. Det löser man inte genom att gå över till förnybara råvaror. Vi behöver minska plasten totalt sett i samhället. Det gäller både engångsplast och plastpåsar.

Vill man minska nedskräpningen i vår natur så är det plasten som härstammar från yrkesmässig användning som ska beskattas. I naturen hittas emballage från bl a jordbruks-, transport- och byggverksamhet.

Per Bolunds argumentation är helt sinnessjuk – del 3: Transportera VÅRA matvaror

Borde man inte beskatta stora industrier och företag i stället för att straffa konsumenter i den gröna skatteväxlingen?

– Vi har system för att ta betalt för miljöpåverkan från stora företag också. Både koldioxidskatt och EU:s handelssystem med utsläppsrätter. Det är inte alls så att vi inte styr de stora aktörerna mot minskad miljöpåverkan. Här är det uppenbart för de flesta att plastskräp är ett stort problem i stadsmiljön och naturen. Plastskräp bryts ner till mikroplaster som sedan finns i allt från vårt dricksvatten till polarisarna och den marina miljön, där fiskarna som vi äter lever. Vi har en uppgift att minska plastbelastningen i vår natur. Där tror jag att människor ser att vi måste ändra våra vanor och få mer hållbara sätt att transportera våra matvaror på, säger Per Bolund.

Matvarorna i butiken är inte VÅRA matvaror…
Mycket av nedskräpningen i naturen är emballage som livsmedelsnäringen förpackar SINA matvaror i. Som vi tvingas bära hem…

Per Bolunds argumentation är helt sinnessjuk – del 4: Förorena våra hav.

Mycket av de plastpåsar vi använder kommer tyvärr ut i naturen och förorenar våra hav, och leder till stora skador på djur och växter. Det kan vi inte acceptera i framtiden, säger finansmarknadsminister Per Bolund (MP) till TV4.

Hur fungerar svenska kommuners avfallshantering? Inte dumpar de soporna i havet. Eller är det så, Per Bolund? Kan du peka ut en svensk kommun som dumpar plastpåsar och övrig avfall i sjön?

Golden retrievern Linux ränner på klipporna





Linux kan ägna mycket tid åt att jaga de vita gässen som rusar in mot stranden. Men det är svårt att stå på stranden och få bra bilder av detta. Så ni får hålla till godo med dessa som visar Linux i förflyttning mellan attackerna.

När Linux hållt på ett tag, och svalt en massa vatten, så blir han jäkligt lös i magen. Ibland riktigt sprutar det ur honom.

På tal om spruta: Det finns många trosföreställningar om vad hundar får, och inte får, äta.
En sådan är lök. Min förra hund Alfa hade köttbullar som basföda. Och köttbullar innehåller lök… Dessutom åt han chili con carne och kebab och allt möjligt annat gott som innehåller lök. Kanske hade han blivit 20 år och inte bara 15 om han inte fått äta dessa goda rätter utan tvingats hålla sig till enbart torrfoder. Men Alfa hade ett fint rosa tandkött även på sin ålders höst, vilket visar att han inte hade brist på röda blodkroppar…
En annan är choklad. Linux och jag brukar ligga i sängen, titta på tv och dela på ett par 200 grams chokladkakor. Nu delar vi inte riktigt rättvist, såvida man inte utgår från vår vikt. Jag ger Linux en chokladruta och mig själv två, tills kakorna är slut. Men för att en hund ska bli dålig av choklad måste den äta en hel del, åtminstone om det är ljus choklad, vilket vi äter. Veterinären.nu skriver:

Choklad innehåller xantinalkaloider, bla teobromin som har en stimulerande effekt på nervsystemet. Människor känner sig upp-piggade (vid normal konsumtion)  medan hundar är mycket känsligare, vilket kan få dödliga konsekvenser när både hjärna och hjärta blir överstimulerade.

En dödlig dos teobromin är ca 100-200mg per kilo kroppsvikt men redan doser på 20mg/kilo kroppsvikt kan ge förgiftningssymtom. Halten teobromin varierar väldigt mellan olika choklad typer men mörk choklad innehåller vanligen ca 10-15mg teobromin per gram choklad medan mjölkchoklad innehåller ca 2mg per gram. Det är alltså farligare att äta mörk choklad än ljus.

Symptomen på chokladförgiftning är:

Symtomen kommer vanligen inom 2-4 timmar men kan komma efter 24 timmar. Typiskt ses först tecken på illamående, dregling, ökad törst och oro följt av kräkningar, diarre och buksmärtor. Hunden verkar rastlös, andas snabbt och får snabb, eventuellt oregelbunden, hjärtrytm. Gången blir stel, vinglig och i svåra fall tillstöter kramper och koma varefter hunden dör.

