Tre högst meriterade tyska herrar har sammanställt uppgifter, som jag översatt och publicerar nedan. Uppgifterna visar att Ukraina var mycket nära en fredsöverenskommelse med Ryssland redan i krigets inledningsskede. Men USA/NATO var emot detta eftersom USA/NATO vill ha till en destabilisering och ett regimskifte i Ryssland. USA/NATO trodde att ett krig mellan Ukraina och Ryssland skulle fixa detta.
De tre tyska herrarna bakom texten är:
– Michael von der Schulenburg är en före detta biträdande generalsekreterare för FN, som arbetade i över 34 år för FN, och under kort tid för OSSE, i många länder i krig eller interna väpnade konflikter, ofta med bräckliga regeringar och beväpnade icke-statliga aktörer
– Hajo Funke är professor emeritus i statsvetenskap vid Otto-Suhr-institutet/Fria universitetet i Berlin
– General (ret.) Harald Kujat var den högst rankade tyska officeren i Bundeswehr och vid NATO
Självklart tycker vi svenskar att 500 000 döda Ukrainare hade varit värt priset för att destabilisera Ryssland och få till en regimförändring om det hade lyckats. Även att det inte lyckades så var det ju värt priset en halv million döda. Det var ju inte vi som dog.
Eftersom Ukraina nu går mot ett totalt nederlag och en total förstörelse av sitt land så behöver USA/NATO ny kanonmat för att göda det ryska artilleriet. Sina planer på destabilisering och regimförändring i Ryssland har USA/NATO inte slagit ur hågen. Det är därför Finland och Sverige ska med i NATO. Så att finska och svenska ungdomar kan få förmånen att ersätta ukrainarna och få förmånen att dö den ärofulla döden för USAs geopolitiska intressen. När sedan ungdommarna är slut så blir det dax för barn och pensionärer att dö, precis som i Ukraina.
Detta är vad vi har att se fram emot inom kort. Jag hoppas ni alla är redo att möta döden och få Sverige förvandlat till grus och aska. Jag är i alla fall redo. Idiotlandet Sverige är så plågsamt att leva i att jag drömmer om att ryska atombomber ska fällas här och ta mig härifrån.
Ni andra är väl också redo, antar jag. Ni som i era hjärtan tagit till er propagandan om det onda Ryssland och det goda USA. Visst är väl ni redo och villiga att dö för USAs geopolitiska intressen? Så att västvärldens storföretag kan komma åt de ryska naturtillgångarna som är världens näst största räknat i pengar. Och visst blir ni, precis som de så kallade journalisterna i etablissemangets propagandamedier, ledsna över att Sverige ännu inte blivit formell NATO-medlem?
Men misströst inte över detta. Kriget ni längat efter är redan på gång. Till Sverige flygs det redan nu in mängder med krigsmateriel från NATO så att Sverige ska framstå som en klart uttalad fiende till Ryssland, och därmed ett legitimt mål vid en militär konflikt. Det har våra landsförrädiska, men USA-lojala, politiker redan ställt upp på. Så nu väntar våra politiker bara på att låta oss alla dö för USA. Själva tänker de åka utomlands innan bomberna börjar falla.
Nedan följer den text de tre vise männen sammanställt.
Fred för Ukraina – Michael von der Schulenburg, Hajo Funke, Harald Kujat
10 november 2023 Geopolitik
Den katastrofala urspårningen av de tidiga fredsansträngningarna för att få slut på kriget i Ukraina
Den brittiske premiärministerns ödesdigra besök i Kiev den 9 april 2022
Av Michael von der Schulenburg
Detta är en detaljerad rekonstruktion av de ukrainsk-ryska fredsförhandlingarna i mars 2022 och de medföljande medlingsförsöken av Israels dåvarande premiärminister Naftali Bennett, med stöd av president Erdogan och Tysklands tidigare förbundskansler Schröder. Den utarbetades av den pensionerade generalen H. Kujat och professor emeritus H. Funke, två av initiativtagarna till den nyligen presenterade fredsplanen för Ukraina. Och det är också i samband med deras fredsplan som denna rekonstruktion är så oerhört viktig. Den påminner oss om att vi inte har råd att skjuta upp vapenvilan och fredsförhandlingarna ännu en gång. Den mänskliga och militära situationen i Ukraina försämras dramatiskt, med den extra faran att det kan leda till en ytterligare upptrappning av kriget. Vi behöver en diplomatisk lösning på detta grymma krig för Europa och Ukraina – och vi behöver den nu!
