Palestina

Judisk makt

av


Magnus Stenlund pratar om det mest förbjudna: Judisk makt

Följande text är inspirerad av Ivar Arpis text Israel drabbas av ren ondska

—–

Glöm inte Förintelsen tjatar sionisterna om och om igen. Vi har även i Sverige blivit hjärntvättade av denna propaganda. Några som däremot inte lärt något av Förintelsen är sionisterna själva. De tycker det är helt ok att förtrycka och fördriva, döda och tortera andra folk. Men säger man ett enda kritiskt ord mot dem själva så blir man anklagad för att vara antisemit. I mitt fall skulle en sådan anklagelse vara korrekt. Jag är nämligen innerligt trött på sionisternas självömkan som uttrycks samtidigt som de agerar helt hänsynslöst mot andra människor.

Sedan måste man – jag vet att många har svårt för detta – kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Palestinierna har rätt till sitt land och rätt att på alla sätt kämpa för det. Däremot har inte muslimer i Sverige rätt till Sverige. Dessa två frågor måste kan kunna skilja på.

Ondska är att riva människors bostäder för att annektera och flytta sin egen befolkning till den platsen. När det håller på år efter år så är det en reell ondska, inte ett tillfälligt uppblossande motstånd. Det är precis som Förintelsen en systematiskt ondska, och som ni vet var ju Förintelsen så ondskefullt, så ondskefullt, så ondskefullt att vi för evigt ska tycka synd om judarna även när de agerar ondskefullt mot andra. Skulle jag göra en amatörpsykologisk diagnos på sionsterna som grupp så skulle den diagnosen visa att de är psykopater. Deras självömkan är gränslös, precis som deras ondska mot andra folkslag.

Eftersom jag kan hålla två tankar i huvudet samtidigt så kan jag skilja på psykopatjudarna och andra judar. De andra judarna brukar av psykopatjudarna föraktfullt kallas “självhatande judar”. Självhatande judar är de som inte är rasister och som inte anser att judar är guds utvalda folk eller att judar ska ha privilegier som andra folk inte har – t ex att ostraffat få förtrycka, fördriva, döda och tortera andra folkslag. En jude som tycks ingå i kategorin självhatande judar är statsvetaren Bo Rothstein, som i sin nya bok Grundbulten tar upp det enligt psykopatjudarna förbjudna ämnet judisk makt. Bo Rothstein skriver:

“Det är inte »vithet« som inom akademin har gett mest utdelning när det gäller »makt och privilegier«. Istället är det judiskhet. Som många studier visat är, inte minst vid spetsuniversiteten i USA, judar statistiskt sett väldigt överrepresenterade på alla ledande positioner. Eftersom jag själv tillhör denna minoritet kan jag gå i god för hur ofta det är man stöter på personer från denna lilla minoritet på olika maktpositioner inom akademin. För att ta några siffror från USA: Medan den judiska befolkningsgruppen enbart utgör knappt 3 procent av befolkningen, så står man för 20 procent av professorerna vid de ledande universiteten, 37 procent av de som erhållit USA:s »National Medal for Science«, 25 procent av landets Nobelpristagare i litteratur och häpnadsväckande 40 procent av Nobelpristagarna i de vetenskapliga disciplinerna. Vad detta nu beror på har och kan diskuteras länge och väl, men fakta i målet är oomtvistliga, här finns en svårartad statistisk överrepresentation.”

Det är inte bara inom akademierna som judar är kraftigt överrepresenterade. Judiska församlingen i Stockholms hemsida berättar att: “Idag finns omkring 15 000 – 20 000 judar i Sverige”. WikiPedia säger: “Antalet judar i dag är ungefär 13,8 miljoner, varav ungefär 18 000 i Sverige”. Det innebär att om vi är tio miljoner invånare i Sverige, varav 18 000 är judar, är andelen judar 0,18 procent. Eller 1,8 promille. Så på en jude går det 555,5 icke judiska svenskar i Sverige.

