Linda Staaf är bara en liten del av den utbredda korruptionen inom polisen och rättsväsendet

Det är förödande för ett samhälle när myndigheter bryter mot lagar och regelverk och blir till allmänhetens förebilder för acceptans av korruption och laglöshet. Men så långt har det gått i Sverige att moral och samvete blir en belastning för en framgångsrik karriär. Med sådana gammaldax värderingar som regelefterlevnad och laglydnad – grundat på ärlighet och sanningslidelse – blir man omsprungen i karriären av de som har en mer psykopatisk och gränslös personlighet. Detta framgår med all önskvärd tydlighet i polisen och polisforskaren Stefan Holgerssons studie Hur efterlever polisen offentlighetsprincipen vars slutsatser jag citerar ur nedan. Studien kom oplanerat att få en egen bilaga – bilaga 2 – som handlar om just Linda Staaf, hon som gjort sängvägen till sin egen karriärtrappa.

Det går inte att komma runt att etablissemangets moral eller brist av densamma tjänar som förebild när det kommet till hur människor i allmänhet förändrar sin syn på rätt och fel. Sverige befinner sig nu på ett sluttande plan där etablissemangets samvetslösa egennytta blivit en samhällsfara.

  • Varför ska människor vara hederliga när de som ses som anses upphöjda och för detta tjänar fantasilöner och ses som samhällsbärare inte är det?
  • Varför ska människor vara hederliga när de myndigheter som ska se till att lagarna efterlevs, och de som bryter mot lagarna straffas, inte själva bryr sig om att underordna sig lagar och regelverk?
  • Varför ska människor ta ansvar när de som har fantasilöner pga sitt påstådda tunga ansvar aldrig i praktiken behöver ta något ansvar för sina lagbrott och sin ansvarslöshet?

Ett skäl till att vanliga människor ska följa lagen är av personliga skäl. De kan komma att straffas om de bryter mot den. Den risken är minimerad för myndighetspersoner och politiker genom att de har en egen åklagarkammare – särskilda åklagarkammaren – för att utreda dessa högreståndspersoners brottslighet. Detta resulterar i att det bara i yttersta undantagsfall händer att en myndighetsperson eller politiker blir dömd för sin brottslighet. Särskilda åklagarkammaren är institutionaliserad olikhet inför lagen. Skulle allmänna domstolar döma vanligt folk efter särskilda åklagarkammarens förebild skulle kriminaliteten (antalet fällda i domstol) i landet minska med typ 99 procent.

Men samhället räddas inte av att ansvarstagande medborgare lever och önskar leva laglydigt i ett laglydigt samhälle om inte de med makt och inflytande visar i praktiken att de vill bära sin del av samhällsansvaret och dela de frihetsinskränkningar som efterlevnad av lagar och regler innebär. En rättstat kräver – för att inte falla ner i anarki och laglöshet – att myndigheter, politiker och övriga etablissemanget agerar goda förebilder för medborgarna.

Nu följer polisforskaren Stefan Holgerssons granskning av fallet Linda Staaf. Jag har plockat ut det jag anser vara det mest anmärkningsvärda, men läs gärna hela bilaga 2 i studien Hur efterlever polisen offentlighetsprincipen.

Med tanke på hur underrättelseenheten under senare år marknadsfört sin betydelse och hindrat insyn uppstod ett intresse av att undersöka hur Polismyndigheten skulle agera om de uppgifter som rörde underrättelsechefens egna beskrivningar av sin yrkesbakgrund och utbildning begärdes ut.
[…]
Bilagan består av en fallgenomgång av Polismyndighetens agerade när några offentliga påståenden av chefen för Polismyndighetens nationella underrättelsetjänst skulle granskas. Hindren för att få ut till synes enkla uppgifter visade sig vara så stora att det som från början bara var tänkt att presenteras som en fotnot i en annan rapport där underrättelsetjänstens arbete analyserades växte i omfattning. Det var således Polismyndighetens agerande som resulterade i att det blev en bilaga – inte att jag själv från början hade haft en tanke på att undersöka alla de frågor jag gjorde.
[…]
Parallellt med denna forskningsaktivitet pågår en studie som är finansierad av Handelsbanken med titeln: ”Men vi har väl ingen korruption – eller? Anställdas upplevelser i en myndighet.” Studien tar sin utgångspunkt i att forskare funnit att omfattningen på korruptionen i Sverige har underskattats genom att den svenska begreppsbildningen av korruption vilar på en snäv legalistisk definition av korruptionsbegreppet. Data som samlats in inom ramen av just nämnda studie indikerar att det förekommer beteenden som anställda inom polisen uppfattar som korruption. Det handlar exempelvis om att:

  • Vissa företag har gynnats vid upphandling
  • Vissa personer har gynnats vid rekrytering och befordran
  • Beslut har gynnat vissa personer om vem som ska få gå en viss utbildning, tilldelas viss utrustning, beviljas ledighet, erhålla ekonomisk ersättning i form av övertid, få lönepåslag etcetera
  • Personer har känt sig tvingade eller uppmuntrats att utföra/utstå sexuella handlingar
  • Fackliga företrädare har agerat för att gynna sig själva eller närstående
  • Beslut har påverkats i andra organisationer beroende på vänskapsrelationer med chefer i Polismyndigheten.

[…]
Det allvarliga som framkommer i denna bilaga är inte att underrättelsechefen gått ut med felaktig och missvisande information, utan att ett flertal befattningshavare var beredda att agera på det sätt de gjorde. Det bör beaktas att det som framkommer i nedanstående redovisning inte kan förklaras av ett felbeteende från någon enstaka befattningshavare. Det har varit flera olika handläggare och jurister inblandade i nedanstående beskrivna skeende.
[…]

  • Underrättelsechefen började inte vid Polisen år 2004 som påståtts utan i februari 2006.
  • När underrättelsechefen sökte denna tjänst hade hon arbetat drygt fem år som chef för intern service och ekonomi (35 anställda) i en länsmyndighet. Hon var civilanställd och hade inte erfarenhet av att fatta polischefsbeslut eller operativa beslut. Hon hade inte genomgått strategisk chefskurs och ingick inte i en strategisk ledningsgrupp.
  • Hennes erfarenheten av bland annat arbete med grov organiserad brottslighet motsvarade inte den uppmålade bilden av hennes erfarenheter.
  • Den stjärnstatus som framställningen av underrättelsechefens civila meriter förmedlade motsades av annan information.

[…]
Utifrån de handlingar som erhölls framgick att:

  • Underrättelsechefen nådde inte upp till fyra av fem bör-krav i ansökningstexten.
  • När den ursprungliga ansökningstiden gick ut (5 augusti 2014) nådde underrättelsechefen inte upp till ska-kravet ”Ingått i en strategisk ledningsgrupp”.
  • Ansökningstiden förlängdes och den som fick tjänsten som underrättelsechef utnämndes först till Ekonomidirektör för region Öst, utan att denna tjänst lystes ut.
  • Hon nådde i och med denna utnämning i kombination med att ansökningstiden förlängdes upp till ska-kravet: ”Ingått i en strategisk ledningsgrupp”. Hon hade därmed ingått i en sådan i fyra månader när hon lämnade in sitt CV.
  • Rekryterande chef hade tidigare varit länspolismästare i Östergötland.
  • Som utlysningstexten var formulerad – att ”stor vikt kommer att läggas på personliga egenskaper” gavs rekryterande chef i praktiken stora möjligheter att välja den han ville utan att behöva ta hänsyn till yrkeserfarenhet och utbildningar.
  • Underrättelsechefen har överdrivit sin erfarenhet av underrättelsearbete. Det förefaller osannolikt att en person på en service- och ekonomienhet utan operativ polisiär erfarenhet skulle arbeta med uppgifter kopplat till underrättelsetjänstens verksamhet eller processer. Ingenting i underlagen från regionen ger heller intryck av att detta skulle ha varit fallet.
  • Underrättelsechefen har i övrigt kommit med missvisande och felaktig information i sina ansökningshandlingar.
  • Vid utlysning av tjänsten som underrättelsechef framgick att det innebar att vara chef över sju organisatoriska enheter. Flera av de sökande hade omfattande erfarenhet av att vara chef över flera enheter medan den som fick chefstjänsten saknade sådan erfarenhet. Hon hade under fem år varit chef för en liten enhet – intern service och ekonomi på en myndighet.
  • De enda utbildningarna utöver akademiska meriter som finns angivna i underrättelsechefens ansökningshandlingar var att hon hade körkort för tung lastbil och taxi, A-certifikat för privatflyg med mörkerkompetensbevis samt tävlingslydnadsinstruktör i svenska brukshundsklubben. Vilken relevans dessa utbildningar har för den utlysta tjänsten är oklart. Relevanta utbildningar för polisär operativ verksamhet saknas helt i meritförteckningen.
  • Hon hade aldrig fattat polischefsbeslut.

