Som jag nämnde i en tidigare bloggartikel så började jag inte intressera mig för attackerna den 11 september förrän jag läste Andreas von Bülows bok CIA och 11 september i mitten av 2021. Innan dess hade jag ingen som helst åsikt om dådet. Jag brydde mig helt enkelt inte. Men utifrån den person Andreas von Bülow är och det han skriver så tror jag numera på honom och inte på den officiella version som lögnmedia sprider.
Nu har jag ju läst den schweiziske historikern och fredsforskaren Daniele Gansers nya bok USA: The Ruthless Empire, som jag översatt och lagt upp som epub för nedladdning under titeln USA: Det hänsynslösa imperiet. Även Daniele Ganser ägnar intresse åt 11 september. Nedan publicerar jag ett urval ur hans kapilel om händelsen. För källhänvisning hänvisar jag till boken.
Vad gäller Andreas von Bülow så har jag lagt upp ett mycket intressant kapitel ur hans bok; kapitlet Säkerhetstjänsternas dolda verksamhet. Det ger en bra bakgrundskunskap till 11 september.
Ur: USA: Det hänsynslösa imperiet. Av: Daniele Ganser.
ATTACKERNA DEN 11 SEPTEMBER
2004: Den misslyckade [officiella] utredningen av Kean och Hamilton
2006 medgav Lee Hamilton för CBC News att han inte för en minut trodde att de hade fått allt rätt. Han sade att de bara hade skrivit ett första utkast till hela historien. Pressen på undersökningskommissionen hade varit så stor att det verkligen skulle vara «fantastiskt om vi fick allt rätt», erkände Hamilton, utan att specifikt ta upp den kniviga frågan om att tortera vittnen eller be om ursäkt för att kommissionen helt enkelt ignorerade kollapsen av WTC7 helt och hållet. Hamilton hade redan lett utredningen av Iran-Contra-affären och vid den tidpunkten förhindrat att CIA:s kokainsmuggling avslöjades. Tillsammans med Kean publicerade han en annan bok där han medgav att deras utredning var «dömd att misslyckas» eftersom de nekades tillgång till viktiga dokument och personer. I grund och botten innebär allt detta att det idag inte finns någon trovärdig officiell amerikansk utredning av terroristattackerna den 11 september 2001.
Totalt misslyckande för USA:s luftförsvar
Fitts fann det särskilt förvånande att amerikanska stridsflygplan inte hade genskjutit de fyra mycket långsammare passagerarplanen efter att det hade fastställts att de hade kapats av terrorister. Därför visste Fitts redan dagen för attackerna att detta var en «false flag operation», eftersom hon som någon som kände till säkerhetsprotokollen hos Federal Aviation Administration (FAA) omedelbart visste att en sådan attack inte kunde genomföras utan «hjälp inifrån».
[…]
Om flygledare förlorar kontakten med ett passagerarplan eller om ett passagerarplan avviker från sin planerade rutt, informeras militären vanligtvis omedelbart, varefter den skickar upp stridsflygplan som tar kontakt med passagerarplanet. Varför skedde inte detta den 11 september 2001?
[…]
Varför fungerade inte luftförsvaret den dagen? Den frågan är fortfarande obesvarad.
[…]
FAA ringde NEADS kl. 08.37 för att be om hjälp och förklarade: «Vi har ett problem. Vi har ett kapat flygplan på väg mot New York. Vi behöver någon som kan skicka upp några F-16-plan eller något annat för att hjälpa oss.» NEADS-officeren Jeremy Powell svarade: «Är det här en övning?» Till vilket FAA bekräftade, «Nej. Detta är inte en övning. Inte ett test.»
[…]
NORAD kunde inte förhindra att det första passagerarplanet, American Airlines flight 11, som lyfte från Boston kl. 07.59, kraschade in i det norra tornet kl. 08.46. Tydligen hade varningstiden varit för kort; NORAD informerades inte om kapningen förrän kl. 08.38, hävdar Kean-rapporten. Men NORAD fångade inte heller upp United Airlines flight 175, som träffade det södra tornet femton minuter senare. Därefter gick det ytterligare nästan fyrtio minuter innan American Airlines flight 77 träffade Pentagon kl. 9.37. Återigen fångade NORAD inte upp det avvikande flygplanet. United Airlines flight 93, som kraschade nära Shanksville, Pennsylvania, kl. 10.03, fångades inte heller upp.
