logo

Magnus Berg – Motbild.Se

Min bild av världen

Invandring och mångkultur: Var det bra så?

Litteratur, Politik - lördag 2 januari 2016

151215-003

Vi lever i en tid då hyckleri och dubbelmoral blivit högsta moraliska norm. Jag har på senare tid skrivit om det i Den godhjärtade människan i flyktingtiderSvenska mediers hyckleri och dubbelmoral i invandringsfrågan och Don’t mention the war!. Hyckleri och dubbelmoral är också den hållning som numera är politiskt korrekt – de s k eliternas, journalisternas och politikernas hållning –  och därmed ett givet recept för de som vill nå framgång i vårt samhälle. Att vara intelligent – tänka utanför fyrkanten – och individualistisk – tänka självständigt – är svårt och kräver stora mått av kurrage i ett sådant samhället. Därför blir jag så glad och så imponerad när någon har förmågan och modet; Att tänka själv och utanför boxen, som vägrar hyckla och hålla sig med dubbla måttstockar, som hellre håller sig till sanningen än är politiskt korrekt.

Innan jag reste bort i mellandagarna funderade jag på vad jag skulle läsa under min bortavaro. Jag visste i varje fall att jag skulle vila upp mig från faktaböcker genom att läsa skönlitteratur. Funderade på att läsa August Strindberg, Sven Delblanc eller Vilhelm Moberg eftersom jag visste att jag hade en del olästa böcker med dessa författaridoler i läsplattan. Men när jag gick igenom plattan hittade jag Var det bra så av Lena Andersson.

Jag har för inte så länge sedan läst romanerna Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar, samt Förnuft och högmod – som innehåller artiklar, pjäser och prosa – och blivit väldigt imponerad av Lena Anderssons knivskarpa intellekt. Just nu läser jag Duck city. [Nu, dagen efter , när jag kompletterar texten med länkar till böckerna, läser jag Du är alltså svensk?]
Lena Andersson tycks, precis som jag själv, ta livet på stort allvar. Det är en fröjd att se Lena Andersson i tv, få en fråga, stå där och pröva ord i munnen en lång stund innan ett riktigt superintelligent svar kommer. Den människan snackar inte utan veta vad hon säger. Så Lena Andersson är verkligen en idol för mig.

Men när jag hittade Var det bra så tvekade jag. Jag visste att den handlade om hennes uppväxt och skolgång i Tensta. Jag tänkte att det var en typ tonårsroman. Men eftersom den bara var på 174 sidor så hade jag inte så mycket tid att förlora. Så jag började läsa och fastande väldigt snabbt. Ja, redan vid Qaisar Mahmoods förord insåg jag att den här boken kommer att få mig att gå i spinn. Och det gjorde den.

Var det bra så är en på egna upplevelser baserad svidande kritik mot invandrings- och integrationspolitiken och de hycklare som ställer sig bakom den. Den är också en svidande kritik mot avsaknaden av klassperspektiv i politiken och den mediala politiska debatten. Lena Andersson beskriver i Var det bra så livsförhållanden som helt har hamnat utanför den mediala och politiska debatten. Nu i hyckleriets och dubbellmoralens tid är det bara invandrare det är synd om och som får kosta, helt utan kostnadtak. De svenskar som lever i reellt utanförskap och fattigdom är det ingen som bryr sig om. Allt i den politiskt korrekta samhällsdebatten handlar bara om invandrare och deras behov. Det är nu, i hyckleriets och dubbellmoralens tid, de svenskar som har det allra sämst – som lever på bidrag eller lågavlönade arbeten – som tvingas dela med sig till invandrare av sina bidrag och konkurrera med invandrare om arbetstillfällen. Min bloggartikel Den godhjärtade människan i flyktingtider handlar om detta.

Nedan är citat ur Lena Anderssons bok Var det bra så. Jag tycker dessa utplockade godbitar säger mycket om vår tid, den tid då hyckleri och dubbelmoral blivit högsta moraliska norm. Men boken säger ännu mer, så jag uppmanar er att läsa hela boken.
Jag hoppas Lena Andersson, för den goda sakens skull, har överseende med att jag snott olagligt mycket ur hennes bok och publicerat här.

