logo

Magnus Berg – Motbild.Se

Min bild av världen

Hoburgen idag

Gotland - onsdag 15 januari 2014

140115-002

140115-004

140115-005

140115-007

140115-008

Sådan här underbara dagar undrar jag alltid var alla turister och fritidshusägare är. Men jag vet ju. Många springer runt i slasket i fjollträsk i sina konformistiska Canadan Goose-jackor. Och så undrar de säkert hur man kan stå ut med att bo på Gotland på vintern. Och det kan de ju undra. Och jag svarar som Ingemar Stenmark: Det går int´att förklara för de som int´vill begrip´.

Men visst blir man ofta jävligt besviken och bitter på att bo på Gotland. Kommunen är en fullfjädrad bananrepublik med nepotism. Då känns det surt att betala skatt som går till att stödja de kommunala makthavarnas vänner. Och efter historien om Leva som nu fått sin uppföljning, vilket Gotlands Allehanda:s ledarskribent Mats Linder kommenterar klokt vill jag uppmana korrupta kommunen till följande:

Gotlands kommun borde – i linje med regeringens vilja att lära ut entreprenörskap i skolan – införa utbildning i att ge falska löften, att ljuga samt att vara samvetslös. Dessa tre egenheter är utmärkande för de företagare som röner största framgångar hos, och får flest förmåner av, kommunens politiker och tjänstemän.
Detta att premiera svindlare ger mycket märkliga signaler.
Men är det så kommunledningen vill ha det så är det inte mer än rätt att det görs till en offentlig norm som lyfts upp till ett allmänt handlingsmönster och där alla kan konkurrera på samma villkor just genom att redan i skolan lära sig hur man beter sig vid kontakter med de lokala myndigheterna.

Om någon tycker att färgerna i bilderna ser onaturliga ut och undrar om jag är färgblind så är svaret: Ja och Nej.
Nej: Jag är inte färgblind. Jag ser hur färgerna på bilderna ser ut.
Ja: Färgerna är onaturliga. Jag har tidigare fått kritik för mina onaturliga färger och skrev då ett bildmanifest för att förklara mig:
Före digitalteknikens genomslag använde naturfotografer och andra som ville ha starkt mättade färger Fuji-film. Fuji:s diafilm Velvia hade säkert 90 procent av naturfotograferna i sina kameror. Den är fantastisk.
Med digitalteknik och ett bildbehandlingsprogram kan man nu själv ställa in exakt hur mycket färgmättnad man vill ha i sina bilder. Jag vill ha mycket.
Många tycker säkert att jag lägger på för mycket färgmättnad. Men mina digitala bilder ligger ungefär i nivå med vad Velvia ger. Och det är jävligt snyggt tycker jag.
Sedan tycker inte jag att man i bild måste efterlikna verkligheten. Inte tusan är en svart-vit bild lik verkligheten. Och svart-vita bilder kopieras i ett brett spektrum från nästan bara svart och vitt till bilder med fullt nyanserade gråskalor. När det gäller svart-vitt är det ingen som säger att “så där ser det inte ut på riktigt”.
Därför skiter jag i om mina bilder inte ser ut som det är på riktigt. Jag vill göra mina bilder så vackra och tilltalande som möjligt och skiter fullständigt i vad som är verklighetsnära. Är verkligheten inte lika vacker som jag vill ha den så gör jag den till det. Därför var det jag skrev i en tidigare bloggpost, att naturen är bäst live, inte riktigt sant.
I naturen finns så många olika intryck som ger en komplex naturupplevelse. Bilder av naturen ger en ganska endimensionell naturupplevelse. En drömvärld som man kan avnjuta och längta till hemmavid. På så vis påverkar naturbilder människor till att bli naturvänner som vill värna det vackra som ännu finns kvar.

Så heller än att låta dagens bilder vara färgfattigt bleka och trista låter jag dem vara så som ovan, i enlighet med mitt bildmanifest. Bilderna är alltså vackrare än verkligheten. Trots det var det en underbar dag, i ett underbart landskap. Och det är underbart att bo på Gotland på vintern!

Skriv kommentar


Låt företaget Leva dö om Leva inte kan överleva på marknaden

Gotland - onsdag 4 december 2013

131130-003

Jag imponeras inte av medelmåttighet. Detta gör att jag troligen framstår som en gnällspik här på Gotland. På Gotland lägger man ribban på marken och hyllar de som tar sig över.

Det senaste man hyllat på Gotland är företagare som tagit emot gratis arbetskraft. Ja, just det. Man hyllar företagare för att de tagit emot gratis arbetskraft. I hyllningskören instämmer även socialdemokraten Hanna Westerén som är överavlönat kommunalråd och ordförande i socialnämnden. Som ordförande med socialbidrag som sitt ansvarsområde borde hon snarare vara mån om att det skapas riktiga jobb. Det blir inte fler riktiga jobb så länge företagen erbjuds gratis arbetskraft. Men Hanna Westerén går så långt så att hon påstår att denna gratis arbetskraft är inne på arbetsmarknaden. Men som alla tänkande människor vet så är en marknad en plats där man betalar för det en vill ha. Att någon får någons arbetskraft gratis har inget med marknad eller marknadsmekanismer att göra. Och när gratisarbetstiden är över står den gratis arbetskraften lika arbetslös som tidigare utkonkurrerad av annan gratis arbetskraft.