Linux som väger in på 31.5 kilo kan alltså äta drygt 300 gram ljus choklad innan han teoretiskt blir chokladförgiftad. När vi smaskar så brukar jag hålla det så han får max omkring 100 gram. Jag vill att han ska njuta, inte bli sjuk eller dö.

Linux och jag har sista tiden skaffat oss vanan att äta medan vi åker bil. Det kan vara en påse bullar som vi delar lika. Men vår största passion just nu är sådant där yoghurtgodis. Av dessa föredrar vi bananchips, cashewnötter, kokostoppar och lakrits. Vi brukar köpa ett drygt halvkilo (kostar 149 kr/kg) i Hemse och smälla i oss allt på vägen hem. Och då delar vi broderligt: en bit till mig, en bit till Linux.

Vi äter inte bara godis. Lika bra jag berättar om hur Linux har det på matfronten i övrigt.
Torrfoder gillar Linux inte så värst. Han har alltid en skål framme med Eukanuba torrfoder, som han kan äta om han känner att han håller på att svälta ihjäl. Men torrfodret är väldigt drygt.
Till frukost – hemma eller på utflykt – brukar Linux få en halv burk (ca: 620 gram) Eldorado burkmat. Ibland får han en macka – gjord på mitt hembakade rågbröd – med ost. Men oftast blir det burkmat.
Till middag blir det vanligtvis köttbullar (drygt 200 gram), kebabflarn (drygt 200 gram) eller stekt köttfärs (drygt 200 gram). Är han mer hungrig får han äta av sitt torrfoder.
Innan sänggåendet blir det samma som till frukost, dvs burkmat eller macka.
Sedan har vi en tradition. Varje gång vi är i Visby går vi till McDonalds där Linux får tre cheesburgare. Det är en tradition Linux fått ta över efter Alfa.

Så alla hundägare: skäm bort era hundar…

Köttproducenten Ejmunds gård förorenade troligen grannarnas brunnar

Köttproducenten Ejmunds gård, som syns och hörs mycket i media och håller en mycket hög profil, vilket bland annat resulterat i utmärkelsen Årets Marknadsförare 2006, visar sig vara miljöförstörare. Grannar till gården har fått sina brunnar förorenade med E. kolibakterier som gjort vattnet otjänligt. En av de drabbade uppger att det även sved när han tvättade sig i sitt förorenade vatten.
Troligen härstammar bakterierna från de gödselupplag som Ejmunds gård behagat lägga upp runt gården. Gödsel får inte läggas upp så att lakvattnet når vattendrag eller grundvatten. Tittar man på de bilder som Gotlands Tidningar publicerat (artiklar 2010-08-05 och 2010-08-06) så inser man snabbt att Ejmunds gårds gödselhögar är så långt ifrån lagens råmärken man kan komma. De drabbade grannarna ser ett stort glapp mellan den flerfaldigt prisbelönta gårdens höga profil i miljöfrågor och verkligheten. Följande är ett omdöme från en drabbad granne:

”Jag sätter inte deras miljöpolicy särskilt högt. De har gödslet liggande på en sluttande platta och på en stor asfalterad yta. Gödselvattnet rinner av och går ner marken när det regnar och då fördärvas grundvattnet.”

GT:s reporeter beskriver verkligheten på Ejmunds gårds såhär:

”Någon kilometer från lantbrukets grannfastigheter ligger en enorm hög gödsel. Högen ligger direkt på en hård markyta, omgiven av morotsodlingar och sädesfält. Gödselvattnet rinner rakt ned i dikena intill och sedan vidare ut i en kanal.”

VD:n för Ejmunds gård, den för marknadföring prisbelönte Odd Norman, slår ifrån sig allt ansvar:

”Det här kommer inte av att vi syndar på något sätt. Vi har gör allt i vår makt för att leva upp till de krav som kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektörer ställer.”

Förra sommaren gjorde Miljö- och hälsoskyddskontoret på Gotland ett besök på Ejmunds gård efter en anmälan av en granne som fått sitt vatten förstört. Miljöinspektören Mikael Alm berättar:

”Det ställdes några krav på förbättringar gällande lagringen av gödsel. De ska bygga laguner som tar emot avrinningen från gödslet. Så att det inte rinner vidare.”