Hon går i 2b. En förmiddag är de hos turkklassen och hälsar på. Era kamrater från Turkiet vill bara ha kontakt, förklarar fröken när det har varit bråk. Det är ofta bråk. Det är därför de är hos turkklassen. För att få kontakt. Genom att pyssla tillsammans. I turkklassen går man tillsammans oavsett ålder; där är det ursprung som räknas, blodet som flyter i ådrorna.
[…]
Den turkiske läraren säger åt dem att börja pyssla. Fröken säger åt dem att göra som den turkiske läraren säger. Fröken är inte sig själv idag. Hon skrattar hetsigt åt allt den turkiske läraren säger som kan ha släktskap med ett skämt och vid minsta ljud från klassen fräser hon att de får lov att vara tysta för en gångs skull nu när de sitter här hos klassen med barn ända från Turkiet och försöker få kontakt.
[…]
Fröken säger att rött och vitt är de vackraste färger hon vet. Ordet turk yttrar aldrig fröken. Hon antyder att klassen inte heller ska göra det men säger det inte rakt ut för även en sån uppmaning kunde missuppfattas, som om det var något fel att vara turk. Det tycker hon naturligtvis inte, men ordet kan ändå av oförklarad anledning uppfattas som ett skällsord.

Peters lillasyster har varit i bråk med en tjej i sin klass. De försökte skalpera varandra och för att kunna göra det slet Peters syster sönder den andras sjal så att hon tvingades gå barhuvad en hel eftermiddag. Enligt säkra källor har flickans bror samlat kusiner och vänner från närbelägna skolor för att göra upp med Peter.

 

– Skriv nu. Skriv! Ni kommer inte härifrån förrän ni i skrift tagit ställning.
[…]
»Fröken, vilken planet är du ifrån? Får jag besöka den så att jag förstår,precis hur tankegången går.En sten som låg i fickans linning,fördes mot Bassams broders tinning.Förklara för mig så att jag förstår,att det är rasism att slå en algerier med sten,men inte att krossa en svennes ben.»

 

Det är att inte behandla raserna lika om man får påstå om en av raserna att den är överlägsen de andra i vackerhet och styrka och intelligens men inte påstå samma sak om andra raser. Antingen får man tycka fritt och göra vilka iakttagelser man vill om vilken ras man vill eller också får man hålla tyst. Eller helt låta bli att intressera sig för rasernas olikhet.

 

Alla är lika mycket värda ju. Inte i pengar räknat, men på nåt annat sätt är alla lika mycket värda ju.

 

Marek: Va fan ni äter ju inte blodpudding nu heller. Det är fuskigt att ni får potatisplättar när vi måste äta blodpudding. Varför får inte vi också potatisplättar?
Pia: Det är ju bara för att dom är muslimer.
Mustafa: Just det, vi är inte lika äckliga som er. Vi äter inte blod från grisar och djurmage och hästballe och sån där skit. Jävla svenssonmat e ju re snubbigaste man kan äta. Fy fan säger jag bara. Fy fan asså.

 

Elsa Granlund hostar från magen och uppfattar inte ett ord de yttrar.
– Nu är det faktiskt Yılmaz som är viktig här, säger hon när hon hostat klart. – Han har sett saker ni aldrig behöver se. Ni är fria barn och det är skillnad. Ni måste förstå att ni aldrig kan förstå. Jag är chockad över att se er sitta här och vara helt utan ånger. Det ni gör kallas för pennalism. Det var det som låg till grund för det som skedde i 30-talets Tyskland. Yılmaz har berättat saker för mig om vad han utsätts för i den här klassen som…
9a slutar andas. Ljuden faller och dör. Overheadapparaten surrar. Ett skrik skär över skolgården. Långt bort hörs sirener. Det är Zeynep som säger det:
– Vad skulle Yılmaz ha berättat för dig? Han utsätts väl inte för nåt annat än det han själv utsätter andra för?
Elsa skruvar på sig. Hon börjar plocka med overheadpapperen, lägger dem i väskan.

 

»Det är hög tid att inse att vi nu är och kommer att förbli ett multikulturellt samhälle. Det enda raka är att låta våra nya vänner konkurrera om jobben och inte stänga dem ute med våra exempellöst krångliga regler för arbete och våra extremt höga lägstalöner. Sänk minimilönen och bryt fackets makt så att fler kommer in på arbetsmarknaden»

 

»Jag läste förresten något i går i din tidning, i skolbiblioteket. Jag läste att här i Stensby finns något som inte finns på så många andra platser i Sverige. Det kallades mångfald. Motsatsen är enfald, skrev artikelförfattaren.»

 

Armeniern med silvertand går ut med hunden. Den bajsar i sandlådan, han står och sliter i kopplet. Sen kommer zigenarna i porten mittemot hem med matvaror i en skevande kundvagn som de lämnar på gården.

