Nyheter

Rättsstatens principer och kompetensen på Sveriges Radio

av


Idag råkade jag höra några sekunder på Sveriges Radio, närmare bestämt programmet P1 Morgon. Det ytterst lilla jag hörde räckte för att glöra mig arg och bedrövad över tillståndet i landet och på Sveriges Radio. Så jag skickade ett mejl för att på något sätt göra någonting för att försöka påverka Sverige och Sveriges Radio i demokratisk riktning.

Ang:Rättstatens principer
(2023-06-29 09:39)

Hej P1 Morgon och Andreas Liljeheden.

Jag undviker aktivt att lyssna på SR men är hos min mor idag och hon satte ju på radion… Då kunde jag inte undvika att kort höra er prata om Ungern. Jag hörde ordet rättstatens principer. Den fråga jag vill ställa till er är varför ni inte uppmärksammar att skendemokratin Sverige inte heller uppfyller rättstatens principer. Det är en fråga som ni också bör ställa till Utrikesdepartementet, Justitieministern och EU-ministern. Jag mejlade dessa tre 230303 och har ännu inte fått något svar.

Orsaken till min undran är att UD skriver om Ungern att:
“Sedan 2010 har maktbalansen tydligt förskjutits till förmån för regeringen samtidigt som de institutionella motvikterna och kontrollinstanserna försvagats eller politiserats. Detta gäller inte minst rättsväsendet och tillsättandet av domare.“

Samtidigt är den svenska regeringens makt över tillsättandet av domare i domstolar lagfäst i Sverige.
I den svenska “Lag (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare“ står klart och tydligt att den svenska regeringen har full makt vid tillsättandet av domare med flera (1§). Förslag till tillsättande ska ske genom en nämnd (4§) dock är inte regeringen tvungen att följa nämndens rekommendationer utan kan besluta så som passar regeringen (11§)

“1 § Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är
1. justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelningsordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,
2. president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,
3. lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,
4. tekniska råd,
5. patentråd,
6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen,
7. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.
Lag (2016:227).“

“4 § Nämnden består av nio ledamöter. Fem ledamöter ska vara, eller ha varit, ordinarie domare. Två ledamöter ska vara jurister verksamma utanför domstolsväsendet, varav en ska vara advokat. Två ledamöter ska representera allmänheten. För varje ledamot ska det finnas en personlig ersättare.
Ledamöter och ersättare förordnas för en tid av högst fyra år.
Ledamöter och ersättare som representerar allmänheten väljs av riksdagen. Övriga ledamöter och ersättare förordnas av regeringen.“

“11 § Regeringen är inte bunden av nämndens förslag. Innan regeringen utnämner någon som inte har föreslagits av nämnden, ska nämnden få tillfälle att yttra sig över honom eller henne.“

Jag undrar också över er inkompetens. Är den avsiktlig; d.v.s. ni sysslar i själva verket med propaganda och inte journalistik? Eller är det faktiskt så att ni är okunniga och ointresserade av de ämnen ni tar upp?

mvh
Magnus Berg

Brev till statsradions ekoredaktion idag

av


Mejl till statsradions ekoredaktion idag.

Hej.

Det glädjer mig att ni berättar om Ukrainas motoffensiv. Men jag vill se en storoffensiv, en “våroffensiv”. Efter en sådan offensiv lär inte Ukraina få ihop något ishockeylag till nästa VM. Då har landet, påhejade av USA, NATO och Sveriges Radio, villigt låtit alla ukrainska män dö som kanonmat i USAs strävan efter världsherravälde.

Det jag dessutom hoppas på är att Sverige ska skicka trupp eller på annat sätt få glädjen att låta svenska medborgare dö i USAs strävan efter världsherravälde. Svenska soldater och även majoriteten av folket verkar tycka detta vara en god idé. Jag hoppas för deras skull, och er skull, ni USA-lojala propagandister på statsradion, att Ryssland bombar Sverige till grus och aska. Det är ju vad ni på statsradion tiggt om i årtionden. Utan er hade den svenska vilja till att dö i USAs intresse inte alls varit så dominerande. Jag måste verkligen ge er en eloge för er framgångsrika insats för USA. Dessutom är jag förvånat imponerad över att ni verkligen vill gå så långt att ni och era familjer kan komma att dö i er propagandakamp för USA; För ni tänker väl inte fly som fega råttor till tryggare platser den dag bomberna börjar falla över Sverige, som resultat av er propaganda?

mvh
Magnus Berg

Källkritiksbyråns avsaknad av källkritik och medvetna undvikande av förstahandskällor

av

Den som söker, den finner…

Någon skrev: “Faktagranskarna själva är inte opartiska.“

Nä, verkligen inte. Här i Sverige har vi Källkritikbyrån att dras med. De har i två artiklar granskat Elsa Widding. Den ena av dem handlade om vad Elsa Widding sagt om World Economic Forum.