Vad gäller Gotlands kommunalråds kompetens så förstår man dess brist på kompetens om man tänker på urvalsprocessen. De som kandiderar får bevisa sin lämplighet genom att ta sig över en ribba som ligger på marken. De som lyckas får bli kommunalråd.

På samma sätt utses de tre ledarskribenterna på öns tidningar. Med undantag för Mats Linder. Han blev värvad från fastlandet och därför lade de väl den ribba han skulle hoppa över, för att få jobbet, ganska högt.  Han är både intelligent och har integritet. Ett tydligt bevis för detta ser man om man jämför hur moderaten Mats Linder och centerpartisten Eva Bofride tänker om det krisande företaget Leva och dess önskan att få köpa Kungsladorna, som Leva hyr av kommunen sedan 2009.

Redan rubrikerna är talande för de två ledarskribenternas diametralt olika intellektuella prestationsförmågor. Mats Linders rubrik lyder ”Leva eller låta dö, det är helt fel fråga”, medan Eva Bofrides lyder ”Vem skadas om Leva får köpa”.

Eva Bofride är uppväxt på Gotland och ser uppenbarligen särbehandling och nepotism som något självklart. Hon bryr sig inte om kommunallagens krav på att alla företag och individer ska behandlas lika. Att kommunen ger ett företag fördelar, som andra företag inte får, ser inte hon som ett problem. Hon inser inte hur särbehandling och nepotism påverkar företagsklimatet. Men det gör Mats Linder.

Företaget Leva är ett sådant där företag som lyckats ta sig över en ribba som låg på marken och därmed blivit privilegierat i den kommunala byråkratin. Eller så är det ren nepotism som ger Leva en särställning bland kommunens politiker och tjänstemän.

Leva fick 2009 kommunens tillstånd att ställa upp två visningshus på parkeringen utanför kallbadhuset i Visby hamn. Det var samma år som Leva började hyra Kungsladorna av kommunen. Det hade ju inte varit väldigt anmärkningsvärt med uppställningen av de två visningshusen om det inte varit för att kommunen på våren samma år avhyst två biluthyrningsfirmor från hamnområdet eftersom, som det sades, det behövdes fler parkeringsplatser i hamnområdet. Ann-Sofi Lindskog, chef för gatu- och markavdelningen vid kommunen, tyckte enligt Gotlands Tidningar att det var fel att kommunen ska gynna ett par hyrbilsfirmor med attraktiv mark i hamnen. Men Leva fick minsann plats i hamnen några månader senare. Husen var på plats veckan innan Almedalsveckan började. Ann-Sofi Lindskog tyckte uppenbarligen att det var okey att gynna just Leva med attraktiv mark i hamnen.

När jag kollade så hade avhysningen av biluthyrarna skapat 17 nya parkeringsrutor medan Leva:s två visningshus lagt beslag på nästan lika många.

Trots denna gynnsamma kommunala särbehandling 2009 så var Leva inte nöjt med kommunen. I mars 2012 grät Leva ut i lokalpressen första gången och skyllde då sina ekonomiska tillkortakommanden på just kommunen:

”Vi upplever att ingen vill ta ansvar och kommer på något sätt att gå vidare med hur vi blivit utsatta för Region Gotland…”

Nyligen kunde man läsa att Leva har inte skött sina räkenskaper:

”Två gånger har Leva-bolagen tvingats betala straffavgift för att Bolagsverket inte fått in årsredovisningarna för 2012 och till nästa varning, som kan komma i december, kopplas förberedelser för tvångslikvidation.”

Men i samband att Leva 2011 uppmärksammades för att fackföreningen Syndikalisterna stämt Leva inför arbetsdomstolen för två fall av ogiltiga avskedanden skrev Leva 2012:

”Vi ser oss själva som ett seriöst företag som vill följa alla lagar och regler.”

Ja ha, intressant självbild. Inte lyckats skicka in sin årsredovisning trots två påstötningar. Inte hållit sina muntliga löften om anställningar. Ändå anse sig vara ett seriöst företag som vill följa alla lagar och regler…

Jag läste en kommentar på debattforumet på helagotland.se som spekulerade i om oviljan att lämna in årsredovisning för 2012 hade att göra med att Leva var i sådan ekonomisk kris att årsredovisningen skulle visa att Leva, enligt lag, skulle vara tvunget att försätta sig i konkurs.
Vad skulle det annars finnas för skäl till att vägra lämna in årsredovisningen?