Från den detaljerade rekonstruktionen av fredsansträngningarna i mars framträder 6 slutsatser:
- Bara en månad efter inledningen av den ryska militära interventionen i Ukraina hade ukrainska och ryska förhandlare kommit mycket nära en överenskommelse om vapenvila och en skiss till en omfattande fredslösning på konflikten.
- Till skillnad från idag hade president Zelenskyj och hans regering gjort stora ansträngningar för att förhandla om fred med Ryssland och få ett snabbt slut på kriget.
- I motsats till västvärldens tolkningar var Ukraina och Ryssland vid den tidpunkten överens om att den planerade NATO-expansionen var orsaken till kriget. De inriktade därför sina fredsförhandlingar på Ukrainas neutralitet och dess avstående från NATO-medlemskap. I gengäld skulle Ukraina ha behållit sin territoriella integritet med undantag för Krim.
- Det råder knappast något tvivel om att dessa fredsförhandlingar misslyckades på grund av motstånd från Nato och i synnerhet från USA och Storbritannien. Skälen är att ett sådant fredsavtal skulle ha varit liktydigt med ett nederlag för Nato, ett slut på Natos expansion österut och därmed ett slut på drömmen om en unipolär värld dominerad av USA.
- De misslyckade fredsförhandlingarna i mars 2022 ledde till en farlig intensifiering av kriget som har kostat hundratusentals människor livet, särskilt unga människor, djupt traumatiserat en ung generation och tillfogat dem de svåraste psykiska och fysiska såren. Ukraina har utsatts för enorm förstörelse, interna förflyttningar och massutarmning. Detta har åtföljts av en storskalig avfolkning av landet. Inte bara Ryssland, utan även Nato och västvärlden bär en tung del av skulden för denna katastrof.
- Ukrainas förhandlingsposition idag är mycket sämre än den var i mars 2022. Ukraina kommer nu att förlora stora delar av sitt territorium.
- Blockeringen av fredsförhandlingarna vid den tidpunkten har skadat alla: Ryssland och Europa – men framför allt folket i Ukraina, som med sitt blod betalar priset för stormakternas ambitioner och förmodligen inte kommer att få något tillbaka.
HUR CHANSEN GICK FÖRLORAD FÖR EN FREDSLÖSNING AV KRIGET I UKRAINA OCH VÄSTVÄRLDEN VILLE FORTSÄTTA KRIGET ISTÄLLET
En detaljerad rekonstruktion av händelserna i mars 2022
Av Hajo Funke och Harald Kujat
Berlin, oktober 2023
I mars 2022 skapade direkta fredsförhandlingar mellan ukrainska och ryska delegationer och medlingsinsatser av Israels dåvarande premiärminister Naftali Bennet en verklig chans att avsluta kriget fredligt bara fyra till fem veckor efter att Ryssland hade invaderat Ukraina. Men i stället för att avsluta kriget genom förhandlingar, vilket Ukrainas president Zelenskyj och hans regering tycktes ha velat, gav han i slutändan efter för påtryckningar från vissa västmakter och övergav en förhandlingslösning. Västmakterna ville att kriget skulle fortsätta i hopp om att knäcka Ryssland. Ukrainas beslut att överge förhandlingarna kan ha fattats innan man upptäckte en massaker på civila i staden Bucha nära Kiev.