Källkritikbyråns metod för att komma fram till sina fakta är att ringa en så kallad expert. I det här fallet ringde de Kent Werne som har skrivit böckerna ‘Allt är en konspiration’ och ‘Konspirationsfeber’. Det Werne säger om WEF är: “Ja, World economic forum är en samling globala företagsledare och rika människor som träffas en gång per år och diskuterar världsangelägenheter.“. Därmed förstår de som är kunniga om WEF att Kent Werne är helt okunnig om WEF och hur organisationen jobbar och driver sitt arbete. Hade Källkritikbyrån varit seriös hade de kontaktat den riktiga experten på WEF och andra globalistorganisationer Jacob Nordangård. Men då hade ju svaret inte blivit enligt Källkritikbyrås agenda.

Lina Makboul, känd som journalist från Uppdrag Granskning, skriver i sin bok Revolutionens första offer att “Förstahandsuppgifter är avgörande i en reporters arbete.“. Men aldrig någonsin i de fall där Källkritikbyrån granskat och sökt fakta har de använt sig av förstahandsuppgifter. Detta får mig att tänka på vad Linas Uppdrag Granskning-kollega Nils Hansson skriver i sin bok Grävande journalistik att “Nyhetsreportern redovisar vad som sägs, oavsett om det är sant eller inte.“ samt att “Reportern misstror allt och alla på ett sätt som kan framstå som snudd på oförskämt.“. Hansson ser alltså en helt avgörande skillnad på en nyhetsreporter och en reporter. Källkritikbyrån består alltså av tre nyhetsreportrar: Åsa Larsson, Jack Werner och Linnea Jonjons.

Det enda Källkritikbyrån har att komma med i sitt “faktagranskande“ är andrahandskällor eller tredje, fjärde eller femte dito. Källkritikbyrån och de tre propagandisterna som är kopplade till den vet ingenting om någonting. De kollar aldrig upp om deras “källor“ verkligen kan sin sak och berättar sanningen.
Det de gör och kallar för journalistik och faktagranskning sker helt utan kritiskt tänkande, utan källkritik och utan undersökning. På denna lösa grund anklagar och smutskastar Källkritikbyrån de som vet bättre för att sprida konspirationsteorier.
Dessutom bygger Källkritikbyråns så kallade granskningar på att märka ord och att vantolka sina offer. Det är i högsta grad oseriöst om syftet är att få fram fakta och sanning. Uppdrag granskning brukar tvärt om ha som princip att låta sina “offer“ få framföra sina bästa argument. Källkritikbyrån gör tvärtom, de hugger på förflugna ord och ogenomtänkta formuleringar.

Det Källkritikbyrån hakar upp sig på när de hoppar på Elsa Widding är att Elsa skrivit “Att WEF sedan gammalt har på agendan att bilda en Världsregering med Klaus Schwab i ledningen är sannerligen ingen hemlighet.”.

Med lite journalistiskt grävande efter förstahandsuppgifter så är det lätt att inse att Elsa Widding har rätt i det hon säger, även om hon inte har bokstavligt rätt. Jag ska nedan ge två exempel. Dels vad WEFs självutnämnde ledare Klaus Schwab sagt offentligt, dels vad WEF-medlemmen, den danske Folketingsledamoten Ida Auken, skrivit på WEFs blogg samt i tidningen Forbes.

Nu styrka Elsa Widdings berättelse om World Economic Forum.