Detta hindrar så klart inte Gotlands kommun från att vilja sälja till Leva. Leva har ju tagit sig över ribban och blivit ett privilegierat företag. Så här rapporteras från kommunstyrelsens senaste sammanträde:

”Regionen tänker sälja kungsladorna. Byggnadsnämnden ges i uppdrag att tas fram en detaljplan för området. Dessutom ska man uppfylla ett antal punkter som regionstyrelsen nu beslutat om.
Men regionstyrelsen har inte fattat något definitivt beslut om man ska sälja kungsladorna till Leva Kungslador.
Åke Svensson berättar att det var full enighet bland partierna.
– Leva Kungslador har inte lämnat in något årsbokslut. Det måste de göra i första läget och det gäller samtliga tre bolag som är inblandade. Redovisningarna för 2012 ska var godkända av Bolagsverket, säger Mats-Ola Rödén (FP).
– Vi ger en positiv signal till Leva, säger Per Lindskog, tf regiondirektör.
– Det vi gör nu är att vi kommer sälja enligt marknadsmässiga villkor. Lantmäteriet är beredda att fastighetsbilda även fast det ännu inte finns en plan.
Lars Thomsson (C) säger att man ger en signal till Leva.
– Verksamheten är bra för Gotland och passar in bra i området, säger han.
Per Lindskog säger att ett bolag på fastlandet gjort en oberoende marknadsmässig värdering av området.
En affär kommer att ge Region Gotland mellan fem och sju miljoner kronor.
– Vi har direktiv där vi i normalfallet ska sälja på öppna marknaden. Nu tycker vi att särskilda skäl föreligger och därför kommer den inte att läggas ut på den öppna marknaden, säger Per Lindskog, tf regiondirektör.

Kommunens politiker formligen dyrkar alla företag som tar sig över ribban – den ribba som ligger på marken…

Samma dyrkan känner centerpartiets ledarskribent Eva Bofride. Eva Bofride imponeras dessutom av att Leva har ett koncept. Det kan man läsa i en av hennes kommentarer (daterade 2013-11-21 09:20:54 och 2013-11-21 10:17:21) i debatten i anslutning till hennes ledarartikel. Detta att Leva har ett koncept skulle, såsom jag tolkar Eva Bofride, utgöra ett argument för att de hyrda Kungsladorna ska säljas till Leva och inte till högstbjudande på öppna marknaden.

Eva Bofride har tydligen inte kommit i kontakt med begreppet koncept tidigare. För då borde hon inte ha blivit så imponerad. De flesta företag har ju koncept, vare sej de är klart uttalade eller bara finns i ägarens huvud. Själv skulle hennes koncept kunna lyda: ”Med obefintlig intellektuell förmåga, genom opinionsbildning, bidra till att öka fördumningen och korruptionen på Gotland.”

Mitt eget koncept skulle kunna lyda: ”Mot korruption, dumhet, lögner och manipulationer för likabehandling, upplysning, demokrati och rättssäkerhet”.

Vem har det vinnande konceptet; Eva Bofride eller jag?

Eva Bofride så klart. Hon har öns lokala makthavare på sin sida. Det är ju i deras intresse hon skriver.

Eva Bofride nöjer sig dock inte med att på detta sätt springa Leva:s ärenden. Eva Bofride deltar även i debattforumet på helagotland.se med följande inlägg:

”Eva Bofride (2013-10-29 13:41:20)
Har precis kollat med Hotell- och restaurangfacket som inte har några anmälningar/ärenden om oegentligheter på Leva Kungslador. De meddelar också att kollektivavtal finns. I fall ni undrade hur det faktiskt ligger till och inte vill fortsätta att gissa och tro. Vet ni nåt som facket inte vet får ni gärna tipsa: eva.bofride@gotlandstidningar.se”

Det är så typiskt Gotlands Tidningar och så typiskt Eva Bofride. De, GT och Bofride, kör mer än gärna med halvsanningar i sina spalter när de vill ge stöd åt någon. I detta fall kontaktar alltså Eva Bofride Hotell- och restaurangfacket och får veta att de inte har några konflikter med Leva. Däremot kontaktar hon inte Syndikalisterna som faktiskt haft/har en konflikt med Leva – vilket jag nämnde ovan. Hade hon gjort det hade hela sanningen kommit fram. Och hela sanningen hade kanske inte varit lika positiv som den halva av sanningen som Eva Bofride väljer att berätta.

Ironiskt i historien om Leva är att vid ett evenemang, som nyligen hölls på Almedalsbiblioteket, var en representant från Leva en av åtta ambassadörer för kvinnors företagande som var där för att dela med sig av sina erfarenheter som företagare. Leva-representanten lärde då ut att

”Hittar man behovet och kundnyttan, då kommer lönsamheten.”

