Varför skiljer sig lokalmedias bild av Leva Kungslador AB fullständigt

150826-003

Det är verkligen intressant hur olika Leva Kungslador AB skildrades i Gotlands lokala medier dagen efter årsstämman.

Jag har av den anledningen nu skickat en in anmälan till Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN) mot helagotland.se:s journalist Anna Sofia Hakeberg. Hennes artikel är till största delen ren lögn.

Jag har inga som helst förhoppningar om att YEN ska fälla Anna Sofia Hakeberg. Nämnden har sedan länge kritiserats för att vara tandlös. Men jag tycker att det är hög tid att göra allt som går att göra för att få lokalpressen på Gotland att följa det etiska regelverk som branschorganisationerna utformat.
Bakom reglerna står Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Utbildningsradion AB.

—–
Här börjar anmälan:
—–

Anmälan för brott mot yrkesetiska reglerna

Anmälan avser journalisten Anna Sofia Hakeberg som arbetar på webbsajten helagotland.se. Sajten ägs av Gotlands Media, som också äger öns två lokaltidningar Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar.

Onsdagen den 16 september 2015 publicerades en artikel skriven av Anna Sofia Hakeberg på helagotland.se. Artikeln handlade om det lokala företaget Leva Kungslador AB, som haft årsstämma dagen innan.
Till saken hör att Leva Kungslador AB under flera år önskat köpa den fastighet företaget hyr av Region Gotland. Men för att den försäljning ska komma i fråga kräver kommunen att Leva Kungslador AB presenterar en årsredovisning. Leva Kungslador AB har under flera år gått med förlust och inte inkommit till myndigheterna med årsredovisning, skatter, moms m.m. inom utsatt tid.
Därför är det nu viktigt att Leva Kungslador AB visar att de är ett seriöst företag för att få möjlighet att köpa kommunens fastighet. Och det är på den punkten Anna Sofia Hakebergs artikel visar sig vara till största delen lögn. Anna Sofia Hakebergs artikel är baserad på uppgifter från en ledamot i Leva Kungslador AB:s ägarföretag Njautar. Den går på tvärs med vad Sveriges Radio Gotland rapporterar samma dag. Sveriges Radio Gotland baserar däremot sin rapportering Leva Kungsladors AB revisionsberättelse.

På helagotland.se skriver Anna Sofia Hakeberg så här:
http://www.helagotland.se/ekonomi/nu-hoppas-de-kunna-kopa-ladorna-12034891.aspx

”– Nu ska jag skicka över det här till Region Gotland, sade en nöjd Henric Levin, styrelseledamot i Njautar, på onsdagskvällen.
[…]
Det viktigaste är att revisorerna anser att det är mer ordning och reda i bolagen. Bolagen har tidigare inte haft ordning på sina räkenskaper och revisorn har därför inte kunnat godkänna årsredovisningarna.
[…]
– Leva Kungslador har till och med visat ett plusresultat efter sommaren.
Nu kommer styrelsen att skicka in årsredovisningarna till regionen och hoppas på att man kan återuppta förhandlingen om att köpa loss kungsladorna.”

På Sveriges Radio Gotlands hemsida framgår det att sanningen är tvärt emot vad Anna Sofia Hakeberg skriver på helagotland.se. Sverige Radio Gotland citerar direkt ur revisionsrapporten. Det är en trovärdigare och därmed bättre källa än en styrelseledamot med egna ekonomiska intressen i verklighetsbeskrivningen. Sveriges Radio Gotland skriver så här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6257130

”Enligt årsredovisningen för 2014 blev resultatet ett minus på nästan 1,3 miljoner.
[…]
I revisionsberättelsen skriver den auktoriserade revisorn att ”bolaget under räkenskapsåret inte i rätt tid och med rätt belopp, vare sig redovisat eller betalat avdragen skatt, sociala avgifter eller mervärdesskatt”.
”Bolagets eget kapital är förbrukat per balansdagen och det föreligger en osäkerhetsfaktor för bolagets möjlighet att fortsätta verksamheten”, konstaterar revisorn.
[…]
Bokslutet ska nu lämnas till Region Gotland som ställt som krav att det ska finnas en årsredovisning för att regionen ska vilja diskutera en försäljning av fastigheterna vid Toftavägen som bolaget länge velat köpa.”

