Dagens Bild: mellan Holmhällar och Norebod






Tycker ni inte att orden ”magiskt, livskraft, livslust, närhet och kreativitet” passar bra in på mina bilder? 🙂 I vilket fall så har dessa ord blivit utnämnda till att beskriva Gotland. Gotland är som ni vet en utflyttningskommun som har ett, i förhållande till folkmängd, stort antal självmord varje år och där många människor tvingas tillbringa upp till tre timmar med buss varje dag eftersom det blir allt färre som kan finna arbete på hemorten. Styrelsen för Tillväxt Gotland (Eva Nypelius, Lars Samuelsson, Tina Andersson, Patrik von Corswant, Bo Dahlöf, Per-Erling Evensen, Ilse Hallgren, Björn Jansson, Jane Lindell-Ljunggren, Peter Lindvall, Tiina Mykkänen, Josefin Ringbom samt Sofia Wollmann) har nu krävt allsång av kommuninvånarna med just de tidigare nämnda orden som självklar refräng:

”Nu krävs att vi som bor och verkar på Gotland samverkar och drar åt samma håll. Det kräver att vi visar mod, tydlighet, konsekvens och uthållighet. Det är dags att sätta ner foten, kavla upp ärmarna och kroka arm.”

Själv tycker jag att Styrelsen för Tillväxt Gotland framstår som lika dumma och menlösa som Birgit Friggebo, när hon försökte tvinga fram allsång på temat ’We shall overcome’. (Se videon nedan.)

Min lokala favorit-insändarskribent Annkie Medin har också framfört synpunkter på larvet.

De dubbla budskapens ö.

Det epitet stämmer just nu mycket bättre in på Gotland än ”Den magiska ön”. Marknadsföringen skall ske med ord direkt hämtade ur Svenska Akademiens ordlista – Magiskt, Livskraft, Livslust, Närhet, Kreativitet .
Det kan jag inte låta bli att tänka när jag med stort intresse och en hel del oro engagerar mig i de gotländska framtidsfrågorna. Och läser nyhetsartikeln i GA om dråpslaget för de små gotländska bussföretagen i skolskjutsfrågan. Vadå närhet? Vadå livslust?

”Vi vill skapa ett ännu bättre och mer framgångsrikt Gotland. En plats där människor vill bo, arbeta och bedriva verksamhet. En ö man vill besöka året runt och en plats man vill göra affärer med”, skrev Styrelsen för Tillväxt Gotland, på onsdagens debattsida i GA.
”Konserverad gröt”, blir det för mig som varit med i årtionden. Under alla de åren har turistnäringen talat om att utöka turistsäsongen. Att göra Gotland attraktivt 365 dagar om året. Att förmå människor att bosätta sig och starta företag här. Det är inget nytt med det. Bara kräver nya pengar. Vadå kreativitet?
Och i lördags var det kick off för ”Vision 2025”, ett projekt som hittills kostat 5 miljoner kronor för kommunens invånare.
I den glest bevistade stora salongen på Wisby Strand betonade kommunalrådet Eva Nypelius hur viktigt det är att alla – med betoning på alla – är med och strävar mot samma mål.
– Vi måste vara försiktiga så att vi inte förmedlar en negativ bild av Gotland till fastlandet, sa Eva Nypelius (c).
– Då får vi hoppas att man inte läser insändarsidorna i gotlandspressen där, sa Tommy Wahlgren (moderator).
– Det gör de, sa oppositionspolitikern Björn Jansson(s) med viss desperation i rösten.
I dag torsdag, läser jag i GA att Lena Celion (m) är nöjd med upphandlingen av skolbusstrafiken på ön. Bussföretaget Bergkvara buss i Kalmar fick uppdraget att fram till 2016 köra skolbarn över hela den gotländska landsbygden.
De små familjeföretagen på Gotland får vackert sitta still i bussen och bara se på. Vadå livskraft?
För att projektet ”Vision 2025” inte skall sjunka i havet precis när det lagt ut från kajen får vi hoppas att man på fastlandet inte läser nyhetssidorna i gotlandspressen heller. Och drar sina egna slutsatser.
De två ansvariga politikerna på Wisby Strand pratade nästan i munnen på varandra om vikten av att marknadsföra Gotland. Knappt ett ord nämndes om kvalitén på innehållet. Vadå magiskt?

