Israel har inte rent mjöl i påsen

Strandad_flundra

Vi har sedan Aftonbladet den 17 augusti publicerade Donald Boströms artikel – som handlade om att Israels arme tar med palestiner, som de dödat, till obduktion och sedan lämnar tillbaka dem uppspättade till de anhöriga – fått lära oss att judar bakar bröd med fienders blod. Det var något som de flesta av oss troligen inte vetat förut. Men nu vet vi! 🙂

Men i stället för att skriva om judiska recept vill jag fokusera på obduktionerna. Varför israeliska armen tar med sig palestinier de mördat och obducerar dem?

Dödsorsaken kan ju inte ifrågasättas. Inte heller har Israel för vana att lägga två strån i kors för att hjälpa, eller på andra sätt dra på sig kostnader, för andra folkslag än judar. – Inte utan orsak kallas den israeliska staten rasistisk. – Så varför sker dessa obduktioner? Det finns faktiskt mycket goda grunder till att verkligen gå till botten med detta och det är just det Donald Boströms artikel pläderar för.
Men i stället för genomlysning har Israel och dess lobby angripit budbärarna – Aftonbladet, chefredaktör Jan Helin, kulturchef Åsa Linderborg och journalisten Donald Boström – med antisemitstämpeln.
Varför har ingen på israelsidan, istället för att ösa kritik över budbäraren, förklarat syftet med obduktioner eller föreslagit en utredning om varför man obducerar. Den som har rent mjöl i påsen…

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg har nu givit Israel och israellobbyn svar på tal. Som vanligt så sopar Åsa Linderborg banan med sina motståndare med hjälp av sin kunskap och intelligens. Ås Linderborg skriver bl a.

”Med antisemitismen som anklagelsevapen har Israel en fördel som ingen annan, och kan skaffa sig ett brottsregister som omvärlden antingen visar förståelse eller blundar för.”
/…/
”När omvärlden tiger still av skräck för att stämplas som antisemiter, ges Israel rätt att ockupera, döda, vräka, fängsla, tortera, svälta och med murar ringa in ett annat folk.”
/…/
”Därför skäms jag å mina liberala presskollegors vägnar när de nu inte med kraft står upp för den svenska yttrandefriheten, som utmanas och häcklas av en stat vars förbrytelser de inte heller med ett ord fördömer.”

Som vanligt har Åsa Linderborg rätt både i sak och moraliskt/ideologiskt. Det är detta som skrämmer hennes meningsmotståndare och gör henne så pass hatad i motståndarlägret att de nu dragit igång ett drev och kräver att hon ska få sparken. De sk liberalerna gillar inte yttrandefrihet när deras egna ”sanningar” inte får dominera debatten utan avkläds av en betydligt skarpare hjärna en vad de själva har att tillgå. Då står liberalerna med hängande huvud, och byxorna nere, och kräver censur.

Är skildring av judisk kultur antisemitism, eller?

142

Jag har funderat en hel del på det här med judar, judendom, judisk kultur och antisemitism. Dessa funderingar har sin grund i det faktum att judisk kultur är ett mycket vanligt förekommande ämne i svensk media. Jag vill påstå, utifrån mina medievanor, att artiklar och program om just judisk kultur är överrepresenterat både i antal och i relation till befolkningsmängd i Sverige och världen.

Med tanke på den massiva kritik som framförs när Israel – den judiska staten enligt pro-israeler – kritiseras tycker jag det är märklig att ingen kritik framförs när media så tydligt gör skillnad på folkgrupp och folkgrupp genom att producera alla dessa artiklar och program om judisk kultur och judendom.

Är inte alla dessa artiklar och program om judisk kulturs särart uttryck för rasism?

Visserligen är det så att det som utmärker alla dessa artiklar och program är att de enbart skildrar den judiska kulturens positiva särdrag. Till och med kocherslakt framställs positivt. Men om det är så okontroversiellt – inte möter någon som helst kritik från judiskt håll – att framställas som en särpräglad folkgrupp, borde väl inte heller, logiskt sätt, kritik av staten Israel bemötas med anklagelser om antisemitism.

Jag menar: Är det inte rasism att skildra en viss folkgrupps särprägel – om än positivt – kan det heller inte vara uttryck för rasism – antisemitism – att rikta kritik mot staten Israel. Protesterar inte judar i det ena fallet så finns ingen logisk anledning att skrika antisemitism i det andra.
För att vara trovärdig kritiker av Israel-kritikerna krävs en konsekvent hållning i både med och motgång. Att de som högljutt ropar antisemitism inte är konsekventa blev än en gång klargjort i torsdagens debattartikel i Sydsvenskan som skrevs av företrädare för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). De dubbla måttstockar som SKMA krävde av debattörena i debatten om Israel-Palestina-konflikten skrev jag om igår.

Läs också den här lysande bloggartikeln – på bloggen Motbilder – om antisemitism-roparnas paranoia och dess därmed förknippade förmåga att se antisemiter i varenda människa. Antisemit-roparna har utifrån denna paranoia också lagt upp ett register över antisemitiska och ”självhatande” judar.