När WEFs ledare Klaus Schwab var på Harvard 2017 sade han nedanstående (som jag översatt från en video på Harvards hemsida från 17:48 till 20:10)
—

“Ja, det finns faktiskt en idé om att integrera unga ledare som en del av World Economic Forum sedan många år tillbaka.
Och jag måste säga att när jag nu nämner namn som fru Merkel, till och med Vladimir Putin och så vidare, de har alla varit unga globala ledare i World Economic Forum. Men vad vi är mycket stolta över nu är den unga generationen. som premiärminister Trudeau, Argentinas president och så vidare, att vi tränger in i [regerings-]kabinetten. Så igår var jag på en mottagning för [Kanadas] premiärminister Trudeau, och jag vet att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är faktiskt Young Global Leaders av World Economic Forum.
[…]
Det är sant i Argentina och det är sant i Frankrike nu. Jag menar, med presidenten, med den unga globala ledaren. Men vad som är viktigt för mig är dessa Young Global Leaders har en möjlighet att komma hit.
[…]
Och vi har nu inrättat en kurs sedan flera år tillbaka. Och jag tror att det har, att det här företaget har en enorm inverkan eftersom det är en enorm effekt att vara här i en vecka skapar verkligen en stark gemenskap. Och vi, förutom Young Global Leaders, har en stor grupp av unga globala ledare, har vi nu Global Shapers i 450 städer runt om i världen. Jag undrar bara, finns det någon Global Shaper här? Ja, se, se. Global Shapers här.
[…]
Och vad som är häpnadsväckande är att se hur dessa unga människor verkligen har ett annat tankesätt. Och jag har stor beundran för när jag har en grupp Global Shapers i rummet och frågar dem: Tänker ni i globala termer eller i nationella termer? Majoriteten skulle svara i globala termer.“

—
I en artikel berättar den danska politikern och folketingsledamoten Ida Auken om den framtid hon och WEF vill tvinga oss alla att leva i. Texten är numera borttagen från WEFs hemsida men finns kvar som bevis på webbarkivet WayBackMachine samt på tidningen Forbes hemsida under rubriken Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better.
I Forbes har artikeln dock inte fått det förtydligande [sic!] “Author's note:” som infogades flera år efter artikelns publicering på WEFs hemsida. – WEF blev väl skraja för de reaktioner artikeln mött och ville väl inte stå upp offentligt för sin sinnessjuka framtidsvision. Sedan plockade de alltså bort artikeln helt. – På båda ställena publicerades artikeln i ursprunglig form i november 2016.
Det Ida Auken och WEF drömmer om är följande framtid (som underteckand översatt till svenska):