Detta har uppenbarligen inte Leva lyckat med. Så en undrar då vad Leva kan lära ut om företagande. Men Leva har ju kommit över den ribba som låg på marken. Och Leva:s representant har blivit utvald som en av Gotlands åtta mest kompetenta, får en förmoda, kvinnliga företagare. – Vad säger detta om det kvinnliga företagandets framgångar på Gotland?
Enligt lokalpressen så sade en ung tjej – förmodligen potentiell företagare – till Leva:s representant:

”Jag suger i mig allt! Du är en sann inspiratör!”

Undrar hur det kommer att gå. Kommer lokalpressen att upplåta utrymme för denna potentiella företagare i framtiden? Kommer hon att få gråta ut i media och anklaga kommunen för sina eventuella tillkortakommanden i sitt företagande?
Att gråta ut i media, och offentligt skylla sin företags problem på kommunen, tycks vara ett framgångsrecept på Gotland. Mest nyttjas det av Pigge Werklin som gråter ut titt som tätt i Gotlands Tidningar. Dock är det ytterst få företagare som lokalpressen ger denna möjlighet att utan normal journalistisk bearbetning få använda halv- och/eller helsidor för att pressa de fega och eftergivna kommunala företrädarna. Pigge Werkelin är i en helt outstanding särposition i och med att Gotlands Tidningar alltid ger honom plats att marknadsföra sina företag och idéer eller bokstavligen ösa kritik mot kommunen för att kommunen inte gjort precis så som Pigge Werkelin vill. Efter en sådan skopa offentligt ovett mot kommunen brukar kommunen göra precis som Pigge Werkelin vill. Så lokalpressen bidrar på så vis också till ett företagsklimat där ojämlika villkor råder.

Avslutningsvis vill jag faktisk berätta att jag är imponerad av Leva ur en annan aspekt än deras förmåga att driva ett framgångsrikt företag. Leva vann klassen ”Årets värt en resa” i White Guide Café 2013. Definition för kategorin ”Årets värt en resa” löd:

”Med utmärkelsen Årets Värt en Resa premierar vi ett café där kaffe och bakverkskulturen blomstrar vilket tillsammans med nivån på helhetsupplevelsen lockar till sig långväga gäster. Såväl det lilla caféet på landsbygden som den större anläggningen kring våra storstäder kan vara resan värd.”

I White Guides ranking över Sveriges bästa caféer hamnade Leva på en niondeplats. Jag blir riktigt varm inombords när jag tänker på det. Här är det en utmärkelse i konkurrens med alla kaféer i hela Sveriges. blir jag verkligen imponerad.

Men jag blir inte imponerad att jag anser att Leva ska särbehandlas. I en demokrati och ett rättsamhälle ska alla individer och företag behandlas lika. Det är så jag önskar att det även skulle gå till på Gotland. Men dit är det väldigt långt. Och som ni förstår så motarbetas detta av de som tjänar på nepotismen och av deras duktiga idioter sådana som Eva Bofride.

Gotland måste höja ribban. Konkurrensen måste ske på lika villkor så att de företagare som är bäst får chansen att lyckas. Duktiga företagare ska inte konkurreras ut av sämre företagare som ges konkurrensfördelar av kommunen och har korkade ledarskribenters stöd. Fri företagskonkurrens är bra för Gotland!

UPPDATERING:
Leva Kungslador inkom 2013-12-13 till Bolagsverket med årsredovisning för räkenskapsåret 2012. Enligt lag, och vad den årsredovisningen visar, ska Leva Kungslador begära sig i konkurs. Hämta Leva Kungsladors årsredovisning för 2012.

Skriv kommentar


På Gotland kan man verkligen komma i kläm

Gotland - fredag 27 september 2013

Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format.

Vattenskador-hösten-2007BRF Snäck:s lista över vattenskadade bostadsrätter hösten 2007

BRF-090715-1
BRF-090715-2”… som alla vet så har vi kraftiga problem med läckage i fastigheten. I samband med regn ovädret i början av juli så trängde det in vatten i ca. 40 lägenheter.” skiver BRF Snäcks ordförande Pigge Werkelin 090715.

BRF-090902-1
BRF.090902-2”Huset läcker värre än någonsin och nu måste något göras, annars går allt för stora världen förlorade.” skriver BRF Snäcks ordförande Pigge Werkelin 090902

Prospekt-1
Prospekt-2”Fastigheten är i bra skick” står skrivet i Wereklinbolagets prospekt 2009

Created with GIMP”Fastigheten är i bra skick” står skrivet i Wereklinbolagets hemsida 2012 trots att arbete med att täta taket inte gjordes förrän 2013. Det tätningsarbetet var ett fuskjobb som nu är föremål för en tvist vid Gotlands tingsrätt.

