John Pilger – Så fungerar propaganda

Publicerar här en text som jag inte själv skrivit. Den är skriven av John Pilger som är en prisbelönt journalist, filmskapare och författare. Artikel är en redigerad version av John Pilgers anförande vid Trondheim World Festival 6 September 2022. Artikeln finns även på John Pilgers hemsida. Läs hela hans biografi på hans hemsida, och följ honom på Twitter: @JohnPilger.
Översättningen är gjord av Pål Karlsson på Tankarnas trädgård, en förening i Växjö som anordnar samtalsträffar, föredrag och studiecirklar, och som driver en webbplats.
______________

Av John Pilger

På 1970-talet träffade jag en av Hitlers ledande propagandister, Leni Riefenstahl, vars episka filmer glorifierade nazisterna. Vi råkade bo på samma lodge i Kenya, där hon var på ett fotograferingsuppdrag, efter att ha undkommit ödet som drabbade andra vänner till Führern.

Hon berättade för mig att de ”patriotiska budskapen” i hennes filmer inte berodde på ”order uppifrån” utan av vad hon kallade den tyska allmänhetens ”underdåniga tomrum”.

Inkluderade detta den liberala, utbildade borgarklassen? frågade jag. ”Ja, särskilt dem”, svarade hon.

Jag tänker på detta när jag tittar runt på den propaganda som nu förtär västerländska samhällen.

Naturligtvis är vi väldigt olika Tyskland på 1930-talet. Vi lever i informationssamhällen. Vi är globalister. Vi har aldrig varit mer medvetna, mer i kontakt med varandra, bättre uppkopplade.

Är vi det? Eller lever vi i ett mediesamhälle där hjärntvätten är lömsk och obeveklig, och vår förståelse filtreras efter stats- och företagsmaktens behov och lögner?

USA dominerar västvärldens medier. Alla utom ett av de tio största medieföretagen är baserade i Nordamerika. Internet och sociala medier – Google, Twitter, Facebook – ägs och kontrolleras till största delen av amerikaner.

Under min livstid har Förenta staterna störtat eller försökt störta mer än 50 regeringar, mestadels demokratier. Landet har blandat sig i demokratiska val i 30 länder. Man har släppt bomber över folket i 30 länder, de flesta fattiga och försvarslösa. Man har försökt mörda ledarna i 50 länder. Man har kämpat för att undertrycka befrielserörelser i 20 länder.

Omfattningen och skalan av detta blodbad är till stor del orapporterad, okänd; och de ansvariga fortsätter att dominera det Anglo-Amerikanska politiska livet.

Åren innan han dog 2008 höll dramatikern Harold Pinter två extraordinära tal, som bröt tystnaden.

”USA:s utrikespolitik”, sade han, ”definieras bäst enligt följande: kyss mig i arslet annars sparkar jag in ditt huvud. Så enkelt och grovt är det. Det intressanta med den är att den är så otroligt framgångsrik. Den besitter strukturer för desinformation, användning av retorik, förvrängning av språket, som är mycket övertygande, men som i själva verket är en massa lögner. Det är en mycket framgångsrik propaganda. De har pengarna, de har tekniken, de har alla medel för att komma undan med det, och det gör de.”

När Pinter tog emot Nobelpriset i litteratur sa han följande: ”USA:s brott har varit systematiska, konstanta, onda, obarmhärtiga, men väldigt få människor har faktiskt talat om dem. Man måste ge Amerika en eloge. De har utövat en ganska klinisk manipulation av makt över hela världen samtidigt som de maskerat sig som en kraft för det universellt goda. Det är en lysande, till och med kvick, och högst framgångsrik hypnoshandling.”

Pinter var en vän till mig och möjligen den sista människan med stor politisk vishet – det vill säga innan avvikande politik gentrifierades. Jag frågade honom om den ”hypnos” han hänvisade till var det ”undergivna tomrum” som Leni Riefenstahl beskrev.

”Det är samma sak”, svarade han. ” Det betyder att hjärntvätten är så grundlig att vi är programmerade att svälja en massa lögner. Om vi inte känner igen propaganda kan vi acceptera den som normal och tro på den. Det är det undergivna tomrummet.”

I våra system av företagens demokrati är krig en ekonomisk nödvändighet, det perfekta äktenskapet mellan offentligt stöd och privat vinst: socialism för de rika, kapitalism för de fattiga. Dagen efter 11 september sköt krigsindustrins aktiekurser i höjden. Mer blodsutgjutelse var på väg, vilket är bra för företaget.

Idag har de mest lönsamma krigen sitt eget varumärke. De kallas ”eviga krig”: Afghanistan, Palestina, Irak, Libyen, Jemen och nu Ukraina. Alla är baserade på en massa lögner.

Irak är det mest ökända, med sina massförstörelsevapen som inte fanns. Natos förstörelse av Libyen 2011 motiverades av en massaker i Benghazi som inte ägde rum. Afghanistan var ett bekvämt hämndkrig för 11 september, som inte hade något med Afghanistans folk att göra.