“Välkommen till år 2030. Välkommen till min stad – eller ska jag säga “vår stad”? Jag äger ingenting. Jag äger ingen bil. Jag äger inget hus. Jag äger inga apparater eller kläder.
Det kanske verkar konstigt för dig, men det är helt logiskt för oss i den här staden. Allt som du ansåg vara en produkt har nu blivit en tjänst. Vi har tillgång till transporter, boende, mat och alla de saker vi behöver i vårt dagliga liv. En efter en blev alla dessa saker gratis, så det slutade med att det inte var meningsfullt för oss att äga mycket.
Först blev kommunikationen digitaliserad och gratis för alla. När sedan ren energi blev gratis började saker och ting röra sig snabbt. Transporter sjönk dramatiskt i pris. Det var inte längre meningsfullt för oss att äga bilar, eftersom vi kunde ringa ett förarlöst fordon eller en flygande bil för längre resor inom några minuter. Vi började transportera oss själva på ett mycket mer organiserat och samordnat sätt när kollektivtrafiken blev enklare, snabbare och bekvämare än bilen. Nu kan jag knappt tro att vi accepterade trängsel och trafikstockningar, för att inte tala om luftföroreningarna från förbränningsmotorer. Vad tänkte vi på?
Ibland använder jag min cykel när jag åker för att träffa några av mina vänner. Jag njuter av motionen och av att åka. Det får liksom själen att följa med på resan. Det är lustigt hur vissa saker aldrig verkar förlora sin spänning: promenader, cykling, matlagning, teckning och växtodling. Det är helt logiskt och påminner oss om hur vår kultur uppstod ur ett nära förhållande till naturen.
I vår stad betalar vi ingen hyra, eftersom någon annan använder vårt fria utrymme när vi inte behöver det. Mitt vardagsrum används för affärsmöten när jag inte är där.
Då och då väljer jag att laga mat till mig själv. Det är enkelt – den nödvändiga köksutrustningen levereras till min dörr inom några minuter. Sedan transporterna blev gratis har vi slutat att ha alla dessa saker inplacerade i vårt hem. Varför ska vi ha en pastamaskin och en crêpebryggare i våra skåp? Vi kan bara beställa dem när vi behöver dem.
Detta underlättade också genombrottet för den cirkulära ekonomin. När produkter omvandlas till tjänster har ingen ett intresse av saker med kort livslängd. Allt är utformat med tanke på hållbarhet, reparerbarhet och återvinningsbarhet. Materialen flödar snabbare i vår ekonomi och kan ganska enkelt omvandlas till nya produkter. Miljöproblemen verkar långt borta, eftersom vi bara använder ren energi och rena produktionsmetoder. Luften är ren, vattnet är rent och ingen skulle våga röra de skyddade naturområdena eftersom de utgör ett sådant värde för vårt välbefinnande. I städerna har vi gott om grönområden och växter och träd överallt. Jag förstår fortfarande inte varför vi tidigare fyllde alla lediga platser i staden med betong.
Shopping? Jag kan inte riktigt komma ihåg vad det är. För de flesta av oss har det förvandlats till att välja saker att använda. Ibland tycker jag att det är roligt och ibland vill jag bara att algoritmen ska göra det åt mig. Den känner till min smak bättre än vad jag gör vid det här laget.
När AI och robotar tog över så mycket av vårt arbete hade vi plötsligt tid att äta gott, sova gott och umgås med andra människor. Begreppet rusningstid har ingen mening längre, eftersom det arbete vi utför kan göras när som helst. Jag vet egentligen inte om jag skulle kalla det arbete längre. Det är mer som tanketid, skapandetid och utvecklingstid.
Under en tid blev allting underhållning och folk ville inte bry sig om svåra frågor. Det var först i sista minuten som vi kom på hur vi skulle kunna använda all denna nya teknik för bättre syften än att bara döda tiden.
Min största oro gäller alla de människor som inte bor i vår stad. De som vi förlorade på vägen. De som bestämde sig för att det blev för mycket, all denna teknik. De som kände sig föråldrade och värdelösa när robotar och AI tog över stora delar av våra jobb. De som blev upprörda över det politiska systemet och vände sig mot det. De lever andra slags liv utanför staden. Vissa har bildat små självförsörjande samhällen. Andra har bara stannat kvar i tomma och övergivna hus i små 1800-talsbyar.
Då och då blir jag irriterad över att jag inte har något riktigt privatliv. Ingenstans kan jag gå utan att bli registrerad. Jag vet att allt jag gör, tänker och drömmer om någonstans är registrerat. Jag hoppas bara att ingen kommer att använda det mot mig.
På det hela taget är det ett bra liv. Mycket bättre än den väg vi var på, där det blev så tydligt att vi inte kunde fortsätta med samma tillväxtmodell. Vi hade alla dessa fruktansvärda saker som hände: livsstilssjukdomar, klimatförändringar, flyktingkrisen, miljöförstöring, helt överbelastade städer, vattenföroreningar, luftföroreningar, social oro och arbetslöshet. Vi förlorade alldeles för många människor innan vi insåg att vi kunde göra saker och ting annorlunda.“

Läs också Komplotten som gav privata vårdindustrin tillgång till våra patientdata som berättar om hur WEF – genom sin lobbying för Boston Consulting Group, som blivit WEFs strategiska partner – orsakade skandalerna vid Nya Karolinska.

Ännu mer information om WEF ambitioner och påverkansmetoder finns att läsa på World Economic Forums hemsida för de som är intresserade.

Är inte detta – WEFs agenda och politiska nätverk och inflytande – något som vi borde upplysas om istället för att Källkritikbyrån och etablissemangets medier avfärdar det som en “konspirationsteori“ och smutskastar budbäraren?

Journalistförbundet avvisar debatt om journalistik

av

Det händer att jag skriver kommentarer på Journalistförbundets tidning Journalistens hemsida. Det intressanta är att mina kommentarer inte tas in. Jag vet ju att journalister har känsligare egon än till och med politiker. Så jag förstår att deras uppblåsta självbild som allvetande och garanter för demokratin skulle få sig en törn av mina kommentarer. Ändå tycker jag det är märkligt att Journalistförbundets tidning Journalisten inte vill ha en saklig och viktig debatt om media och den verklighetsbild de vill prångla på sina kunder. Men det är ju så att i stället för att tillgodose sina kunders (mediekonsumenternas) önskemål om allsidig och relevant information, för att få köpare villiga att betala för sin journalistik, så har journalister och media valt att hellre bli bidragsberoende – beroende av statliga bidrag. Då kan media fortsätta föra sina kvarvarande kunder bakom ljuset men ändå få ekonomi i verksamheten.

