logo

Magnus Berg – Motbild.Se

Min bild av världen

Är lokalpressen på Gotland oberoende och objektiv?

Gotland - måndag 11 april 2016

160330-003

I egenskap av gotlandsambassadör så vill en ju till varje pris sätta Gotland på kartan och sprida öns särart. En av de mest framträdande särdragen – uppenbar för den bofasta befolkningen på Gotland – är vänskapskorruptionen. Antingen är man med i nätverket och drar fördelar av det, eller står man utanför maktlös och missgynnad. De flesta på ön står utanför och ser hur nätverket gynnar sig och sitt intresse på de utanför ståendes bekostnad. Och då, i bästa fall, skulle man som utanför stående kunna sätta sitt hopp till en engagerad och rättrådig lokalpress.

Lokalpressen på Gotland – Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar – gör ibland bra – för att inte säga väldigt bra – reportage om kommunens uppenbara oegentligheter och vänskapskorrupta affärer. Men det är väldigt sällan. Och inte känns det bättre sedan två år tillbaka när Carin Sjöberg, VD på Gotlands Media – som bland annat äger de två stora tidningarna på Gotland – lät sig inväljas som styrelseledamot för branschorganisationen Gotlands förenade besöksnäring. För ett år sedan blev hon vald till ordförande och i torsdags blev hon omvald till ordförandeposten i föreningen. GFB är en förening som ska företräda besöksnäringens intressen på Gotland.
Föreningen ska bland annat företräda besöksnäringen vid kontakter med myndigheter och organisationer, skapa mötesplatser för olika aktörer inom besöksnäringen och ansvara för samordning av en gemensam marknadsföring av Gotland.
Sedan tidigare är Carin Sjöberg även ordförande i idrottsföreningen Endre IF som har ett innebandylag i högsta serien. En förening som Gotlands Media även är huvudsponsor till.

 

I egenskap av gotlandsambassadör och förkämpe för Gotlands bästa tipsade jag för en vecka sedan radioprogrammet Medierna om Carin Sjöbergs tre olika roller. I söndags kunde man lyssna på inslaget Gotländsk VD på tre stolar i radions P1.

 

I de av Pressens samarbetsnämnd uppställda Spelregler för press, tv, radio kan man läsa under rubriken Yrkesregler, § 2:

”Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån – och ingå inte avtal eller andra förbindelser – som kan misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist.”

Regelverket  inleds med en uppmaning:

”Vi riktar en allvarlig maning till varje medarbetare i massmedierna att noga följa reglerna och deras tillämpning, att bland kolleger verka för att de efterlevs och att sprida kännedom om dem bland allmänheten.”

Reglerna gäller alltså även Carin Sjöberg, vilket radioprogrammet Mediernas engagemang för saken visar. Men Carin Sjöberg försvaras sig i Medierna med att:

”Vi skiljer väldigt noga på våra olika roller och jag har ingenting med det publicistiska att göra på våra tidningar eller nyhetsportaler.”

Men då undrar jag – ursäkta en intelligent människa med den ovanliga förmågan kritiskt tänkande – hur detta går i hop med Carin Sjöbergs motivering till att ta uppdraget som styrelseledamot och ordförande i GFB. I en av artiklarna jag länkat till ovan säger Carina Sjöberg följande:

”GFB behövs för att det inte finns någon samlad organisation för privata näringsidkare, entreprenörer och andra som har företag inom besöksnäringen. Vi ska företräda det privata näringslivet i besöksnäringsfrågor.”

Ni observerade väl sista meningen? Där är Carin Sjöberg vi med GFB, dvs turistföretagarna. Och det ska bli värre. I en artikel med rubriken Hon ska leda turistsatsningen säger Carin Sjöberg:

”Som person brinner jag och jag gillar att vara med och driva saker. I och med att vi på Gotlands Media jobbar med både idrott och besöksnäring känns det rätt.”

Detta är den raka motsatsen till vad Carin Sjöberg säger i radioprogrammet Medierna. Här gör Carin Sjöberg en direkt och avgörande koppling mellan sitt uppdrag som ordförande i GFB och sitt uppdrag som vd för lokalpressen: ”I och med att vi på Gotlands Media jobbar med både idrott och besöksnäring känns det rätt.” Men till Medierna säger hon alltså det rakt motsatta: ”Jag har ingenting med det publicistiska att göra.”
Med en sådan vd för lokalpressen på Gotland har man inte mycket att hoppas på. Hon uppfylls uppenbarligen inte av några journalistiska ambitioner eller pressetiska ideal. Att som journalist eller nyhetschef jobba under henne måste innebära hänsynstagande till Carina Sjöbergs egna intressen, i detta fall att företräda besöksnäringens intressen. Därmed kan man misstänka att lokalpressen på Gotland, under ledning av Carin Sjöberg, vare sig är objektiv eller oberoende.