I dag är nyheterna från Afghanistan hur onda talibanerna är – inte att Joe Bidens stöld av 7 miljarder dollar av landets bankreserver orsakar omfattande lidande. Nyligen ägnade National Public Radio i Washington två timmar åt Afghanistan – och 30 sekunder åt dess svältande folk.

Vid sitt toppmöte i Madrid i juni antog Nato, som kontrolleras av USA, ett strategidokument som militariserar den europeiska kontinenten och ökar risken för krig med Ryssland och Kina. Det föreslår ”krigföring inom många områden (’multi domain warfighting’) mot jämbördiga konkurrenter beväpnade med kärnvapen”. Med andra ord kärnvapenkrig.

Det står: ”Natos utvidgning har varit en historisk framgång.”

Jag läste det i misstro.

Ett mått på denna ”historiska framgång” är kriget i Ukraina, vars nyheter oftast inte är några nyheter, utan en ensidig litania av chauvinism, snedvridning, utelämnande. Jag har rapporterat om ett antal krig och har aldrig varit med om en sådan heltäckande propaganda.

I februari invaderade Ryssland Ukraina som ett svar på nästan åtta års dödande och kriminell förstörelse i den rysktalande regionen Donbass vid gränsen.

2014 hade USA sponsrat en kupp i Kiev som avsatte Ukrainas demokratiskt valda, ryssvänliga president och tillsatte en efterträdare som amerikanerna gjorde klart var deras man.

Under de senaste åren har amerikanska ”försvarsmissiler” installerats i Östeuropa, Polen, Slovenien, Tjeckien, nästan säkert riktade mot Ryssland, åtföljda av falska försäkringar ända tillbaka till James Bakers ”löfte” till Gorbatjov i februari 1990 att Nato aldrig skulle expandera bortom Tyskland.

Ukraina är frontlinjen. Nato har i praktiken nått fram till just det gränsland genom vilket Hitlers armé stormade fram 1941 och lämnade mer än 23 miljoner döda i Sovjetunionen.

I december förra året föreslog Ryssland en långtgående säkerhetsplan för Europa. Detta avfärdades, hånades eller undertrycktes i västerländska medier. Vem har läst dess stegvisa förslag? Den 24 februari hotade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj med att utveckla kärnvapen om inte USA beväpnade och skyddade Ukraina. Detta var droppen.

Samma dag invaderade Ryssland – enligt västerländska medier, en oprovocerad handling av medfödd skändlighet. Historien, lögnerna, fredsförslagen, de högtidliga överenskommelserna om Donbass i Minsk betydde intet.

Den 25 april flög USA:s försvarsminister, general Lloyd Austin, till Kiev och bekräftade att USA:s mål var att förstöra Ryska federationen – ordet han använde var ”försvaga”. USA hade fått det krig det ville ha, fört av ett av USA finansierat och beväpnat ombud och bondeoffer.

Nästan inget av detta förklarades för västvärldens publik.

Rysslands invasion av Ukraina är hänsynslös och oförlåtlig. Det är ett brott att invadera ett suveränt land. Det finns inga ”men” – utom ett.

När började det nuvarande kriget i Ukraina och vem startade det? Enligt FN har mellan 2014 och i år omkring 14 000 människor dödats i Kievregimens inbördeskrig mot Donbass. Många av attackerna utfördes av nynazister.

Se ett nyhetsreportage på ITV från maj 2014, av veteranreportern James Mates, som tillsammansmed civila i staden Mariupol beskjuts av Ukrainas Azovbataljon (nynazistisk).

Samma månad brändes dussintals rysktalande människor levande eller kvävdes i en fackföreningsbyggnad i Odessa, som belägrades av fascistiska ligister, anhängare till nazististkollaboratören och antisemitiska fanatikern Stephen Bandera. New York Times kallade ligisterna för ”nationalister”.

”Vår nations historiska uppdrag i detta kritiska ögonblick”, säger Andreiy Biletsky, grundare av Azovbataljonen, ”är att leda världens vita raser i ett sista korståg för deras överlevnad, ett korståg mot de semitledda Untermenschen.”

Sedan februari har en kampanj av självutnämnda ”nyhetsövervakare” (mestadels finansierade av amerikaner och britter med regeringskoppling) försökt upprätthålla det absurda påståendet att Ukrainas nynazister inte existerar.

Retuschering, en term som en gång förknippades med Stalins utrensningar, har blivit ett verktyg i gängse journalistik.

På mindre än ett decennium har ett ”bra” Kina retuscherats och ersatts av ett ”dåligt” Kina: från en världens verkstad till en spirande ny Satan.

Mycket av denna propaganda har sitt ursprung i USA och sprids via ombud och ”tankesmedjor”, såsom det ökända Australian Strategic Policy Institute, vapenindustrins röst, och av nitiska journalister som Peter Hartcher från Sydney Morning Herald, som betecknade dem som sprider kinesiskt inflytande som ”råttor, flugor, myggor och sparvar” och krävde att dessa ”skadedjur” skulle ”utrotas”.