Nedan följer ett försök till en stegvis rekonstruktion av de händelser som ledde fram till fredsförhandlingarna i mars och deras sammanbrott i början av april 2022.
I BÖRJAN AV MARS 2022 INLEDDE ISRAELS PREMIÄRMINISTER NAFTALI BENNETT MEDLINGSFÖRSÖK …
Naftali Bennett hade inlett medlingsförsök redan under den första veckan i mars 2022. I en videointervju med den israeliske journalisten Hanoch Daum den 4 februari 2023 talade han för första gången i detalj om processen och slutet på förhandlingarna. Denna videointervju ligger till grund för en detaljerad rapport i Berliner Zeitung den 6 februari 2023: “Naftali Bennett ville ha fred mellan Ukraina och Ryssland: vem blockerade? Israels före detta premiärminister talade för första gången om sina förhandlingar med Putin och Zelenskyj. Vapenvilan var enligt uppgift inom räckhåll.” (Berliner Zeitung, 06 februari 2023).
Strax efter krigsutbrottet hade Ukrainas president Volodymyr Zelenskij bett Bennett att hjälpa till att öppna en kommunikationskanal med Rysslands president Vladimir Putin. Putin svarade med att bjuda in Bennett till Moskva: “Den 5 mars 2022 hade Bennett på Putins inbjudan flugit till Moskva i ett privatjetplan som tillhandahållits av den israeliska underrättelsetjänsten. I samtalet i Kreml hade Putin, enligt Bennett, gjort några betydande eftergifter, i synnerhet hade han avstått från sitt ursprungliga krigsmål att demilitarisera Ukraina. … I gengäld gick den ukrainske presidenten med på att avstå från att gå med i Nato – en ståndpunkt som han också upprepade offentligt en kort tid senare. Därmed undanröjdes ett av de avgörande hindren för en vapenvila ….”. Enligt Berliner Zeitung hade även andra frågor, såsom Donbass och Krims framtid samt säkerhetsgarantier för Ukraina, varit föremål för intensiva samtal under dessa dagar. (Ibid)
I intervjun förklarade Bennett ytterligare: “Jag hade intrycket vid den tiden att båda sidor var mycket intresserade av en vapenvila (…). Enligt Bennett var en vapenvila inom räckhåll vid den tidpunkten, och båda sidor var beredda att göra avsevärda eftergifter…. Men i synnerhet Storbritannien och USA ville att denna fredsprocess skulle upphöra och ställde in siktet på en fortsättning av kriget.” (Ibid)
I början av mars 2022 kontaktade president Zelensky inte bara Naftali Bennett utan även Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder och bad honom att använda sina nära personliga band till Putin för att medla mellan Ukraina och Ryssland i hopp om att hitta sätt att snabbt få slut på kriget. I en intervju som publicerades i Berliner Zeitung den 21-22 oktober i år talade Schröder för första gången offentligt om sin roll i de ansträngningar som ledde till fredsförhandlingarna i Istanbul den 29 mars 2022. Liksom Bennet kom även han till slutsatsen att anledningen till att dessa fredsförhandlingar avbröts var att amerikanerna hindrade dem. Han sade “Vid fredsförhandlingarna i mars 2022 i Istanbul med Rustem Umerov (då säkerhetsrådgivare till Zelenskyj, nu ukrainsk försvarsminister) gick ukrainarna inte med på fred eftersom de inte fick göra det. De var först tvungna att fråga amerikanerna om allt de diskuterat", och fortsatte: "Men i slutet (av fredsförhandlingarna) hände ingenting. Mitt intryck var att ingenting kunde hända eftersom allt annat bestämdes i Washington. Det var ödesdigert.”
Den turkiske utrikesministern Mevlüt Çavuşoğlu, som organiserade Istanbulmötet vid den tiden, hade tidigare gjort liknande kommentarer. I en intervju med CNN Turk den 20 april 2022 sa han: “Vissa NATO-länder ville att konflikten i Ukraina skulle fortsätta för att försvaga Ryssland.”