En observation av etablissemanget i Sverige visar att det är helt andra proportioner där. En koll på SVTs och SRs redaktioner gör en riktigt förvånad. Det kryllar av judar. Judar är gravt överrepresenterade både i media och i etablissemanget. Det skulle i sig inte behöva innebära något negativt, om det inte vore för att majoriteten av dem är sionister och Israelaktivister. Där går gränsen för mig. Att stödja Israel är inte OK. Men till och med Judiska Församlingen går ut till stöd för Israel, oavsett vad Israel utfört för förbrytelser mot palestinier.

Tabut idag, är att vi inte får tala om judisk makt. Men det måste vi om vi ska få slut på Israels förbrytelser. Vi måste inse att etablissemanget är till stor del judiskt och därmed på rasistisk grund Israelvänligt (de gör skillnad på judar och gojer (folk som inte är judar) och anser att de själva har rättigheter som inte gojer har). Därför blir etablissemanget ett Israelhyllande och Israelkrypande etablissemang som inte vill eller vågar lyfta Israelfrågan eftersom den ses som en judefråga, och icke-judarna vågar inte stöta sig med judarna.

Om judarnas inflytande blir i relation till deras folkmängd – i sann demokratisk anda – blir Israelproblemet löst på nolltid.

När jag läste den judiske författare Stefan Zweigs bok Världen av igår blev jag helt lyrisk av han och hans judiska likar i dåtidens (mellankrigstidens) Österrike. De såg inte rasen som det viktiga utan såg sig som världsmedborgare och ville anpassa sig till den omgivning de levde i. Stefan Zweig skriver:

…jag personligen måste erkänna att jag varken i skolan eller vid universitetet eller inom litteraturen någonsin fick pröva på mothugg eller missaktning, därför att jag var jude.
[…]
Receptiv och begåvad med särskilt sinne för assimilation, drog denna stad de mest disparata krafter till sig, avspände, löste, försonade dem. Det var gott att leva här, i denna atmosfär av andlig koncilians, och omedvetet fostrades varje invånare i denna stad till kosmopolit, till världsmedborgare.
[…]
De kände sitt österrikiska medborgarskap som en mission inför världen, och – det måste i sanningens namn än en gång sägas – en god del, om inte den största delen av allt vad Europa, vad Amerika i dag beundrar inom musiken, litteraturen, teatern och konsthantverket såsom ett uttryck för en pånyttfödd österrikisk kultur, har skapats av Wiens judar, som å andra sidan själva genom sina uppoffringar nådde fram till en högsta yttring av sin årtusenden gamla längtan efter andlig kultur. En under århundraden tillbakaträngd intellektuell energi förband sig här med en redan något trött tradition, närde, livade, stegrade, uppfriskade den med ny kraft, genom oavlåtliga insatser. Först de närmaste årtiondena skola visa vilket brott som begicks mot Wien, då man sökte med våld nationalisera och provinsialisera denna stad, vars väsen och kultur bestod just i mötet mellan de mest heterogena element, just i den andliga upphöjdheten över nationaliteterna.
[…]
Ty just under de sista åren hade – liksom i Spanien inför den lika tragiska undergången – Wiens judar blivit konstnärligt produktiva, visserligen inte på något speciellt judiskt sätt, utan genom att de till följd av en rent underbar inlevelse kunnat giva det mest intensiva uttrycket åt det österrikiska, det wienska. Goldmark, Gustav Mahler och Schönberg blevo internationella gestalter inom den skapande musiken; Oscar Strauss, Leo Fall och Kálmán förde valsens och operettens traditioner till en ny blomstring; Hofmannsthal, Arthur Schnitzler, Beer-Hofmann, Peter Altenberg skänkte wienlitteraturen en europeisk rangplats, sådan den inte haft ens under Grillparzer och Stifter; Sonnenthal och Max Reinhardt spredo teaterstadens rykte över hela jorden; Freud och de andra stora vetenskapsmännen fäste världens blickar på det gamla berömda universitetet – överallt, som vetenskapsmän, som virtuoser, som målare, som regissörer och arkitekter, som journalister innehade judarna i Wiens andliga liv de högsta platserna. Genom sin lidelsefulla kärlek till denna stad och genom sin vilja till anpassning hade de fullständigt assimilerat sig och voro lyckliga att få bidraga till Österrikes berömmelse.
[…]
Endast gentemot konsten kände sig alla i Wien ha samma rätt, ty kärleken till konsten gällde i Wien som en gemensamplikt, och oerhört stor är den roll som den judiska bourgeoisien spelat genom att stödja och främja wienerkulturen. Judarna voro den egentliga publiken, de fyllde teatrarna och konsertsalarna, de köpte böcker och tavlor, de besökte utställningarna och blevo med sitt rörligare, av traditionen mindre bundna ingenium överallt främjare och förkämpar för allt nytt. Nästan alla stora konstsamlingar under 1800-talet hade grundats av dem, nästan alla konstnärliga försök hade möjliggjorts endast genom dem. Utan den judiska bourgeoisiens oavlåtliga, stimulerande intresse skulle Wien till följd av indolensen hos hovet, aristokratien och de kristna miljonärerna, som hellre höllo sig med kapplöpningsstall och anordnade jakter än främjade konsten, ha kommit konstnärligt lika mycket efter Berlin som Österrike i politiskt avseende sackat efter det tyska riket. Den som i Wien ville genomföra något nytt, den som från utlandet kom till Wien för att söka vinna förståelse och en publik var hänvisad till denna judiska bourgeoisie.