Av de nio exempel jag ger nedan i min andra kommentar om medias antidemokratiska vilseförande av sina kunder så har jag skrivit om dem alla här på bloggen. Där finns källhänvisningar som bekräftar det jag skriver.

Kommentar till Tio frågor som Parisa Liljestrand inte vill svara på under Pressfrihetens dag.

Frågan hur Parisa Liljestrand ska öka public service förtroende bland oss som ser SVT och SR som ren propaganda är intressant. Kommer hon (eller någon annan av ps-mediernas anhängare) att fråga oss – som dom vill nå – hur vi ser på saken? Nej, jag tror inte det. Sakliga argument är inte önskvärda i en kultur där etablissemangets åsikter bestämmer vad som är fakta. Så vi som tycker att ps-medierna borde uppfylla kraven på opartiskhet och saklighet i sändningstillståndet lär inte få ge röst åt detta i vare sig media eller till det politiska etablissemanget.
I sann antidemokratiskt anda tycker etablissemanget att obekväma röster och oönskade fakta ska förtigas. De som uttrycker sådana kallas respektlöst och kränkande för konspirationsteoretiker av etablissemanget. De tror att journalister och media vet och återger alla sanningar och fakta som finns att veta och allt därutöver är lögn och hittepå.
Jag tar gärna ett samtal om detta om det finns någon avvikare inom etablissemanget – någon stackare som är drabbad av sanningslidelse, heder och samvete. Jag nås på telefon 070-385 87 67.

Kommentar till Vikten av att vara på plats.

Jag läser just nu Jonas Gummessons bok Media från insidan. Det som slår mig är att journalisten/författaren haft och säker har tusentals konspirationsteorier. Boken är full av dem. Men Jonas grävde fram fakta om sina teorier för att bekräfta att de stämmer. Vanligtvis brukar journalister avfärda konspirationsteorier utan att granska hur det faktiskt förhåller sig. De vill uppenbarligen leva i sin verklighetsbubbla utan att behöva utsätta sina känsliga egon för det faktum att de faktiskt inte vet och kan allt. Därför avfärdar de allt de inte vet som desinformation och konspirationsteorier.

För att media ska stötta demokratin krävs inte bara ensidiga fakta utan allsidiga fakta som gör att människor får en nyanserad och sann bild av verkligheten. Nedan är nio exempel där media medvetet fört folket bakom ljuset och aktivt motverkat medborgarnas möjlighet att ta informerad ställning i dessa frågor.

1. UD skriver om Ungern: “Sedan 2010 har maktbalansen tydligt förskjutits till förmån för regeringen samtidigt som de institutionella motvikterna och kontrollinstanserna försvagats eller politiserats. Detta gäller inte minst rättsväsendet och tillsättandet av domare.“

Detta återupprepas av politiker och media. Men då inställer sig frågan varför det inte finns någon självkritik? Det är nämligen inskrivet i svensk lag att regeringen utser domare i domstolar med mera enligt Lag (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare. Visserligen ska en nämnd komma med förslag men sista paragrafen i lagen, 11 §, berättar att “Regeringen är inte bunden av nämndens förslag. Innan regeringen utnämner någon som inte har föreslagits av nämnden, ska nämnden få tillfälle att yttra sig över honom eller henne.“

Så man kan undra varför inte Sverige anmält sig självt till EU-domstolen, samt varför det inte varit ett ramaskri ifrån etablissemanget eftersom Sverige bryter mot “rättsstatens principer“.

[Se mer i min artikel Det Sverige kritiserar Ungern för – regeringens makt över domstolarna – är lag i Sverige.]

2. Covidvaccinet var och är inte godkänt. När media 12 december 2020 påstod att det första vaccinet blivit godkänt i USA så var det ren lögn. Ett godkänt vaccin är klinisk prövat i flera år. Faktum var att ett covidvaccin fått ett nödgodkännande i USA. Enligt Nürnbergkonventionen, som reagerade på nazitysklands medicinska experiment, så får man inte utsätta människor för experimentella läkemedel utan patientens informerade samtycke. Uppenbarligen anser svenska medier att medicinska experiment på ovetande patienter är ok. Annars hade media varit glasklara med ett de vacciner som tvingats på jordens befolkning inte var vederbörligt utprovade.