Så arbetar Israel-lobbyn!

Ryssland erbjuder gas till halva priset

I svenska mainstreammedia framställs förhandlingarna om gasleveranser mellan Ryssland och Ukraina som ett krig där Ryssland använder gas som politiskt påtryckningsmedel för att utpressa Ukraina. Fakta i målet är att Ryssland har subventionerat Ukrainas gas och tog under 2008 ut ett pris som var under halva marknadspriset. Nu handlar konflikten om att Ryssland vill fortsätta subventionera Ukrainas gas men Ryssland vill inte ge mer än femtio procents rabatt.

  • 2008 betalade Ukraina 179 dollar per 1000 kubikmeter gas
  • 2009 vill Ryssland ha 250 dollar per 1000 kubikmeter gas
  • Rysslands europeiska kunder betalar marknadspris på 500 dollar per 1000 kubikmeter gas

Vill man veta detta får man vända sig utomlands eftersom svenska mediers agenda är att skapa Rysslands-hat genom systematiska smutskastningskampanjer där allt som rapporteras om Ryssland ger en negativ rysslands-bild.
Detta i kontrast till svenska mediers ensidigt positiva bild av USA. I USA finns enligt svenska mediers rapportering inga fattiga, inga hungriga och inga bostadlösa.

Tidningarnas Telegrambyrå TT kallar priskonflikten mellan Ryssland och Ukraina för ”gaskrig”. TT:s artiklar publiceras i de flesta lokaltidningar i Sverige och får därför stor indoktrinerande kraft.
Jag har aldrig tidigare sett en konflikt där kunden vägrat betala marknadspris, och därför inte fått köpa den utbjudna tjänsten/varan utav säljaren, för krig. Men tydligen kan man kalla det krig när det är ett ryskt statligt företag som vill tjäna pengar och vill få ut åtminstone halva marknadspriset av en kund.

Fakta om Rysslands gasaffärer med Ukraina hittade jag i New York Times här och här.

Dagens Bild: mellan Holmhällar och Norebod






Tycker ni inte att orden ”magiskt, livskraft, livslust, närhet och kreativitet” passar bra in på mina bilder? 🙂 I vilket fall så har dessa ord blivit utnämnda till att beskriva Gotland. Gotland är som ni vet en utflyttningskommun som har ett, i förhållande till folkmängd, stort antal självmord varje år och där många människor tvingas tillbringa upp till tre timmar med buss varje dag eftersom det blir allt färre som kan finna arbete på hemorten. Styrelsen för Tillväxt Gotland (Eva Nypelius, Lars Samuelsson, Tina Andersson, Patrik von Corswant, Bo Dahlöf, Per-Erling Evensen, Ilse Hallgren, Björn Jansson, Jane Lindell-Ljunggren, Peter Lindvall, Tiina Mykkänen, Josefin Ringbom samt Sofia Wollmann) har nu krävt allsång av kommuninvånarna med just de tidigare nämnda orden som självklar refräng:

”Nu krävs att vi som bor och verkar på Gotland samverkar och drar åt samma håll. Det kräver att vi visar mod, tydlighet, konsekvens och uthållighet. Det är dags att sätta ner foten, kavla upp ärmarna och kroka arm.”

Själv tycker jag att Styrelsen för Tillväxt Gotland framstår som lika dumma och menlösa som Birgit Friggebo, när hon försökte tvinga fram allsång på temat ’We shall overcome’. (Se videon nedan.)

Min lokala favorit-insändarskribent Annkie Medin har också framfört synpunkter på larvet.

De dubbla budskapens ö.

Det epitet stämmer just nu mycket bättre in på Gotland än ”Den magiska ön”. Marknadsföringen skall ske med ord direkt hämtade ur Svenska Akademiens ordlista – Magiskt, Livskraft, Livslust, Närhet, Kreativitet .
Det kan jag inte låta bli att tänka när jag med stort intresse och en hel del oro engagerar mig i de gotländska framtidsfrågorna. Och läser nyhetsartikeln i GA om dråpslaget för de små gotländska bussföretagen i skolskjutsfrågan. Vadå närhet? Vadå livslust?