2 kommentarer


Svenska mediers hyckleri och dubbelmoral i invandringsfrågan

Politik - onsdag 7 oktober 2015

151006-001

Nedan är ett mejl jag idag skickade till Ulf Johansson på Sveriges Television. Han är ansvarig utgivare för Gomorron Sverige, Forum, Rapport, Aktuellt, text-tv och nyheterna på svt.se. Mejlet talar för sig själv men handlar om svenska mediers hyckleri och dubbelmoral i invandrings och integrationsfrågan.

—–
Här börjar mejlet:
—–

Hej.

Jag må reagera väldigt långsamt i praktisk handling med att skriva detta. Men känslomässigt reagerade jag starkt redan för ett halvår sedan när jag fick veta att du och dina medarbetare granskade mångfalden i svenska storbolag.

Ni har ju granskat både de tio största börsbolagen och de tio största statliga bolagen. Och det var redan när jag fick veta detta som jag skrek hyckleri. För ni hade självklart inte granskat de tio största medieredaktionernas sammansättning, eller ens er egen redaktion. Och det kommer ni väl aldrig någonsin att göra.

Så jag frågar dig:

  • Har du sett dig ikring på din egen redaktion och reagerat över den vita västerländska normen?
  • Hur stor andel icke västerländska invandrare har ni i journalistkåren på din redaktion?
  • Har du uppmärksammat hur homogent västerländsk journalistkåren är på alla Sveriges medieredaktioner, trots att alla journalister och medier förespråkar mångkultur, integration och öppenhet?
  • Är journalister i själva verket rasister? Är journalister i själva verket intoleranta och rädda för oliktänkande? Är journalister rädda för att få konkurrens av invandrare om den minskande kakan journalistarbeten?
  • Är du och dina medarbetare rädda för att avslöja medias hyckleri? (Medierna kräver mångkultur, integration och öppenhet av andra men gör inget för att släppa in invandrare på sina egna arbetsplatser. Ingen journalistik, debatt eller opinionsbildning, som pläderar för att anställa invandrare på medieredaktionerna, förekommer i media.) Om inte: Varför gjorde ni ingen granskning av de tio största medieredaktionernas sammansättning?
  • Borde inte medieredaktionernas sammansättning varit det första ni granskade, innan ni granskade börsbolag och statliga bolag? Varför var det viktigt att granska storbolagen men ointressant att granska medierna?

Hänvisar till http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ulf-johansson-darfor-ar-det-viktigt-att-granska-mangfalden-i-svenska-storbolag och http://www.svt.se/nyheter/inrikes/stor-brist-pa-mangfald-i-toppbolagens-styrelser

Hoppas du tar dig tid att svara på mina frågor.

mvh
Magnus Berg
Bäckströms väg 47
623 35 Burgsvik

—–
Här slutar mejlet.
—–

1 kommentar


Varför skiljer sig lokalmedias bild av Leva Kungslador AB fullständigt

Gotland - torsdag 17 september 2015

150826-003

Det är verkligen intressant hur olika Leva Kungslador AB skildrades i Gotlands lokala medier dagen efter årsstämman.

Jag har av den anledningen nu skickat en in anmälan till Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN) mot helagotland.se:s journalist Anna Sofia Hakeberg. Hennes artikel är till största delen ren lögn.

Jag har inga som helst förhoppningar om att YEN ska fälla Anna Sofia Hakeberg. Nämnden har sedan länge kritiserats för att vara tandlös. Men jag tycker att det är hög tid att göra allt som går att göra för att få lokalpressen på Gotland att följa det etiska regelverk som branschorganisationerna utformat.
Bakom reglerna står Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Utbildningsradion AB.

—–
Här börjar anmälan:
—–

Anmälan för brott mot yrkesetiska reglerna

Anmälan avser journalisten Anna Sofia Hakeberg som arbetar på webbsajten helagotland.se. Sajten ägs av Gotlands Media, som också äger öns två lokaltidningar Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar.