[Se mer i min artikel Svenska medier mörkar covid-19 vaccinens risker.]

3. Bakgrunden till Ukrainakriget mörkas så att västvärlden görs ansvarslös. USAs inblandning i den orangea revolutionen, USAs utnämning av Ukrainas regeringsföreträdare, den femfaldigt ökade beskjutning mot Donetsk och Luhansk dagarna före Rysslands invasion.

[Se mer i min artikel Oläslig men viktig bok – Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget.]

4. De löften som Gorbatjov och Jeltsin fick av NATO-länders potentater om att inte utvidga NATO österut förtigs. Vilket gjorde att den sakliga debatt om att västvärlden skulle stå fast vid sina löften som borde ha förts angående Putins krav på respekt för ryska säkerhetsintressen uteblev helt. Av den anledningen dör nu hundratusentals ukrainare i kriget.

[Se mer i min artikel Deklassificerade dokument visar säkerhetsgarantier mot Natos expansion till Michail Gorbatjov från Baker, Bush, Genscher, Kohl, Gates, Mitterrand, Thatcher, Hurd, Major och Woerner.]

5. Immigrantfloden from 2015 beskrevs som ett kompetensregn trots att tidigare invandring visat sig medföra att Sverige redan före 2015 hade 800 000 analfabeter.

[Se mer i min artikel 780 000 analfabeter i Sverige innan “kunskapsregnet“ började falla 2015.]

6. Media har under klimathysterin inte släppt fram de som faktiskt läst IPCCs forskarrapporter eller några andra fakta än de som finns i det politiserade IPCC-dokumentet för beslutfattare. Tidigare mångåriga miljö- och klimatreportern på Sveriges Radio Sven Börjessons bok En klimathistoria har inte beaktas eller presenterats i media.

[Se mer i mina artiklar Framställningen av klimathotet präglas av aktörernas egenintresse, Politiker och politiska tjänstemän är ”världens ledande klimatforskare”, Förklaring till myten (lögnen) om ökande antal naturkatastrofer, Världskonspirationen som inkluderar våra politiker och medier och avskaffar vår demokrati samt Svenska EU-parlamentariker orsakar enorma koldioxidutsläpp.]

7. Elsa Widding påstods varit på en konferens med förintelseförnekare trots att inga belägg kunnat konstatera detta. Det som faktiskt avhandlades – covidvacciner och klimat – fick ingen sakliga belysning i media.

[Se mer i min artikel Journalister anser att de vet allt som finns att veta.]

8. World Economic Forums makt över västvärldens samhälls- och klimatagenda avfärdas som en konspirationsteori. Inte heller att många av västvärldens politiska ledare varit adepter till WEFs självutnämnde ledare Klaus Schwab berättas av media. I stället för att lätt – på World Economic Forums hemsida – kontrollera fakta avfärdas det hela som en konspirationsteori.

[Se mer i mina artiklar Journalister anser att de vet allt som finns att veta, Komplotten som gav privata vårdindustrin tillgång till våra patientdata, Världskonspirationen som inkluderar våra politiker och medier och avskaffar vår demokrati, Din röst i valet betyder ingenting – det är WEF som politikerna företräder, Om konspirationsteorier och Källkritiksbyråns avsaknad av källkritik, Demokratin är död.]

9. Inte heller WEFs inflytande över skandalerna vid Nya Karolinska berättas i media trots att två DN- journalister i boken Konsulterna : kampen om Karolinska berättar hur det hänger ihop.

[Se mer i min artikel Komplotten som gav privata vårdindustrin tillgång till våra patientdata.]

Man behöver faktiskt inte vara insatt i sak för att inse hur skruvade våra medier är. Det räcker att analysera det som sägs. Nedan några tendensiösa och systematiska propagandagrepp:

1. Konformitet, vad gäller representation, är ett stort demokratiskt problem.
1.1. Det är vissa människor som får göra sin röst hörd. Det är de som har “rätt“ åsikter och verklighetsbilder (se nästa punkt). Därmed garanterar media att någon verklig debatt inte kommer till stånd och lyssnare/läsare/tittare får en enbart ensidig bild av verkligheten och dess komplexitet av olika parters intressen, rättigheter och drivkrafter.
1.2. Det är vissa åsikter och verklighetsbilder som får höras. Det finns en stark men helt osaklig konsensus om vem och vad som är ond/ont eller god/gott. Denna typ av betygsättning öppnar inte upp för ett fördjupande demokratiskt samtal utan tvärt om utestänger det från debatt och utestänger de som inte håller med om medias osakliga bedömningar av länder och personer. Utifrån detta är det lätt att känna sympati för Kinas kritik mot svenska medier eftersom Kina behandlas och bedöms utifrån en helt annan måttstock än t ex USA och Israel, vad gäller t ex människorättsfrågor och det geopolitiska spelet.