[…]
Den 19 juni 2004 frågade kongressledamoten Timothy Roemer, som var medlem i 9/11 Investigative Committee, flygvapengeneralen: «Vem var ansvarig för att samordna de många krigsspel som pågick på morgonen den 11 september 2001?» General Eberhart vägrade dock att klargöra denna viktiga fråga. Hans svar var: «Ingen kommentar.»
[…]
Gång på gång ändrade både NORAD och FAA sina tidslinjer för kapningarna, vilket skapade förvirring. «FAA:s och NORAD:s representanter presenterade en version av den 11 september som inte är sann», sade Kean. «Än idag vet vi inte varför NORAD berättade det de berättade för oss … det var bara så långt ifrån sanningen.»
[…]
I Tyskland slogs överstelöjtnant Jochen Scholz av det amerikanska flygvapnets misslyckande. «Det är helt obegripligt att något kan hända i ett land som USA under nästan två timmar, utan att deras eget flygvapen ingriper», säger Scholz, som tjänstgjorde som karriärofficer i det tyska flygvapnet fram till 2000. Hans tjänstgöring inkluderade flera år som multinationell NATO-stab. NORAD har «varenda mus på sin radarskärm». Även under militärövningar är en del av flygvapnet fortfarande ansvarigt för att skydda landet, så krigsspel kan omöjligen vara orsaken till det totala luftförsvarsmisslyckandet, säger Scholz. Alla piloter deltar aldrig i en övning – några av piloterna är alltid ansvariga för att försvara landet.
Fyra flygplan som kapas under två timmar, utan att flygvapnet ingriper, det är «ofattbart, definitivt ofattbart», betonade Scholz. När en flygledare av någon anledning förlorar kontakten med ett passagerar plan, informeras flygvapnet omedelbart. Piloterna går då omedelbart upp i luften och tar kontakt med passagerarplanet. Under 2001 fungerade detta smidigt mer än sextio gånger före attackerna, sade Scholz och tillade att det också fungerade igen efter den 11 september, eftersom det är ett rutinförfarande. Det var bara på tisdagen den 11 september som något var fel. «Det kan bara vara fallet om någon störde denna mekanism», avslutade Scholz och tillade att det inte kunde ha varit Usama bin Ladin.
Miljontals kronor i vinst med säljoptioner
Dagarna före den 11 september 2001 samlade okända personer på sig säljoptioner för att satsa på kraftigt fallande aktiekurser för berörda flygbolag, banker och återförsäkrare, och tjänade på så sätt miljoner. Hur visste dessa oidentifierade personer att en terroristattack skulle inträffa den 11 september? Dessa anonyma personer hade insiderkunskap och de förväntade sig att kurserna på de aktuella aktierna skulle sjunka kraftigt. När flygplanen från American Airlines och United Airlines träffade tornen rasade aktiekurserna för dessa två flygbolag, vilket resulterade i en vinst på cirka 9 miljoner dollar för innehavarna av säljoptionerna. Även säljoptionerna på aktierna i finansinstituten Bank of America, Merrill Lynch, Citigroup och J.P. Morgan lönade sig, eftersom dessa banker hade kontor i tornen. Efter terroristattackerna sjönk deras aktiekurser och ägarna av säljoptionerna realiserade en vinst på 11 miljoner dollar. Insiders spekulerade också med säljoptioner på de Europabaserade återförsäkringsbolagen Swiss Re och Munich Re, eftersom de var de som skulle behöva betala för skadorna på tornen. Även denna spekulation gick hem och resulterade i en vinst på 11 miljoner dollar. Sammantaget var terroristattackerna en mångmiljonvinst för dessa insiders. De tjänade mer än 30 miljoner dollar, medan nästan 3 000 människor miste livet.
[…]
När dammet hade lagt sig började en del européer också titta närmare på den misstänkta handel som hade ägt rum med säljoptioner. Ernst Welteke, chef för tyska Bundesbank, talade om «nästan ovedersägliga bevis på insiderhandel.»