”Vi vill skapa ett ännu bättre och mer framgångsrikt Gotland. En plats där människor vill bo, arbeta och bedriva verksamhet. En ö man vill besöka året runt och en plats man vill göra affärer med”, skrev Styrelsen för Tillväxt Gotland, på onsdagens debattsida i GA.
”Konserverad gröt”, blir det för mig som varit med i årtionden. Under alla de åren har turistnäringen talat om att utöka turistsäsongen. Att göra Gotland attraktivt 365 dagar om året. Att förmå människor att bosätta sig och starta företag här. Det är inget nytt med det. Bara kräver nya pengar. Vadå kreativitet?
Och i lördags var det kick off för ”Vision 2025”, ett projekt som hittills kostat 5 miljoner kronor för kommunens invånare.
I den glest bevistade stora salongen på Wisby Strand betonade kommunalrådet Eva Nypelius hur viktigt det är att alla – med betoning på alla – är med och strävar mot samma mål.
– Vi måste vara försiktiga så att vi inte förmedlar en negativ bild av Gotland till fastlandet, sa Eva Nypelius (c).
– Då får vi hoppas att man inte läser insändarsidorna i gotlandspressen där, sa Tommy Wahlgren (moderator).
– Det gör de, sa oppositionspolitikern Björn Jansson(s) med viss desperation i rösten.
I dag torsdag, läser jag i GA att Lena Celion (m) är nöjd med upphandlingen av skolbusstrafiken på ön. Bussföretaget Bergkvara buss i Kalmar fick uppdraget att fram till 2016 köra skolbarn över hela den gotländska landsbygden.
De små familjeföretagen på Gotland får vackert sitta still i bussen och bara se på. Vadå livskraft?
För att projektet ”Vision 2025” inte skall sjunka i havet precis när det lagt ut från kajen får vi hoppas att man på fastlandet inte läser nyhetssidorna i gotlandspressen heller. Och drar sina egna slutsatser.
De två ansvariga politikerna på Wisby Strand pratade nästan i munnen på varandra om vikten av att marknadsföra Gotland. Knappt ett ord nämndes om kvalitén på innehållet. Vadå magiskt?

Det självklara – att det i första hand är gotlänningarna själva – som är den viktigaste substansen hördes inget om. När de människor som är trovärdigast i sammanhanget mår bra här, känner sig behövda och uppskattade, då förmedlas det med automatik till de nya som skall förmås att komma hit på besök, arbeta och bosätta sig. Så skapas en succé. Inifrån och ut. Inte tvärtom.

Och inte med politiker som verkar vilja trolla bort de som redan bor, studerar och arbetar på den ”den magiska ön”. Det känns mer som att de som inte passar in i det nya ”tänket” helst skall puttas ner över kanten från varumärkesplattformen!

Annkie Medin

Andra bloggar om: , ,

UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007

Utrikesdepartementet – Carl Bildts eget departement – har sammanställt en rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007. Utifrån rapporten inser var och en att ordet demokrati inte är ett användbart omdöme om Georgien. Detta har dock inte departementets överhuvud utrikesminister Carl Bildt insett. Inte heller mainstream-media har haft viljan att i något sammanhang kritisera Georgien för sin bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det är uppenbart stor skillnad på förtryckare och förtryckare enligt svenska medier. Det är helt beroende på om de har USA:s stöd eller inte.

Nedan är rapportens sammanfattning. För mer information läs hela rapporten.


<h4>Mänskliga rättigheter i Georgien 2007</h4>

Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter ”Rosornas revolution” i Georgien senhösten 2003 har den georgiska regeringen genomfört omfattande reformer inom ekonomin och statsförvaltningen. Ansträngningar har också gjorts på flera områden av betydelse för de mänskliga rättigheterna. Stora problem kvarstår dock. Centralregeringen saknar fortfarande kontroll över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. I dessa båda områden är läget för de mänskliga rättigheterna betydligt sämre än i övriga landet.

Förhållandena i georgiska fängelser och häkten är alltjämt undermåliga: den kraftigt intensifierade brottsbekämpningen har lett till överfulla anstalter med ofta omänskliga villkor. Förnedrande behandling och tortyr förekommer. Polisbrutalitet och misshandel, ibland med dödlig utgång, har rapporterats även utanför fängelsemurarna. Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem. Domstolsväsendet är långt ifrån oberoende av den verkställande makten.. Beslut om att straffbarhetsåldern för barn skall sänkas från 14 till 12 år fattades under året.

Sammanlagt finns cirka en kvarts miljon internflyktingar i Georgien. Dessa lever under svåra förhållanden, och deras villkor har snarast försämrats på senare tid. Flyktingar har vid flera tillfällen tvångsförflyttats från förläggningar som utrymts, utan skälig kompensation. Personer som tillhör olika slags minoriteter – språkliga, religiösa, sexuella med mera – utsätts för diskriminering i varierande utsträckning.

Flera organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i landet uppger att de numera motarbetas av regeringen.

En temporär, men påtaglig försämring när det gäller att iaktta mänskliga rättigheter inträffade den 7 november 2007. Kravallpolis skingrade då fredliga demonstrationer i Tbilisi med tårgas, vattenkanoner, batonger och gummikulor, och ett oproportionerligt våld från polisens sida.. Samtidigt utropades undantagstillstånd med kraftiga inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och strejkrätten. Den georgiska regeringen har hävdat att agerandet var nödvändigt då en statskuppsliknande komplott mot regeringen ska ha förelegat, varvid statens säkerhet ansågs ha stått på spel. Undantagstillståndet hävdes den 16 november. En av de oberoende tvstationer som stängdes under denna tid återfick inte sitt sändningstillstånd förrän den 7 december.

De massdemonstrationer som ledde till att undantagstillstånd infördes bottnade till stor del i ett stort folkligt missnöje. med de fortsatt svåra sociala förhållandena i landet, med utbredd arbetslöshet och djup fattigdom. Bristande respekt för rätten till privat egendom med ofta förekommande godtyckliga vräkningar kan också ha varit en bidragande orsak.