Onsdagen den 16 september 2015 publicerades en artikel skriven av Anna Sofia Hakeberg på helagotland.se. Artikeln handlade om det lokala företaget Leva Kungslador AB, som haft årsstämma dagen innan.
Till saken hör att Leva Kungslador AB under flera år önskat köpa den fastighet företaget hyr av Region Gotland. Men för att den försäljning ska komma i fråga kräver kommunen att Leva Kungslador AB presenterar en årsredovisning. Leva Kungslador AB har under flera år gått med förlust och inte inkommit till myndigheterna med årsredovisning, skatter, moms m.m. inom utsatt tid.
Därför är det nu viktigt att Leva Kungslador AB visar att de är ett seriöst företag för att få möjlighet att köpa kommunens fastighet. Och det är på den punkten Anna Sofia Hakebergs artikel visar sig vara till största delen lögn. Anna Sofia Hakebergs artikel är baserad på uppgifter från en ledamot i Leva Kungslador AB:s ägarföretag Njautar. Den går på tvärs med vad Sveriges Radio Gotland rapporterar samma dag. Sveriges Radio Gotland baserar däremot sin rapportering Leva Kungsladors AB revisionsberättelse.

På helagotland.se skriver Anna Sofia Hakeberg så här:
http://www.helagotland.se/ekonomi/nu-hoppas-de-kunna-kopa-ladorna-12034891.aspx

”– Nu ska jag skicka över det här till Region Gotland, sade en nöjd Henric Levin, styrelseledamot i Njautar, på onsdagskvällen.
[…]
Det viktigaste är att revisorerna anser att det är mer ordning och reda i bolagen. Bolagen har tidigare inte haft ordning på sina räkenskaper och revisorn har därför inte kunnat godkänna årsredovisningarna.
[…]
– Leva Kungslador har till och med visat ett plusresultat efter sommaren.
Nu kommer styrelsen att skicka in årsredovisningarna till regionen och hoppas på att man kan återuppta förhandlingen om att köpa loss kungsladorna.”

På Sveriges Radio Gotlands hemsida framgår det att sanningen är tvärt emot vad Anna Sofia Hakeberg skriver på helagotland.se. Sverige Radio Gotland citerar direkt ur revisionsrapporten. Det är en trovärdigare och därmed bättre källa än en styrelseledamot med egna ekonomiska intressen i verklighetsbeskrivningen. Sveriges Radio Gotland skriver så här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6257130

”Enligt årsredovisningen för 2014 blev resultatet ett minus på nästan 1,3 miljoner.
[…]
I revisionsberättelsen skriver den auktoriserade revisorn att ”bolaget under räkenskapsåret inte i rätt tid och med rätt belopp, vare sig redovisat eller betalat avdragen skatt, sociala avgifter eller mervärdesskatt”.
”Bolagets eget kapital är förbrukat per balansdagen och det föreligger en osäkerhetsfaktor för bolagets möjlighet att fortsätta verksamheten”, konstaterar revisorn.
[…]
Bokslutet ska nu lämnas till Region Gotland som ställt som krav att det ska finnas en årsredovisning för att regionen ska vilja diskutera en försäljning av fastigheterna vid Toftavägen som bolaget länge velat köpa.”

Anna Sofia Hakeberg använder sig av endast en källa. Det är dessutom en partisk källa som ger en så gott som ensidigt positiv bild. Därför är nästan inget av det hon skriver sant. Anna Sofia Hakeberg bryter mot de pressetiska reglerna eftersom hon inte ”var[it] kritisk mot nyhetskällorna” och inte ”kontrollera[t] sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger”. Att kontrollera sakuppgifter har Sveriges Radio Gotland bevisat vara möjligt att göra till 100 procent inom det område (Leva Kungslador AB:s ekonomi och vandel) Anna Sofia Hakeberg berör.

Varför skriver Anna Sofia Hakeberg på Hela Gotland.se så som hon skriver? Är hennes uppsåt att opinionsbilda för att förmå kommunen att sälja de lokaler Leva idag hyr av kommunen, och som Leva så enträget vill köpa? Region Gotland är känd för att sälja fastigheter mycket billigt till vissa, av kommunen privilegierade, företagare.

Undertecknad yrkar att Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN) fäller Anna Sofia Hakeberg för brott mot yrkesetiken.

