Är skildring av judisk kultur antisemitism, eller?

142

Jag har funderat en hel del på det här med judar, judendom, judisk kultur och antisemitism. Dessa funderingar har sin grund i det faktum att judisk kultur är ett mycket vanligt förekommande ämne i svensk media. Jag vill påstå, utifrån mina medievanor, att artiklar och program om just judisk kultur är överrepresenterat både i antal och i relation till befolkningsmängd i Sverige och världen.

Med tanke på den massiva kritik som framförs när Israel – den judiska staten enligt pro-israeler – kritiseras tycker jag det är märklig att ingen kritik framförs när media så tydligt gör skillnad på folkgrupp och folkgrupp genom att producera alla dessa artiklar och program om judisk kultur och judendom.

Är inte alla dessa artiklar och program om judisk kulturs särart uttryck för rasism?

Visserligen är det så att det som utmärker alla dessa artiklar och program är att de enbart skildrar den judiska kulturens positiva särdrag. Till och med kocherslakt framställs positivt. Men om det är så okontroversiellt – inte möter någon som helst kritik från judiskt håll – att framställas som en särpräglad folkgrupp, borde väl inte heller, logiskt sätt, kritik av staten Israel bemötas med anklagelser om antisemitism.

Jag menar: Är det inte rasism att skildra en viss folkgrupps särprägel – om än positivt – kan det heller inte vara uttryck för rasism – antisemitism – att rikta kritik mot staten Israel. Protesterar inte judar i det ena fallet så finns ingen logisk anledning att skrika antisemitism i det andra.
För att vara trovärdig kritiker av Israel-kritikerna krävs en konsekvent hållning i både med och motgång. Att de som högljutt ropar antisemitism inte är konsekventa blev än en gång klargjort i torsdagens debattartikel i Sydsvenskan som skrevs av företrädare för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). De dubbla måttstockar som SKMA krävde av debattörena i debatten om Israel-Palestina-konflikten skrev jag om igår.

Läs också den här lysande bloggartikeln – på bloggen Motbilder – om antisemitism-roparnas paranoia och dess därmed förknippade förmåga att se antisemiter i varenda människa. Antisemit-roparna har utifrån denna paranoia också lagt upp ett register över antisemitiska och ”självhatande” judar.

Så arbetar Israel-lobbyn!

Ryssland erbjuder gas till halva priset

I svenska mainstreammedia framställs förhandlingarna om gasleveranser mellan Ryssland och Ukraina som ett krig där Ryssland använder gas som politiskt påtryckningsmedel för att utpressa Ukraina. Fakta i målet är att Ryssland har subventionerat Ukrainas gas och tog under 2008 ut ett pris som var under halva marknadspriset. Nu handlar konflikten om att Ryssland vill fortsätta subventionera Ukrainas gas men Ryssland vill inte ge mer än femtio procents rabatt.

  • 2008 betalade Ukraina 179 dollar per 1000 kubikmeter gas
  • 2009 vill Ryssland ha 250 dollar per 1000 kubikmeter gas
  • Rysslands europeiska kunder betalar marknadspris på 500 dollar per 1000 kubikmeter gas

Vill man veta detta får man vända sig utomlands eftersom svenska mediers agenda är att skapa Rysslands-hat genom systematiska smutskastningskampanjer där allt som rapporteras om Ryssland ger en negativ rysslands-bild.
Detta i kontrast till svenska mediers ensidigt positiva bild av USA. I USA finns enligt svenska mediers rapportering inga fattiga, inga hungriga och inga bostadlösa.

Tidningarnas Telegrambyrå TT kallar priskonflikten mellan Ryssland och Ukraina för ”gaskrig”. TT:s artiklar publiceras i de flesta lokaltidningar i Sverige och får därför stor indoktrinerande kraft.
Jag har aldrig tidigare sett en konflikt där kunden vägrat betala marknadspris, och därför inte fått köpa den utbjudna tjänsten/varan utav säljaren, för krig. Men tydligen kan man kalla det krig när det är ett ryskt statligt företag som vill tjäna pengar och vill få ut åtminstone halva marknadspriset av en kund.

Fakta om Rysslands gasaffärer med Ukraina hittade jag i New York Times här och här.

UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007

Utrikesdepartementet – Carl Bildts eget departement – har sammanställt en rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007. Utifrån rapporten inser var och en att ordet demokrati inte är ett användbart omdöme om Georgien. Detta har dock inte departementets överhuvud utrikesminister Carl Bildt insett. Inte heller mainstream-media har haft viljan att i något sammanhang kritisera Georgien för sin bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det är uppenbart stor skillnad på förtryckare och förtryckare enligt svenska medier. Det är helt beroende på om de har USA:s stöd eller inte.

Nedan är rapportens sammanfattning. För mer information läs hela rapporten.