 

– Det har hänt en fantastisk sak, säger Zeynep.
Hon biter med framtänderna på underläppen. – Jag har räddats tillbaka till livet. Det är därför jag är så glad. Jag kan inte ens bli riktigt ledsen för Åsas skull, fast jag borde.
Lotta lossar på sandalremmarna, låter fötterna fladdra.
– Vill du inte veta vad som hänt?
– Jorå, visst, berätta.
– Du verkar inte riktigt med.
– Jag tänker på Åsa.
Tystnad uppstår. Lotta kliar ett myggbett. Zeynep ser skuldmedveten ut.
– Berätta nu då, vad är det som hänt?
Zeyneps ansikte spricker.
– Jag slipper gifta mig med en äcklig man som min farbror hittat åt mig i vår by.
En boll studsar mot dem. Zeynep sparkar den mot spelaren som ska kasta inkast. – Jag lovade att slänga mig framför pendeltåget. Jag till och med stod där på järnvägsbron. Då först fattade dom att jag menade allvar, det var bara för dom att välja.
Lotta bänder upp en flisa från den torra bänken. Den lossnar med ett knastrande ljud.
– Det där är ju bara fördomar, säger hon.
– Att din farbror har hittat en man åt dig.
– Vad pratar du om?
Zeynep kliar sig i håret så häftigt att det ställer sig åt alla håll.
– Vi svenskar har en massa felaktiga föreställningar byggda på okunnighet om såna som dig, säger Lotta. – Det har jag läst i DN.

 

Han går runt lite och tittar lite i en grå välsittande kostym och grön stickad slips. Han är från Holland. Han är expert. Expert på områden som Stensby. Hans gester är svepande men kontrollerade.
– Oftast är det inte så svårt som det verkar, säger han.
Han har ett följe efter sig. – Ni har jämförelsevis små problem här i Sverige.
Följet nickar, andas lättade ut. – Lösningen på både små och stora problem är ofta förvånansvärt enkla.
– Det är min erfarenhet också, säger den som går först i följet.
De stannar där centrum börjar. Experten tittar ut över den stora centrumplattan. Garaget.
– Här till exempel.
– Ja?
– Stensby kunde ordna en karneval, låt säga en gång om året, där olika nationaliteter får dansa folkdans och visa upp sin kulturella rikedom. För att höja statusen på området och få svenskar att flytta dit.

 

– Trivs du här?
– Här på bänken?
– Nej. Här i Stensby.
– Jaså här. Nej.
– Inte?
– Nej.
– Men ni har ju fått inglasade balkonger nu på vissa ställen och en konsthall. Färg på fasaderna. Gult, blått, rött, rosa. Jättefint är det ju.
[…]
– Vad är din uppfattning om islam?
– Vad min uppfattning om islam är? säger Lotta och pekar mot sig själv.
– Ja.
– Det är väl inget vidare det heller.
Kvinnan lyfter på ögonen, inte bara ögonbrynen utan hela ögonpartiet. Då bildas det små rynkor däromkring som avslöjar att hon lyft på ögonpartiet på det här ställföreträdande indignerade sättet många gånger.
– Du är alltså intolerant mot religiös mångfald? säger hon och skriver i sitt papper.
– Är jag det?
– Det är mycket allvarligt.
– Säger du det.
– Det är klart. Som om vår gamla unkna kristendom skulle vara bättre än nåt annat. Den är ju det mest livsförnekande som finns.
En upprördhet rör sig mot pannan.
– Jag kan inte påminna mig att jag nämnde kristendom, säger Lotta.
– Det gjorde du väl eftersom du uttalade dig negativt om islam?
– Nu förstår jag inte din logik.
[…]
Hon har ljust hår och diskret makeup runt grå vaksamma ögon. Oklanderlig skärning i den hundtandsmönstrade kavajen, en grön scarf i halsen, en tunn enkel kappa i obestämbar färg, oknäppt. Byxorna dyker fram vid knäna där kappan tar slut. De smalnar nertill, en liten slits i sidan längst ner. Nylonstrumpor. Snygga loafers. Säkert italienska. Dyra.
– Vad jobbar du med? frågar hon.
– Jag är biografmaskinist, säger Lotta.
– Det låter intressant.
– Ja, jag tycker om film.
Skymningen blir tätare. Kvinnan med pennan sätter sig bredvid Lotta på bänken.
– Du förstår, säger hon i försonlig ton, när jag kommer hit känner jag att det finns en kraft här. En oförställd kraft som vi bättre måste lära oss ta vara på. En vitalitet. Är du född här?
– I Stensby ja.
– Och inte har väl du lidit av att bo här, gå i skolan här, det är väl snarast bättre än på andra ställen, mer mångfacetterat, för att inte använda de gamla slitna orden som börjar på mång.
[…]
– En sån sak som doften av mat här, mat från så många olika ställen på en så här liten gård, är inte det nåt man uppskattar?
Frågan är försiktig som byxslitsen vid ankeln. Lotta drar in luft i näsan. Hon funderar.
– Jag tycker inte om matos.
Kollegan öppnar munnen för att säga något, men avbryts av kvinnan.
– Men känner du inte, säger kvinnan energiskt och irriterat, curry, piripiri, salvia, pepperoni, feferoni, spiskummin. Vad, tala om det för mig, vad skulle svensk mat vara utan dessa tillskott? Det är helt fantastiskt att vi fått in så mycket kryddor till vår tråkiga matkultur. Tack vare. Jag handlar alla mina färska kryddor hos invandraren i mitt gathörn. Jag går inte nån annanstans.
Hon skriver i sina papper och ruskar på huvudet. Hon skäms å sina etniska landsmäns sida. Hon skäms. Och en våg av kärlek trycker skammen fram. En våg av kärlek till något abstrakt som man inte kan älska så. Men det vet inte hon. Hon har tagit ställning och känner sig nöjd, mycket nöjd med sig själv och sitt ställningstagande.
Lotta Svensson tar av sig ena skon och häller ut ett gruskorn som legat där och tryckt.
– Så du har en invandrare i ditt gathörn du, säger hon.
Kollegan tittar på klockan och säger att de ska tänka på refrängen. De har varit i Stensby hela dagen och är rätt trötta. De måste hem.