Det självklara – att det i första hand är gotlänningarna själva – som är den viktigaste substansen hördes inget om. När de människor som är trovärdigast i sammanhanget mår bra här, känner sig behövda och uppskattade, då förmedlas det med automatik till de nya som skall förmås att komma hit på besök, arbeta och bosätta sig. Så skapas en succé. Inifrån och ut. Inte tvärtom.

Och inte med politiker som verkar vilja trolla bort de som redan bor, studerar och arbetar på den ”den magiska ön”. Det känns mer som att de som inte passar in i det nya ”tänket” helst skall puttas ner över kanten från varumärkesplattformen!

Annkie Medin

Andra bloggar om: , ,

UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007

Utrikesdepartementet – Carl Bildts eget departement – har sammanställt en rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007. Utifrån rapporten inser var och en att ordet demokrati inte är ett användbart omdöme om Georgien. Detta har dock inte departementets överhuvud utrikesminister Carl Bildt insett. Inte heller mainstream-media har haft viljan att i något sammanhang kritisera Georgien för sin bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det är uppenbart stor skillnad på förtryckare och förtryckare enligt svenska medier. Det är helt beroende på om de har USA:s stöd eller inte.

Nedan är rapportens sammanfattning. För mer information läs hela rapporten.


<h4>Mänskliga rättigheter i Georgien 2007</h4>

Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter ”Rosornas revolution” i Georgien senhösten 2003 har den georgiska regeringen genomfört omfattande reformer inom ekonomin och statsförvaltningen. Ansträngningar har också gjorts på flera områden av betydelse för de mänskliga rättigheterna. Stora problem kvarstår dock. Centralregeringen saknar fortfarande kontroll över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. I dessa båda områden är läget för de mänskliga rättigheterna betydligt sämre än i övriga landet.

Förhållandena i georgiska fängelser och häkten är alltjämt undermåliga: den kraftigt intensifierade brottsbekämpningen har lett till överfulla anstalter med ofta omänskliga villkor. Förnedrande behandling och tortyr förekommer. Polisbrutalitet och misshandel, ibland med dödlig utgång, har rapporterats även utanför fängelsemurarna. Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem. Domstolsväsendet är långt ifrån oberoende av den verkställande makten.. Beslut om att straffbarhetsåldern för barn skall sänkas från 14 till 12 år fattades under året.

Sammanlagt finns cirka en kvarts miljon internflyktingar i Georgien. Dessa lever under svåra förhållanden, och deras villkor har snarast försämrats på senare tid. Flyktingar har vid flera tillfällen tvångsförflyttats från förläggningar som utrymts, utan skälig kompensation. Personer som tillhör olika slags minoriteter – språkliga, religiösa, sexuella med mera – utsätts för diskriminering i varierande utsträckning.

Flera organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i landet uppger att de numera motarbetas av regeringen.

En temporär, men påtaglig försämring när det gäller att iaktta mänskliga rättigheter inträffade den 7 november 2007. Kravallpolis skingrade då fredliga demonstrationer i Tbilisi med tårgas, vattenkanoner, batonger och gummikulor, och ett oproportionerligt våld från polisens sida.. Samtidigt utropades undantagstillstånd med kraftiga inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och strejkrätten. Den georgiska regeringen har hävdat att agerandet var nödvändigt då en statskuppsliknande komplott mot regeringen ska ha förelegat, varvid statens säkerhet ansågs ha stått på spel. Undantagstillståndet hävdes den 16 november. En av de oberoende tvstationer som stängdes under denna tid återfick inte sitt sändningstillstånd förrän den 7 december.

De massdemonstrationer som ledde till att undantagstillstånd infördes bottnade till stor del i ett stort folkligt missnöje. med de fortsatt svåra sociala förhållandena i landet, med utbredd arbetslöshet och djup fattigdom. Bristande respekt för rätten till privat egendom med ofta förekommande godtyckliga vräkningar kan också ha varit en bidragande orsak.