Om dagens psykopatjudar slutade vara rasister, och slutade tänka som psykopater, skulle världen vara en tryggare och bättre plats för alla. Men så länge psykopatjudarna, i kraft av sin makt, kan agera och propagera utan att någon gojer vågar komma med mothugg så kommer psykopatjudarna att fortsätta styra över oss, i syfte att ytterligare stärka sin makt och sitt själviska egenintresse. Om detta må ni berätta!

P.S. Om ni läser allt jag skrivit här på min blogg kommer ni inte att hitta ett spår av nationalism i meningen att Sverige generellt skulle vara bättre än andra länder. Inte heller nationalism och rasism i den meningen att svenskar skulle vara överlägsna andra människor.
Jag tycker bara det är fånigt med den typ av nationalism som förekommer i högerstående alternativmedia. Jag läser så klart alternativmedia men håller absolut inte med om deras nationalistiska propaganda. Sverige var ett föregångsland fram tills att CIA mördade Olof Palme men sedan dess är Sverige och svenskarna det dummast och mest lättlurade folket som finns. Vi har blivit ett land av idioter. Sverige är inte längre ett föregångsland utan ett land där hyckleri och dubbelmoral blivit vår underförstådda nationella, och av media påbjudna, värdegrund.
De som uttrycker nationalism har troligen problem med sin identitet. De kan troligen inte känna en egen idividuell identitet som utgår infrån en själv. I stället knyter de sin identitet till yttre företeelser som nationen, födelseort, bostadsort, kungen, styrelseskick, mode, yrke, politisk åskådning, SwebbTV med mera. Dessa stackare som saknar egen identitet tål inte att man på faktabasis kritierar det de förknippar sin identitet med.
Kritiserar man till exempel SwebbTV, utifrån fakta, för någonting som sagts på SwebbTV så tar de som identifierar sig med SwebbTV illa vid sig, som om jag kritiserade dem som person. De föredrar att SwebbTV lurar dem framför att en kunnig person berättar om detta faktafel, och rubbar deras på SwebbTV grundade självkänsla. (Ett exempel ur verkliga livet ;-))
Med detta vill jag säga att judarna Bo Rothsteins och Stefan Zweigs hållning är föredömliga, till skillnad mot rasistiska psykopatjudar som saknar en egen indivduell identietet utan måste knyta upp sin självkänsla och sitt egenvärde till sin ras och därmed blir så fruktansvärt överkänsliga för kritik mot sionismen. D.S.

Israel + Sverigedemokraterna = Sant

av

Man förstår varför Sverigedemokraterna solidariserar sig med aphartheidstaten Israel. Både Sverigedemokraterna och Israel förespråkar rasism och åtskillnad mellan raser och kulturer.