… MEDAN PARALLELLA FREDSFÖRHANDLINGAR MELLAN UKRAINSKA OCH RYSKA FÖRHANDLARE PÅGICK
Direkta förhandlingar mellan en ukrainsk och en rysk delegation hade redan pågått sedan slutet av februari 2022 och under den tredje veckan i mars, “bara en månad efter krigsutbrottet, (hade) de enats om de stora dragen i en fredsuppgörelse. Ukraina lovade att inte gå med i Nato och att inte tillåta utländska makters militärbaser på sitt territorium, medan Ryssland i gengäld lovade att erkänna Ukrainas territoriella integritet och att dra tillbaka alla ryska ockupationstrupper. Särskilda arrangemang gjordes för Donbas och Krim.” (Jfr Michael von der Schulenburg: FN-stadgan: Förhandlingar! Ur: Emma den 6 mars 2023)
För att främja fredsförhandlingarna erbjöd sig den turkiske presidenten att stå värd för en ukrainsk-rysk fredskonferens i Istanbul den 29 mars 2002. Under förhandlingarna, som medlades av Turkiets president Erdogan, presenterade den ukrainska delegationen ett positionspapper som ledde till Istanbulkommunikén. Ukrainas förslag översattes till ett utkast till fördrag av den ryska sidan.
Texten i Istanbulkommunikén av den 29 mars 2022 innehöll 10 förslag:
Förslag 1: Ukraina förklarar sig vara en neutral stat och lovar att förbli alliansfritt och att avstå från att utveckla kärnvapen i utbyte mot internationella rättsliga garantier. Möjliga garantstater är Ryssland, Storbritannien, Kina, USA, Frankrike, Turkiet, Tyskland, Kanada, Italien, Polen och Israel, men även andra stater skulle vara välkomna att ansluta sig till fördraget.
Förslag 2: Dessa internationella säkerhetsgarantier för Ukraina skulle inte omfatta Krim, Sevastopol eller vissa områden i Donbas. Parterna i fördraget skulle behöva definiera gränserna för dessa områden eller komma överens om att varje part förstår dessa gränser på olika sätt.
Förslag 3: Ukraina förbinder sig att inte ansluta sig till någon militär koalition och att inte vara värd för några utländska militärbaser eller truppkontingenter. Internationella militära övningar skulle endast vara möjliga med garantistaternas samtycke. Garantstaterna bekräftar för sin del sin avsikt att främja Ukrainas medlemskap i Europeiska unionen.
Förslag 4: Ukraina och garantstaterna är överens om att (i händelse av aggression, väpnat angrepp mot Ukraina eller militär operation mot Ukraina) var och en av garantstaterna, efter brådskande och omedelbart ömsesidigt samråd (som skall hållas inom tre dagar) om utövandet av rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar (enligt artikel 51 i FN-stadgan), skall ge bistånd (som svar på och på grundval av en officiell begäran från Ukraina) till Ukraina som en permanent neutral stat under angrepp. Sådant bistånd kommer att underlättas genom omedelbart genomförande av nödvändiga enskilda eller gemensamma åtgärder, inklusive stängning av ukrainskt luftrum, tillhandahållande av nödvändiga vapen och användning av väpnat våld i syfte att återställa och sedan upprätthålla säkerheten för Ukraina som en permanent neutral stat.
Förslag 5: Varje sådant väpnat angrepp (varje militär operation överhuvudtaget) och varje åtgärd som vidtas som svar kommer omedelbart att rapporteras till FN:s säkerhetsråd. Sådana åtgärder kommer att upphöra så snart FN:s säkerhetsråd har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att återställa och upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Förslag 6: För att skydda mot eventuella provokationer kommer avtalet att reglera mekanismen för uppfyllandet av Ukrainas säkerhetsgarantier på grundval av resultaten av samråd mellan Ukraina och de garanterande staterna.