Medias enhetliga och ensidiga världsbild

Det finns ingen skillnad mellan den västerländska nyhetsvärdering och rasistiska världsbild som framförs i kommersiella SvD och DN jämfört med SVT och SR.
Ska jag nyansera en aning så är SvD bäst, DN sämst och den så kallade public service däremellan.
När jag lyssnar på radions Ekot eller dess underavdelningar (de har samma chef med allt det innebär) P1 morgon, Studio ett och Godmorgon världen så inser jag hur jävla effektivt dessa program fungerar som indoktrinerings institutioner. Lyssnarna tror på vad som sägs utifrån tanken att SR minsann inte är affärsdrivande som SvD och DN. Public service är en falsk legitimitetsstämpel som sänker lyssnarnas gard och gör lyssnarna mindre kritiska. Perfekt för indoktrinering.

Jag skrev en novell till Stockholms Fria Tidnings novelltävling utifrån ett mejlutbyte med Ekots dåvarande utrikeschef Ginna Lindberg. Mejlkommunikationen gällde varför Ekot inte rapporterad om att USA använde förbjudna fosforbomber i Falluja. Jag klistrar in inledningen till novellen nedan. Hela novellen finns att läsa här.

Dagen efter att jag skickat den här satiren till Stockholms Fria Tidnings novelltävling (mailade novellen 051116 klockan 15.40) kunde Ekot sända ett inslag om att USA använt fosforbomber i Faluja. Då hade Ekot fått kännedom om att en Amerikansk armetidning publicerat uppgifter som bekräftade att fosforbomber använts i Falluja. Därmed ansåg Ekot att det var sant, det som tidigare inte varit sant, men som italienska TV-kanalen RAI gått ut med en dryg vecka tidigare. Sju dagar innan det blev sant skrev Ekots utrikeschef Ginna Lindberg följande i ett mejl till mig (avsänt 051110 klockan 11.36):

“Vi har tittat igenom RAIs reportage och försökt kontrollera deras uppgifter. Problemet är att de forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) som vi talat med säger att vit fosfor helt enkelt inte kan användas så som RAI hävdar. I korthet gick forskarnas förklaring ut på att vit fosfor börjar brinna direkt i luften, och därmed inte kan regna ner så som beskrivs i reportaget. Detta gör att vi har svårt att gå vidare på RAIs uppgifter”

Svenska media utgår från USA:s perspektiv. Det är också alltid USA som har tolkningsföreträde och ges möjlighet att kommentera världshändelser. Och här kommer jag in på svaret som solidaritetsorganisationerna i Finland fick när de frågade sina indiska bekanta i och runt Lokayan vad de skulle göra för att hjälpa dem: ”Bekämpa era egna överklasser, för det är dom som trakasserar oss också.
Det är ju så det är. Läser man böcker av t.ex. Naomi Klein eller Noam Chomsky så tar det inte många sidor att inse att världens förtryckare är just vår, västvärldens, och i första hand USA:s överklass.

Vår överklass vill ha billiga råvaror och billig arbetskraft. Därför kan inte självständiga nationer med åtråvärda råvaror få existera. Råvaruproducerande länder styrs, enligt västvärldens överklass, bästa av en västlojal diktator som skänker bort landets tillgångar allt medan invånarna svälter.
Demokrati och folkstyre skulle innebära att invånarnas behov kom i första hand. Då skulle exporten av billiga råvaror sluta, som Venezuelas olja. Profiten skulle stanna i landet och inte överföras till västvärldens överklass. Och så vill inte västvärldens överklass ha det även om SvD, DN, SVT och SR vill framhålla det som att västvärldens kapitalism syftar till att införa demokrati och avskaffa svält i u-länderna.

Avslutningsvis: Så här säger Noam Chomsky om européerna. (Att förstå makten sid. 221):

”Det är fantastiskt med Europa, som kulturellt har blivit så utomordentligt koloniserat av USA att det nästan är ofattbart – européerna verkar inte speciellt medvetna om det, men om man åker dit så är det som en blek kopia av USA numera, och den starka känslan av självständighet gör det ännu mer dramatiskt. Västeuropeiska intellektuella vill ju uppfatta sig som mycket sofistikerade och skrattar nästan åt de dumma amerikanerna – men de är själva så hjärntvättade av USA att det är ett skämt.
Deras uppfattningar av världen, deras missuppfattningar och annat är filtrerade genom amerikansk teve, film och tidningspress, men konstigt nog märker de inte det numera.”