Anmälan gjord av:

Magnus Berg
Bäckströms väg 47
623 35 Burgsvik
—–
Här slutar anmälan.
—–

Hämta och läsa boken Lögn, förbannad lögn och journalistik av Anders R Olsson. Anders R Olsson har en mycket gedigen bakgrund som journalist och vet hur det sliras på sanningen i branschen. För att ljuga, utan att det är direkt lögn, används retoriska knep, faktaurval (positivt eller negativt), val av källor (partiska eller opartiska) m.m. Därför är boken mycket läsvärd. Den avslöjar våra medier och dess påstådda saklighet och opartiskhet.

Jag har tidigare skrivit om Leva Kunglador: Låt företaget Leva dö om Leva inte kan överleva på marknaden.

Skriv kommentar


Gotlands Tidningar, och Ulf Hammarlund, kan man inte lita på

Gotland - söndag 29 mars 2015

150314-001

”Ni ska kunna lita på det som skrivs i GT” kan man läsa i en röd ruta högt upp, under tidningens huvud, på Gotlands Tidningars fredagsnummer den tjugosjunde mars. Det är ett lockrop för chefredaktör Ulf Hammarlunds krönika på sidan åtta.

På sidan åtta skriver Ulf Hammarlund om statistik. Han avslutar med följande:

”Mycket rikstäckande statistik, allt från Socialstyrelsen till exempel, bygger på 100 000 invånare. Och där faller Gotland utanför ramen. Och det är därför Gotland oftast hamnar i topp när det gäller aborter, självmord, antal rökare, ja, allt som bygger på nästan dubbelt så många invånare som vi är. När vi (om vi gör det) presenterar den typen av statistik är vi försiktiga och är också väldigt noga med att tala om att den typen av statistik inte är tillförlitlig för Gotlands 57 255 invånare.”

Efter det stycket förväntar sig Ulf Hammarlund säkert applåder och gillande från sina läsare. Men tyvärr Ulf: Jag är inte den som likt etablissemanget på Gotland applåderar medelmåttighet och ren dumhet. Och redan på sidan fem i samma nummer av Gotland Tidningar läste jag en artikel om självmord som motsäger det Ulf Hammarlund skrev.

I artikeln på sidan fem kan man läsa att:

”Ett tiotal personer tar sitt liv varje år på Gotland. Det gör länet till ett av Sveriges självmordstätaste, sett till antalet invånare.”

Det finns ingenstans i den texten något som säger, eller ens antyder, det som Ulf Hammarlund skrivit ska finnas i anslutning till statistik av den typen. Inget om att ”den typen av statistik inte är tillförlitlig för Gotlands 57 255 invånare”. Inget av det som Gotlands Tidningar, enligt Ulf Hammarlund, är så väldigt noga med att tala om.
Ulf Hammarlunds kan man uppenbarligen inte lita på.

Dessutom tycks Ulf Hammarlund ha problem med matematik.

Med kunskap och logiskt tänkande kan man förstå och räkna ut hur man omvandlar 57 255 invånare till 100 000 invånare, så att statistik för Gotland ska kunna relateras med annan statistik som anges i förhållande till 100 000 invånare.
Man tar och delar 57 255 invånare med 100 000 invånare och får då 1,74657235176. Är det då 10 gotlänningar som tar sina liv så tar man 10 gånger 1,74657235176 och får 17,4657235176. Då får man fram att på Gotland tar 17,4657235176 invånare av 100 000 livet av sig varje år.
Lätt som en plätt för någon med intelligens och kunskap. Men svårt för Ulf Hammarlund…

Skriv kommentar


Mediekritik av Umberto Eco

Politik - torsdag 27 februari 2014

140214-003_bw
Texten nedan är ur Umberto Eco:s essaysamling ‘Vad kostar ett mästerverk’ utgiven på svenska 1987. Den är till fullo applicerbar även på dagens svenska medier. Läs och lär dig bli mediekritisk.