2. Det är vissa ord som används olika beroende på vilket land som är subjekt eller objekt. Dessa ord vore vid en neutralt saklig rapportering konsekventa oavsett om det är t ex Ryssland eller USA som är subjekt eller objekt. Men i media görs det skillnad. Ord som används på detta sätt är t ex
* Terrorist (En terrorist är enligt media fiende till USA, det är aldrig USA som genomför terrorhandlingar oavsett om USA genomför handlingar som media kallar terrorhandlingar om andra parter utför dem.)
* Tortyrliknande (Tortyrliknande heter det i media bara när USA är utövare eller beställare av tortyr, annars kallas det kort och gott tortyr.) Om en “skurkstat“ misshandlar demonstranter kallas det också för tortyr.
* Diktator (En diktator är enligt medias definition någon som inte går i USA:s ledband. En totalitär envåldshärskare i USA:s ledband benämns alltid president, statsöverhuvud, kung eller något annat positivt laddat ord.)
* Världssamfundet (Världen består av cirka 195 länder. När ordet världssamfundet används i media så innebär det vanligtvis att ett antal länder från västvärlden slutit sig samman och tycker något.)

3. Signalord är värdeladdade men för media utan påverkans- eller propagandaambitioner helt meningslösa ord. Dessa ord kan vara t ex kontroversiell, välkänd, respekterad, ifrågasatt, vänsterekonom (istället för bara ekonom) med flera. Dessa ord använd av media enbart för att styra lyssnare/läsare/tittare i den riktning som media har på sin agenda. En saklig och neutral nyhetsförmedlare eller demokratisk institution låter lyssnare/läsare/tittare själva göra sig en bild av vad som framförs utan att först sätta en värdeladdad stämpel på den som har något att säga.

Oläslig men viktig bok – Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget

av

För fem dagar sedan utkom boken Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget av Andi Olluri. Nedan är min recension:

Oläslig men viktig bok

Den här boken borde alla läsa för att få veta det som “våra“ “fria“ medier inte berättar om Ukraina och Ukrainakriget. Här ges de förklaringar som undanhålles oss och som skulle ge nödvändiga förklaringar till krigets uppkomst. Dessa undanhållna förklaringar lägger inte skulden på Ryssland utan på västvärlden med USA i spetsen. De förklarar också att kriget är ett så kallat proxykrig (krig genom ombud) mellan USA/NATO och Ryssland, med det Ukrainska folket som kanonmat och offer. Ett offer “våra“ “fria“ medier tycker det Ukrainska befolkningen ska göra för vår (västvärldens) skull. Därför tiger “våra“ “fria“ medier som graven om dessa obekväma fakta. Bland annat fakta om USAs långvariga inblandning i Ukrainas politik och styre inklusive inblandning i den så kallade orangea revolutionen 2014.

Tyvärr är boken snudd på oläslig. Den är uppenbarligen inte korrekturläst. Jag hittar ett fåtal stavfel men det allvarliga är konstiga meningsuppbyggnader med massor av bisatser och märkliga ordföljder. Det märkligaste är alla i framför alla årtal. I engelska skriver man “in XXXX“ men så gör vi ju inte i svenskan. Därför är det frustrerande att se denna anglicism konsekvent införd i en svenskspråklig bok.

Har nu läst 10 procent av boken och tröttnat på att själv tvingas omformulera meningarna för att göra dem begripliga. Det är ju inte läsarens uppgift att formulera meningarna till begriplig svenska, det arbetet ligger helt på författaren. Här har författaren misslyckats fullständigt. Ett sådant slarv och tydlig nonchalans gentemot läsarna är oacceptabelt. Därför har jag nu avslutat läsningen i förtid. Tyvärr.

Som betyg ger jag 1. 5 för innehåll, -5 för framförande.