Förslag 7: Fördraget kommer att tillämpas provisoriskt från och med dagen för dess undertecknande av Ukraina och alla eller de flesta av de garanterande staterna.
Fördraget träder i kraft efter det att 1) Ukrainas permanenta neutrala status har godkänts i en landsomfattande folkomröstning, 2) de relevanta ändringarna har införlivats i den ukrainska konstitutionen och 3) ratificering har skett i parlamenten i Ukraina och i garantistaterna.
Förslag 8: Parternas önskan att lösa de frågor som rör Krim och Sevastopol kommer att ingå i de bilaterala förhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland under en period på 15 år. Ukraina och Ryssland åtar sig också att inte lösa dessa frågor med militära medel och att fortsätta de diplomatiska lösningsförsöken.
Förslag 9: Parterna fortsätter samråden (med andra garantstater) för att förbereda och enas om bestämmelserna i ett fördrag om säkerhetsgarantier för Ukraina, villkor för vapenvila, tillbakadragande av trupper och andra paramilitära grupper, öppnande och säkerställande av kontinuerligt fungerande humanitära korridorer, samt utbyte av kroppar och frigivning av krigsfångar och internerade civila.
Förslag 10: Parterna anser att det är möjligt att hålla ett möte mellan Ukrainas och Rysslands presidenter för att underteckna ett fördrag och/eller fatta politiska beslut om andra olösta frågor.
TYDLIGT INLEDANDE STÖD FRÅN VÄSTLIGA POLITIKER FÖR MEDLINGSINSATSER
Bevis på västpolitikernas initiala stöd för förhandlingarna framgår av en rad telefonsamtal och möten under perioden från början av mars till åtminstone mitten av mars. Den 4 mars talade Scholz och Putin i telefon; den 5 mars träffade Bennett Putin i Moskva; den 6 mars träffades Bennett och Scholz i Berlin; den 7 mars diskuterade USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland frågan i en videokonferens; den 8 mars talade Macron och Scholz i telefon; den 10 mars träffades Ukrainas utrikesminister Kuleba och Rysslands utrikesminister Lavrov i Ankara; den 12 mars talade Scholz och Zelensky och Scholz och Macron i telefon; och den 14 mars träffades Scholz och Erdogan i Ankara. (Jfr Petra Erler: Re: Recension mars 2022: Vem ville inte ha ett snabbt slut på kriget i Ukraina. Ur: “News of a Lighthouse Keeper”, 1 september 2023)
NATOS EXTRA TOPPMÖTE DEN 24 MARS 2022 I BRUXELLES MOTSÄTTER SIG ALLA FÖRHANDLINGAR
Men detta initiala stöd blev snabbt surt, eftersom Nato motsatte sig alla sådana förhandlingar innan Ryssland drar tillbaka alla sina trupper från ukrainska territorier. Detta satte i själva verket stopp för alla förhandlingar. Michael von der Schulenburg, tidigare biträdande generalsekreterare (ASG) i FN:s fredsuppdrag, skriver att “Nato hade redan vid ett extra toppmöte den 24 mars 2022 beslutat att inte stödja dessa fredsförhandlingar (mellan Ukraina och Ryssland)”. (Jfr Michael von der Schulenburg: FN-stadgan: Förhandlingar! Ur: Emma, 6 mars 2023). USA:s president hade flugit in speciellt för detta speciella toppmöte i Bryssel. Uppenbarligen låg den fred som förhandlats fram av de ryska och ukrainska förhandlingsdelegationerna inte i vissa Natoländers intresse.