Av någon anledning så kan man läsa väldigt mycket kritik i mainstream-media mot Sverigedemokraternas rasism men ingen kritik mot Israels aphartheid.
Det är också märkligt att de som är emot Sverigedemokraterna samtidigt kan vara väldigt positiva till Israel. Inför Israels stenhårda apartheid tiger de, men de reagerar högljutt om någon förespråkar att Sverige skulle prioritera och privilegiera svenskar och svensk kultur.
Uppenbarligen är dessa dubbelmoralister rasister. De ser tydligen stor skillnad på vem som är förövare och offer. Judar ges en särställning. Judar får förespråka apartheid samt förtrycka, mörda och fördriva andra folk.

Israels aphartheid har Nelson Mandela, som själv upplevt apartheid inpå bara skinnet, beskrivit som att:

“Israel har berövat miljoner palestinier deras frihet och egendom. Israel har bevarat ett system av grov rasdiskriminering och ojämlikhet. Israel har systematiskt fängslat och torterat tusentals palestinier, i strid mot internationell rätt. Israel har i synnerhet fört ett krig mot civilbefolkningen, framför allt barn.”

Eftersom mainstream-media tiger som muren om Israels aphartheid tänker jag här ge några exempel. Min källa är Gunnar Olofssons debattartikel i Fria Tidningen.

  • Giftermål är förbjudna över rasgränserna.
  • Arabiska bostadsområden har sämre social service, sämre vatten- och avloppssystem och sämre kommunikationer än judiska områden.
  • Skolorna är segregerade, med bättre utbildning för judiska barn, och många högre offentliga tjänster kräver fullgjord militärtjänstgöring – något som palestinierna är utestängda från.
  • Den Judiska nationalfonden, som förvaltar all statlig mark, hyr endast ut till judar.
  • På den ockuperade Västbanken regerar israeliska militärstyrkor som en renodlad militärdiktatur, med undantagslagar och ständiga razzior in i palestinska samhällen, arrestering av oppositionella och fängslande och tortyr av stenkastande palestinska barn.
  • I israeliska fängelser finns minst 8000 politiska fångar, varav några israeliska soldater som vägrat deltaga i ockupationsvåldet, och omkring 900 personer sitter i ”administrativt förvar” utan rättegång eller dom. Minst 300 av de fängslade är barn.
  • Palestinska hem rivs för att ge plats åt nya bostadsområden bara för judar. I dag bor över 200 000 illegala ockupanter i och kring östra palestinska Jerusalem. Ytterligare minst 200 000 judiska bosättare bor i ett antal ständigt växande bosättningar spridda över Västbanken.
  • Bosättningarna knyts ihop med speciella vägar, bara för bosättare, och palestinierna kontrolleras med hjälp av militära checkpoints, stängsel och avspärrningar.
  • Över Västbanken ringlar sig en apartheidmur – dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren – som delar de palestinska samhällena, skiljer bönder från deras jordar och barn från deras skolor, och som effektivt hindrar och förstör varje form av normalt liv för palestinierna.
  • Medan Israel uppmuntrar invandring av judar från till exempel länder i forna Östeuropa – judar som sedan ofta hamnar som nya ockupanter på Västbanken – förhindras alla palestinska flyktingar som sedan generationer bor i läger i Libanon, Syrien och Jordanien att återvända hem.

Gunnar Olofsson ger också ett konkret förslag till vad var och en kan göra för att försöka få slut på Israels aphartheidpolitik. Han skriver:

Framför allt handlar det om att med hjälp av bojkott, desinvesteringar och sanktioner (BDS) förmå den israeliska regimen att – som i fallet Sydafrika – överge sin apartheidpolitik, avsluta ockupationen och införa demokrati för alla sina medborgare. Detta kan göras genom att vi allihop avstår från att köpa israeliska varor – som Jaffaapelsiner, Sharonfrukter och grönsaker och produkter från Hälsans kök – och tittar noga på varornas ursprungsmärkning där siffrorna 729 i början på streckkoden anger att varan är tillverkad i Israel. Vi dumpar produkter som Sodastream, som tillverkas på ockuperat område, uppmanar Hennes & Mauritz att sluta utveckla sin verksamhet i Israel och kräver att Ikea skall överge sin förkastliga politik att leverera varor till illegala bosättningar på Västbanken men inte till palestinska byar i samma område.