Nyheter om Kina i väst handlar nästan uteslutande om hotet från Peking. Retuscherade är de 400 amerikanska militärbaser som omger större delen av Kina, ett beväpnat halsband som sträcker sig från Australien till Stilla havet och sydostasien, Japan och Korea. Den japanska ön Okinawa och den koreanska ön Jeju är laddade vapen riktade rakt mot Kinas industriella hjärta. En Pentagon-tjänsteman beskrev detta som en ”snara”.

Palestina har varit felrapporterat så länge jag kan minnas. För BBC finns ”det en ”konflikt” mellan ”två berättelser”. Den längsta, mest brutala, laglösa militära ockupationen i modern är onämnbar.

Jemens drabbade folk existerar knappt. De är mediala ickefolk. Medan saudierna låter sina amerikanska klusterbomber regna, med brittiska rådgivare som arbetar tillsammans med de saudiska målriktningsofficerarna, hotas mer än en halv miljon barn av svält.

Denna hjärntvätt genom utelämnande har en lång historia. Slakten under första världskriget fördoldes av reportrar som adlades för deras följsamhet och erkände i sina memoarer. År 1917 anförtrodde redaktören för Manchester Guardian, C.P. Scott, till premiärminister Lloyd George: ”Om folk verkligen visste [sanningen] skulle kriget stoppas imorgon, men de vet inte och kan inte veta.”

Vägran att se människor och händelser på samma sätt som andra länder ser dem är ett medievirus i väst, lika hämmande som Covid. Det är som om vi ser världen genom en enkelriktad spegel, där ”vi” är moraliska och godartade och ”de” inte är det. Det är en djupt imperialistisk syn.

Den historia som är en levande närvaro i Kina och Ryssland förklaras sällan och förstås sällan. Vladimir Putin är Adolf Hitler. Xi Jinping är Fu Man Chu. Episka bedrifter, som utrotningen av den yttersta fattigdomen i Kina, är knappt kända. Så perverst och eländigt detta är.

När kommer vi att tillåta oss själva att förstå? Att utbilda journalister fabriksmässigt är inte lösningen. Inte heller det underbara digitala verktyget, som är ett medel, inte ett mål, precis som enfingersskrivmaskinen och linotypen.

Under de senaste åren har några av de bästa journalisterna fått lämna gängse media. ”Kasta ut genom fönstret” är ordet som används. De utrymmen som en gång var öppna för särlingar, för journalister som gick mot strömmen, sanningssägare, har stängts.

Fallet Julian Assange är det mest chockerande. När Julian och Wikileaks kunde vinna läsare och priser åt Guardian, New York Times och andra självupptagna ”tidningar som räknas” hyllades han.

När den mörka staten protesterade och krävde att hårddiskar skulle förstöras och att Julian skulle karaktärsmördas, blev han en offentlig fiende. Vicepresident Biden kallade honom en ”högteknologisk terrorist”. Hillary Clinton frågade: ”Kan vi inte bara dröna den här killen?”

Den efterföljande kampanjen av övergrepp och förtal mot Julian Assange – FN:s rapportör om tortyr kallade det ”mobbning” – förde den liberala pressen till sin lägsta nivå. Vi vet vilka de är. Jag betraktar dem som kollaboratörer: som Vichyjournalister.

När ska riktiga journalister stå upp? En inspirerande samizdat finns redan på internet: Consortium News, grundat av den stora reportern Robert Parry, Max Blumenthal’s Grayzone, Mint Press News, Media Lens, Declassified UK, Alborada, Electronic Intifada, WSWS, ZNet, ICH, CounterPunch, Independent Australia, Globetrotter, det arbete som utförs av Chris Hedges, Patrick Lawrence, Jonathan Cook, Diana Johnstone, Caitlin Johnstone och andra som förlåter mig för att jag inte nämner dem här.

Och när kommer författare att stå upp, som de gjorde mot fascismens framväxt på 1930-talet? När kommer filmskaparna att stå upp, som de gjorde mot kalla kriget på 1940-talet? När ska satiriker stå upp, som de gjorde för en generation sedan?

Efter att i 82 år ha blötts upp i det djupa bad av rättfärdighet som är den officiella versionen av förra världskriget, är det då inte dags att de som ska hålla reda på vad som står på spel rakt av förklarar sig självständiga och avkodar propagandan? Det är mer brådskande är än någonsin.


Läs/lyssna även på Harold Pinters USA-kritiska nobelföreläsning från 2005 då han fick nobelpriset i litteratur.

Om konspirationsteorier och Källkritiksbyråns avsaknad av källkritik

Med tanke på den spelfilm ”Official Secrets” som nu visas på SVT-play samt den dokumentärserie ”Historiens bästa lögner” som nu också visas på SVT-play så undrar jag när Källkritikbyrån, Patrik Oksanen och andra så kallade faktagranskare/experter ska rycka ut och anklaga dessa program för att sprida desinformation och konspirationsteorier.