På Gotland kan man verkligen komma i kläm. Och det är inte roligt. Tänk er till exempel att ha blivit pålurad en lägenhet som sedan visar sig vara fuktskadad och möglig. Och att köparen, av säljaren, blir erbjuden att byta lägenhet till en annan. Och går med på det. För att sedan bli varse att även den tillbytta lägenheten är fuktskadad och möglig. Och att sedan köparen stämmer säljaren i Gotlands tingsrätt. Och där få veta att tingsrätten står helt på säljarens sida, eftersom säljaren är Pigge Werkelin. Och när man förlorar av en partisk tingsrätt så ställer Kronofogdemyndigheten upp för säljaren och skickar indrivningsbrev trots att målet ännu inte vunnit laga kraft och är överklagat. Och när tidningarna idag skriver om saken så tillfrågas bara säljaren som får ge sin ensidiga syn på saken. På Gotland kan man verkligen komma i kläm…

Jag tycker ni ska fördjupa er i denna rättskandal. Jag har fått förtroendet att gå igenom alla handlingar och vara med och sammanställa dem till en skrämmande berättelse om korruption och nätverkens betydelse på Gotland. Läs: Två mögliga lägenheter en bedräglig konkurs och massor av rättsröta.
Orkar ni inte läsa allt så läs åtminstone tingsrättens hantering av ärendet som börjar 23 mars 2011. Allt som står skrivet mellan citatteckan kan styrkas med dokument.

Pigge Werkelin varnade köparna för att en stämning skulle bli en utdragen process. Visste han redan då att Gotlands tingsrätt och lagman Mikael Mellqvist skulle hjälpa till med detta genom att bevilja massor av anstånd? Pigges advokat gavs mer än 10 anstånd av tingsrätten. Vilket gjorde att målet tog mer än två år innan tingsrätten höll förhandlingar. T ex ett anstånd daterat 11.10.05 gällde inväntan av ett distansutlåtande som redan sänts in till tingsrätten av Pigges advokat 11.07.25. Tingsrätten beviljar anstånd för detta. Noll koll alltså.
Och fem minuter innan tingrätten stänger, dagen före huvudförhandling, sätter säljaren Pigge Werkelin sitt bolag i konkurs. För att tidigt morgonen, dagen för huvudförhandling, återkalla konkursen. Märkligt? Osant intygande? Övergrepp i rättsak? Tingrättens lagman Mikael Mellqvist fann inget konstigt med förfarandet.

Tingrätten har alltså inte haft koll på ärendet och till detta bidrog säkert att tingsrätten under åren haft tre olika personer som ansvariga för målet. Utifrån detta är tingsrättens dom, som påstår att det är kärandesidans ”vidlyftiga processföring” som gjort att målet tagit så lång tid, vilket enligt tingsrätten skulle motivera att käranden betalar svarandens processkostnader, under all kritik. Läs: Två mögliga lägenheter en bedräglig konkurs och massor av rättsröta.

Precis när jag skrivit klart denna text upptäcker jag att Hela Gotland censurerar den debatt som fördes i anslutning till artikeln. Men eftersom jag vet hur medier i diktaturer och på Gotland agerar så var jag förberedd. Därför kan jag här nedan lägga ut de kommentarer som Hela Gotland, gemensam webbplats för Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda, ville censurera. Jag har redigerat så att inläggen ska läsas uppfrån och ner.

Återvändare
Lite, lite, lite mer tråkig för henne, kanske? Eller……?

rejmo
En viktig egenskap för en vettig person är att veta när det är dags att ge sig. Har man inte den känslan hamnar man lite på kant med det mesta i samhället.

Magnus Berg, Burgsvik
Eftersom Gotland tingsrätts hantering av ärendet och dess dom är mycket märklig (partisk) så är det självklart att den ska överprövas. T ex gavs Pigges advokat mer än 10 anstånd av tingsrätten, vilket gjorde att målet tog mer än två år innan tingsrätten höll förhandlingar. Ett anstånd gällde inväntan av ett utlåtande som sändes in, av Pigges advokat, till tingsrätten redan en månad tidigare än han begärde anstånd. Tingrätten har alltså inte haft koll på ärendet och till detta bidrog säkert att tingsrätten under åren haft tre olika personer som ansvariga för målet. Utifrån detta är tingsrättens dom, som påstår att det är kärandesidans ”vidlyftiga processföring” som gjort att målet tagit så lång tid, vilket skulle motivera att käranden betalar svarandens processkostnader, inte rättsäker.

Magnus Berg, Burgsvik
För er som är intresserade; läs allt om målet här: Länk Börja med att hoppa till 23 mars 2011 i kronologin och få en inblick i hur tingsrätten agerat. T ex att tingrätten ifrågasatt kärandesidans vittnen (också de boende på Snäck) medans Pigges vittnen, som har ekonomiska intressen av sina relationer med Pigge, inte ifrågasattes av lagman Mellqvist. Allt som finns inom citattecken på hemsidan finns styrkt genom dokumentation.

Pigge varnade kärandesidan innan stämning inlämnats för att det skulle bli en utdragen process. Visste han redan då att Gotlands tingsrätt och lagman Mellqvist skulle hjälpa till med detta genom att bevilja massor av anstånd?