Vi kräver att Coop följer sina medlemmars vilja och slutar upp att saluföra israeliska produkter. Vi kräver ansvar av Ica och Lidl. Vi kräver av våra politiker att de ska agera mot den israeliska politiken, bryta blockaden av Gaza och utesluta Israel ur handelsorganisationen OECD så länge som man inte följer medlemsreglerna om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kräver av Fotbollförbundet att man skärper sig och inte spelar fotboll mot israeliska lag, och att Israel stängs av från Eurovisionsschlagerfestivalen. Vi kräver att Sverige, och EU, följer de sydamerikanska staternas exempel och erkänner en palestinsk stat inom 1967 års gränser.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

ICA-handlare bojkottar israeliska varor

av

ICA-handlaren John Curovac som driver Ica Supermarket Cityhallen i Växjö har enligt tidningen Proletären beslutat sig för att bojkotta israeliska varor.

John Curovac motiverar sin bojkott så här:

“Jag tycker man ska behandla alla lika och att alla ska ha samma rättigheter. Jag upplevde liknande saker som 16-åring i Bosnien och då önskade jag att någon skulle höja rösten. I 18 år har jag väntat på en chans att få göra lite skillnad. När jag vaknade i tisdags insåg jag att det här var något jag måste göra och jag tänkte att jag är beredd att förlora allt. Pengar kommer och går men samvetet står kvar. Du vet hur det är, en morgon vaknar man och inser att det är dax. Så jag ringde till Ica centralt och de svarade mig att ”du har rätt att göra det men tänk på konsekvenserna.”

Med tanke på att ICA centralt varnade för konsekvenser så kan man inte annat än beundra John Curovac för hans mod och civilkurrage. John Curovac säger att han även har ett egoistiskt motiv till bojkotten, något så otidsenligt som önskan att ha ett rent samvete.

“Om jag får vara lite självisk så svarar jag ett gott samvete. Jag vill sova lite bättre om nätterna och det har jag verkligen gjort efter att vi infört bojkotten. Jag hoppas att en liten fjäril kan starta en hel orkan men samtidigt inser jag att vår bojkott här inte kan häva blockaden av Gaza men vi kan öppna upp ögonen på folk. Genom att hjälpa ett folk hjälper man andra och jag vill framhålla att både palestinier och israeler ska ha samma rättigheter.”

Kunderna har enbart reagerat positivt, men med ett undantag.

“Vi har inte haft en enda kund i affären som sagt något negativt men vi får hela tiden beröm. Så fort man är ute i affären möts man av kunder som stödjer oss och tycker det är bra. Jag har även fått över 50 mail och endast ett av dem har varit negativt till vårt beslut. Hon skrev att hon skulle handla i en annan affär framöver och jag svarade henne att hon självklart fick handla sin mat var hon ville men jag lovade också att inte komma i helikopter och beslagta den från henne.”

Ha, ha! John Curovac är uppenbarligen inte rädd för att sticka ut hakan. Risken är uppenbar att det kommer att bli en massiv mejl-kampanj från Israel-lobby. Därför behöver alla som likt John Curovac har samvete och civilkurrage allt stöd de kan få. Intresset från tidningen Proletären var en uppmuntran som gladde John Curovac.

“Ja, ni som står långt till vänster ringer till en kapitalist, det visar att ni är öppna. Jag blev mycket glad för detta. Det är viktigt att enas i den situation som är och lägga andra meningsskiljaktigheter bakom sig.”

John Curovac kan tänka sig att låta bojkotten pågå länge.