[…]
Med tanke på det mönster som framkommit under datainsamlingen är det förklarligt att det verkar ha funnits ett intresse på nationell nivå att försvåra en granskning av tjänstetillsättningen och underrättelsechefens bakgrund.
[…]
Vad är det som gör att dessa aktörer samvetsgrant ser som sin uppgift att skapa dimridåer som verkar ha som syfte att hindra ett avslöjande av något så banalt som ett personligt varumärke?

Relationen med överbefälhavare Micael Bydén vore också värd en egen bilaga. Relationen inleddes medan ÖB ännu var gift och bodde med sin fru. Vilket självklart måste anses vara en säkerhetsrisk. Men en risk som ÖB var beredd att ta. Precis som ÖB är beredd att göra Sverige till ett mål för ryskt angrepp i händelse av krig mellan Ryssland och NATO.
ÖB är en risktagare som är farlig för sveriges säkerhet och dess medborgare.

Politikerna är ett etiskt, moraliskt och demokratiskt problem som borde elimineras

Att det är allvarliga fel på våra politiker är numera helt uppenbart. Uppdrag Gransknings senaste avslöjande är bara en ny länk i en lång kedja av avslöjanden av den organiserade kriminaliteten i riksdagshuset.
Även om inte samtliga riksdagsledamöter är psykopater så har de dock alla en personlighetsstörning som gör dem direkt olämpliga att styra över andra människor och vårt land. Deras personlighet präglas av hänsynslös egoism och ondska, och total avsaknad av saknar moral och samvete samt empati eller respekt för andra människor.

Kolla in dessa två klipp och häpna över den totala avsaknaden av moral och samvete.

I Riksdagen står här den nu avslöjade kriminella bidragsfuskaren och riksdagsledamoten Helena Bouveng (M) och talar med stor emfas mot de som är skrivna på fel adresser i syfte att lura till sig bidrag av skattebetalarna, samtidigt som Helena Bouveng (M) själv är en bidragsfuskare som skrivit sig på annan ort än sin hemort i syfte att få bostad och traktamente av Riksdagen.

Avslöjade bidragsfuskande riksdagsledamoten Helena Bouveng (M) försvarar sitt kriminella snyltande i Uppdrag granskning 220608. (Kan du inte se detta klipp, gå in på Uppdrag Granskning och titta från 34 minuter in i programmet.)

Att politiker ska få undgå straff för brottslig verksamhet framgår både av Riksdagsordningen 5 kap. 7 §

Åtal eller frihetsberövande
För att talan ska få väckas mot en ledamot eller ett ingripande ska få göras i en ledamots personliga frihet krävs i vissa fall enligt 4 kap. 12 § första stycket regeringsformen riksdagens medgivande. Detta gäller även i fråga om tidigare ledamöter.
En ansökan om riksdagens medgivande ska av åklagare, eller annan som vill väcka talan, ges in till talmannen.
Om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för riksdagens prövning eller om sökanden inte har gjort troligt att han eller hon är behörig att väcka talan eller begära denna åtgärd hos en myndighet, ska talmannen avvisa ansökan. I annat fall ska talmannen anmäla den vid ett sammanträde med kammaren.”

och av Regeringsformen 4 kap. 12 §

Ledamöternas ställning
Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.
Misstänks en riksdagsledamot för brott i annat fall, ska bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han eller hon erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller om det är fråga om ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Lag (2010:1408).”