Marc Chesney, föreläsare vid Institute for Banking and Finance vid universitetet i Zürich, kunde bevisa dessa tvivelaktiga transaktioner genom att genomföra en detaljerad analys av aktiemarknadstransaktioner under tiden fram till den 11 september 2001. Även han slogs av den explosionsartade ökningen av köp av säljoptioner strax före den 11 september 2001. «Den statistiska studien avslöjar tydligt extremt tvivelaktiga affärer som kan ha gjorts av insiders», förklarade Chesney, en finansiell expert som publicerade sin studie i Journal of Empirical Finance. För att få definitiva bevis skulle myndigheterna i USA behöva kräva att SEC avslöjar namnen och nätverken för dem som köpte optionerna.
[…]
Chesney fann att den 10 september 2001 – dagen före terroristattackerna – handlades en rekordvolym på 1 535 kontrakt, vart och ett för 100 säljoptioner med ett lösenpris på 30 USD och en löptid i oktober 2001. Denna handelsvolym var mer än sextio gånger större än genomsnittet av den totala dagliga handelsvolymen under de tre veckor som föregick den 10 september.
[…]
I stället för att namnge de insiders som handlade med dessa säljoptioner, stoppade Kean-kommissionen in den känsliga frågan i en liten fotnot längst bak i rapporten, nämligen fotnot 130 på sidan 499. «En del ovanlig handel förekom faktiskt, men varje sådan handel visade sig ha en oskyldig förklaring», hävdade Kean-kommissionen. «Ytterligare undersökningar har dock visat att handeln inte hade något samband med 9/11«, sade kommissionen. «En enda USA-baserad institutionell investerare utan några tänkbara band till al-Qaida» köpte de flesta av säljoptionerna på American Airlines och United Airlines, sade man. Namnen på köparna borde ha listats i Kean-rapporten. Detta var inte underrättelseinformation, det var en cover-up.
De flesta optionerna hade köpts via investmentbanken Alex Brown, rapporterade tidningen Hintergrund och påpekade att Alex Browns mångårige chef, Buzzy Krongard, senare fick en hög position inom CIA. David Callahan, chefredaktör för den amerikanska tidskriften SmartCEO, lämnade in en begäran till SEC enligt Freedom of Information Act (FOIA) och krävde att de skulle lämna ut informationen om vem som hade köpt säljoptionerna. FOIA är avsedd att ge allmänheten bred tillgång till statliga myndigheters datasamlingar, med målet att främja öppenhet i demokratin. Den 23 december 2009 meddelade dock SEC Callahan att man inte kunde lämna ut dessa uppgifter eftersom de hade «förstörts».
Sprängningen av WTC7
Reportern Jane Stanley från BBC, som rapporterade direkt från New York City på dagen för attackerna, orsakade vid den tidpunkten stor förvirring i England. Den 11 september rapporterade hon om kollapsen av WTC7 i nyheterna klockan fem, med byggnaden fortfarande stående och tydligt synlig bakom henne. Jane Stanley medgav senare att det «var ett misstag» att rapportera om WTC7:s kollaps tjugo minuter för tidigt. År 2008 bad även BBC:s nyhetschef Richard Porter om ursäkt för förbiseendet. BBC hävdade att man hade fått nyheten om WTC7:s kollaps från nyhetsbyrån Reuters. Men hur kunde Reuters känna till byggnadens kollaps redan innan den inträffade?
[…]
Den 3 september 2019 publicerade den amerikanske civilingenjören Leroy Hulsey från University of Alaska Fairbanks en 114-sidig studie av kollapsen av WTC7. Denna djupgående undersökning beställdes av en grupp som heter Architects & Engineers for 9/11 Truth och dess ordförande, Richard Gage. Efter fyra års undersökning kom Hulsey-studien fram till en klar och entydig slutsats: «Brand orsakade inte kollapsen av WTC … . Kollapsen av WTC7 var en global kollaps som innebar att alla pelare i byggnaden kollapsade nästan samtidigt.» Även om termen «kontrollerad rivning« inte förekommer någonstans i rapporten, är Hulseys slutsatser entydiga och övertygande: WTC7 sprängdes i luften.
[…]
Än idag förklarar Wikipedia-sidan om WTC7 att brand var orsaken till kollapsen, trots att detta inte är sant.