TILL EN BÖRJAN HÅLLER ZELENSKY FAST VID RESULTATET AV FREDSFÖRHANDLINGARNA
“Så sent som den 27 mars 2022 hade Zelensky visat modet att försvara resultaten av de ukrainsk-ryska fredsförhandlingarna offentligt inför ryska journalister – och detta trots att Nato redan hade beslutat vid ett extra toppmöte den 24 mars 2022 att inte stödja dessa fredsförhandlingar.” (Ibid)
Enligt von der Schulenburg hade de rysk-ukrainska fredsförhandlingarna varit ett historiskt unikt inslag, som möjliggjorts endast eftersom ryssar och ukrainare kände varandra väl och “talade samma språk och förmodligen till och med kände varandra personligen.” Vi känner inte till något annat krig eller väpnad konflikt där konfliktparterna så snabbt kom överens om specifika fredsvillkor.
Den 28 mars förklarade Putin, som ett tecken på god vilja och till stöd för fredsförhandlingarna, att han var beredd att dra tillbaka trupper från Kharkov-området och Kiev-området; detta skedde uppenbarligen redan innan hans offentliga tillkännagivande.
FREDSFÖRHANDLINGARNA GÅR I STÖPET
Den 29 mars 2022, samma dag som mötet i Istanbul, talade Scholz, Biden, Draghi, Macron och Johnson återigen i telefon om situationen i Ukraina. Vid det här laget hade de viktigaste västallierade uppenbarligen skärpt sin hållning. De formulerade förhandlingsförutsättningar som stod i uppenbar kontrast till Bennetts och Erdogans fredsansträngningar: “Ledarna enades om att fortsätta att ge starkt stöd till Ukraina. De uppmanade återigen Rysslands president Putin att gå med på en vapenvila, att upphöra med alla fientligheter, att dra tillbaka ryska soldater från Ukraina och att tillåta en diplomatisk lösning (…)” (Petra Erler: Re: Review March 2022: Who Didn't Want a Quick End to the War in Ukraine (Ur: "News of a Lighthouse Keeper" 1 september 2023).
Washington Post rapporterade den 5 april att man inom NATO föredrar att fortsätta kriget framför ett eldupphör och en förhandlingslösning: “För vissa inom NATO är det bättre att ukrainarna fortsätter att slåss och dö än att uppnå en fred som kommer för tidigt eller till ett för högt pris för Kiev och resten av Europa.” Zelenskyj, sade han, borde “fortsätta kämpa tills Ryssland är fullständigt besegrat.”
BORIS JOHNSONS BUDSKAP TILL UKRAINARNA DEN 9 APRIL 2022: VI MÅSTE FORTSÄTTA KRIGET
Den 9 april 2022 anlände Boris Johnson oanmäld till Kiev och berättade för den ukrainske presidenten att västvärlden inte var redo att avsluta kriget. Enligt brittiska Guardian den 28 april hade premiärminister Johnson “instruerat” Ukrainas president Zelenskyj att “inte göra några eftergifter till Putin”:
“Ukrainska Pravda” rapporterade om detta i detalj i två artiklar den 5 maj 2022:
“Knappt hade de ukrainska förhandlarna och Abramovitj/Medinskij i stora drag kommit överens om strukturen för ett eventuellt framtida avtal efter Istanbulresultaten förrän den brittiske premiärministern Boris Johnson dök upp i Kiev nästan utan förvarning.
Johnson hade med sig två enkla budskap till Kiev. Det första är att Putin är en krigsförbrytare; han bör utsättas för påtryckningar, inte förhandlas med. Det andra är att även om Ukraina är villigt att underteckna vissa avtal med Putin om garantier, så är inte den samlade västvärlden det. Vi kan underteckna [ett avtal] med er [Ukraina], men inte med honom. Han kommer ändå att lura alla", sammanfattade en av Zelenskijs nära medarbetare kärnan i Johnsons besök. Det ligger mycket mer bakom detta besök och Johnsons ord än bara motvilja mot att ingå avtal med Ryssland. Johnson menade att det samlade väst, som så sent som i februari föreslog att Zelenskij skulle kapitulera och fly, nu känner att Putin inte riktigt är så mäktig som de tidigare trott. Dessutom finns det en möjlighet att sätta press på honom. Och västvärlden vill ta den.”