Utifrån de uttalanden som talmannen Andreas Norlén (M) gjort i samband med Uppdrag Gransknings avslöjande av riksdagsledamöters bidragsfusk så är det uppenbart att han vill skydda kriminella riksdagsledamöter och inte införa några kontrollsystem eller på andra sätt minska bidragsfusket som riksdagsledamöterna ägnar sig åt.Personligen skulle jag finna stort nöje och tillfredsställelse med att få utöva långvarig och plågsam tortyr av i stort sätt samtliga riksdagsledamöter och andra politiker. De är onda hänsynslösa psykopater utan det samvete och moraliska kompass man ska kräva av sina politiska företrädare. De företräder inga andra intressen än sina egna. Dessutom är de anti-demokratiska i så måtto att de ljuger och manipulerar väljarna. Våld mot anti-demokratiska regimer har Sverige stött tidigare så varför inte nu använda våld och tortyr för att införa demokrati i Sverige?

Att politikerns själva skulle göra något för att tvinga sig själva att leva efter lagarna – på samma sätt som undersåtarna tvingas – finns uppenbarligen inte i politikernas tankevärld. De vill fortsätta leva utan de lagar och regler som begränsar andra människor och avskräcker undersåtarna från att begå kriminella handlingar. Oss undersåtar har politikerna gjort helt demokratiskt och legalt maktlösa inför den brottslighet politikerna ägnar sig åt.

Din och Rysslands rätt till självförsvar – tal till nationen

Din och Rysslands rätt till självförsvar – tal till nationen – 220316

Ovärdiga idioter. Jag vänder mig till er som valt att inte nyttja den hjärna som ni blivit tilldelade och som därför inte har den insikt och logiska förmåga som krävs för att ni ska kunna inse ert eget bästa och kunna motstå de lögner och manipulationer som politiker och etablissemang använder för att styra er till att tänka och tycka helt enligt deras intressen och tvärs emot ert eget bästa.

Jag ska börja med att tala om rätten till självförsvar. Det kan tyckas vara ett märkligt ämne att börja mitt anförande med, men ni ska se att det i allra högsta grad är aktuellt idag.

Tänk er följande. Om jag går emot någon av er med en kniv i min hand. Och jag tränger in er i ett hörn. Och jag går ännu närmare, med kniven i höjd med ert ansikte. Och när jag står 50 centimeter ifrån er, ansikte mot ansikte, med min kniv precis framför era ögon, har ni då rätt att i självförsvar angripa mig?
Enligt svensk lag, ja. Om ni bedömer er hotad till liv och lem har ni laglig rätt att oskadliggöra mig.
Enligt internationell praxis har även en stat rätt till angrepp om staten bedömer sin nationella säkerhet hotad. Ett förebyggande angrepp kan enligt internationell praxis ske mot ett hot som befinner sig på andra sidan jordklotet. Så långt sträcker sig alltså internationell praxis när det gäller att värna en nations säkerhet. Denna praxis har gång efter annan fastslagits när USA känt sig hotat. Hotat senast av Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen, länder som lägger hundratals mil från det USA som bedömt sin nationella säkerhet hotad av dessa länder.

Nu tänker jag tala lite om moral. Det behövs för att förstå bl. a. rätten till självförsvar och för att förstå hur vår värld fungerar.
Grunden i moralen är att den är konsekvent. Moral ändras inte utifrån vem som är objektet. D.v.s. moral ändras inte utifrån vem som blir utsatt för moralen. Anses rätten till självförsvar omoralisk ska ingen får använda självförsvar när den känner sig hotad. Omvänt ska alla få använda sig av självförsvar om moralen anser att självförsvar är legitimt när man känner sig hotad. Moral bygger på alla människors lika värde/värdighet (värdighet är den korrekta svenska översättningen från den engelska originalet dignity). Ska vi leva upp till alla människors lika värde/värdighet kan vi inte döma olika utifrån vem som är objekt eller subjekt (offer eller gärningsman). Gör vi det agerar vi inte moraliskt utan dess motsats. Då agerar vi dubbelmoraliskt och hycklande.

Det går inte att bygga en nation eller en värld på dubbelmoral och hyckleri. En sådan ordning ger alltid den starke rätt, och den svage tvingas alltid stå tillbaka för den starkes vilja. En sådan ordning är inte förenlig med vare sig demokrati eller rättssäkerhet. Men de med makt, politiker och kapitalister/storföretag, samt deras köpta språkrör inom media, akademi och myndigheter föredrar en ordning baserad på dubbelmoral och hyckleri, framför en ordning baserad på moral, just för att det ger dem rätten att styra enligt sitt egenintresse, på bekostnad av folkflertalets bästa.