Hade sanningarna, som dessa program berättar, berättas vid den tid då de var aktuella och kunde ha bidragit till demokratisk opinionsbildning, vilken kunde ha förhindrat obefogade krig och massmord, hade garanterat Källkritikbyrån, Patrik Oksanen med flera framställts som betrodda experter i våra medier och avfärdat dessa sanningar som konspirationsteorier och desinformation.

Den tanken fick mig igår att gå in på Källkritikbyråns hemsida och läsa några färska inlägg av Källkritikbyråns Åsa Larsson, inlägg som handlade om Ryssland/Ukraina-kriget. De källor som Källkritikbyrån använder är aldrig förstahandskällor utan alltid andrahandskällor, eller källor ännu längre bort från verkligheten. En av källorna är just Patrik Oksanen. En av hans senaste insatser för lögnen är en artikel i Expressen där han slog fast att Gorbatchev inte fick något löfte om att NATO inte skulle expandera österut. Vilket i sin tur fick SVT att plocka ner och ändra en uppgift om detta i en nypublicerad dokumentär, och lägga upp en redigerad version där sanning gjorts om till lögn. Fakta – förstahandsuppgifter – om detta finns nämligen. Det finns amerikanska samtalsnedteckningar från mötet mellan Gorbatchev och USAs dåvarande utrikesminister James Baker. Där säger Baker att NATO ska inte utvidgas en tum (inch) österut. Så trots att det finns en förstahandskälla – USAs samtalsnedteckning – väljer det svenska etablissemanget och Källkritikbyrån att lita på NATO-lobbyister som Patrik Oksanen hellre än att söka förstahandskällor.

Samma gäller när Åsa Larsson på Källkritikbyrån ska slå hål på de så kallade konspirationsteorierna om ”the great reset” som World Economic Forum driver. Då länkar Källkritikbyrån till en artikel i BBC när det faktiskt finns, eller rättare sagt fanns, en artikel av Ida Auken – en ung kvinnlig dansk politiker därtill en av Word Economic Forums Young Global Leader – som beskrivit den framtid som WEF arbetar för. Artikeln heter ”Here’s how life could change in my city by the year 2030” och är numera nedtagen från WEFs hemsida men finns tillgänglig via webbarkivet WayBackMachine. Artikeln publicerades också i tidskriften Forbes under rubriken ”Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better” där den fortfarande är tillgänglig.

Samma arbetsmetod – viskleken – gäller även Källkritikbyråns arbete mot så kallade konspirationsteorier om covid-19-vacciner. Där kontaktades så kallade experter som intygade att vaccinen var säkra, effektiva och godkända trots att de inte var det. Ännu idag är vaccinen inte godkända utan säljs som ”villkorat godkända”. Vilket innebär att de inte genomgått så omfattande och långvariga tester som krävs för ett godkännande. Om detta har jag gjort en rejäl genomgång på min blogg, med källhänvisningar till läkemedelsmyndigheterna.

Så vad är då en konspirationsteori och en konspirationsteoretiker?
En konspirationsteori kan vara den ocensurerade sanningen och en konspirationsteoretiker någon med civilkurage som vågar påtala obekväma icke politiskt korrekta fakta.

Sverige har blivit totalitärt

Sverige har numera blivit lika totalitärt som de gamla öststatsdiktaturerna var. På den tiden var det i Sverige politiskt korrekt att kritisera denna totalitarism, idag är det politiskt korrekt att tillämpa den.

Nu har Johan Ehrenbergs tidning ETC sparkat skribenten Kajsa Ekis Ekman för att Kajsa Ekis Ekman väljer att problematisera den mediebild från Ukraina som sprids av svenska medier. Ett val man idag inte får göra i det totalitära Sverige. Det understryks av att saken (en liten obetydlig vänstertidning sparkar en relativt okänd skribent) fått positiv uppmärksamhet i massor av mainstreammedier. Ingen nämner något om att en fungerande demokrati kräver fri åsiktsbildning, yttrandefrihet samt en mångfald av åsikter och meningsyttringar. Nä då, alla mainstreammedier är nöjda och glada över ETCs beslut. Demokrati i teorin, totalitarism i praktiken – Sieg Heil!

Andreas Gustavsson, den totalitära chefredaktören på ETC, skriver som motivering för att sparka Kajsa Ekis Ekman:

”Jag har konsekvent hävdat yttrandefrihetens egenvärde, försvarat vår modell – även när texter egentligen inte förtjänat det.
Men inte längre.”

Att yttrandefrihet och demokrati inte är viktigt – rätt åsikt är viktigast – kan inte uttryckas tydligare.

Den världsberömde franske författaren Michel Houellebecq (som av många i det svenska etablissemanget sågs som en möjlig nobelpristagare inför senaste prisutdelningen) säger så här i sin, i Sverige okända, film (i engelsk översättning) ’The kidnapping of Michel Houellebecq’

”Sweden is one of the most anti-democratic countries. It’s a real dictatorship. Impossible to think freely.”