 

Zeynep svänger höger, vänster, gör en omkörning.
– När vi gick i skolan var det ingen normal människa som antydde att det skulle vara särskilt kulturellt i Stensby, eller i vår skola. Det måste ha hänt nåt sen dess. Det lär vara fantastiskt där nu. Mångkulturellt. Fullt av liv. Kraft. Styrka. Vilja. Dofter. När hände allt det?
Det tar ett kvarter innan Leyla svarar:
– Du är sarkastisk.
Hon tittar ut genom sitt sidofönster. Gatlyktorna svänger in och ut ur bilen.
– Det är klart jag är sarkastisk. Jag sitter framför tvn och jag hör dig tala och jag frågar mig: var befann du dig dom där åren? Att du flyttade innan det var slut minns jag ju, men fram till dess. La du inte märke till saker och ting? Hur människors liksom medvetanden blir till? Du kan inte ha sett nånting, för du sitter där och pratar som… (hon släpper ratten och viftar med armarna) fan, som rektorn gjorde när vi hade temaveckor och terminsavslutning. Eller som den där tanten som kom och föreläste om mänskliga rättigheter när Jocke hade borrat Yılmaz i magen. Du sitter där i din bananformade soffa och det låter som att det är dom människorna som har betalat dig för att säga det där. Deras själar har lånat ditt svartskalle-skal som passar bra just nu, så att dom har ryggen fri om det blir som i Tyskland, utrotning och det där. Då finns du på deras lilla meritlista i arkiven.
– Jag vet inte vad du pratar om, Zeynep. Jag behöver inte vara betald av nån för att säga det där.
– Jobbar du gratis på tv?

 

– Jag lider av en ögonsjukdom. Jag ser inte samma sak som andra ser. När du ser till exempel en hund tittar jag på samma sak och ser bara ett djur. Det är nåt fel med hjärnkontakten från ögonen. En oförmåga att se saker ur ett visst perspektiv, tror jag det heter i diagnosen; den bristen uppvägs av en förhöjd förmåga att se andra detaljer, som friska inte ser. Många lider av den här sjukdomen, i tysthet, men hjärnan korrigerar ögonfelet: man lär sig att det är en hund och inte ett djur. Men för att inte riskera att göra fel väntar man tills någon säger att det är just en hund man ska se, och säger: »vilken fin hund!», i stället för att säga: »djuret ser inte lyckligt ut på ögonen och haltar svårt på bakbenet, är det skadat?»

 