Televisionären av Umberto Eco

Hur många nyheter innehåller TV:s nyhetsprogram? Hur presenteras de? Hur mycket och på vilket sätt manipuleras de? Från onsdagen den 20 januari till och med söndagen den 30 satte jag mig framför teveapparaten och såg och förde anteckningar över fyra nyhetsprogram per dag: ett på förmiddagen, ett på eftermiddagen och två på kvällen. Jag hoppade över nattsändningen eftersom den är densamma som klockan 20.30 utom vid exceptionellt allvarliga händelser. En sådan studie har gjorts och görs systematiskt och koncentrerat i Bologna av forskargruppen Strumenti Audiovisivi e Pubblico (Audiovisuella Hjälpmedel och Allmänheten) genom att registrera tidpunkter, nyheter och gester och utarbeta noggrann statistik. Men resultatet av deras arbete fyller volymer som inte är lättillgängliga för tevepubliken. Jag begränsade mig till en snabbundersökning (som på grund av programmens repetitiva monotoni åsamkat mig svåra nervösa besvär) eftersom jag bara ville få bekräftelse på ett intryck man ofta får när man ser sporadiskt på något av nyhetsprogrammen. Låt mig förklara: genom mångårigt tevetittande skaffar man sig en negativ bild av nyhetsprogram, som när den sedan jämförs med ett enstaka program tycks bestridas av fakta. Det är svårt att i en enda nyhetssändning finna de monstruösa falsifikationer och ogrundade utelämnanden som borde kräva ingrepp av parlamentskommittén och man blir nästan övertygad om att djävulen i grund och botten inte är så otäck som han utmålas. Men om man försöker se minst tjugo sändningar och sedan jämför dem med tidningarna nästa dag (för att få en tillförlitlig åsiktskurva använde jag mig av tidningarna Corriere della Sera , Il Giorno och Il Manifesto).

Mycket mer subtila former av uppbyggnad och spridning av en nyhet börjar då skönjas och jag har försökt sammanfatta dessa i tio Manipuleringsregler utökade med Mona Lisa-effekten och Pelegattieffekten.

Tevenyheterna klockan 13.30 har formen av en nyhetsspalt för tittare som gått ut gymnasiet. Här förekommer litterära krönikor och på fem dagar såg jag ett reportage om Verga, ett om Max Ernst, ett om Dreyer och ett om Diego Fabbri. Den politiske kommentatorn drar sig inte för att uttrycka ironi, både genom tonfall och uttryckliga kommentarer. Ett typiskt exempel fanns i nyhetssändningen den 27 klockan 13.30, då man berättade om kaparen som dödats av FBI-agenter med följande kommentar: ”beväpnade kapare är det tydligen skottpengar på . . ” Att en kommentator påtar sig det kritiska ansvaret och uttryckligen framför sin kritik är positivt, men på två villkor: att det gäller samtliga nyheter och att det inte åtföljs av en mindre uppenbar manipulering som framförs som objektiv rapportering. I nyhetssändningen den 29 klockan 13.30 ger Gustavo Selva i torr och saklig ton ett slags ledarkommentar till den kinesiska kritiken av Nixonplanen. Nixon har lagt fram en plan ”för fred”, ”och ändå” är Kinas svar ”skeptiskt och negativt”. Kina betraktar de amerikanska villkoren som ”orimliga”, medan andra observatörer anser att detta är det enda ”förnuftiga” sättet att göra slut på kriget. Det kinesiska förslaget innebär ”att Sydvietnam helt enkelt införlivas med det kommunistiska Hanoi”. På samma vis bedöms det kommunistiska toppmötet i Prag explicit som ett sovjetiskt försök att utöva påtryckningar mot Tjeckoslovakien.

Varför ägnas då inte en liknande ledarkommentar åt regeringskrisen, vilken i stället summeras på det mest iskalla och obegripliga sätt? Detta sker på basis av Manipuleringsregel nr l: ”Man kommenterar endast det som kan eller bör kommenteras.” Men resten då? Nyhetssändningen den 27 klockan 13.30 hade inlett raden av notiser angående Vietnams reaktioner på den amerikanska planen, som av kvällsnyheterna hela tiden kallades ”åttapunktsplanen” eller ”Nixonplanen”. Morgonnyheterna lade däremot upp det hela så här: i Vietnam råder ett tillstånd mittemellan krig och fred, Nixon föreslår en ”fredsplan” och vietnameserna vägrar acceptera denna. När man nu fastslagit motsättningen ”krig kontra fred” är det uppenbart att vietnameserna instinktivt placeras på krigssidan, i synnerhet som Nixons förslag hela tiden presenteras som ”erbjudanden”, ”hopp om dialog”, medan den vietnamesiska kritiken omnämns som ”tydligt avståndstagande” eller ”avmätt svar”. Hela kontexten tycks vara utformad för att inpränta uppfattningen att Hanoi vill ha krig och Nixon fred. Här kan vi då formulera Manipuleringsregel nr 2: ”En verkligt vinklad nyhet behöver inga uttryckliga kommentarer utan grundar sig på valet av adjektiv och ett listigt spel med motsättningar.”