Det blir därmed inte så lite svårt att hävda att den prisbelönte marknadsföraren och VD:n för Ejmunds gård inte ljuger när han hävdar att:

”Det här kommer inte av att vi syndar på något sätt. Vi har gör allt i vår makt för att leva upp till de krav som kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektörer ställer.”

Men Miljö- och hälsoskyddskontoret på Gotland är inte oresonliga mot större företagare på ön. De tittar gärna åt andra håll. Miljö- och hälsoskyddskontoret på Gotland letar nu febril efter andra källor till grundvattenföroreningen än Ejmund gårds gödselhögar. Det är uppenbart att Miljö- och hälsoskyddskontoret inte vill leta vid den mest uppenbara föroreningskällan. Miljöinspektören Mikael Alm säger:

”Det finns två möjliga källor till bakterien. En är lantbruket, den andra är deras egna enskilda avlopp.”

Härligt uttalande. Det är Gotlands kommun som talar. Men den sommarvikarierande reportern på GT är inte undfallen inför kommunal tjänstemän, han kontrar och frågar:

”Tror du att alla tre enskilda avlopp gick sönder samtidigt?”

Varpå miljöinspektören Mikael Alm svarar:

”Nej. Men en ledning kan ha gått sönder och bakterierna kan komma därifrån. Vi kan inte vara 100 procent säkra på hur det ligger till.”

Med tanke på att de drabbade, och även miljöinspektören Mikael Alm, vittnar om att vattnet i brunnarna blivit helt brunt i samband med ett skyfall i juni förra året så är det för undertecknad svårt att tro att ett privathushålls avlopp, eller tre privathushålls avlopp, kunnat orsaka detta. Ett pajat privathushålls avlopp skulle absolut inte leda till så omfattande förorening enligt undertecknads tes. Om tre  privathushålls avlopp pajat samtidigt så är det ett väldigt unikt sammanträffande. Och fan vet om ens tre pajade privathushålls avlopp skulle resultera i brunt vatten i allas brunnar. Jämför hur mycket avföring och smutsvatten hushåll släpper ut i avloppen med den gigantiska gödselhög som finns upplagd på Ejmunds gård vilken GT visar bilder av. Miljö- och hälsoskyddskontoret jobbar troligtvis enligt devisen att det är skillnad på folk o folk och att inte söka efter det man inte vill hitta.

För övrigt jobbar Ejmunds gård för att bli Kunglig Hovleverantör. Det skulle inte förvåna mig om de blir det. Allt snack om miljö är oftast bara en lögnaktig fasad. Om näringsidkare måste välja mellan miljöhänsyn och vinst så är det pengarna som kommer i första hand. Sedan försöker de lura i kunderna att de är så väldigt miljöengagerade just för att tjäna mer.
Ejmunds gård är certifierade av LRF:s varumärke Svenskt Sigill vars syfte inte är att vara miljövänliga utan lura konsumenterna till att tro att de är det. Det är skillnad. Biodynamiska föreningen anmälde för en tid sedan Svensk Sigill till Konsumentverket för att på ett vilseledande sätt miljömarknadsföra konventionellt producerade matprodukter genom sin märkning och genom att använda begreppen närproducerat och närodlat. Biodynamiska föreningen motiverar sin anmälan så här:

”Anmälan handlar både om missbruk av begreppen närproducerat/närodlat och om Svenskt Sigills sätt att märka produkter för att ge ett miljövänligt intryck. Anmälarna menar att syftet med att marknadsföra produkter på sådant sätt är att vilseleda  konsumenterna att tro att produkterna är likvärdiga med ekologiska och biodynamiska produkter.

Kritiken och anmälan riktar sig mot alla företag som använder begreppen närodlat eller närproducerat för konventionellt odlade eller förädlade matprodukter. Skälet är bland annat att stora mängder av de för konventionell produktion basala produktionsmedlen i själva verket importeras med mycket långa transportavstånd. Det handlar om konstgödsel (totalt importeras ca 730.000 ton per år till Sverige) och kemiska bekämpningsmedel för odling samt stora volymer kraftfoder för mjölk- och köttproduktion. Det rimmar dåligt med exempelvis Svenskt Sigills information om närproducerat där man betonar kortare transporter ”runt hörnet istället för jorden runt”. Begreppen närproducerat/närodlat får också anses ge konsumenterna ett genuint miljövänligt intryck, vilket anmälarna anser vilseleder ytterligare.”

Jag hoppas Konsumentverket stöder deras anmälan. Miljömyglet måste stävjas.