“Från början tänkte vi tills maten och det andra i konvojen släppts in till Gaza men nu tänker vi att vi kanske kunde gå längre, så nu tänker jag att den borde fortsätta tills palestinierna fått alla sina rättigheter.”

Jag hoppas att fler dagligvaruhandlare och andra näringsidkare vågar följa i John Curovacs fotspår genom att bojkotta alla israeliska varor och tjänster. Det måste finnas fler företagare i Sverige som har samvete och civilkurrage, eller?

Gör en klar åtskillnad mellan Israel och judar, judar!

av

“Nu handlar det om att göra en klar åtskillnad mellan Israel och judar, och vi vet att många har problem med det.”

Så säger förre Ekot-chefen, nuvarande ordföranden för Svenska kommittén mot antisemitism, Willy Silberstein till tidningen Dagen.

Nu visar det sig att Willy Silberstein och kollegan i Svenska kommittén mot antisemitism Jonathan Leman inte själva vill göra någon åtskillnad mellan judar och Israel. För i stället för att klart och tydligt göra åtskillnad mellan sig själva som judar och staten Israel går de till angrepp mot filosofen och vänsterpartisten Torbjörn Tännsjö:s artikel på Newsmill som just uppmanar judar att göra skillnad mellan sig och staten Israel i syfte att undvika antisemitism. Torbjörn Tännsjö skriver:

“When violent crimes are committed by fundamentalist Muslim groups Muslims all over the world are rightfully called to come forward to condemn the crimes — in order to show that these actions are not consonant with a reasonable Muslim belief. We see this over and over again. Now the time has come for Jews, individuals and organisations, to do the same, in order to obviate anti-Semitism. It is crucial that those who conceive of themselves as belonging to some kind of Jewish community condemn the illegal attack by the Israeli government on the Ships to Gaza, and that they denounce in the strongest terms the violent murders of many peace activists on the ships. The reason for this is of course that Israel defines itself as a Jewish state. The best way to contribute to this very reasonable cause is to take part in the rallies held all over the globe in protest.”

Medan Willy Silberstein angriper Torbjörn Tännsjö i en debattartikel i Svenska Dagbladet och klassar hans förslag som antisemitism så antisemitstämplas Tännsjö av Jonathan Leman i en minidebatt i radioprogrammet Studio Ett.
Antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit, antisemit. Visst kan det bli tjatigt!

Men det finns många goda exempel på judar som kan skilja på sig själva som judar och apharthaidstaten Israel. Dessa judar – som getts det smädande epitetet “självhatande judar” av  de Israel-identifierande judarna  – tar tydligt avstånd från Israels brott mot mänskligheten, mot ockupation av Plaestina, mot förtryck och massmord på palestinier samt mot Israels ständiga brott mot FN:s resolutioner.
Internationellt hörs hedervärda judar som Noam Chomsky och Naomi Klein, och i Sverige hör vi Henry Ascher och Dror Feiler protestera mot Israels illdåd. Dessa hedervärda, humanistiska och moraliska judar är de bästa krafter mot antisemitism som står att finna i en värld där de högljudda och inflytelserika Israel-identifierande judarna ger sitt oreserverat stöd till Israels krigsförbrytelser.

Willy Silberstein, Jonathan Leman och deras organisation Svenska kommittén mot antisemitism samt andra pro-israelsika organisationer som Svensk Israel-information, med flera, ger sitt fulla stöd till Israel och Israels folkrättsbrott.
När Israel bombade Gaza sönder och samman förra året så höll Israels lobbygrupper manifestationer för att visa sitt stöd till folkmordet i Gaza. Svensk Israel-information publicerar ett av talen som hölls i Stockholm den 11 januari 2009. Och i Malmö var Judiska församlingen ute och demonstrerade till stöd för Israels terror mot befolkningen på Gaza.
Efter att Malmö:s judiska församling demonstrerat sitt stöd till dödandet av palestinier önskade Malmö:s kommunalråd Ilmar Reepalu, precis som Torbjörn Tännsjö idag, att judiska församlingen skulle inse sitt eget ansvar för att det väcks upprörda känslor mot judar i gemen om judiska organisationer stöder Israel:s terrorkrig. Så här uttryckte sig Ilmar Reepalu i Skånska Dagbladet:

“Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Ilmar Reepalu:s insikt och stillsamma uppmaning till Malmö:s judisak församling resulterade i att Israel-lobbyn fick sätta dagordningen i Sveriges medier, vilket resulterade i att Reepalu fick löpa gatlopp. Att diskutera sakfrågan – varför judar stödjer den Israeliska förtryckarregimen – ville ingen från Israel-lägret göra. Jag förväntar mig inte heller att Torbjörn Tännsjö:s insiktsfulla idé, för att motverka antisemitsim, får något gehör bland pro-Israeliska grupper. Att pro-Israeliska grupper ger sitt stöd till Israels brott är inget de vill ta ansvar för.

Uppenbarligen har många judar problem att göra skillnad mellan sig själva och staten Israel. Eller…

  • är det så illa att Israel-stödjande judar inte ser några problem med folkmord och rasism så länge det inte är de själva som är offer?
  • är det så illa att Israel-stödjande judar tycker det är acceptabelt med  rasistiskt grundat förtryck och massmord så länge det är den “judiska staten” Israel som är förövare och bödel?

Israel har inte rent mjöl i påsen

av

Strandad_flundra

Vi har sedan Aftonbladet den 17 augusti publicerade Donald Boströms artikel – som handlade om att Israels arme tar med palestiner, som de dödat, till obduktion och sedan lämnar tillbaka dem uppspättade till de anhöriga – fått lära oss att judar bakar bröd med fienders blod. Det var något som de flesta av oss troligen inte vetat förut. Men nu vet vi! 🙂

Men i stället för att skriva om judiska recept vill jag fokusera på obduktionerna. Varför israeliska armen tar med sig palestinier de mördat och obducerar dem?

Dödsorsaken kan ju inte ifrågasättas. Inte heller har Israel för vana att lägga två strån i kors för att hjälpa, eller på andra sätt dra på sig kostnader, för andra folkslag än judar. – Inte utan orsak kallas den israeliska staten rasistisk. – Så varför sker dessa obduktioner? Det finns faktiskt mycket goda grunder till att verkligen gå till botten med detta och det är just det Donald Boströms artikel pläderar för.
Men i stället för genomlysning har Israel och dess lobby angripit budbärarna – Aftonbladet, chefredaktör Jan Helin, kulturchef Åsa Linderborg och journalisten Donald Boström – med antisemitstämpeln.
Varför har ingen på israelsidan, istället för att ösa kritik över budbäraren, förklarat syftet med obduktioner eller föreslagit en utredning om varför man obducerar. Den som har rent mjöl i påsen…

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg har nu givit Israel och israellobbyn svar på tal. Som vanligt så sopar Åsa Linderborg banan med sina motståndare med hjälp av sin kunskap och intelligens. Ås Linderborg skriver bl a.

“Med antisemitismen som anklagelsevapen har Israel en fördel som ingen annan, och kan skaffa sig ett brottsregister som omvärlden antingen visar förståelse eller blundar för.”
/…/
“När omvärlden tiger still av skräck för att stämplas som antisemiter, ges Israel rätt att ockupera, döda, vräka, fängsla, tortera, svälta och med murar ringa in ett annat folk.”
/…/
“Därför skäms jag å mina liberala presskollegors vägnar när de nu inte med kraft står upp för den svenska yttrandefriheten, som utmanas och häcklas av en stat vars förbrytelser de inte heller med ett ord fördömer.”

Som vanligt har Åsa Linderborg rätt både i sak och moraliskt/ideologiskt. Det är detta som skrämmer hennes meningsmotståndare och gör henne så pass hatad i motståndarlägret att de nu dragit igång ett drev och kräver att hon ska få sparken. De sk liberalerna gillar inte yttrandefrihet när deras egna “sanningar” inte får dominera debatten utan avkläds av en betydligt skarpare hjärna en vad de själva har att tillgå. Då står liberalerna med hängande huvud, och byxorna nere, och kräver censur.