Oj då, hur gick det nu med Sverigebilden? Nu måste väl etablissemang och myndigheter rycka ut och korrigera Houellebecq och anklaga honom för att sprida desinformation.

Sverige och västvärlden har helt spårat ur. Här saknas moralisk kompass. Allt utgår alltid, numera, från vems/vilkas intressen som gynnas, eller som min idol Malcom Kyeyune säger om dagens utrikespolitiska landskap:

”Är du stark och har fel, så har du ändå rätt. Är du svag och har rätt, så har du ändå fel.”

I Journalistförbundets tidning Journalisten finns en färsk artikel som lär ut hur man avslöjar Kremls lögner.
Som om Kremls lögner skulle vara ett problem för svensk demokrati och svenska medier.
Faktum är att det är USAs/NATOs propaganda som har det absolut största genomslaget i svenska medier just pga att svenska medier inte är, alternativt inte vill vara, källkritiska mot de lögner som USA/NATO sprider. Mot ryska påståenden är däremot svenska medier så källkritiska att svenska medier inte ens publicerar sådant Ryssland påstår och som sakligt är fakta och sant.
Det är alltså inte rysk propaganda som är problemet, det är svenska mediers uppenbara ställningstagande för USA/NATO och avsaknad av objektivitet, saklighet och heder.

Läs också vad jag skriver i: NATO-lobbande journalister i Sverige, Varför etablissemanget alltid stödjer USAs världsbild och intressen, Demokratin är död och Din och Rysslands rätt till självförsvar – tal till nationen.

Din och Rysslands rätt till självförsvar – tal till nationen

Din och Rysslands rätt till självförsvar – tal till nationen – 220316

Ovärdiga idioter. Jag vänder mig till er som valt att inte nyttja den hjärna som ni blivit tilldelade och som därför inte har den insikt och logiska förmåga som krävs för att ni ska kunna inse ert eget bästa och kunna motstå de lögner och manipulationer som politiker och etablissemang använder för att styra er till att tänka och tycka helt enligt deras intressen och tvärs emot ert eget bästa.

Jag ska börja med att tala om rätten till självförsvar. Det kan tyckas vara ett märkligt ämne att börja mitt anförande med, men ni ska se att det i allra högsta grad är aktuellt idag.

Tänk er följande. Om jag går emot någon av er med en kniv i min hand. Och jag tränger in er i ett hörn. Och jag går ännu närmare, med kniven i höjd med ert ansikte. Och när jag står 50 centimeter ifrån er, ansikte mot ansikte, med min kniv precis framför era ögon, har ni då rätt att i självförsvar angripa mig?
Enligt svensk lag, ja. Om ni bedömer er hotad till liv och lem har ni laglig rätt att oskadliggöra mig.
Enligt internationell praxis har även en stat rätt till angrepp om staten bedömer sin nationella säkerhet hotad. Ett förebyggande angrepp kan enligt internationell praxis ske mot ett hot som befinner sig på andra sidan jordklotet. Så långt sträcker sig alltså internationell praxis när det gäller att värna en nations säkerhet. Denna praxis har gång efter annan fastslagits när USA känt sig hotat. Hotat senast av Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen, länder som lägger hundratals mil från det USA som bedömt sin nationella säkerhet hotad av dessa länder.

Nu tänker jag tala lite om moral. Det behövs för att förstå bl. a. rätten till självförsvar och för att förstå hur vår värld fungerar.
Grunden i moralen är att den är konsekvent. Moral ändras inte utifrån vem som är objektet. D.v.s. moral ändras inte utifrån vem som blir utsatt för moralen. Anses rätten till självförsvar omoralisk ska ingen får använda självförsvar när den känner sig hotad. Omvänt ska alla få använda sig av självförsvar om moralen anser att självförsvar är legitimt när man känner sig hotad. Moral bygger på alla människors lika värde/värdighet (värdighet är den korrekta svenska översättningen från den engelska originalet dignity). Ska vi leva upp till alla människors lika värde/värdighet kan vi inte döma olika utifrån vem som är objekt eller subjekt (offer eller gärningsman). Gör vi det agerar vi inte moraliskt utan dess motsats. Då agerar vi dubbelmoraliskt och hycklande.

Det går inte att bygga en nation eller en värld på dubbelmoral och hyckleri. En sådan ordning ger alltid den starke rätt, och den svage tvingas alltid stå tillbaka för den starkes vilja. En sådan ordning är inte förenlig med vare sig demokrati eller rättssäkerhet. Men de med makt, politiker och kapitalister/storföretag, samt deras köpta språkrör inom media, akademi och myndigheter föredrar en ordning baserad på dubbelmoral och hyckleri, framför en ordning baserad på moral, just för att det ger dem rätten att styra enligt sitt egenintresse, på bekostnad av folkflertalets bästa.