*

Förmiddagens nyhetssändning är annorlunda. Om 13.30-sändningen strävar efter att vara som en politisk-kulturell veckotidskrift, så vill denna vara som en folkkär damtidning. De politiska nyheterna är reducerade till ett minimum medan det vimlar av kuriosanyheter: oväder, Varesesjöns rening, intervjuer med alpbor, modekollektioner. Kvällsnyheterna i kanal 1 har däremot den ”oberoende” dagstidningen som modell. Uppläsarna tycks göra sitt yttersta för att vara känslomässigt neutrala och ge sken av att täcka alla nyheter. Nyhetssändningarna i kanal 2 hade en gyllene tid när de leddes av berömda journalister som uttalade sig om dagens händelser och lät olika sidor komma till tals men är nu som en landsortstidning som använder sig av stoff från nyhetsbyråerna och de vill helst klara av det hela på en kvart för att ge plats åt ”Kvitt eller dubbelt”.

Låt oss då ta en titt på kvällsnyheterna i kanal 1. Man håller en neutral ton och aktar sig noga för varje slag av kommentarer men gör ett första urval genom att eliminera vissa nyheter på basis av den grovt tillyxade Manipuleringsregeln nr 3: ”Bättre tiga än tvivla”. Nyhetssändningen den 26 klockan 20.30 berättade om en studentdemonstration i Kairo men försummade att nämna händelserna vid universitetet i Milano, några brandbomber i New York samt att man avgjort frågan om folkomröstningars laga giltighet. I nyhetssändningen den 27 klockan 20.30 nämndes inte strejkerna i Porto Marghera på grund av SAVA:s nedläggning, regeringsrättens dom som gör det omöjligt att jävförklara en domare på grund av hans politiska åsikter, nedläggningen av Paris-jour och inte heller de franska journalisternas strejk mot televisionens intrång. Nyhetssändningen den 28 klockan 20.30 nämnde inte de formella förhör som hållits med tjugofem studenter och lärare i Castelnuovo, de privata opinionsundersökningarna bland kristdemokraterna och de andra partierna i folkomröstningsfrågan och inte heller offensiven i Bonn mot både kommunister och nynazister. Däremot berättade man – uppläsarna minns det säkert – om en dödsolycka på en arbetsplats i Novi och om sjukhuset i Catania. Låt oss då se hur de rapporterade detta.

Nyheterna den 27 klockan 20.30 säger att det förekommit oroligheter mellan strejkande och polis vid sjukhuset i Catania, man nämner antalet sårade och meddelar att strejken fortsätter. Man dröjer vid denna nyhet några sekunder och skapar hos tittarna – när den första nyfikenheten lagt sig – ett förutsägbart tillstånd av avslappning och ouppmärksamhet. Först på slutet nämner man att sjukhuspersonalen inte fått lön på två månader. Det är detta som vi kommer att kalla Mona Lisa-effekten med hänsyftning på en berömd skämtteckning av Charles Addams, där man ser en biografsalong fylld av gapskrattande ansikten. När man betraktar publiken närmare upptäcker man Mona Lisa i vimlet och hon ler naturligtvis bara. Den komiska effekten är slående men man måste betrakta bilden länge och noga, annars ser man bara en likformig massa av skrattande ansikten. När nu en nyhetsnotis har en kort exponeringstid och man bara hör uppläsarens röst utan att ögat stannar vid en speciellt betydelsefull bild, är det självklart att det verkligt viktiga – speciellt om det fördröjs – går förlorat. Härav Manipuleringsregel nr 4: ”Sätt in en obekväm nyhet när ingen längre väntar sig den.”