Anna Sofia Hakeberg använder sig av endast en källa. Det är dessutom en partisk källa som ger en så gott som ensidigt positiv bild. Därför är nästan inget av det hon skriver sant. Anna Sofia Hakeberg bryter mot de pressetiska reglerna eftersom hon inte ”var[it] kritisk mot nyhetskällorna” och inte ”kontrollera[t] sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger”. Att kontrollera sakuppgifter har Sveriges Radio Gotland bevisat vara möjligt att göra till 100 procent inom det område (Leva Kungslador AB:s ekonomi och vandel) Anna Sofia Hakeberg berör.

Varför skriver Anna Sofia Hakeberg på Hela Gotland.se så som hon skriver? Är hennes uppsåt att opinionsbilda för att förmå kommunen att sälja de lokaler Leva idag hyr av kommunen, och som Leva så enträget vill köpa? Region Gotland är känd för att sälja fastigheter mycket billigt till vissa, av kommunen privilegierade, företagare.

Undertecknad yrkar att Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN) fäller Anna Sofia Hakeberg för brott mot yrkesetiken.

Anmälan gjord av:

Magnus Berg
Bäckströms väg 47
623 35 Burgsvik
—–
Här slutar anmälan.
—–

Hämta och läsa boken Lögn, förbannad lögn och journalistik av Anders R Olsson. Anders R Olsson har en mycket gedigen bakgrund som journalist och vet hur det sliras på sanningen i branschen. För att ljuga, utan att det är direkt lögn, används retoriska knep, faktaurval (positivt eller negativt), val av källor (partiska eller opartiska) m.m. Därför är boken mycket läsvärd. Den avslöjar våra medier och dess påstådda saklighet och opartiskhet.

Jag har tidigare skrivit om Leva Kunglador: Låt företaget Leva dö om Leva inte kan överleva på marknaden.

Gotlands Tidningar, och Ulf Hammarlund, kan man inte lita på

150314-001

”Ni ska kunna lita på det som skrivs i GT” kan man läsa i en röd ruta högt upp, under tidningens huvud, på Gotlands Tidningars fredagsnummer den tjugosjunde mars. Det är ett lockrop för chefredaktör Ulf Hammarlunds krönika på sidan åtta.

På sidan åtta skriver Ulf Hammarlund om statistik. Han avslutar med följande:

”Mycket rikstäckande statistik, allt från Socialstyrelsen till exempel, bygger på 100 000 invånare. Och där faller Gotland utanför ramen. Och det är därför Gotland oftast hamnar i topp när det gäller aborter, självmord, antal rökare, ja, allt som bygger på nästan dubbelt så många invånare som vi är. När vi (om vi gör det) presenterar den typen av statistik är vi försiktiga och är också väldigt noga med att tala om att den typen av statistik inte är tillförlitlig för Gotlands 57 255 invånare.”

Efter det stycket förväntar sig Ulf Hammarlund säkert applåder och gillande från sina läsare. Men tyvärr Ulf: Jag är inte den som likt etablissemanget på Gotland applåderar medelmåttighet och ren dumhet. Och redan på sidan fem i samma nummer av Gotland Tidningar läste jag en artikel om självmord som motsäger det Ulf Hammarlund skrev.

I artikeln på sidan fem kan man läsa att:

”Ett tiotal personer tar sitt liv varje år på Gotland. Det gör länet till ett av Sveriges självmordstätaste, sett till antalet invånare.”

Det finns ingenstans i den texten något som säger, eller ens antyder, det som Ulf Hammarlund skrivit ska finnas i anslutning till statistik av den typen. Inget om att ”den typen av statistik inte är tillförlitlig för Gotlands 57 255 invånare”. Inget av det som Gotlands Tidningar, enligt Ulf Hammarlund, är så väldigt noga med att tala om.
Ulf Hammarlunds kan man uppenbarligen inte lita på.

Dessutom tycks Ulf Hammarlund ha problem med matematik.