Jag tycker att etablissemang eller etablissemanget är en bra beteckning på detta makthavarkollektiv och deras köpta företrädare. Därför kommer jag att använda begreppet etablissemang och dess böjningsform etablissemanget när jag avser intressegemenskapen politiker, kapitalister och deras köpta språkrör inom media, akademi och myndigheter. Och när jag säger kapitalister så menar jag också de storföretag som kapitalisterna äger, de är en enhet som jag kort och gott benämner enbart kapitalister eftersom det är kapitalisterna som äger och har makten över storföretagen.

Ni kanske finner det märkligt att jag infogar medelklassgrupper som journalister, akademiker och vissa tjänstemän inom samma egenintressegrupp som politiker och kapitalister. Förklaringen är att denna medelklass är beroende av politiker och kapitalister för sin försörjning. Desto bättre det går för deras politiker och kapitalister desto säkrare försörjning och sociala ställning har makthavarnas lojala tjänare inom media, akademi och myndigheter. Man kan också se samma intressegemenskapssamband mellan politiker och kapitalister. Det är kapitalisterna som har den egentliga makten – eftersom politikerna genom politiska beslut beslutat avskaffa sin egen makt och överlåtit den till kapitalisterna, genom skapandet av och ingåendet i internationella avtal och organisationer, som EU, FN m.f., där kapitalisterna har haft och har ett helt avgörande inflytande – genom lobbyism och aktivt deltagande i de internationella organisationernas beslutsprocess och beslutsfattande – varav följer att politikerna, precis som journalister, akademiker och vissa tjänstemän, bara är maktlösa språkrör beroende av kapitalisterna gunst för sig försörjning och sociala status.

Om någon av kapitalisternas språkrör plötsligt skulle drabbas av moral och kritisera den rådande dubbelmoralen och hyckleriet så kan kapitalisterna strypa deras framtidsmöjligheter genom sin makt – sin ekonomiska och offentliga makt (ägarmakt och inflytande). Makthavarna kan påverka sina lydiga språkrör som t ex journalister att sprida ofördelaktiga omdömen om den trilskande politikern eller genom inflytande och kontakter på andra sätt straffa ut de som inte är lojala med kapitalisternas vilja.

Så fungerar Sverige och världen. Media och övriga etablissemang döljer självklart denna sanning, det är ju dess uppgift i en demokrati. I en diktatur styr man med våld och vapenmakt. I en s.k. demokrati styr man undersåtarna genom den tankekontroll som utförs av media och av kapitalisterna godkänd opinionsbildning. Av kapitalisterna tillåtna tankar och åsikter har en total dominans i offentligheten, medan otillåtet kritiskt tänkande inte får förekomma i de medier och den offentlighet som kapitalisterna styr över.

Av ovan framkommen anledning finns det i det offentliga Sverige ingen som försvarar Rysslands rätt till självförsvar – som en reaktion på hotet att NATO under decennier krupit närmare för att genomföra en inringning av Ryssland och nu hotfullt står precis utanför landets gränser. I stället förtalas och klandras Ryssland å det grövsta på ett sätt som USA aldrig någonsin blivit utsatt för vid dess otaliga krig och ingrepp i andra länders interna angelägenheter. Nu hoppas jag ni förstår varför.

Det som ligger bakom kapitalisternas aversion mot Ryssland är att Ryssland inte öppnat upp sina gigantiska naturresurser för kapitalisters exploatering. I stället har Ryssland låtit ryska kapitalister – de som vårt etablissemang kallar oligarker (ett ord som etablissemanget inte använder om sina egna kapitalister trots att det vore en korrekt beskrivning) – och statliga företag profitera på de ryska naturtillgångarna. Detta är den bakomliggande orsaken både till hatet mot Ryssland och den militära inringning som USA/NATO genomdriver i syfte att – precis som USA gjort i Irak, Syrien, Libyen m.f. naturresursrika länder – militärt angripa och tillsätta en lojal lydregim, utan demokratisk grund, som låter kapitalisterna profitera på de ryska naturtillgångarna.
Den ryska nationalismen och all nationalism – d.v.s. omsorgen om det egna landet och dess befolkning, före omsorgen om världens kapitalister – går på tvärs mot kapitalisternas intressen. Avskaffandet av nationer och överlåtande av beslut till överstatliga organisation och internationella avtal ökar kapitalisternas makt över världen och världens folk. Nationalism som är förutsättningen för demokrati och folkstyre ligger i vägen för att kapitalisterna ska få det totala världsherraväldet. Av den orsaken är givetvis också etablissemanget emot nationalism.