Neue Züricher Zeitung (NZZ) rapporterade den 12 april att den brittiska regeringen under Johnson räknar med en ukrainsk militär seger. Den konservativa ledamoten av underhuset Alicia Kearns sade: “Vi beväpnar hellre ukrainarna till tänderna än ger Putin en framgång.” Den brittiska utrikesministern (och senare premiärministern) Liz Truss förklarade i ett huvudtal att “seger för Ukraina (…) är ett strategiskt imperativ för oss alla och därför måste det militära stödet utökas massivt.” Guardian-kolumnisten Simon Jenkins varnade: “Liz Truss riskerar att elda på kriget i Ukraina för sina egna ambitioners skull.” Detta, sade han, var förmodligen den första Tory-valkampanjen “som kommer att utkämpas vid Rysslands gränser.” Johnson och Truss ville att Zelensky skulle “fortsätta kämpa tills Ryssland är helt besegrat. De behöver en triumf i sitt proxykrig. Under tiden kan alla som inte håller med dem avfärdas som veklingar, ynkryggar eller Putin-anhängare. Att denna konflikt utnyttjas av Storbritannien för en sliskig kommande ledarskapstävling är vidrigt.”
Efter sitt andra besök i Kiev den 25 april 2022 sade USA:s försvarsminister Lloyd Austin att USA vill ta tillfället i akt att permanent försvaga Ryssland militärt och ekonomiskt i spåren av Ukrainakriget. Enligt New York Times är den amerikanska regeringen inte längre intresserad av en kamp om kontrollen över Ukraina, utan av en kamp mot Moskva i kölvattnet av ett nytt kallt krig.
Vid mötet den 26 april 2022 i Ramstein, Rheinland-Pfalz/Tyskland, med försvarsministrar från NATO-medlemmar och andra länder som sammankallats av Austin, förklarade Pentagonchefen att en militär seger över Ukraina är ett strategiskt mål.
Den amerikanska tidskriften “Responsible Statecraft” skrev den 2 september 2022:
“Hjälpte Boris Johnson till att förhindra ett fredsavtal i Ukraina? Enligt en nyligen publicerad artikel i Foreign Affairs kan Kiev och Moskva ha nått en preliminär överenskommelse om att avsluta kriget redan i april. Enligt flera tidigare höga amerikanska tjänstemän som vi talat med verkar ryska och ukrainska förhandlare preliminärt ha kommit överens om konturerna av en förhandlad interimslösning i mars 2022”, skriver Fiona Hill och Angela Stent. “Ryssland skulle retirera till sin position från den 23 februari, då man kontrollerade en del av Donbasregionen och hela Krim, och i gengäld skulle Ukraina lova att inte söka medlemskap i Nato och istället få säkerhetsgarantier från ett antal länder. Beslutet att låta uppgörelsen misslyckas sammanföll med Johnsons besök i Kiev i april, där han uppmanade Ukrainas president Zelenskiy att avbryta samtalen med Ryssland av två huvudsakliga skäl: Putin är omöjlig att förhandla med, och västvärlden är inte redo för ett slut på kriget.”
I sin artikel ställde författarna frågor som har blivit allt viktigare i takt med att kriget har fortskridit:
“Detta uppenbara avslöjande väcker några viktiga frågor: Varför ville västvärldens ledare hindra Kiev från att underteckna vad som verkade vara ett bra förhandlingsavtal med Moskva? Ser de konflikten som ett proxykrig med Ryssland? Och viktigast av allt, vad skulle krävas för att återgå till ett förhandlingsresultat?”