<h4>Mänskliga rättigheter i Georgien 2007</h4>

Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter ”Rosornas revolution” i Georgien senhösten 2003 har den georgiska regeringen genomfört omfattande reformer inom ekonomin och statsförvaltningen. Ansträngningar har också gjorts på flera områden av betydelse för de mänskliga rättigheterna. Stora problem kvarstår dock. Centralregeringen saknar fortfarande kontroll över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. I dessa båda områden är läget för de mänskliga rättigheterna betydligt sämre än i övriga landet.

Förhållandena i georgiska fängelser och häkten är alltjämt undermåliga: den kraftigt intensifierade brottsbekämpningen har lett till överfulla anstalter med ofta omänskliga villkor. Förnedrande behandling och tortyr förekommer. Polisbrutalitet och misshandel, ibland med dödlig utgång, har rapporterats även utanför fängelsemurarna. Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem. Domstolsväsendet är långt ifrån oberoende av den verkställande makten.. Beslut om att straffbarhetsåldern för barn skall sänkas från 14 till 12 år fattades under året.

Sammanlagt finns cirka en kvarts miljon internflyktingar i Georgien. Dessa lever under svåra förhållanden, och deras villkor har snarast försämrats på senare tid. Flyktingar har vid flera tillfällen tvångsförflyttats från förläggningar som utrymts, utan skälig kompensation. Personer som tillhör olika slags minoriteter – språkliga, religiösa, sexuella med mera – utsätts för diskriminering i varierande utsträckning.

Flera organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i landet uppger att de numera motarbetas av regeringen.

En temporär, men påtaglig försämring när det gäller att iaktta mänskliga rättigheter inträffade den 7 november 2007. Kravallpolis skingrade då fredliga demonstrationer i Tbilisi med tårgas, vattenkanoner, batonger och gummikulor, och ett oproportionerligt våld från polisens sida.. Samtidigt utropades undantagstillstånd med kraftiga inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och strejkrätten. Den georgiska regeringen har hävdat att agerandet var nödvändigt då en statskuppsliknande komplott mot regeringen ska ha förelegat, varvid statens säkerhet ansågs ha stått på spel. Undantagstillståndet hävdes den 16 november. En av de oberoende tvstationer som stängdes under denna tid återfick inte sitt sändningstillstånd förrän den 7 december.

De massdemonstrationer som ledde till att undantagstillstånd infördes bottnade till stor del i ett stort folkligt missnöje. med de fortsatt svåra sociala förhållandena i landet, med utbredd arbetslöshet och djup fattigdom. Bristande respekt för rätten till privat egendom med ofta förekommande godtyckliga vräkningar kan också ha varit en bidragande orsak.

Dagens Bild: Burgsvik – Busters mack

080705-001

”Ett lyft för [ortsnamn]”  brukar det ju heta i lokalpressen när något nytt sommarjobb skapas. Därför får väl Busters mack – om man ska vara så in i helvete vällovligt välanpassad och lögnaktig – anses vara ett lyft för Burgsvik.

Det som enligt min mening är den viktigaste institutionen för ett levande Burgsvik, nu och i framtiden, är Folkeryds konditori och restaurang. Där lyser det i fönstren även mitt i vintern. Folkeryds har öppet 365 dagar om året och har (i ordets rätta bemärkelse) generösa öppettider.

I en ort som består av allt fler öde mörklagda hus väcks inte mycket framtidshopp. (Fast här har det officiella Gotland, dit inte jag räknas 😉 , tvärt motsatt åsikt: Desto fler öde och mörklagda hus, desto bättre.) Därför blir Burgsvik mer dystert för varje fritidshus som byggs. Andelen bebodda hus minskar ju för varje fritidshus och är redan idag endast 45 procent av alla hus i Öja församling. I församlingarna runt Öja är andelen bebodda hus endast 25 procent.

Tyvärr ligger Folkeryds oftast i motljus eller fult sidljus. Därför har jag ännu inte hittat den perfekta vinkel som skulle kunna göra en bra bild av Folkeryds. När jag hittar rätt vinkel och bra ljus så kommer den bilden upp här på bloggen.

Bilden av Gotland är falsk marknadsföring

070925-004

Igår när jag på bussen fick tag i ett några dagar gammalt exemplar av Gotlands Tidningar kunde jag läsa vilka som blivit inbjudna till landshövdingens årliga fest. Jag blev förtjust när jag såg att en katt hade smugit in sig bland hermelinerna och fått en inbjudan att delta i festen.

Det blev ju så att jag fick in min insändare i GT – där jag kritiserar GT:s redaktionschef Ulf Hammarlund för att han använt sin veckokrönika till textreklam åt Pigge Werkelin – och där jag framförde, bland annat, följande uppmaning:

”Det gotländska kotteriet, bestående av en vänskapskorrupt allians av kommunala politiker samt tjänstemän och en privilegierad skara större företagare, borde enligt den av journalistkåren så i ord upphöjda journalistetiken granskas under lupp.”