Askpelaren är lång. Cigaretten kort.
– Du måste ringa om kylskåpet, säger Lotta och tittar in i det. – Det rinner, det låter.
– Jag ska.
Det duggregnar. Lotta tittar ut över buskaget som rör sig slött i mörkret.
– Vill du ha jordgubb eller hallon på?
– Du behöver inte baka.
Karin tänder en cigarett till. River med naglarna längs underarmarna.
– Baka. Jag har köpt färdiga tårtformar. Färdig vaniljkräm. Färdig sylt. Det är bara grädden som ska vispas och på, och sen bären.
– Hallon då.
Karin summerar på ett kladdpapper medan hon kliar sig så att det hörs i hela lägenheten.
– Jag står inte ut med det här kliandet. Nu har jag fått utslag på benen också.
– Du måste be om en förflyttning. Finns det inget annat du kan göra?
– Jag blir antagligen uppsagd snart ändå.
Vitgrå hudflagor faller mot bordets plastskiva. Lotta vänder sig om, tar två steg till brödburken, tar fram en hårdbrödmacka, brer smör, letar efter pålägg i den rinnande kylen, hittar inget, ställer sig vid fönstret igen medan hon tuggar.
– Det märks att det börjar bli mörkare nu.
Karin tittar genom röken.
– Det går inte ihop, säger hon.
– Du får sluta röka.
– Jag försöker.
– Du får sluta köpa kvällstidningen.
– Det har jag slutat med för länge sen.
– Du får skaffa mindre. Du behöver ju inte allt det här utrymmet nu.
– Vi kan väl inte bo i en etta, Jonas och jag.
– Han får väl snart nåt jobb.
– Tror du?
– Nej.
Lotta öppnar fönstret och håller ut handen mot regnet. Ljummet augustiregn.
– Vad ska du rösta på? frågar hon.
– När då?
– Det är val om en månad.
– Jag ska inte rösta, säger Karin Svensson och reser sig. Hon hämtar hudsalva i kylen. Sätter på radion.
– Vi måste hålla lönerna nere, säger radion.
– Visst måste vi det, säger Karin. – Tolv tusen räcker gott och väl.
Hon gnider in armen från handleden och uppåt.
– För inflationens skull.
– För inflationens skull.
– Och för räntornas.
– Kanske för deras också.
Hon pressar ut mer hudsalva.
– Vi måste bli mer företagsamma, säger radion.
– Absolut, säger Karin.
Lotta lägger pannan mot den kalla fönsterrutan.
– Stäng av.
Karin gnider sig över armen.
– Sånt här lyssnar jag på varje dag. Det är min ritual på kvällen medan jag smörjer in armarna.
Hon gnider ända upp över armbågen, den är rosa och trasig.
– Våra hjältar måste vara de företagsamma, säger radion.
– Vi skall inga andra hjältar hava jämte dem.
Mellan fingrarna krokodilhud. Det är blod i sprickorna, sönderkliat.
– De välutbildade flyttar utomlands om vi inte sänker skatterna.
– Vi måste sänka skatterna för de duktiga.
– … så att de vill stanna kvar och vi samtidigt signalerar att utbildning lönar sig.
– Just det, säger Karin och tittar ut på en kvinna med all hud täckt som drar en barnvagn längs den bilfria gångvägen.
– … speciellt med tanke på att det i Dethärlandet är kolmörkt och kallt från november till april. Vi behöver dem för att företagen ska kunna ge folk jobb.
– Och så att vi får några att se upp till.
– Stäng av radion!
Karin håller upp handflatorna mot henne.
– Låt den vara. Jag deltar i demokratin.
Hon skruvar på korken på tuben.
– Klasskillnaden, säger radion, går mellan oss som har jobb och dem som inte har det.
– Det finns bara två klasser, säger Karin och tänder en cigarett till med darrande händer. Hon samlar ihop räkningarna i en hög och lägger dem i Lottas hand. Kröker hennes fingrar runt dem.
– Gå och lägg dom här på min säng. Jag ska laga födelsedagsmiddag åt min dotter.
Lotta pressar pappershögen mot bröstet. Karin tar fram en kastrull, häller i vatten, lägger i potatis och ställer den på spisen. Så går hon fram till fönstret. Hon stirrar ut över gångvägen och huset mittemot, den blinkande gatlyktan, polisbilen som sakta rullar förbi, den använda blöjan, turbanen, kepsen, gänget i lösa kläder och olja i håret.
Radion säger:
– Vi som har jobb täpper till för dem som inte har jobb, i synnerhet för de nya svenskarna. Därför får vi inte tycka att anställningsskyddet är det viktigaste här i världen.
Karin Svensson håller fast sig i fönsterbrädan med hala insmörjda händer.
– Vi är en stor propp.
Det blir imma på fönstret.
Radion säger:
– Ni måste inse att ni inte kan se bakåt och längta efter det som var.
Regnet tar i. Det blir genast mörkare.
– Nej, vem i helvete vill ha det som det var, skriker hon och sliter ur kontakten och kastar radion i diskhon.
Den fortsätter att låta. Den går kanske på batteri.