Men om vi läste mer amerikanska dagstidningar skulle vi få en mycket mer nyanserad och kritisk bild av USA:s utrikespolitik än den vi får i svensk media. Med internet är det möjligt att läsa amerikansk press och därmed avslöja svensk medias lögnaktiga bild av USA som förkämpe för demokrati och frihet.

Lita aldrig på Socialdemokraterna

Glömskan är Socialdemokraternas bäste vän. Det märks inte minst i bloggosfären där många kritiserar den sittande regeringens politik och drömmer om att åter få se Socialdemokraterna styra. Inte ens Mona Sahlin och hennes bandhundar bland de intellektuellt livegna sossebloggarna tycks komma ihåg Socialdemokraternas förda politik. Den politik som faktiskt fördes av sosseregeringen och som gjorde att inkomstklyftorna nådde sin dittills största nivå i modern tid år 2005. För att sedan slå nytt rekord 2006. En av de livegna,Bengt Silverstrand, har till och med mage att skriva om ”en socialdemokrati som träget ägnar sig åt sin huvuduppgift nämligen att bekämpa orättvisor och främja jämlikheten”. Detta gör han i en kommentar på husbonden Mona Sahlins anklagelser mot Fredrik Reinfeldt i DN nyligen. Mona Sahlin anklagar i DN Reinfeldt för att ha svikit sina vallöften: ”Han leder en regering som konsekvent och medvetet försöker vilseleda sina väljare.” Att Mona Sahlin kastar sten i glashus med sin uppenbara dubbelmoral tycks inte lägga hemsko på hennes angrepp. Båda använder lögnen för att ge sken av att det finns skillnaden mellan borgerligheten och det egna partiet. Med sin uppenbara avsikt att ljuga och vilseleda har varken Sahlin eller Silverstrand någon anledning till att klaga på politikerförakt. Det är sådana som Sahlin eller Silverstrand som föder och göder det.
För övrigt slängde Bengt Silverstrand omgående på luren, en gång för några år sedan, när han hade haft en debattartikel i DN och jag ringde till honom och ville diskutera hans negativa attityd till missbrukare. Eftersom jag tycker det är helt oacceptabelt att agera på det viset ringde jag upp igen och då hotade han mig med polis. Så kan det gå när medborgare vill komma i kontakt med de så kallat folkvalda.

Under Socialdemokraternas styre har lönernas andel av BNP stadigt minskat och är nu den lägsta på 60 år. I industrin är lönernas andel av produktionsresultatet nere på 1910-talets nivå. Den del som löntagarna har förlorat har hamnat i aktieägarnas fickor.
Vinsternas andel av BNP har från 22 procent av förädlingsvärdet 1980 stigit till dagens 38 procent. Den omfördelningen räknade några bankekonomer på för några år sedan och kom fram till att hushållen i allmänhet förlorat omkring en tusenlapp i köpkraft sedan början av 70-talet.
Eftersom vinsternas andel av BNP har ökat och lönerna minskat har beskattningsunderlaget också minskat. Den effektiva bolagsskatten i Sverige är endast 12 procent. Bara Hong Kong och Singapore ligger på en lägre nivå enligt en kanadensisk studie.

Arbetarrörelsen gjorde 90-talet till ett förödande decennium för folkflertalet p.g.a. Socialdemokraternas skattereform, LO-kollektivets urusla löneavtal och rekordhöga hyreshöjningar.
Den offentliga sektorn och därmed den gemensamma välfärden drabbades av ödesdigra nedskärningar till följd av att statskassan gick miste om de 190 miljarder per år som Socialdemokraterna, genom skattereformen, omfördelat till de högavlönade. En liten läcker, egenhändigt framkallad, ekonomisk kris för att motivera nedskärningar som främst drabbar fattiga.

