Moderat hoppade av – skrämdes av partiets brist på empati

”Han [Fredrik Reinfeldt] säger det att man ska gå igenom skolan snabbt. Man ska klara av det fort. Fast då krävs det ju att man har en trygg uppväxt. Att man har det bra hemma och så. Det är inte alla barn som har det. Han känner inte till våran värld om man säger så. Han ser bara sitt.
Han och folk i hans omgivning, och det liv han lever, dom har det enklare dom ser inte våld. Dom ser inte dom problemen som vi lever i. Då blir det enkelt att säga: ’Ja nu ska man fokusera på skolan bara.’ Fast det går inte alls när man lever i misär.”

Mer om denna reaktion, från en ung arbetslös som mötte Fredrik Reinfeldt på ett arbetslöshetsprogram i Eskilstuna, i slutet på denna bloggpost. Först moderaten som skrämdes så pass av partiets behandling av de sjuka att han valde att hoppa av från moderaterna.

Moderaternas kommunfullmäktigeledamot samt företrädare i socialnämnden i Norrtälje Lars Sjöblom lämnar moderaterna och skriver själv om orsaken på Aftonbladet Debatt.

”Jag är polis och har i dag en ryggmärgsskada efter flera olyckor i tjänsten. Det har gett mig en insyn i vardagen för dem som Välfärdssverige ska värna. Och det var den insynen som gjorde att jag begrep att de Nya Moderaterna i verkligheten inte är det parti för alla som de utger sig för att vara. Människor som drabbats av partiets politik bemöts med arrogans och kyla. Jag har haft svårt att se dem som röstat på mig i ögonen.”

”Jag brukar säga att Moderaterna är ett parti som har en bra känsla för näringsliv och pengar men som saknar social kompetens. Även om det låter annorlunda på valaffischer och annonser så finns det ingenting hos Moderaterna som gör att man ser människor och deras problem.”

”För egen del har jag blivit bra behandlad av Försäkringskassan hittills, men jag ser med förskräckelse hur folk som är sjuka trycks ner av de nya hårdare reglerna som införts.”

”När Moderaternas politik i riket leder till att allt fler tvingas till att söka socialbidrag, och när moderat politik på lokal nivå handlar om att till varje pris hålla nere kostnaderna så är det inte fuskarna man kommer åt utan handikappade, sjuka och arbetslösa som hela sitt liv velat göra rätt för sig.”

”Det är en stor skillnad på Moderaterna när de talar till folk och när de genomför sin politik. Lokalt som centralt så är det en mycket liten klick som styr och som bestämmer vad som får sägas. När jag påtalat skillnaden mellan partiets budskap och dess politik bemöts jag med att jag inte har ”de rätta karaktärsegenskaperna” för att vara moderat. Och om de rätta karaktärsegenskaperna för att vara moderat ska vara att ljuga skäppan full för väljarna så har de väl rätt.”

Som sjukskriven förstår jag att Lars Sjöblom blir orolig över moderaternas jakt på de sjuka. Lars Sjöblom kan också, vilket han skriver, sakna de rätta karaktärsegenskaperna för att företräda moderaterna. Han kan trots att han hittills varit moderat och företrätt dem vara utrustad med både empati och samvete, och därmed var fullt kapabel att tänka även på andra än sig själv.

En som uppenbarligen saknar både empati och samvete är moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt. I ett radioreportage inför valet besöker Reinfeldt ett arbetslöshetsprojekt för ungdomar i Eskilstuna. Han inleder med att han vill höra ungdomarnas egna upplevelser av sin situation. Men när de berättar börjar Reinfeldt andas tungt och sucka hörbart.
Att Mimmi, som växte upp med knarkande föräldrar, berättar att hon vare sig fullföljde grundskolan eller gymnasiet men fick en ny livschans på komvux var inget som Reinfeldt alls tog till sig. Även Mimmis berättelse besvarades med en djup suck.
Reinfeldt tycks inte inse några som helst problem för de barn och ungdomar som växer upp i missbruksfamiljer. När reportern, efter mötet med de arbeslösa, frågar hur Reinfeldt ska få bukt på problemen i skolan så löses de enligt Reinfeldt med ökade krav i skolan. Han har ingen förståelse för att studiemotivation och möjligheter att studera kan vara en bristvara om man lever i en psykiskt trasig familj där det är missbruk, bråk och skrik.
De som träffade Reinfeldt berättar att de tycker han gjorde ett kallt och ointresserat intryck. Här är två röster:

”Han ställde frågor men det verkar inte riktigt som han brydde sig.”