Skriv kommentar


Svenska mediers hyckleri och dubbelmoral i invandringsfrågan

Politik - onsdag 7 oktober 2015

151006-001

Nedan är ett mejl jag idag skickade till Ulf Johansson på Sveriges Television. Han är ansvarig utgivare för Gomorron Sverige, Forum, Rapport, Aktuellt, text-tv och nyheterna på svt.se. Mejlet talar för sig själv men handlar om svenska mediers hyckleri och dubbelmoral i invandrings och integrationsfrågan.

—–
Här börjar mejlet:
—–

Hej.

Jag må reagera väldigt långsamt i praktisk handling med att skriva detta. Men känslomässigt reagerade jag starkt redan för ett halvår sedan när jag fick veta att du och dina medarbetare granskade mångfalden i svenska storbolag.

Ni har ju granskat både de tio största börsbolagen och de tio största statliga bolagen. Och det var redan när jag fick veta detta som jag skrek hyckleri. För ni hade självklart inte granskat de tio största medieredaktionernas sammansättning, eller ens er egen redaktion. Och det kommer ni väl aldrig någonsin att göra.

Så jag frågar dig:

  • Har du sett dig ikring på din egen redaktion och reagerat över den vita västerländska normen?
  • Hur stor andel icke västerländska invandrare har ni i journalistkåren på din redaktion?
  • Har du uppmärksammat hur homogent västerländsk journalistkåren är på alla Sveriges medieredaktioner, trots att alla journalister och medier förespråkar mångkultur, integration och öppenhet?
  • Är journalister i själva verket rasister? Är journalister i själva verket intoleranta och rädda för oliktänkande? Är journalister rädda för att få konkurrens av invandrare om den minskande kakan journalistarbeten?
  • Är du och dina medarbetare rädda för att avslöja medias hyckleri? (Medierna kräver mångkultur, integration och öppenhet av andra men gör inget för att släppa in invandrare på sina egna arbetsplatser. Ingen journalistik, debatt eller opinionsbildning, som pläderar för att anställa invandrare på medieredaktionerna, förekommer i media.) Om inte: Varför gjorde ni ingen granskning av de tio största medieredaktionernas sammansättning?
  • Borde inte medieredaktionernas sammansättning varit det första ni granskade, innan ni granskade börsbolag och statliga bolag? Varför var det viktigt att granska storbolagen men ointressant att granska medierna?

Hänvisar till http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ulf-johansson-darfor-ar-det-viktigt-att-granska-mangfalden-i-svenska-storbolag och http://www.svt.se/nyheter/inrikes/stor-brist-pa-mangfald-i-toppbolagens-styrelser

Hoppas du tar dig tid att svara på mina frågor.

mvh
Magnus Berg
Bäckströms väg 47
623 35 Burgsvik

—–
Här slutar mejlet.
—–

1 kommentar


Varför skiljer sig lokalmedias bild av Leva Kungslador AB fullständigt

Gotland - torsdag 17 september 2015

150826-003

Det är verkligen intressant hur olika Leva Kungslador AB skildrades i Gotlands lokala medier dagen efter årsstämman.

Jag har av den anledningen nu skickat en in anmälan till Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN) mot helagotland.se:s journalist Anna Sofia Hakeberg. Hennes artikel är till största delen ren lögn.

Jag har inga som helst förhoppningar om att YEN ska fälla Anna Sofia Hakeberg. Nämnden har sedan länge kritiserats för att vara tandlös. Men jag tycker att det är hög tid att göra allt som går att göra för att få lokalpressen på Gotland att följa det etiska regelverk som branschorganisationerna utformat.
Bakom reglerna står Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Utbildningsradion AB.

—–
Här börjar anmälan:
—–

Anmälan för brott mot yrkesetiska reglerna

Anmälan avser journalisten Anna Sofia Hakeberg som arbetar på webbsajten helagotland.se. Sajten ägs av Gotlands Media, som också äger öns två lokaltidningar Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar.

Onsdagen den 16 september 2015 publicerades en artikel skriven av Anna Sofia Hakeberg på helagotland.se. Artikeln handlade om det lokala företaget Leva Kungslador AB, som haft årsstämma dagen innan.
Till saken hör att Leva Kungslador AB under flera år önskat köpa den fastighet företaget hyr av Region Gotland. Men för att den försäljning ska komma i fråga kräver kommunen att Leva Kungslador AB presenterar en årsredovisning. Leva Kungslador AB har under flera år gått med förlust och inte inkommit till myndigheterna med årsredovisning, skatter, moms m.m. inom utsatt tid.
Därför är det nu viktigt att Leva Kungslador AB visar att de är ett seriöst företag för att få möjlighet att köpa kommunens fastighet. Och det är på den punkten Anna Sofia Hakebergs artikel visar sig vara till största delen lögn. Anna Sofia Hakebergs artikel är baserad på uppgifter från en ledamot i Leva Kungslador AB:s ägarföretag Njautar. Den går på tvärs med vad Sveriges Radio Gotland rapporterar samma dag. Sveriges Radio Gotland baserar däremot sin rapportering Leva Kungsladors AB revisionsberättelse.