Jag tycker att etablissemang eller etablissemanget är en bra beteckning på detta makthavarkollektiv och deras köpta företrädare. Därför kommer jag att använda begreppet etablissemang och dess böjningsform etablissemanget när jag avser intressegemenskapen politiker, kapitalister och deras köpta språkrör inom media, akademi och myndigheter. Och när jag säger kapitalister så menar jag också de storföretag som kapitalisterna äger, de är en enhet som jag kort och gott benämner enbart kapitalister eftersom det är kapitalisterna som äger och har makten över storföretagen.

Ni kanske finner det märkligt att jag infogar medelklassgrupper som journalister, akademiker och vissa tjänstemän inom samma egenintressegrupp som politiker och kapitalister. Förklaringen är att denna medelklass är beroende av politiker och kapitalister för sin försörjning. Desto bättre det går för deras politiker och kapitalister desto säkrare försörjning och sociala ställning har makthavarnas lojala tjänare inom media, akademi och myndigheter. Man kan också se samma intressegemenskapssamband mellan politiker och kapitalister. Det är kapitalisterna som har den egentliga makten – eftersom politikerna genom politiska beslut beslutat avskaffa sin egen makt och överlåtit den till kapitalisterna, genom skapandet av och ingåendet i internationella avtal och organisationer, som EU, FN m.f., där kapitalisterna har haft och har ett helt avgörande inflytande – genom lobbyism och aktivt deltagande i de internationella organisationernas beslutsprocess och beslutsfattande – varav följer att politikerna, precis som journalister, akademiker och vissa tjänstemän, bara är maktlösa språkrör beroende av kapitalisterna gunst för sig försörjning och sociala status.

Om någon av kapitalisternas språkrör plötsligt skulle drabbas av moral och kritisera den rådande dubbelmoralen och hyckleriet så kan kapitalisterna strypa deras framtidsmöjligheter genom sin makt – sin ekonomiska och offentliga makt (ägarmakt och inflytande). Makthavarna kan påverka sina lydiga språkrör som t ex journalister att sprida ofördelaktiga omdömen om den trilskande politikern eller genom inflytande och kontakter på andra sätt straffa ut de som inte är lojala med kapitalisternas vilja.

Så fungerar Sverige och världen. Media och övriga etablissemang döljer självklart denna sanning, det är ju dess uppgift i en demokrati. I en diktatur styr man med våld och vapenmakt. I en s.k. demokrati styr man undersåtarna genom den tankekontroll som utförs av media och av kapitalisterna godkänd opinionsbildning. Av kapitalisterna tillåtna tankar och åsikter har en total dominans i offentligheten, medan otillåtet kritiskt tänkande inte får förekomma i de medier och den offentlighet som kapitalisterna styr över.

Av ovan framkommen anledning finns det i det offentliga Sverige ingen som försvarar Rysslands rätt till självförsvar – som en reaktion på hotet att NATO under decennier krupit närmare för att genomföra en inringning av Ryssland och nu hotfullt står precis utanför landets gränser. I stället förtalas och klandras Ryssland å det grövsta på ett sätt som USA aldrig någonsin blivit utsatt för vid dess otaliga krig och ingrepp i andra länders interna angelägenheter. Nu hoppas jag ni förstår varför.

Det som ligger bakom kapitalisternas aversion mot Ryssland är att Ryssland inte öppnat upp sina gigantiska naturresurser för kapitalisters exploatering. I stället har Ryssland låtit ryska kapitalister – de som vårt etablissemang kallar oligarker (ett ord som etablissemanget inte använder om sina egna kapitalister trots att det vore en korrekt beskrivning) – och statliga företag profitera på de ryska naturtillgångarna. Detta är den bakomliggande orsaken både till hatet mot Ryssland och den militära inringning som USA/NATO genomdriver i syfte att – precis som USA gjort i Irak, Syrien, Libyen m.f. naturresursrika länder – militärt angripa och tillsätta en lojal lydregim, utan demokratisk grund, som låter kapitalisterna profitera på de ryska naturtillgångarna.
Den ryska nationalismen och all nationalism – d.v.s. omsorgen om det egna landet och dess befolkning, före omsorgen om världens kapitalister – går på tvärs mot kapitalisternas intressen. Avskaffandet av nationer och överlåtande av beslut till överstatliga organisation och internationella avtal ökar kapitalisternas makt över världen och världens folk. Nationalism som är förutsättningen för demokrati och folkstyre ligger i vägen för att kapitalisterna ska få det totala världsherraväldet. Av den orsaken är givetvis också etablissemanget emot nationalism.

Snälla idioter, kan ni inte börja bilda er och börja tänka efter lite. Sveriges Television och Sveriges Radio är inte inte nyttiga för er. Inte andra s.k. etablerade medier heller. Ni måste söka er till andra informationskällor för att få en korrektare verklighetsbeskrivning än den genomfalska verklighetsbild som kapitalisternas språkrör ger er. Det finns numera en hel del alternativa medier. De flesta av dessa är högerpropagandister – de har inte frihet, jämlikhet och broderskap som framtidsvision  – men de ger en bra och viktig skildring av världens maktförhållanden. De ger er en möjlighet att vakna.
Men framför allt ska ni läsa böcker. Där hittar ni det som kapitalisternas media inte berättar om, och ni får sammanhang och förståelse för händelser och politiska beslut som gör att ni kan förstå världen. Ni får förståelse för hur kapitalisterna styr och agerar för att öka sin makt på din bekostnad.