Dagen efter insändarens publicering anlände ett litet vykort i min brevlåda. Det var avsänt av en av landshövdingens inbjudna gäster. Kortet hade följande text:

”Vilken synnerligen välformulerad och i alla delar korrekt bredsida mot den gotländska klanlojaliteten (kommun-näringsliv-media)(-och vilket blekt o. patetiskt svar!)
hurra!”

Årets fest, i landshövdingen regi, ska inte bara bestå av mingel utan även bestå av ett seminarium som avhandlar ”Bilden av Gotland”. Visst är det lite märkligt att inte jag – som dagligen bloggar om, och sprider, bilden av Gotland – blivit inbjuden som seminarietalare. 😉 Men nu ar det som vanligt inte den sanna, komplexa och kompletta, bilden av Gotland – med landets högsta självmordsfrekvens och omfattande kommunal korruption – som ska avhandlas. Det är den glättiga ytan av en icke existerande paradisisk ö i full harmoni – med livsglädje, vacker orörd natur och öde stränder – som ska spridas och bli omvärldens magiska Gotland. Därmed är ju en sanningsägare som jag diskvalificerad.

Har ni förresten läst romanen Futuristen, som utkom 2006 och nu finns som pocket? Den är skriven av James P. Othemer, kreativ chef på internationella remklambyrån Young & Rubucon. I Futuristen får man sig till livs en hel del reklamkonsult ”tänk” eftersom boken handlar om just en reklamkonsult. Jag citerar, nedan, ur boken. Citaten kan utan tvivel appliceras på de som ska hålla föredrag på landshövdingens seminarium om ”Bilden av Gotland”:

”Utmaningen i att skriva föredraget ligger i att på något sätt ignorera den hopplösa verkligheten och ersätta ursprungsreceptet med det affärsvärlden vill höra.”

/…/

”En gång höll han ett öppningstal vid ett prestigefullt universitet för de fria konsterna i södra Vermont som med all hans professionella övertygelse ledde fram till att framtiden inte kunde se ljusare ut än för just den här speciella gruppen, juni 2001-års avgångsklass.”

Det gäller alltså att berätta det som de som betalar vill höra. Och därför kommer framtiden för Gotland att vara ljusare än solen vid landshövdingens fest år 2008.

Själv fortätter jag oförtrutet min kritik mot kommunal korruption och de styrandes idioti. Jag gör det i syfte att realisera det goda Gotland som offentligheten redan påstår sig ha uppnått, eller påstår sig eftersträva, trots att verkligheten pekar på en utveckling i rakt motsatt rikting.

Tyvärr är det svårt i en småföretagarkultur som Gotland att få brett offentligt stöd för kritiska åsikter. Som företagare är man jävligt utsatt ifall man skulle våga ge offentlighet för sitt ifrågasättande av den rådande ordningen. Det kan i värsta fall leda till att man inte får några uppdrag. Därför råder en tystnadens kultur på Gotland.
Inte heller är det lätt att gå ut offentligt med sina åsikter om man livnär sig som anställd på en ö där antalet arbetsgivare är relativt begränsat. Men hur det är att vara anställd på Gotland vet jag egentligen inte något om. Men jag kan tänka mig svårigheterna som kan uppstå om man har egna åsikter och vill påverka. Jag i mitt textarkiv ett debattinlägg på Hela Gotland som därtill gjort intryck. Och som är skrivet av en person, som till skillnad mot mig, är född och uppvuxen på Gotland.

”Offermentaliteten och den bristande initiativförmågan på ön kan nog till stor del hänföras till den låga rörligheten på ön totalt sett. Folk flyttar sällan mellan socknar, de byter sällan jobb, för de möjligheterna finns inte. Eftersom ingen kan byta jobb så finner de sig i en ledarstil som är brutalt patriarkal och lever till viss del i rädsla, vilket förlamar alla egna initiativ. Stöter man sig med chefen eller sina arbetskamrater så mobbas man ut, vilket det finns många exempel på som skildrats i de gotländska tidningarna. Det är troligen därför den naturliga tanken på Gotland är att Nån Annan ska göra något, aldrig en själv. Och de som gör något är det fritt fram att ge sig på…”

Min största önskan är att fler skulle våga engagera sig. Det intryck jag fått – vid sidan av den offentliga propagandabilden som sprids av politiker och lokalmedia – är att en mycket stor majoritet gotlänningar är medvetna om samma problem som jag själv envisas med att belysa. Men så tyst som det nu är, av kritiska röster, i offentligheten så lär ingen ändring komma i fråga. Därför fortsätter jag förutspå ett fortsatt korrupt Gotland med högst 20 000 kommuninvånare år 2025 medan politikerna och deras nyligen beslutade Vision 2025 förutspår 65 000.