Platon
Det är ganska fascinerande att ägarna till Snäck inte åtgärdade fukt problemet som fanns och som man kände till.
För 12 år sedan hyrde jag lgh nr 601,dvs lägenheten längst upp bredvid trapphuset. Problem med fukt var stora redan då. Vatten trängde in från taket ner innanför glasfiberväven så det bildade stora ballonger och det droppade från taket. Hinkar var ett måste varje gång det regnade.
Diskuterade detta med den vaktmästare som tjänstgjorde då och fick till svar att det var för stora kostnader och för svårt att göra något åt. Allt grus/sten på taket var tvungen att skrapas bort för att frilägga de stora betongplattorna och sedan täta alla skarvarna.
tråkigt att det är lägenhetsköparna som får ta den stora smällen när fastighetsägaren/ägarna har vetat om problematiken så länge

Magnus Berg, Burgsvik
Ännu mer fascinerande är att BRF Snäck hade en lista över vattenskadade lägenheter redan 2007. (listan finns här: Bra att Gotlands länsrätt flyttas till Stockholm
Ytterligare argument för länsrättens flytt från Gotland

Glöm nu inte läsa: Två mögliga lägenheter en bedräglig konkurs och massor av rättsröta. Tänk på att allt som står skrivet mellan citattecken kan styrkas med dokument.

—–
Andra bloggar som skriver intressant!

3 kommentarer


Om hundar och katter i lokala ordningsföreskrifterna för Gotland

Gotland, Hundar - lördag 27 juli 2013

Klicka på bilden för att de den i större format.

“Till exempel beter sig vissa människor dominant mot jämställda kollegor och underordnande men fogligt i förhållande till auktoriteter; andra beter sig precis tvärt om.”
ur Susan Cain:s bok Tyst.

På Gotland borde det finnas en majoritet människor som vågar stå upp och kritisera den korruption och misskötsel av kommunen som förekommer oavsett sittande politisk majoritet. Med korruption avser jag den fullständiga definition som bl a Inga-Britt Ahlenius skrev om i DN för några år sedan. Det vore verkligen hedervärt om människor på Gotland riktade sin energi och sitt eventuella civilkurage uppåt i hierarkin istället för att fegt rikta den nedåt eller mot jämställda. Men så är inte fallet. Detta märker jag ofta av när jag och min golden retriever Linux är ute och går. Då får jag höra att: ”Hundar ska vara kopplade”. Tydligen är detta viktigare att framföra än att kräva att kommunen inte särbehandlar och gynnar vissa enskilda och vissa företag på de andras bekostnad. Dessutom har de fega skitstövlarna fel i sak. De är alltså inte bara fega, de är dumma och okunniga också.

Lokala ordningsstadgan på Gotland säger följande om hundar:

Hundar

17 § Hundens ägare, den som tagit emot en hund för underhåll eller nyttjande eller den som endast tillfälligt vårdar en hund är skyldig att följa bestämmelserna i 18 och 19 §§.

Det som sägs i dessa paragrafer gäller inte för ledarhund för synskadad person, andra assistanshundar försedda med tjänstetecken eller för polishund i tjänst.

18 § Hund skall stå under sådan tillsyn att den hela tiden är under kontroll. Hundar skall hållas kopplade inom följande områden: kyrkogårdar, begravningsplatser, försäljningsplats där torghandel pågår, i gallerian på Östercentrum, Almedalen och Botaniska trädgården samt – under tiden 1 maj – 30 september – i park eller plantering.

Hundar skall hållas kopplade inom synhåll från de motionsspår för gång, löpning, cykel- och skidåkning som ligger inom området för detaljplanen ”Del av Visby Visborg 1:9 m.fl.” (idrotts- och rekreationsområdet Visborg) vars gränser framgår av bilaga 7.

Tikar skall under löptid hållas kopplade inom hela Region Gotland, dock inte inom inhägnade områden.

När en hund inte hålls kopplad skall den ha halsband på sig med ägarens namn, adress och telefonnummer.

Hundar får inte vistas på lekplats. Hund får ej heller – under tiden 1 maj – 30 september vistas på de badplatser som anges i bilaga 1.

19 § Fast förorening efter hund skall plockas upp från gångbana, gata, torg, plantering, eller park inom tätorterna Visby, Vibble, Roma, Klintehamn, Hemse, Burgsvik, Slite och Fårösund.

För upplysnings skulle är det lika bra jag berättar om vad som gäller katter också:

Katter

20 § Kattens ägare, den som tagit emot en katt för underhåll eller nyttjande eller den som endast tillfälligt vårdar en katt är skyldig att följa bestämmelserna i 21§.

21 § Katt skall hållas under sådan tillsyn att den ej förorenar eller på annat sätt stör omgivningen.

Inom tätorterna Visby, Vibble, Roma, Klintehamn, Hemse, Burgsvik, Slite och Fårösund skall en katt som inte hålls kopplad ha halsband på sig med ägarens namn, adress och telefonnummer.