I samma nyhetsinslag fanns också en annan viktig händelse, nämligen att det kastats tårgasbomber i sjukhusets barnavdelng. I nyheterna den 27 klockan 20.30 nämndes inte detta, den 28 klockan 20. 30 meddelades det att det gällt ”patienterna på de pediatriska avdelningarna”. Ännu en Mona Lisa-effekt, den här gången åstadkommen genom snabb uppläsning och genom att använda ord som de flesta inte begriper, enligt Manipuleringsregel nr 5: ”Säg aldrig gröt när du kan säga havregrynshopkok.” Att denna notis sedan kom för sent visar en annan tendens hos teves nyhetsmakare som kan sammanfattas i Manipuleringsregel nr 6: ”Ge hela nyheten först när dagspressen dagen efter redan spridit den.” Den 27 förtegs händelsen med barnen, på morgonen den 28 rapporterades den av alla tidningar, den 28 på kvällen nämndes den, fastän mycket kryptiskt. Samma sak hände till exempel med Hanois avvisande av Nixons förslag. Den 27 säger tevenyheterna att vietnameserna inte går med på förslagen, den 28 uppger tidningarna att avslaget bara rapporterats i en radiosänding men att det officiellt fortfarande finns möjligheter till förlikning. Tevenyheterna följer denna linje redan samma dag och visar den 29 en försiktig optimism.

*

Låt oss nu se på ett annat fall av ”pressbogsering” som kompliceras av det vi ska kalla Pelegattieffekten. Tevenyheterna den 26 klockan 20.30 rapporterar att en arbetare vid Italsider i Novi avled när han föll ned på ett transportband. Därefter meddelas att fackförbunden utlyst en strejk ”i avsikt att precisera reglerna för fackförbundens handlande när det gäller olycksskydd på arbetsplatsen”. Uppenbarligen finns det ingen som bär skulden. Morgonen därpå preciserar Corriere della Sera i klartext att arbetaren fallit därför att det saknades ett visst skyddsräcke som faktiskt var föreskrivet. Den 27 klockan 20.30 meddelas det att tjugotusen arbetare vid stålverken i Taranto strejkar för mänskligare arbetsvillkor. Men nyheten är helt isolerad. Tevenyheterna den 28 klockan 13.30 (efter ett långt direktreportage med Massimo Inardi) talar bland annat om arbetarens begravning och först mot slutet av inslaget (Mona Lisa-effekten) säger man att fackförbunden ”klagar över bristen på tillräckliga åtgärder för att värna om människoliv på fabrikerna”. Tevenyheterna den 28 klockan 20.30 gör en teaterkupp. Tito Stagno meddelar dramatiskt att Donat-Cattin har hotat Italsider: antingen ser de till att vidta alla säkerhetsåtgärder eller också kommer yrkesinspektionen att tvinga dem till att inställa verksamheten i varenda fabrik. Sensation hos tevetittarna. Observera att ingen någonsin utrett frågan om entreprenader, som är kärnan i hela historien. Man förstår alltså inte varför i hela världen Donat-Cattin är så förargad. Detta är Pelegattieffekten: kaptenen kallar på korpralen och ber honom att så taktfullt som möjligt meddela soldaten Pelegatti att dennes föräldrar avlidit, varvid korpralen kommenderar ”alla soldater med föräldrar fortfarande i livet tar ett steg framåt!” och tillägger sedan i ilsken ton: ”Pelegatti har som vanligt ingen reda på sig! Rättning bakåt!” I detta fall tillämpas dessutom Manipuleringsregler nr 7: ”Yttra dig endast om regeringen redan yttrat sig” och nr 8: ”Förtig aldrig ett ministeringripande.”

Man begär naturligtvis inte av en tevekommentator att han ska engagera sig personligen i kritiken mot Italsider eller mot sjukhusstyrelsen i Catania, men om de båda nyhetsinslagen i stället för att uppläsas hade åtföljts av ett filmavsnitt och intervjuer med fackföreningsfolk och arbetare, skulle problemen kommit fram av sig själva. Men här kommer Manipuleringsregel nr 9 in i spelet: ”Viktiga nyheter bör endast framföras muntligt, de oviktiga kan och bör filmas.” I nyheterna den 29 klockan 13.30 får man till exempel veta att en annan arbetare krossats till döds av en stor packlår på ett varv i Neapel. Eftersom det är ett aktuellt tema är vi alla nyfikna på att se denna lår. Inte en skymt. Direkt efteråt meddelas att polisen i Turin har återfunnit stulna kläder och det visas en film där man får se kläder, kläder och äter kläder. Någon invänder säkert att det inte är sant att viktiga nyheter inte filmas. På fem dagar har vi sett filmer om studentprotesten i Kairo, de alldeles nyss dödade amerikanska kaparna, eldsvådan i en katedral i Nantes, ett heroinbeslag som franska polisen gjort. Men här tillämpades Manipuleringsregel nr 10: ”Viktiga händelser visas endast om de äger rum utomlands.” Studenterna i Kairo kan visa, men inte studenterna som drabbar samman med polisen i Milano.