På helagotland.se skriver Anna Sofia Hakeberg så här:
http://www.helagotland.se/ekonomi/nu-hoppas-de-kunna-kopa-ladorna-12034891.aspx

”– Nu ska jag skicka över det här till Region Gotland, sade en nöjd Henric Levin, styrelseledamot i Njautar, på onsdagskvällen.
[…]
Det viktigaste är att revisorerna anser att det är mer ordning och reda i bolagen. Bolagen har tidigare inte haft ordning på sina räkenskaper och revisorn har därför inte kunnat godkänna årsredovisningarna.
[…]
– Leva Kungslador har till och med visat ett plusresultat efter sommaren.
Nu kommer styrelsen att skicka in årsredovisningarna till regionen och hoppas på att man kan återuppta förhandlingen om att köpa loss kungsladorna.”

På Sveriges Radio Gotlands hemsida framgår det att sanningen är tvärt emot vad Anna Sofia Hakeberg skriver på helagotland.se. Sverige Radio Gotland citerar direkt ur revisionsrapporten. Det är en trovärdigare och därmed bättre källa än en styrelseledamot med egna ekonomiska intressen i verklighetsbeskrivningen. Sveriges Radio Gotland skriver så här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6257130

”Enligt årsredovisningen för 2014 blev resultatet ett minus på nästan 1,3 miljoner.
[…]
I revisionsberättelsen skriver den auktoriserade revisorn att ”bolaget under räkenskapsåret inte i rätt tid och med rätt belopp, vare sig redovisat eller betalat avdragen skatt, sociala avgifter eller mervärdesskatt”.
”Bolagets eget kapital är förbrukat per balansdagen och det föreligger en osäkerhetsfaktor för bolagets möjlighet att fortsätta verksamheten”, konstaterar revisorn.
[…]
Bokslutet ska nu lämnas till Region Gotland som ställt som krav att det ska finnas en årsredovisning för att regionen ska vilja diskutera en försäljning av fastigheterna vid Toftavägen som bolaget länge velat köpa.”

Anna Sofia Hakeberg använder sig av endast en källa. Det är dessutom en partisk källa som ger en så gott som ensidigt positiv bild. Därför är nästan inget av det hon skriver sant. Anna Sofia Hakeberg bryter mot de pressetiska reglerna eftersom hon inte ”var[it] kritisk mot nyhetskällorna” och inte ”kontrollera[t] sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger”. Att kontrollera sakuppgifter har Sveriges Radio Gotland bevisat vara möjligt att göra till 100 procent inom det område (Leva Kungslador AB:s ekonomi och vandel) Anna Sofia Hakeberg berör.

Varför skriver Anna Sofia Hakeberg på Hela Gotland.se så som hon skriver? Är hennes uppsåt att opinionsbilda för att förmå kommunen att sälja de lokaler Leva idag hyr av kommunen, och som Leva så enträget vill köpa? Region Gotland är känd för att sälja fastigheter mycket billigt till vissa, av kommunen privilegierade, företagare.

Undertecknad yrkar att Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN) fäller Anna Sofia Hakeberg för brott mot yrkesetiken.

Anmälan gjord av:

Magnus Berg
Bäckströms väg 47
623 35 Burgsvik
—–
Här slutar anmälan.
—–

Hämta och läsa boken Lögn, förbannad lögn och journalistik av Anders R Olsson. Anders R Olsson har en mycket gedigen bakgrund som journalist och vet hur det sliras på sanningen i branschen. För att ljuga, utan att det är direkt lögn, används retoriska knep, faktaurval (positivt eller negativt), val av källor (partiska eller opartiska) m.m. Därför är boken mycket läsvärd. Den avslöjar våra medier och dess påstådda saklighet och opartiskhet.

Jag har tidigare skrivit om Leva Kunglador: Låt företaget Leva dö om Leva inte kan överleva på marknaden.

Skriv kommentar


Gotlands Tidningar, och Ulf Hammarlund, kan man inte lita på

Gotland - söndag 29 mars 2015

150314-001

”Ni ska kunna lita på det som skrivs i GT” kan man läsa i en röd ruta högt upp, under tidningens huvud, på Gotlands Tidningars fredagsnummer den tjugosjunde mars. Det är ett lockrop för chefredaktör Ulf Hammarlunds krönika på sidan åtta.