I början av 90-talet avvecklades beredskapsjobben och ersattes av arbetsmarknadsåtgärder där ersättningen var helt knuten till de försämrade a-kassereglerna och lägsta aktivitetsstödet.
Sedan 2001 har kvalificeringsreglerna för a-kassa förändrats och kraven på de arbetslösa ständigt ökat. Nu finns en bortre parentes där a-kassan upphör och den fortsatt arbetslöses enda utväg blir socialbidrag. enligt så kallat existensminimum. Däremot har inga försämringar av statsråd och riksdagsledamöters inkomstgarantier genomförts.

En ledamot som avgår före 65 års ålder efter minst 3 års sammanhängande arbete i riksdagen har rätt till inkomstgaranti. /…/ Hel inkomstgaranti kan den få som varit ledamot i minst 12 år. Garantin är då 66 procent av det arvode och eventuella tilläggsarvoden som betalas när ledamoten avgår. Men första året är garantin alltid 80 procent.

Man förstå att åtskilliga är redo att sälja sin själ, sin röv och sitt kön för att komma i åtnjutande av sådana förmåner. För demokratin är denna prostitution förödande.
För några år sedan ringde jag till Socialdemokratiska riksdagsledamoten Pär-Axel Sahlberg för att föreslå likabehandling av vanliga arbetslösa och f.d. riksdagsledamöter. Man tycker att de lagar och regler politiker anser lämpliga för undersåtarna även borde vara lämpliga för dem själva. Men jag tror inte den tanken föll i god jord. 😉

Trots långvarigt Socialdemokratiskt styre så lever närmare en tiondel av Sveriges befolkning i fattigdom enligt EU:s statistikorgan Eurostat. Det är lägst andel inom EU men flerdubbelt fler än hur det var i Sverige 1990.

1997 infördes möjlighet för socialtjänsten att kräva motprestation för att bevilja socialbidrag. Socialbidrag är, som de flesta inte tycks veta, hyra + 3200 kronor som ska täcka _allt_ övrigt. De som gnäller på lata socialbidragstagare ombedes testa att leva ett halvår på den ekonomiska nivå. Tills de skaffat den erfarenheten ska de hålla käft.

Att införa den ofrihet som skräcken för att tvingas leva på socialbidrag innebär är en metod avsedd att disciplinera de med lyckan att ha en anställning. Och det har blivit mindre protester och tystare på arbetsplatserna. I kombination med sämre anställningstrygghet och utbrett användande av timmanställningar har Socialdemokraterna och LO lyckat trycka ner Sveriges arbetarklass i skorna och framkalla en mentala ohälsa som ligger i världstopp.

Glöm heller inte pensionsreformen som kommer att göra arbetarklassen till framtida fattigpensionärer. Den genomförde den dåvarande socialdemokratiska partiledning, ihop med de borgerliga, trots massivt motstånd från partimedlemmarna. Den suveräne författaren och tillika socialdemokraten Sven Lindqvist har skrivet en utförlig redogörelse för hur partiledningen åsidosatte interndemokratin för att göra sina väljare till fattigpensionärer. Artikeln publicerades även i Ordfront Magasin nummer 5 2000 och Sven Lindqvists utmärkta essäsamling Framtidslandet. Citat ur artikeln:

– Stämmer det att 95 procent av svaren [från samråd nummer 3 av 3 i ordningen] är kritiska till innehållet i fempartiuppgörelsen? frågade LO-tidningen 24/1 1997.

– Diskussionssvar går inte att procentberäkna, svarade socialförsäkringsminister Maj-Inger Klingvall.

 

Därför alla lögnaktiga Socialdemokratiska politiker och wannabees: Sluta sprid era lögner och granska er egen politik.

Så länge Socialdemokraterna för en politik helt enligt den nyliberala linje som förespråkas av det EU, som Socialdemokraterna och LO lurade in Sverige i med falska löften, kan inte vi som vill ha ett människovärdigt, solidariskt samhälle utan fattigdom och klassklyftor tro att något blir bättre med en Socialdemokratisk regering än med den nuvarande öppet borgerliga.