Den sammanhangslösa snuttifiering som kapitalisternas medier ger är avsett att förleda. Mainstreammedia jobbar inte för demokrati, utan mot. De vill inte att du ska förstå. De vill att du ska tro att världen är alldeles för komplicerad för dig. De vill att du inte ska bry dig om politik och dina egna levnadsförhållanden. De vill att du överlåter detta till politikerna, vilket i själva verket är att överlåta besluten över din värld och ditt liv åt kapitalisterna. Men världen är inte komplicerad. Följ pengarna. Idag utgår alla större beslut från profit, från kapitalisternas profit och egenintressen.
När du väl får sammanhangen klarare för dig kommer du att upptäcka att politik är intressant, att begripa världen stärker dig som människa och individ, och du kommer inte längre att vara en idiot.


Anders Romelsjö – på bloggen Global Politics – gjorde, efter att USAs president Joe Biden sagt att Vladimir Putin var en krigsförbrytare, en sammanfattning av senare decenniers krig som USA startat. Det är väldigt svårt att inte inse att även Joe Biden, och hans företrädare, är krigförbrytare. Anders Romelsjö skriver:

President Biden var som senator 1973-2009 och främst som vicepresident under Obama 2009-2017, och som president sedan januari 2021 ansvarig för många av USA:s krig och statskupper mot demokratier, och stöd till krig och statskupper. Dessa har dödat miljoner, skadat fler och drivit över 10 miljoner på flykt.

USA:s krig mot Irak sedan 1991 kan ha dödat uppemot 4-5 miljoner människor enligt Peo Österholm som skrivit två böcker om krigen.
Lancet beräknade efter 4 år att kriget som startade 2003 hade medför 600 000 dödsfall fram tills dess. Det senaste Irak som startade för 19 år sedan, år 2003, inleddes trots beslut i FN:s säkerhetsråd på en lögn om att Irak höll på att skaffa massförstörelsevapen. Det 20-åriga kriget mot Afghanistan av USA, Nato och Sverige resulterade i uppskattningsvis 200 000 dödade, långt utöver en FN-resolution, och kostade Sverige över 15 miljarder . Afghanistankommittén skriver i sin senaste tidning att 28 000 barn har dödats i kriget i Afghanistan. Vi har Nato:s krig mot Libyen, Afrikas mest välmående stat 2011, långt utöver en annan FN-resolution, där Sverige aktivt medverkat i förstörelsen. Minst 100 000 döda och en sönderslagen infrastruktur och statsbildning. USA:s krig mot Syrien via allierade som Saudiarabien och stöd till terroristorganisationer enligt generaler, kongressledamöter och etablerad press (BBC, Reuters, NY Times, Newsweek) i USA och Väst. Uppskattningsvis 400 000 dödade, enorm förstörelse och fattigdom sedan flera miljoner har flytt. Vi har det USA- och Nato-stödda angreppskriget av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten med bland annat svenska vapen (enligt bl.a. Diakonia) som dödat uppskattningsvis minst 200 000 människor i Jemen och som orsakat omfattande förstörelse och svält för miljoner enligt FN. Var finns protesterna i svenska media och bland politiker i Sverige och EU mot detta? Ingenstans. Det finns en tydlig dubbelmoral från ”etablissemanget” i synen på brutala folkrättsvidriga krig!

Några statskuppsinsatser av USA sedan Biden blev senator:
– 1983 USA Bishopregeringen i Grenada
– 2002-2019 USA statskuppsförsök i Venezuela
– 2014 Aristide i Haiti.
– 2009 Zelaya i Honduras
– 2013 Morsi i Egypten
– 2014 Janukovitj, som fick 69 % i lovordat presidentval (OSSE) 2010
– 2019 Morales i Bolivia.
– 2000-talet Venezuela. Stöd till upprepade försök till statskupp mot presidenterna Chavez och Maduro.

Varför etablissemanget alltid stödjer USAs världsbild och intressen

Uppdaterad 220216.

Väldigt ofta kommer jag att tänka på Killinggängets sketch om kvinnan (Robert Gustavsson) som oavsett motargument kom fram till att hon skulle rösta på nazisterna.

Den sketchen dyker upp i mitt huvud när jag hör etablissemanget uttala sig om bl a utrikespolitik, militärt samarbete m.m. Men sedan 1943 – då krigslyckan vände för Nazi-Tyskland – är det ju inte nazisterna som det svenska etablissemanget stödjer utan den efterträdande terror- och imperialistmakten USA. Till varje pris och oavsett varje konsekvens stödjer det svenska etablissemanget ”nazisterna”, d.v.s den makt som för tillfället är mäktigast, hänsynslösast och mest expansiv.