Snälla idioter, kan ni inte börja bilda er och börja tänka efter lite. Sveriges Television och Sveriges Radio är inte inte nyttiga för er. Inte andra s.k. etablerade medier heller. Ni måste söka er till andra informationskällor för att få en korrektare verklighetsbeskrivning än den genomfalska verklighetsbild som kapitalisternas språkrör ger er. Det finns numera en hel del alternativa medier. De flesta av dessa är högerpropagandister – de har inte frihet, jämlikhet och broderskap som framtidsvision  – men de ger en bra och viktig skildring av världens maktförhållanden. De ger er en möjlighet att vakna.
Men framför allt ska ni läsa böcker. Där hittar ni det som kapitalisternas media inte berättar om, och ni får sammanhang och förståelse för händelser och politiska beslut som gör att ni kan förstå världen. Ni får förståelse för hur kapitalisterna styr och agerar för att öka sin makt på din bekostnad.

Den sammanhangslösa snuttifiering som kapitalisternas medier ger är avsett att förleda. Mainstreammedia jobbar inte för demokrati, utan mot. De vill inte att du ska förstå. De vill att du ska tro att världen är alldeles för komplicerad för dig. De vill att du inte ska bry dig om politik och dina egna levnadsförhållanden. De vill att du överlåter detta till politikerna, vilket i själva verket är att överlåta besluten över din värld och ditt liv åt kapitalisterna. Men världen är inte komplicerad. Följ pengarna. Idag utgår alla större beslut från profit, från kapitalisternas profit och egenintressen.
När du väl får sammanhangen klarare för dig kommer du att upptäcka att politik är intressant, att begripa världen stärker dig som människa och individ, och du kommer inte längre att vara en idiot.


Anders Romelsjö – på bloggen Global Politics – gjorde, efter att USAs president Joe Biden sagt att Vladimir Putin var en krigsförbrytare, en sammanfattning av senare decenniers krig som USA startat. Det är väldigt svårt att inte inse att även Joe Biden, och hans företrädare, är krigförbrytare. Anders Romelsjö skriver:

President Biden var som senator 1973-2009 och främst som vicepresident under Obama 2009-2017, och som president sedan januari 2021 ansvarig för många av USA:s krig och statskupper mot demokratier, och stöd till krig och statskupper. Dessa har dödat miljoner, skadat fler och drivit över 10 miljoner på flykt.

USA:s krig mot Irak sedan 1991 kan ha dödat uppemot 4-5 miljoner människor enligt Peo Österholm som skrivit två böcker om krigen.
Lancet beräknade efter 4 år att kriget som startade 2003 hade medför 600 000 dödsfall fram tills dess. Det senaste Irak som startade för 19 år sedan, år 2003, inleddes trots beslut i FN:s säkerhetsråd på en lögn om att Irak höll på att skaffa massförstörelsevapen. Det 20-åriga kriget mot Afghanistan av USA, Nato och Sverige resulterade i uppskattningsvis 200 000 dödade, långt utöver en FN-resolution, och kostade Sverige över 15 miljarder . Afghanistankommittén skriver i sin senaste tidning att 28 000 barn har dödats i kriget i Afghanistan. Vi har Nato:s krig mot Libyen, Afrikas mest välmående stat 2011, långt utöver en annan FN-resolution, där Sverige aktivt medverkat i förstörelsen. Minst 100 000 döda och en sönderslagen infrastruktur och statsbildning. USA:s krig mot Syrien via allierade som Saudiarabien och stöd till terroristorganisationer enligt generaler, kongressledamöter och etablerad press (BBC, Reuters, NY Times, Newsweek) i USA och Väst. Uppskattningsvis 400 000 dödade, enorm förstörelse och fattigdom sedan flera miljoner har flytt. Vi har det USA- och Nato-stödda angreppskriget av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten med bland annat svenska vapen (enligt bl.a. Diakonia) som dödat uppskattningsvis minst 200 000 människor i Jemen och som orsakat omfattande förstörelse och svält för miljoner enligt FN. Var finns protesterna i svenska media och bland politiker i Sverige och EU mot detta? Ingenstans. Det finns en tydlig dubbelmoral från ”etablissemanget” i synen på brutala folkrättsvidriga krig!