Katt får ej vistas på lekplats.

Som hundägare kan det vara bra att ha med sig ett exemplar av de lokala ordningsföreskrifterna för att visa för polisen i Visby när de obefogat kommer och gnäller…

Skriv kommentar


En skrämmande insikt om ”modernt” arbetsliv

Litteratur - fredag 26 april 2013

130419-001

Yarden av Kristian Lundberg är en fantastisk bok. Jag har läst den två gånger. Även uppföljaren Och allt ska vara kärlek har jag läst två gånger. Nu kommer uppföljaren En hemstad : berättelsen om att färdas genom klassmörkret i det som ska vara en trilogi.

Yarden imponerar på två plan. Dels uppskattar jag Lundbergs språk. Det är korta meningar. Ibland bara ett ord. Det märks att Lundberg i grunden är poet. Han var en del av den kända poetkonstellationen Malmöligan, som bestod av Clemens Altgård, Håkan Sandell, Per Linde, Kristian Lundberg, Lukas Moodysson och Martti Soutkari. Lundbergs språk kan beskriva verkligheten på ett sätt som jag aldrig vare sig läst eller sett tidigare. Lundberg ord säger mer än den bästa av bilder. Med hjälp av Lundbergs språk kan man leva sig in i människors känslor och situation så att åtminstone min empati går bärsärk med mitt stackars psyke.

Nedan är en hel del av Lundbergs beskrivningar av ”modernt” arbetsliv ur Yarden och ur  Och allt ska vara kärlek:

Yarden

Kan inte få honom att förstå den trötthet som kommer smygande över en klockan fyra på morgonen när lastbilarna från Jönköping kommer inrullande och man vet, känner ända in i märgen, att man inte längre orkar och ändå måste fortsätta. sid.35-36

Vad krävs det av oss som kallar oss människor? Allt mer tror jag att det som krävs av oss är att skapa förutsättningar så att vi kan välja det goda, om vi vill. En utsvulten har inte de förutsättningarna, en som räds för att bli skild från sitt arbete har inte heller de förutsättningarna. Det gör oss omänskliga. Systemet utnyttjar detta. Använder oss.
/…/
Vi lever så. Under detta våldsamma tryck, under denna förnedringsprocess som i allt snabbare tempo försöker avlägsna allt det från oss som gör oss mänskliga. sid. 50

Vi för inte klasskamp. De gör. De som redan äger. sid. 52

Jag är alltid trött. Jag går och lägger mig vid tio på kvällen. Jag är aldrig så förbannad som jag borde vara. Jag orkar knappt ens vara förbannad. sid. 54

Och själv är jag lika trött som en geting i oktober. Slö. Likgiltig. En kugge. Jag ser det som sker och vänder mig bara bort; likgiltig. sid. 62

Amish köper sig sedan en lägenhet. Eftersom han är timanställd, sedan tre år tillbaka, så får han inte banklån via de traditionella bankerna. Han får använda sig av ett finansbolag som har en ingångsränta som är sex gånger högre än vad de traditionella bankerna erbjuder.
De fattiga ska bli fattigare. Det kostar att vara fattig. sid. 70

Det är en djävulsk situation. På denna annonyma arbetsplats med timanställda är det få som arbetar full tid; oftast landar det på tolv till fjorton dagar [per månad], vilket innebär att du förpassas till en slags limbovärld. Du äter och är alltid hungrig. Du arbetar och är alltid fattig. Det finns en norm under socialbidragsnormen, en norm under existensminimum. Det är där vi befinner oss. Vi är en grupp som allltid tackar ja; vi kommmer så fort visselpipan ljuder.
Människor kommer och går, avskedas, de kallas aldrig in till nästa dags arbete, ständigt en rädsla, en förtärande rädsla. Det är det enklaste sättet: ”Tyvärr Kristian, imorgon blir det inget åt dig!” De löser alla konflikter på ett och sammma sätt: ”Tyvärr, du får stanna hemma imorgon!” sid. 71

När vi kom tillbaka med tvättlistan, där man kunde se att vi avverkat fyrtio bilar, och såg förmannens missnöjda blick förstod vi direkt att det var i underkant – så nu arbetar vi in alla mindre pauser. Ingenting är sagt, allt är underförstått. Det är det effektivaste sättet. Vi straffar oss själva. sid. 97

Olja från kontoret hälsar aldrig tillbaka när jag hälsar på henne. Hon smäller också igen dörren i ansiktet på mig när jag kommer. Det är naturligtvis irriterande. Jag frågar Yossi om anledningen: ”Varför gör Olja så?” säger jag till honom.
– Det är enkelt. För att hon kan. sid. 103

En tidig eftermiddag, precis innan jag skall cykla ner för att inställa mig till nattskiftet på Yarden, blir jag uppringd av min förman. Han säger: ”Kristian. Vi har fått raporter om att du krockskadat en bil utan att rapportera det till ledningen.” Jag svarar: ”Det är inte sant.”
Inom mig blir jag helt kall.
– Nattchefen hade sett dig.
– Det är inte sant.
– Du får helt enkelt ta en paus från Yarden nu.
– Jag vet inte vad jag skall säga.
– Nej, trevlig kväll.