”Han säger det att man ska gå igenom skolan snabbt. Man ska klara av det fort. Fast då krävs det ju att man har en trygg uppväxt. Att man har det bra hemma och så. Det är inte alla barn som har det. Han känner inte till våran värld om man säger så. Han ser bara sitt.
Han och folk i hans omgivning och det liv han lever dom har det enklare dom ser inte våld. Dom ser inte dom problemen som vi lever i. Då blir det enkelt att säga: ’Ja nu ska man fokusera på skolan bara.’ Fast det går inte allas när man lever i misär.”

Att Fredrik Reinfeldt hyser förakt för stora delar av den svenska befolkningen framgår klart och tydligt av den bok – ”Det sovande folket” – han skrev innan han blev statsminister. Nu kan man läsa hela ”Det sovande folket” på nätet.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007

Utrikesdepartementet – Carl Bildts eget departement – har sammanställt en rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007. Utifrån rapporten inser var och en att ordet demokrati inte är ett användbart omdöme om Georgien. Detta har dock inte departementets överhuvud utrikesminister Carl Bildt insett. Inte heller mainstream-media har haft viljan att i något sammanhang kritisera Georgien för sin bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det är uppenbart stor skillnad på förtryckare och förtryckare enligt svenska medier. Det är helt beroende på om de har USA:s stöd eller inte.

Nedan är rapportens sammanfattning. För mer information läs hela rapporten.


<h4>Mänskliga rättigheter i Georgien 2007</h4>

Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter ”Rosornas revolution” i Georgien senhösten 2003 har den georgiska regeringen genomfört omfattande reformer inom ekonomin och statsförvaltningen. Ansträngningar har också gjorts på flera områden av betydelse för de mänskliga rättigheterna. Stora problem kvarstår dock. Centralregeringen saknar fortfarande kontroll över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. I dessa båda områden är läget för de mänskliga rättigheterna betydligt sämre än i övriga landet.

Förhållandena i georgiska fängelser och häkten är alltjämt undermåliga: den kraftigt intensifierade brottsbekämpningen har lett till överfulla anstalter med ofta omänskliga villkor. Förnedrande behandling och tortyr förekommer. Polisbrutalitet och misshandel, ibland med dödlig utgång, har rapporterats även utanför fängelsemurarna. Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem. Domstolsväsendet är långt ifrån oberoende av den verkställande makten.. Beslut om att straffbarhetsåldern för barn skall sänkas från 14 till 12 år fattades under året.

Sammanlagt finns cirka en kvarts miljon internflyktingar i Georgien. Dessa lever under svåra förhållanden, och deras villkor har snarast försämrats på senare tid. Flyktingar har vid flera tillfällen tvångsförflyttats från förläggningar som utrymts, utan skälig kompensation. Personer som tillhör olika slags minoriteter – språkliga, religiösa, sexuella med mera – utsätts för diskriminering i varierande utsträckning.

Flera organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i landet uppger att de numera motarbetas av regeringen.

En temporär, men påtaglig försämring när det gäller att iaktta mänskliga rättigheter inträffade den 7 november 2007. Kravallpolis skingrade då fredliga demonstrationer i Tbilisi med tårgas, vattenkanoner, batonger och gummikulor, och ett oproportionerligt våld från polisens sida.. Samtidigt utropades undantagstillstånd med kraftiga inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och strejkrätten. Den georgiska regeringen har hävdat att agerandet var nödvändigt då en statskuppsliknande komplott mot regeringen ska ha förelegat, varvid statens säkerhet ansågs ha stått på spel. Undantagstillståndet hävdes den 16 november. En av de oberoende tvstationer som stängdes under denna tid återfick inte sitt sändningstillstånd förrän den 7 december.

De massdemonstrationer som ledde till att undantagstillstånd infördes bottnade till stor del i ett stort folkligt missnöje. med de fortsatt svåra sociala förhållandena i landet, med utbredd arbetslöshet och djup fattigdom. Bristande respekt för rätten till privat egendom med ofta förekommande godtyckliga vräkningar kan också ha varit en bidragande orsak.