Några statskuppsinsatser av USA sedan Biden blev senator:
– 1983 USA Bishopregeringen i Grenada
– 2002-2019 USA statskuppsförsök i Venezuela
– 2014 Aristide i Haiti.
– 2009 Zelaya i Honduras
– 2013 Morsi i Egypten
– 2014 Janukovitj, som fick 69 % i lovordat presidentval (OSSE) 2010
– 2019 Morales i Bolivia.
– 2000-talet Venezuela. Stöd till upprepade försök till statskupp mot presidenterna Chavez och Maduro.

Amnesty ljuger om Julian Assange

Jag skickade idag ett mejl till Svenska sektionen av Amnesty International.


Tänker ni uppdatera er sida om Julian Assange?

Hej.

Jag har inget större förtroende för Amnesty men tänkte kolla vad ni skriver på er hemsida om Julian Assange. Att idén uppkom beror på en intervju med Amnestys policychef Brittis Edman om press och yttrandefrihet under året i tidningen Journalisten. Där nämns inte Assange alls. Detta förstärker min misstro mot Amnesty.

När jag nu läst vad ni skrivit om Assange på er hemsida blir jag rent förbannad. Är det så att ni fullständigt skiter i de som ha kurage att avslöja USAs krigsförbrytelser, tortyr och brott mot mänskliga rättigheter? Ni skriver:

”Amnesty International anser att Julian Assange från början borde ha inställt sig i Sverige för förhör samt sedan, efter att han valt att lämna Sverige, borde ha medverkat till att bli förhörd i Storbritannien.”

”Amnesty International anser att Sverige är en rättsstat som respekterar sina internationella förpliktelser samt att Assange i Sverige skulle ha fått tillgång till en rättssäker brottmålsprocess för det fall han skulle ha åtalats för brott.”

Jag tycker faktiskt att det är förbannat dåligt av er att syssla med den här typen av lögner och desinformation. Är det någon i den här förbannade köpta och korrupta världen som faktisk inte är köpt och korrupt så är det Nils Melzer, FNs särskilde rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vars bok Fallet Julian Assange kom ut på svenska för knappt två månader sedan.
Där berättar Melzer att Julian Assange vände sig till den svenska åklagaren och bad om att bli förhörd. Assange stannade kvar i Sverige i en månad i väntan på att åklagaren skulle få tummen ur arslet. Men så skedde inte. Däremot samtyckte sedan åklagaren till att Assange fick lämna Sverige, utan att ha blivit förhörd, för en träff i Tyskland med några journalister som skulle publicera delar av det Assange avslöjat.
Tidslinjen är denna: Förundersökningen återupptogs 1 september. 8 september ber Assanges advokat åklagare Ny att förhöra Assange. Assange flyger från Arlanda till Tyskland 27 september.
Melzer skriver: ”Vi kan därför lugnt anta att de svenska myndigheterna – genom sina ”informella kanaler” – exakt visste hur länge de skulle skjuta upp förhöret med Assange för att provocera fram hans påstådda ”flykt” från Sverige.” (sid. 158)
Att ni anser att Sverige är en rättsstat är något som Nilz Melzer inte håller med om, och han har goda grunder för detta. Läs Melzers bok så kanske ni kommer till insikt om detta.

Jag undrar på vilka grunder Amnesty skrivit de rader jag citerat ovan? Är ni så oerhört naiva så ni litar på myndigheter och medier i denna fråga? Eller är det så att Amnesty har ekonomiska beroenden till maktsfärer som ni inte vill riskera att stöta er med, och därför väljer att lägga er platt för länder och myndigheter som har intresse av att Assanges behandling blir till en varning för andra som vill avslöja USAs omänskliga brottslighet? Tycker ni i själva verket att det det där med mänskliga rättigheter inte är så noga, att er drivkraft i själva verket är er personliga vinning – hög lön och ett gott anseende i maktens korridorer?