På sidan åtta skriver Ulf Hammarlund om statistik. Han avslutar med följande:

”Mycket rikstäckande statistik, allt från Socialstyrelsen till exempel, bygger på 100 000 invånare. Och där faller Gotland utanför ramen. Och det är därför Gotland oftast hamnar i topp när det gäller aborter, självmord, antal rökare, ja, allt som bygger på nästan dubbelt så många invånare som vi är. När vi (om vi gör det) presenterar den typen av statistik är vi försiktiga och är också väldigt noga med att tala om att den typen av statistik inte är tillförlitlig för Gotlands 57 255 invånare.”

Efter det stycket förväntar sig Ulf Hammarlund säkert applåder och gillande från sina läsare. Men tyvärr Ulf: Jag är inte den som likt etablissemanget på Gotland applåderar medelmåttighet och ren dumhet. Och redan på sidan fem i samma nummer av Gotland Tidningar läste jag en artikel om självmord som motsäger det Ulf Hammarlund skrev.

I artikeln på sidan fem kan man läsa att:

”Ett tiotal personer tar sitt liv varje år på Gotland. Det gör länet till ett av Sveriges självmordstätaste, sett till antalet invånare.”

Det finns ingenstans i den texten något som säger, eller ens antyder, det som Ulf Hammarlund skrivit ska finnas i anslutning till statistik av den typen. Inget om att ”den typen av statistik inte är tillförlitlig för Gotlands 57 255 invånare”. Inget av det som Gotlands Tidningar, enligt Ulf Hammarlund, är så väldigt noga med att tala om.
Ulf Hammarlunds kan man uppenbarligen inte lita på.

Dessutom tycks Ulf Hammarlund ha problem med matematik.

Med kunskap och logiskt tänkande kan man förstå och räkna ut hur man omvandlar 57 255 invånare till 100 000 invånare, så att statistik för Gotland ska kunna relateras med annan statistik som anges i förhållande till 100 000 invånare.
Man tar och delar 57 255 invånare med 100 000 invånare och får då 1,74657235176. Är det då 10 gotlänningar som tar sina liv så tar man 10 gånger 1,74657235176 och får 17,4657235176. Då får man fram att på Gotland tar 17,4657235176 invånare av 100 000 livet av sig varje år.
Lätt som en plätt för någon med intelligens och kunskap. Men svårt för Ulf Hammarlund…

Skriv kommentar


Försvarmakten är en antidemokratisk politisk organisation

Politik - tisdag 21 oktober 2014

061021-026

Idag har jag twittrat några frågor till krigsmakten, den sk Försvarsmakten.

@Forsvarsmakten Ska man tipsa er så fort man på långt håll ser en båt, människa eller något oidentifierat i vattenytan?

@Forsvarsmakten Gillar ni bäst suddiga bilder?

@Forsvarmakten Ska man utgå ifrån att alla oidentifierade människor och föremål kommer från Ryssland?

@Forsvarsmakten Vore det inte bättre att satsa skattepengar på bättre psykiatri, för att hjälpa paranoiker, än ett starkare försvar?

Har man läst fd huvudsekreteraren i 2001 års ubåtsutredning Mathias Mossbergs bok I mörka vatten : hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan eller Uppdrag Granskning-medarbetaren Lars Borgnäs bok Nationens intresse så finns det all anledning att misstänka att det är en NATO-ubåt som befinner sig i svenska vatten just nu. I syfte att testa den svenska försvarsberedskapen. Samt att skrämma allmänhet och politiker till att vilja satsa mer pengar på det svenska försvaret. Det är ytterst märkligt att sk journalister och sk kommentatorer inte tar upp den vinkeln utan helt låter sig vara språkrör för krigsmaktens politiska och budgetpåverkande ambitioner. Av böckerna ovan och av det ubåtskommisionen kom fram till framgår att krigsmakten aldrig försitter en chans att misskreditera Ryssland och forna Sovjetunionen. Krigsmaktens syfte är uppenbarligen politiskt. Dels vill krigsmakten få mer pengar. Dels vill krigsmakten få till en NATO-ansutning. Och som sagt; krigsmakten vill misskreditera Ryssland och därmed försämra Sveriges relationer med Ryssland. Trots att krigsmakten sägs vara till för att försvara demokratin så agerar krigsmakten mot demokratin. Krigsmakten har inget demokratiskt mandat för den politik krigsmakten vill få tillstånd. Krigsmakten agerar helt på egen hand som en stat i staten. Krigsmakten är alltså, i själva verket, en antidemokratisk organisation. —– Andra bloggar som skriver intressant!

Skriv kommentar