I sitt tillkännagivande av den partiella mobiliseringen sade Putin den 21 september 2022:
“Jag skulle vilja offentliggöra detta för första gången idag. Efter inledningen av den särskilda militära operationen, särskilt efter samtalen i Istanbul, uttryckte företrädarna för Kiev ganska positiva åsikter om våra förslag. Dessa förslag handlade huvudsakligen om att garantera Rysslands säkerhet och intressen. Men en fredlig lösning passade uppenbarligen inte väst, vilket är anledningen till att Kiev, efter att ha gått med på vissa kompromisser, faktiskt beordrades att upphäva alla dessa överenskommelser.”
I samband med besöket av en afrikansk fredsdelegation den 17 juni 2023 visade Putin demonstrativt upp det avtal som godkänts och paraferats i Istanbul ad referendum för kamerorna.
SLUTSATS: MISSAT TILLFÄLLE
Baserat på offentligt tillgängliga rapporter och dokument är det inte bara uppenbart att det fanns en seriös vilja att förhandla från både Ukrainas och Rysslands sida i mars 2022. Uppenbarligen kom förhandlingsparterna till och med överens om ett utkast till fördrag och folkomröstning. Zelenskyj och Putin var redo för ett bilateralt möte för att slutföra resultatet av förhandlingarna. Faktum är att de viktigaste resultaten av förhandlingarna baserades på ett förslag från Ukraina, och Zelenskyj stödde dem modigt i en intervju med ryska journalister den 27 mars 2022, även efter att Nato beslutat sig för att avstå från dessa fredsförhandlingar. Zelenskyj hade redan tidigare uttryckt ett liknande stöd, vilket visar att det avsedda resultatet av Istanbulförhandlingarna verkligen motsvarade Ukrainas intressen. Detta gör det västliga ingripandet, som förhindrade ett tidigt slut på kriget, ännu mer katastrofalt för Ukraina. Rysslands ansvar för attacken, som stred mot internationell rätt, relativiseras inte av det faktum att ansvaret för de allvarliga konsekvenser som följde för Ukrainas västliga anhängare också måste tillskrivas de stater som krävde en fortsättning av kriget. Kriget har nu nått ett stadium där ytterligare farlig upptrappning och en utvidgning av fientligheterna endast kan förhindras genom en vapenvila. Det kan nu vara sista gången som en fredlig lösning genom förhandlingar kan uppnås. Det finns fredsförslag från Kina, Afrikanska unionen, Brasilien, Mexiko, Indonesien och ett förslag som utarbetats på inbjudan av Vatikanen så tidigt som i juni 2022. Den 3 oktober i år presenterade vi för den tyska regeringen vårt eget fredsförslag som försökte införliva alla andra fredsförslag som tidigare lagts fram. Se Avsluta kriget genom en förhandlad fred – Legitimt självförsvar och strävan efter en rättvis och varaktig fred är inte motsägelsefulla HÄR.
Sedan de misslyckade Istanbul-förhandlingarna borde krigets förlopp och den nuvarande extremt kritiska tidpunkten vara skäl nog för ett ansvarstagande världssamfund och FN:s medlemsstater att tänka om och trycka på för ett eldupphör och fredsförhandlingar.
Läs också vad jag skrivit på bloggen tidigare om propagandan mot Ryssland: NATO-lobbande journalister i Sverige, Din och Rysslands rätt till självförsvar – tal till nationen, Av moraliska skäl håller jag på Ryssland, Mejl till Försvarsberedningen angående årets säkerhetspolitiska rapport och ”den regelbaserade världsordningen”, USA och Joe Biden ligger bakom terrordådet mot Nord Stream,Deklassificerade dokument visar säkerhetsgarantier mot Natos expansion till Michail Gorbatjov från Baker, Bush, Genscher, Kohl, Gates, Mitterrand, Thatcher, Hurd, Major och Woerner, Brev till statsradions ekoredaktion idag, Vladimir Putin förklarar EUs självförvållade energikris, Försvarsmaktens lögner om ubåtsincidenterna i svenska vatten, Varför etablissemanget alltid stödjer USAs världsbild och intressen