Dagens Eko:s utrikesnyheter

Dagen efter att jag skickat den här satiren till Stockholms Fria Tidnings novelltävling (mailade novellen 051116 klockan 15.40) kunde Ekot sända ett inslag om att USA använt fosforbomber i Faluja. Då hade Ekot fått kännedom om att en Amerikansk armetidning publicerat uppgifter som bekräftade att fosforbomber använts i Faluja. Därmed ansåg Ekot att det var sant, det som tidigare inte varit sant, men som italienska TV-kanalen RAI gått ut med en dryg vecka tidigare. Sju dagar innan det blev sant skrev Ekots utrikeschef Ginna Lindberg följande i ett mejl till mig (avsänt 051110 klockan 11.36):

”Vi har tittat igenom RAIs reportage och försökt kontrollera deras uppgifter. Problemet är att de forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) som vi talat med säger att vit fosfor helt enkelt inte kan användas så som RAI hävdar. I korthet gick forskarnas förklaring ut på att vit fosfor börjar brinna direkt i luften, och därmed inte kan regna ner så som beskrivs i reportaget. Detta gör att vi har svårt att gå vidare på RAIs uppgifter”.

I min novell förekommer inte Ginna Lindberg. När jag skrev ville jag vara snäll mot henne eftersom hon varit mycket vänlig i de mejlkontakter jag haft med henne och där jag framfört mina klagomål på Ekots så kallade journalistik. I stället valde jag att plocka in hennes sura företrädare, Willy Silberstein, som var Ekots utrikeschef fram till för ett halvår sedan. Dagen efter att jag postat novellen till STF och verkligheten blev än mer som i min diktning ångrade jag att jag inte givit platsen som Ropets utrikeschef till Linna Berglind i stället. Men att ändra nu skulle innebära att jag skulle tvingas skriva om hela Wilhelm Silverklimps dialog för att passa Linna Berglind, vilket jag för tillfället inte är road av.

Här börjar novellen

Utrikesnyheter
Det var redaktionsmöte på Ropet. Journalisterna som var stationerade vid hemmaredaktionen satt samlade med varsin mugg kaffe runt det ovala bordet. De andra medarbetarna kunde inte ses men deltog via högtalartelefon och hade i tur och ordning hälsat Sverige god morgon även om det inte var morgon på den plats där de var stationerade.
Wilhelm Silverklimp var chef för utrikesredaktionen och den som förde ordet denna mörka novembermorgon.
–Ni som tittade på TV-nyheterna igår fick se att de refererade en italiensk TV-dokumentär som hävdade att USA använde napalm när de ödelade Faluja. Dessutom vittnade en soldat som var med i Faluja att de fått order att döda allt som rörde sig.
Högtalartelefonen började tjuta som av rundgång och två röster kunde urskiljas genom larmet.
–En i taget, ropade Wilhelm. Börja du Kent-Alfred.
–De där napalmtjafset är bara antiamerikansk propaganda som italienska kommunister vill sprida. Och på RAI har de aldrig hört talas om källkritik. Jävla amatörjournalister, utropar Kent-Alfred Aronsson från Warszawa.
–Precis! Det är rena dravlet. Och enligt israeliska press förnekar amerikanarna att de överhuvudtaget har napalm i sin vapenarsenal, hördes Fridde Christersson från Jerusalem.
–Okey, utropar Wilhelm. Det är en djävligt känslig grej det där, om vi skulle ha fel. Vi gör så att Sven får kolla upp det där med amerikanska ambassaden. Om de bekräftar napalmbombning och order om att skjuta mot allt som rör sig så gör vi ett knäck på det. Annars får vi avvakta.

En halvtimme senare släntrar Sven Stensjö in till sin chef som sitter bekvämt bakåtlutad i sin stol med fötterna på skrivbordet. Wilhelm tittar upp från datorskärmen och noterar Svens huvudskakning när Sven slår sig ner i besöksstolen.
–Djävlar vad mycket rättshaverister det finns i det här landet, inleder Wilhelm. De skickar en satans massa mejl och kräver att vi ska gå ut med ett inslag om napalmbombningen. Bara för att italiensk TV sänt en dokumentär som svenska TV-nyheter i sin tur rapporterat om. Hur djävla dum får man vara? Men det är väl en grupp kommunister och amerikahatare som gaddat ihop sig och försöker påverka oss till att skita i alla journalistisk hedersbegrepp. Man borde fan ta och sticka upp Ropets policy i nyllet på dem så de förstår att vi inte sysslar med att sprida lögner och propaganda.
Wilhelm hämtar andan.
–Dementerade ambassaden?
–Ja, de bekräftade det vi redan visste. Att de inte har napalm i sin arsenal. Och när jag frågade om ordern ”skjut allt som rör sig” blev pressattachen förbannad och kände sig kränkt över att, som han sa, behöva höra ett ett så orimligt och lögnaktigt påstående från en av Rikets Radios reportrar.
–Bra jobbat! Även en dementi är ju en nyhet. Sätt samman detta till ett kort inslag där det framgår att USA inte har napalm i sin vapenarsenal och att det är kränkande att påstå att USA skulle ge order om att skjuta på allt som rör sig.