Med vänliga hälsningar
Magnus Berg
Paternostervägen 53
121 49  Johanneshov
070-385 87 67


Nu har jag fått svar av Svenska sektionen av Amnesty International. Det är väldigt svårt, men jag har bestämt mig för att inte kommentera svaret. Tänk själv!

——

Hej Magnus,

Jag tänker inte kommentera dina citat från Nils Melzers bok. Vad gäller dina citat från vår hemsida, är det också vår uppfattning och vi står bakom dem.

Angående Amnesty International och Julian Assange, har vi hela tiden anfört att Assange inte bör utlämnas till USA eftersom han där riskerar en icke rättvis rättegång samt tortyr eller omänsklig behandling i fängsligt förvar. På vår hemsida finns information om Assange på flera ställen. På amnesty.org finns också information. Något av det senaste som vi har publicerar är detta:

https://www.amnesty.org/en/latest/news/2021/12/us-uk-travesty-of-justice-as-extradition-appeal-fails-to-recognise-that-it-would-be-unsafe-for-julian-assange-to-be-sent-to-the-us/

https://www.amnesty.org/en/latest/news/2021/10/us-uk-drop-the-charges-stop-the-extradition-and-free-julian-assange-says-amnesty-head/

Vänliga hälsningar

Madelaine Seidlitz

CIA och 11 september

Jag har inte förrän för ett halvår sedan, då jag läste Jan-Olof Rönns mediekritiska nu slutsålda bok ’Utan Media kan du inte starta ett krig’, brytt mig det minsta om nine-eleven. Men av Jan-Olof Rönns bok blev jag lockad att läsa ’CIA och 11 september’ av Andreas von Bülow. Orsaken till detta är först och främst Andreas von Bülows person.
Så här presenteras Andreas von Bülow på Wikipedia, översatt från engelska:

Bülow, medlem av familjen Bülow, tjänstgjorde som statssekreterare i det tyska förbundsförsvarsministeriet (1976–1980) och minister för forskning och teknik (1980–1982), båda under förbundskansler Helmut Schmidts administration, och ansågs som en ”stigande stjärna” i tysk politik på den tiden. Han tjänstgjorde i 25 år som SPD-ledamot i det tyska parlamentet (1969–1994). I slutet av åttiotalet och början av nittiotalet tjänstgjorde han i den parlamentariska utskottet för underrättelsetjänster (”Parlamentarischer Kontrollausschuss”). Denna kommitté övervakar tyska underrättelsetjänster och har tillgång till sekretessbelagd information. I början av nittiotalet fungerade Bülow också som SPD-ledamot i Schalck-Golodkowskis utredningskommitté, en uppgift som först ledde till att han utredde tjänstemannabrott i samband med österländska underrättelsetjänster, och senare även om vad han kallar ”kriminell verksamhet” utförd av västerländska underrättelsetjänster. Hans första stora publikation som handlar om detta område, In the Name of the State (tyska: Im Namen des Staates) är en mycket refererad och omfattande studie som främst fokuserar på CIA. Sedan han lämnade förbundsdagen har han till stor del lämnat SPD:s politiska omlopp.

Andreas von Bülow är alltså en i högsta grad kompetent konspirationsteoretiker och han befinner sig inte i något av extremistlägren till höger eller vänster. Han är en person vars CV, i mina ögon, gör honom i högsta grad trovärdig.

Jag har scannat in ett stycke om ’Säkerhetstjänsternas dolda verksamhet’ som kan vara väl värt att läsa för att förstå hur världen fungerar. För att förstå att demokrati och människoliv inte, inte ens det egna landets demokrati och människoliv, har något värde när stora ekonomiska vinster finns att hämta. Genom att t ex genomföra ett terrordåd, och anklaga andra för det (så kallad false flag operation), kan man få folkligt stöd för att invadera oljerika och strategiskt viktiga länder.

För den som vill läsa hela boken, vilket jag verkligen rekommenderar, finns gott om exemplar på t ex Bokbörsen.