Är kanske den egyptiska televisionen snabbare än den italienska? Svaret på detta kan vara följande, vilket är en slutsats av de tjugo nyhetsprogram jag undersökt: alla filmteam var utspridda på samtliga Italiens hundra städer för att visa hur dessa såg ut just i det ögonblick då den första snön föll. Ständigt upprepade bilder av isbelagda motorvägar är visserligen bra för att avråda folk från att ge sig ut i trafiken, men den journalistiska extas med vilken man visade dessa städer insvepta i vinterns vita mantel var besynnerligt våldsam. Kanske därför att snönyheter förutom att vara angenäma att skåda också förefaller vara absolut sanna och stärker tittarens tilltro när han går fram till fönstret och ser att det verkligen snöar och därför drar slutsatsen att teve säger precis det är. Därför hade vi inga teveteam som kunde filma den domare som berättade hur och varför han inlett fyrtiotvå processer mot fascisterna i Ordine Nuovo (vilket framfördes muntligt av Bersani i tevenyheterna den 30 klockan 11.30) och vi får vara evinnerligt tacksamma för att nyhetsprogrammet den 30 klockan 13.30 kunde ägna en lång och engagerad intervju med den domare som väckt åtal mot kosmetikaindustrin. Det är värdefullt att dokumentera fiffel med kosmetika men varför inte också dokumentera nyfascismen?

Genom att inte visualisera de obekvämaste nyheterna och således göra dem ointressanta dränker tevenyheterna de viktiga händelserna i en sorts konstant borborygmi som dämpar tittarnas uppmärksamhet. Men hjälp av Mona Lisa-effekter och Pelegattieffekter och genom sin oförmåga att föregripa pressen när det gäller att rapportera en viktig nyhet (genom att alltså spela bort den enda fördel TV har framför tidningarna), genom att fördomsfritt behandla endast utlandsnyheter (på samma sätt som seriösa tidningar presenterar nakna bröst endast om de tillhör färgade kvinnor), genom att få ledan att framstå som objektivitet, lyckades tevenyheterna till exempel att i fem hela dagar tala diffust om regeringskrisen och bara återge officiella uttalanden utan att lyckas förmedla en enda av de nyheter som dagstidningarna klarade av med en enda liten rubrik. Man begrep aldrig om och på vilket sätt det var svårt att komma överens, om och när socialisterna hade börjat ge vika och sä vidare. Även här hade det räckt med att intervjua observatörer ur olika läger. Genom sina ansträngningar att förbli opolitiska väckte tevenyheterna med andra ord leda och avsmak för politik. Såvida det inte var fråga om yrkesmässigt utövad oförmåga: krisen fick inte uppröra någon. I gengäld ansträngde sig nyhetsmakarna dag efter dag med att berätta allt om båtmässan och underrätta oss om att den tid nu var inne då alla kunde äga en havskryssare. Och väckte därmed ett hopp om att sjukhuspersonalen i Catania, som vi aldrig fick se i bild, när de nu får ut sin innestående lön ska kunna unna sig en av de där tjusiga katamaranerna som tevekamerorna visade upp ur alla vinklar.

1972

Är du intresserad av mer mediekritik så rekommenderar jag Anders R Olsson:s bok Lögn, förbannad lögn och journalistik från år 2006. Anders R Olsson har en riktigt gedigen bakgrund på Sveriges ”ledande” medier – bl a DN, TT och SR:s Ekot. Han vet därför hur media arbetar för att manipulera oss läsare, lyssnare och tittare. Han har dessutom arbetat som lärare på ”journalisthögskolan” – JMK på Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet – samt skrivit ett flertal böcker på uppdrag av Svenska Journalistförbundet. Klicka på länken för att gratis hämta Lögn, förbannad lögn och journalistik i pdf-format.
Tyvärr dog Anders R Olsson 22 september 2012. Hans intressen var yttrande- och informationsfrihet, offentlighet och öppenhet, personlig integritet samt journalistik (dess kvalitet, etik och samhällsfunktion). Han hade behövts ibland oss nu och i framtiden.

Andra bloggar som skriver intressant!

Skriv kommentar