Till Ropets elva-sändning hade Sven med sitt inslag som sedan skulle upprepas vid varje sändning fram tills nästa morgon. Lyssnare runt omkring i Riket kunde i den trygga förvissningen om public service-radions saklighet ta till sig följande inslag.
”Enligt tillförlitliga källor som Ropet varit i kontakt med under morgonen har Ropet fått bekräftat att USA inte har napalm i sin vapenarsenal. Källorna sa också att det är kränkande gentemot USA fredstyrkor att ens antyda att en order om att skjuta allt som rör sig skulle ha utfärdats.”
Efter Sven Stensjös inslag följde en kommentar av Ropets utrikespolitiska kommentator Kicki Bylander.
”USAs fredsstyrkor är i Irak för att hitta massförstörelsevapen och införa demokrati. Det skulle därför vara kontraproduktivt att dra på sig irakiernas vrede genom att använda mer våld än vad nöden kräver. Det samarbete med Iraks befriade befolkning som USA eftersträvar skulle försvåras om fredsstyrkorna gick för hårdhänt fram. Och de påståenden om att napalm använts i Faluja kan direkt avfärdas eftersom napalm inte ingår i USAs vapenarsenal.
Sanningen är den första som dör i krig brukar det heta. Just nu pågår en förtalskampanj som försöker misskreditera USAs avsikter i Irak. Dylika kampanjer är återkommande inslag i alla krig. Vi i media måste ständigt försäkra oss om att inte bli språkrör för endera parten så som den italienska TV-kanalen RAI blivit.”

Under eftermiddagen strömmade mejlen in i Wilhelms mejlbox. Den uteblivna rapporteringen om Faluja hade tagit skruv. Ett av mejlen kom från en man som tagit sig tid att sitta och googla. Han hade hittat en källa som till och med Wilhelm motvilligt måste betrakta som trovärdig. GlobalSecurity.org visade sig vara refererade i mängder av de mest ansedda medierna i världen. De hade lagt ut länkar till alla dessa artiklar på sin hemsida. Dessutom hade GlobalSecurity.org lagt upp artiklar som handlade om säkerhetsfrågor från medier runt om i världen. Mannen som mejlat hade föreslagit att Wilhelm skulle söka på ordet napalm för att få se artiklar som belyste bland annat USAs användning av napalm i Irak. När sökningen var klar kunde Wilhelm läsa ”USA BRUGTE NAPALM I IRAK” högst upp på sidan. Det var danska tidningen Politiken som redan 12 augusti 2003 berättade om USAs användning av napalm i Irak. Wilhelm kände sig obekväm inför tanken att Ropet skulle framstå som ett lögnaktigt diktaturstatsmedium om de inte ens nu, drygt två år efter danska Politiken, rapporterade om USAs krigsförbrytelser. Han hade för länge sedan insett att med internet var det omöjligt att lura de lyssnare som själva tog sig tid att söka information. Som tur var så var de inte så många. Den stora majoriteten accepterade till och med Dagens Rapports verklighetsbeskrivning, en dagstidning som var än mer selektiv i sitt urval än public service-mediumet Ropet. Wilhelm var pressad och för att få tyst på tjatande mejlare svarade han dem med ett kort ”Vi håller på och tittar på uppgifterna, tack för tipset!”. Det gav andrum och var till intet förpliktigande. Nu kunde Wilhelm gå hem för dagen.