Med kunskap och logiskt tänkande kan man förstå och räkna ut hur man omvandlar 57 255 invånare till 100 000 invånare, så att statistik för Gotland ska kunna relateras med annan statistik som anges i förhållande till 100 000 invånare.
Man tar och delar 57 255 invånare med 100 000 invånare och får då 1,74657235176. Är det då 10 gotlänningar som tar sina liv så tar man 10 gånger 1,74657235176 och får 17,4657235176. Då får man fram att på Gotland tar 17,4657235176 invånare av 100 000 livet av sig varje år.
Lätt som en plätt för någon med intelligens och kunskap. Men svårt för Ulf Hammarlund…

Försvarmakten är en antidemokratisk politisk organisation

061021-026

Idag har jag twittrat några frågor till krigsmakten, den sk Försvarsmakten.

@Forsvarsmakten Ska man tipsa er så fort man på långt håll ser en båt, människa eller något oidentifierat i vattenytan?

@Forsvarsmakten Gillar ni bäst suddiga bilder?

@Forsvarmakten Ska man utgå ifrån att alla oidentifierade människor och föremål kommer från Ryssland?

@Forsvarsmakten Vore det inte bättre att satsa skattepengar på bättre psykiatri, för att hjälpa paranoiker, än ett starkare försvar?

Har man läst fd huvudsekreteraren i 2001 års ubåtsutredning Mathias Mossbergs bok I mörka vatten : hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan eller Uppdrag Granskning-medarbetaren Lars Borgnäs bok Nationens intresse så finns det all anledning att misstänka att det är en NATO-ubåt som befinner sig i svenska vatten just nu. I syfte att testa den svenska försvarsberedskapen. Samt att skrämma allmänhet och politiker till att vilja satsa mer pengar på det svenska försvaret. Det är ytterst märkligt att sk journalister och sk kommentatorer inte tar upp den vinkeln utan helt låter sig vara språkrör för krigsmaktens politiska och budgetpåverkande ambitioner. Av böckerna ovan och av det ubåtskommisionen kom fram till framgår att krigsmakten aldrig försitter en chans att misskreditera Ryssland och forna Sovjetunionen. Krigsmaktens syfte är uppenbarligen politiskt. Dels vill krigsmakten få mer pengar. Dels vill krigsmakten få till en NATO-ansutning. Och som sagt; krigsmakten vill misskreditera Ryssland och därmed försämra Sveriges relationer med Ryssland. Trots att krigsmakten sägs vara till för att försvara demokratin så agerar krigsmakten mot demokratin. Krigsmakten har inget demokratiskt mandat för den politik krigsmakten vill få tillstånd. Krigsmakten agerar helt på egen hand som en stat i staten. Krigsmakten är alltså, i själva verket, en antidemokratisk organisation. —– Andra bloggar som skriver intressant!

Ekot har en politisk dagordning

140421-005

Läste i Fria tidningen att Sveriges Radio censurerar inslag om Gaza. Det är verkligen en lysande och avslöjande intervju som Fria tidningen gör med Ekots tillförordnad ansvarig utgivare Katarina Schulz. Hon är helt utan svar och förklaring till varför hon valde att censurera ett uttalande i en intervju. Men det är så tydligt i linje med Ekots mångåriga politiska dagordning.

Ett annat tydligt exempel har nästan ett decennium på nacken. Jag väljer trots det att nu ta upp det. Jag vill att ni framöver ska bli uppmärksamma på vad Ekot säger och vad de riktar sin uppmärksamhet mot, ty Ekots politiska dagordning ligger fast. Nionde november 2005 skickar jag ett mejl till Ekots dåvarande utrikeschef Ginna Lindberg, hon är nu Ekots programchef. I meljet skrev jag följande:

Hej!
”Sveriges roll i förintelsen ifrågasätts” är ett av kvällens inslag i Ekot. Det är väl lysande att sextio år efter en händelse kunna ifrågasätta och lyfta fram hur det officiella Sverige bestående av politiker, näringsliv och media, agerade då. Men varför är det så svårt att redan idag ta tag i hur det officiella Sverige agerar i dagens utrikespolitiska frågor? Ska ni i media komma 60 år efter USA’s napalmbombing av Falluja och påstå att ni inget visste? Vad är i så fall det för hållning? Betänkt att ni har ett mycket stort ansvar för opinionsbildningen och därmed för hur saker och ting utvecklar sig.
Italiensk TV visade nyligen en dokumentär om de brott mot folkrätten som USA begick när de napalmbombade och dödade alla utan urskilljning i Falluja. Den filmen finns att se här: http://www.informationclearinghouse.info/article10907.htm
Ni på Ekot väljer att, likt 1930-1940 -talets svenska mainstreammedia som gav sitt stöd till nazityskland, stödja dagens krig med alla dess övergrepp och mördande av oskyldiga människor. Hoppas ni har kurrage nog att stå upp för detta och inte komma med fega undanflyckter i framtiden då vinden vänder. Ni vet ju vad som försigår.

Två dagar senare, elfte november 2005, får jag svar från Ginna Lindberg. Hon skriver:

Hej,
tack för ditt mail.
Vi har tittat igenom RAIs reportage och försökt kontrollera deras uppgifter. Problemet är att de forskare vid FOI som vi talat med säger att vit fosfor helt enkelt inte kan användas så som RAI hävdar. I korthet gick forskarnas förklaring ut på att vit fosfor börjar brinna direkt i luften, och därmed inte kan regna ner så som beskrivs i reportaget. Detta gör att vi har svårt att gå vidare på RAIs uppgifter.
Vänliga hälsningar
Ginna Lindberg
Utrikeschef SR Ekot

Fem dagar senare, sextonde november 2005, kunde Ekot berätta sanningen; att USA använt fosforbomber i Faluja. Då hade Ekot fått kännedom om att en US-amerikansk armetidning publicerat uppgifter som bekräftade att fosforbomber använts i Falluja. Därmed ansåg Ekot att det var sant, det som tidigare inte varit sant, men som italienska TV-kanalen RAI gått ut med en dryg vecka tidigare. Då skrev jag ytterligare ett mejl till Ginna Lindberg:

Hej igen!
Nu kanske det är dax att gå vidare med ett inslag om FOIs inkompetens alternativt lögn.

Ni som hänger med och lyssnar på Ekot och de redaktioner som lyder under Ekot – P1 morgon och Studio ett – vet att just FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) och Försvarshögskolan är de organ vars medarbertare oftast får framträda som så kallade experter när det gäller USA:s krigsföring runt om i världen. Och genom att välja rätt ”experter” kan man som medieredaktion försäkra sig om att få ”rätt” svar. Då slipper man censurera.

Läs också: Vilhelm Moberg:s brev till dåtidens Radiotjänst med anledning av dess stöd till nazityskland. Den statliga och påstått neutrala och oberoende radion tycks ha förkärlek för de mäktigaste förtryckarregimerna.

Läs om informationskriget

120416-001

Jag är redan en inbiten mediekritiker. Och ganska beläst i ämnet. Men nu läser jag Informationskriget mot Iran av Pierre Gilly och tycker det är en helt fantastisk bok. Pierre Gilly berättar hur media och olika politiska intressenter, i demokratier, hjärntvättar och skapar opinioner för det ena eller mot det andra. Boken handlar alltså inte, i första hand, om Iran utan om media och manipulerandet/skapandet av opinioner.

Boken är ”bara” på drygt hundra sidor. Men det är väl använda sidor. Den initierade texten är lättläst och med källhänvisningar som inbjuder till fördjupning.

Boken borde vara självklar i skolornas undervisning, som påstås syfta till att fostra demokratiskt sinnade och kritiskt tänkande medborgare…

Eftersom boken så enkelt avslöjar hyckleriet och lögnerna med det som påstås vara demokrati och demokratiska och opartiska medier så kommer boken att få leva i skymundan. För vilken tidnings-, radio- eller tv-redaktion vill recensera och berätta om en bok som totalt krossar deras egen trovärdighet?

För dig som vill lära dig hur media och opinionsbildning fungerar i demokratier, och bara orkar läsa en enda bok i ämnet, är Informationskriget mot Iran av Pierre Gilly det självklara valet.

—-

Andra bloggar som skriver intressant!