Så gick det till när jag lika enkelt som ett moln framför månen bara försvann igen; som om jag aldrig hade varit där, som om jag aldrig delat de andras öden. Vad är då en människa?
Ibland allt, ibland just ingenting. Efter ett par dagar får jag besked om att krocken är utredd, att jag var oskyldig. Jag är välkommen tillbaka. Det är redan för sent. Allt är för sent. sid. 124-125

Och allt ska vara kärlek

Att vara timanställd på ett bemanningsföretag, att vara daglönare, är att kränkas in i ett omänskligt system. Du blir ägd. Du arbetar och kommer alltid att förbli fattig. Du varken flyter eller sjunker, du trampar bara vatten. sid. 20

Jag blev en av alla dessa som tiger. Ett exempel: En eftermiddag klagade Ibrahim på kläderna, de höll inte ute vätan så väl som han hade önskat, och eftersom vi arbetade utomhus precis vid ett hamninlopp gick det snabbt att bli blöt, inte minst om fötterna. Nästa dag kom han inte till arbetet. Han var bara borta. Det skulle ta tre veckor innan han ringdes in igen. Det är så det fungerar med rädsla, att härska med skräck. Efter det var det inte längre någon som klagade på kläderna. Det var nämligen så med oss som var anställda genom bemanningsföretag: vi blev inringda om kvällen för att kunna finnas på plats följande dag. Vi visste aldrig om arbetsveckan skulle innehålla åtta eller fyrtio timmar. Den som klagade? Ja. Vi kunde se systemet. Den som klagade blev inte inringd till arbete nästa dag. sid. 25

Vad jag lärde mig? En sak. Klasskampen existerar. Den sker från det omvända hållet. Vi står stilla och låter oss plockas. Vi sitter tigande och låter oss böjas. Vad skall man annars göra? Tänk på Ibrahim. Vad lever man av om man plötsligt förlorar tre veckors inkomst? Vad ger man då sina barn att äta? sid. 26

Vad lärde jag mig då under denna tid? Att jag inte var en människa. Att jag bara var en rörelse som man kunde kontrollera. Detta är min kropp. Den äger bara ett värde i relation till sin uppgift. På det stora speditionsföretaget förstod jag att jag inte alls var så stark som jag trodde
– allt snabbare bröts jag ner, förlorade kontakten med mig själv. Överleva. Det blev till slut det enda jag tänkte på. Äta. Sova. Arbeta. Jag såg ett mörkt ljus spränga sig väg in genom välfärdssamtiden och jag kunde med hela min kropp känna att vi var tillbaka vid 1900-talets början. Att det återigen var dags att tala om egendomslösa. Om trasproletariat. Om statare. Vi som arbetade på bemanningsföretaget var satta på undantag. Vi hade förlorat våra rättigheter. Vi arbetade när vi var sjuka, när barnen var sjuka, när vi visste att vi kunde skada oss. Vi fogade in oss i ett mönster som bara antyddes för oss. Vi skulle själva förstå. sid. 106-107

Nu är det knappt tolv månader sedan jag var på Yarden senast; denna märkliga plats. Vi var hela tiden övervakade. Kontrollerade. Bestraffade. Om man så vill kan man säga att hela arbetet var ett systematiskt kränkande av individen. sid. 144

Denna bloggpost började jag med för två år sedan. Den kom aldrig att bli det stora grepp om Kristian Lundberg som jag hoppats orka med, och som Kristian Lundberg förtjänar. Men jag har fått med det viktigaste; citaten ovan.
Berättelsen om hur han recenserade en bok av Britt-Marie Mattsson (som innehar den titelsjuka titeln förstereporter på Göteborgs Posten), som aldrig kommit ut, och hur han därför fick kicken som litteraturkritiker på Helsingborgs Dagblad borde ha blivit skriven. Det var ju denna recension som tvingade ut Kristian Lundberg i regn och snålblåst på Yarden.
Men som recensent gav hans dåvarande chef, kulturchefen på Helsingborgs Daglad Gunnar Bergdahl, honom rätt i efterskott. Gunnar Bergdahl avslutar sin recension av Mattssons, då utkomna, bok:

Efter ett par kvällar i Mattssons sällskap förefaller faktiskt Kristian Lundbergs två beramade meningar hyfsat profetiska. Men snarare vänliga i överkant om en bok vars litterära kvalitéer är lika mikroskopiska som dess politiska dimensioner. När den nu är såväl skriven, utgiven, läst som lagd åt sidan.

—–
Andra bloggar som skriver intressant!

Skriv kommentar