Den här morgonens redaktionsmöte löpte på bra ända tills nattens attentat i Irak kom på tapeten. Eftersom Fridde Christersson var stationerad i Jerusalem bara 87 mil från Bagdad fick han vara den som skötte rapporteringen från Irak. Fridde hade i god tid före redaktionsmötet slagit på sin TV och bläddrat igenom morgontidningarna för att kunna berätta för kollegorna i Sverige vad som hänt i området enligt israelisk media. Ett nytt attentat hade skett mot en grupp sunnimuslimer.Tjugotre personer var döda och det ansågs vara shiter som låg bakom. Redaktionen i Sverige hade hört hans redogörelse via högtalartelefonen.
–Okey Fridde! Gör ett inslag på tre minuter om terrordådet och betona maktkampen mellan shiter och sunni, beordrade Wilhelm.
Abbe Ensten var en tretton-årig skolelev som gjorde sin prao på redaktionen. Det här var hans femte och sista dag. Nu kände han att samma trängande behov av att säga sin mening som han brukade känna i skolan när lärarna sa något som han tyckte var dumt.
–Men hur kan ni vara så säkra på att det är shiter som ligger bakom attentatet, undrade Abbe.
Allas blickar riktades mot Abbe och han kunde känna förebråelserna igenom skinnet. Trots detta och tack vare att Abbe blivit lite förbannad, eftersom han tyckte att de så erfarna journalisterna var korkade, fortsatte han sitt resonemang.
–Att härska genom att söndra är en taktik som använts i tusentals år. Och med tanke på de brittiska soldater som tillfångatogs av Irakisk polis, efter att de blivit stoppade i en vägspärr utklädda till araber och med bilen full med sprängämnen, och som senare fritogs genom en väpnad räd av brittiska soldater…
Abbe gjorde en kort paus och andades in
—Är det inte så svårt att föreställa sig att det är ockupationsmakterna som agerar agent provocateur.
–Konspirationsteorier hör inte hemma på en nyhetsredaktion. Det är det första du måste lära dig om du vill bli journalist, mullrade Kent-Alfred Aronsson så högtalartelefonen skorrade. Hur skulle det se ut om vi hittade på våra nyheter själva eller lät första bästa virrhjärna bestämma vad vi ska gå ut med. Man måste som journalist vara på det klara med att vi är tredje statsmakten och därmed har ett ansvar för vad vi gör.
–Såja Kent-Alfred, nu ska du inte bli så arg, ingrep Wilhelm. Abbe är inte lika gammal som dig och kommer tids nog att lära sig vad journalistik är. Tillbaka till ordningen. Fridde, du gör din tre-minutare om terrordådet och så förklarar jag mötet avslutat.

Senare på eftermiddagen kallade Wilhelm till sig prao-eleven Abbe för ett samtal om veckan som gått.
–Jaha du Abbe, nu är det din sista skälvande timme här på Ropet. Jag hoppas du har haft det bra och trivts här bland oss.
–Det har varit jättekul att få se hur det går till på en redaktion och alla har varit skit-schysta.
–Att Kent-Alfred skrek åt dig i telefon ska du inte bry dig om. Han har ett hetsigt humör och blir sur när någon ifrågasätter vårt sätt att arbeta. Men det är inget att bry sig om. Själv tycker jag bara det är bra med nya infallsvinklar. Men i det har fallet måste jag hålla med Kent-Alfred. Som journalist får man med åren och erfarenheten en känsla för vad som är sant och vad som är lögn. Vi på Ropet utsätts hela tiden för påtryckningar där olika människor och organisationer vill att vi ska rapportera just som dom önskar. Men vi kan inte ta på oss rollen som språkrör åt olika särintressen. Då skulle vår trovärdighet urholkas och vi skulle förlora våra lyssnare.
–Men hur kan ni vara säkra på att det ni tror är sant är sant.
–Ja, det är inte så lätt för en oerfaren att veta. Men skulle vi ljuga i Ropet så skulle Granskningsnämnden hoppa på oss.
–Men hur vet Granskningsnämnden vad som är sant?
–Det kan man ju undra. Men jag måste säga att Granskningsnämnden har nästan alltid rätt i sin bedömningar.
–Men hur kommer ni att göra med tipsen om att USA använde napalm i Faluja.
–Ha ha, skrattar Wilhelm. En sådan grej skulle vi aldrig kunna gå ut med för då skulle Granskningsnämnden fälla oss.