Att etablissemanget alltid stödjer USAs världsbild och intressen kan beror på det som den mångårige Dagens Nyheter-journalisten Cecilia Steen-Johnsson berättar i sin bok ”Ett folkbedrägeri – DC 3:an och svensk säkerhetspolitik – Sverige och NATO” utgiven 1992. Samma förhållanden som 1992 tycks även idag råda inom det svenska etablissemanget. Jag citerar:

”NATO och de västliga underrättelsetjänsterna har stort inflytande över tillsättningen av höga tjänster på de svenska företag som tillhör totalförsvaret, och även i offentlig förvaltning och massmedia. Personer som anses ”opålitliga” av politiska eller andra skäl bör inte få sådana befattningar, det låter man svenska beslutsfattare förstå. Det finns inflytelserika informatörer i NATO:s tjänst på de stora rikstidningarna och inom radio och TV, som rapporterar om diskussioner och planer inom redaktionerna, som de givetvis också påverkar i ”rätt” riktning. En del av dem sitter i chefsposition och kan därför stoppa kontroversiella artiklar eller förhindra att journalister rotar i förhållanden som alltför nära berör NATO:s strategiska eller politiska intressen i Sverige. Det finns också en handfull politiska kolumnister och kommentatorer som får sina krönikor serverade färdigskrivna med de rätta åsikterna.
Åtskilliga journalister kan vittna om att deras intresse för vissa känsliga frågor mötts av aktivt ointresse, avslag på begäran om t ex respengar eller andra nödvändiga resurser. Ibland kan det till och med handla om rena yrkesförbud, uttalade eller outtalade, när kollegor som anses pålitliga i stället sätts att arbeta med samma fråga. Inom massmedia kan det också handla om tillsättning av viktiga och prestigeladdade tjänster, som t ex ett jobb som utrikeskorrespondent, där ledningen lyssnar på de önskemål som kommer från västalliansen, direkt eller via pålitliga mellanhänder.
(…)
Det kan kanske också vara en tröst, fast klen, för en och annan besviken som känt sig stoppad i karriären att en väntad befordran som uteblivit kan bero på att man anses opålitlig av NATO!”

Jag har nu, 220216, köpt och läst Cecilia Steen-Johnssons bok ”Ett folkbedrägeri – DC 3:an och svensk säkerhetspolitik – Sverige och NATO”. Den var mycket intressant och lärorik. Mest intressant är åttonde kapitlet, varur ovanstående citat är taget. Kapitlet fördjupar sig i det samarbete med främmande makt som många i det svenska etablissemanget ägnade sig åt och som beskrivs i citatet ovan. P.g.a. detta har jag skannat in åttonde kapitlet i sin helhet så ni alla kan ta del av den mörkade information kapitlet ger.

I bokens efterord skriver Cecilia Steen-Johnsson:

Den politiska påverkan som NATO utövat genom trettio år behövs inte längre, den har nått sitt syfte i de flesta europeiska stater. Sverige har blivit en pålitlig vän och västallierad, åtminstone så länge den nuvarande borgerliga koalitionsregeringen består. Skulle den falla i ett nyval eller i nästa ordinarie val 1994 blir läget ett annat.
[…]
Inom NATO funderar man över vilka nyrekryteringar som kan bli nödvändiga för framtiden, vilka journalister som kan anslutas, vilka framtidens inflytelserika industriledare kan bli. Talangjakten pågår i det fördolda, man kan inte förlora greppet om Sverige när användbara personer pensioneras eller avlider. En inre organisation av pålitliga svenskar, som i ett krisläge kan agera på ett för västalliansen önskvärt sätt, måste hela tiden förnyas.
Detta är en med demokratin oförenlig verksamhet. Den är svår att komma åt med vanliga politiska medel. Det svenska psykförsvaret, vårt egenartade propagandaministerium, håller inga seminarier för journalister kring den inre ockupation och påverkan det svenska samhället varit utsatt för under tre decennier. Det spelar med.
Under andra världskriget hette det att en svensk tiger. Nu är det snarare dags att en svensk talar, för att slå vakt om demokratin och självbestämmandet.
(November -92)

Det är alltså inte slut på detta NATO-/USA-/CIA-samarbete. Som vi alla ser dagligen så är det USAs intressen och världsbild som alltjämt är allenarådande i svenska medier, inte minst i Sveriges Television och Sveriges Radio. I och med dessa inflytelserika femtekolonnare som har total kontroll över opinionsbildningen i Sverige kan vi utan överdrift hävda att Sverige är styrt av främmande makt.


Läs också vad jag skriver i: Demokratin är död, Sverige låter landsförrädarna sprida sitt budskap i statliga medier, Utan tvivel är man inte riktigt klok – Om överskottet av dumhet inom etablissemanget samt NATO-lobbande journalister i Sverige.