logo

Magnus Berg – Motbild.Se

Min bild av världen

Kommunistiska partiets vedervärdiga människosyn

Politik - fredag 28 juli 2017

Kommunistiska partiet och dess tidning Proletären har definitivt kommit ut ur garderoben och öppet visat vilken människosyn de i realiteten bekänner sig till: De hatar och föraktar samhällets allra svagaste – narkotikamissbrukarna. De skyller till och med USA:s krigiska utrikespolitik på narkotikamissbrukarna.

I en artikel i Proletären nummer 28 (14-20 juli) 2017 skriver Bengt Holmgren om narkotikamissbrukarnas skuld till sina egna och samhällets problem.

När det gäller narkotikamissbrukarna i USA görs de till ansvariga för den av USA förda inrikes- och utrikespolitiken, med hänvisning till vad en familjeterapeut säger.

”Det utbredda missbruket och dess bakomliggande beroende förklarar mycket av märkligheterna i Förenta staternas inrikes- och utrikespolitik.”

Bengt Holmgren, Kommunistiska partiet och Proletären förlitar sig alltså på en familjeterapeut som expert på USA:s inrikes- och utrikespolitik. Mycket konstiga teorier och så kallade vetenskaper har jag läst i Proletären genom åren men nu har tidningen satt ett nytt svårslaget rekord. Hur ska man kunna ta Kommunistiska partiet och Proletären på allvar efter det?

Angreppen på svenska narkotikamissbrukare är av samma intellektuella klass: Ren idioti. Bengt Holmgren ska dessutom hålla ett föredrag vid Kommunistiska partiets sommarläger under rubriken ”Missbrukare – offer eller skyldiga?”. Svaret har artikeln i Proletären redan givit: Missbrukare är inte offer, de är skyldiga. Bengt Holmgren, Kommunistiska partiet och Proletären hoppar helt över den empatiska reflektionen. De frågar sig inte hur och varför någon börjar med droger. Den biten är uppenbarligen ointressant. Psykisk ohälsa som grund och droger som självmedicinering är inget Proletären och Kommunistiska partiet har förståelse för eller ens vill fundera över. Det är enbart skuld som ska fastslås. Skuld! Skuld! Skuld! Och Proletären berättar:

”Missbrukarna är inga offer som vissa av våra politiker gärna vill se dem. Utan missbrukare, ingen narkotikamarknad.”

Om narkotikamissbrukarna i USA skriver Proletären vidare:

”Så länge de amerikanska myndigheterna struntar i att göra upp med det omfattande missbruket och ställa sina missbrukare till ansvar för sina handlingar och istället strävar efter att legalisera narkotikan i stat efter stat, kommer Mexiko att sjunka allt djupare ner i drogträsket. USA och dess missbrukare bär det totala ansvaret för detta.”

Det är verkligen ord och inga visor om missbrukarnas skuld. Med tanke på att den största andelen av USA:s narkotikamissbrukare är svarta så måste man utifrån Proletärens artikel förstå att det är de svarta i USA som har ansvaret för, eller bär skuld till, USA:s inrikes- och utrikespolitik samt Mexikos drogproblem. Utifrån detta kan man förstå hur logiskt de tänker där på Proletärens redaktion och inom Kommunistiska partiet.

Kommunistiska partiet brukar ordna så kallade pubkvällar. Proletären har publicerat bilder, där öl står på borden, från dessa evenemang. Det dricks alltså alkohol i Kommunistiska partiet. Alkohol är också en drog. Kanske samhällets mest destruktiva drog. Ska man köra samma måttstock vid alkoholförtäring som Proletären använder vid narkotikadito så finns det en stor andel missbrukare i Kommunistiska partiet. Kommunistiska partiet består alltså av en massa alkisar som själva inte vill ta ansvar för sitt missbruk men mer än gärna skuldbelägger narkotikabrukarna. Det hyckleriet förtjänar allt förakt.

Sedan undrar jag över Bengt Holmgren och Proletärens språk. Vem riktar sig artikeln till? Jag förstår inte vad ord som ”permissiv”, ”addiktiv” och ”kompulsivitet” betyder. Är det så att Bengt Holmgren inte vill att läsarna ska förstå hans text. Eller är det så att läsarna ska förminskas, fås att känna sig dumma för att de inte förstår vad som skrivs? Är man det minsta intelligent och vill nå ut i den krets som läser Proletären – arbetarklass – så väljer man ett språk som läsarna förstår. Men det gjorde inte Bengt Holmgren…

1 kommentar


Selfie

Övrigt - onsdag 24 juni 2015

Jag_150620Självporträtt; från i lördags.
(Klicka på bilden om du vill ha den i riktigt stort format för att t ex kunna skriva ut och sätta upp på alla dina väggar eller använda som skrivbordsbakgrund.)

Golden retriever [Magnus] är en snäll hund [människa] som är mycket intelligent och med en intensiv vilja att behaga. Behandla den [honom] aldrig illa, då kan du skada dess [hans] känsliga personlighet.

Skriv kommentar


Selfie

Övrigt - torsdag 25 september 2014

140924-001_bwSjälvporträtt; från igår.
(Klicka på bilden om du vill ha den i riktigt stort format för att t ex kunna skriva ut och sätta upp på alla dina väggar eller använda som skrivbordsbakgrund.)

”Jag är en sjuk människa… arg och elak. En motbjudande människa. Jag tror det är levern. Fast, inte begriper jag vad som felas mig, var det sjuka sitter. Botar mig gör jag inte, har aldrig gjort det, fast jag respekterar läkarvetenskapen, doktorerna. Och tror på skrock, det gör jag, mycket. Åtminstone så mycket att jag respekterar läkarvetenskapen. (Jag är bildad nog att inte vara skrockfull, men jag är det, skrockfull.) Nehej, ni ska inte tro att det är ilskan som gör att jag inte vill bli botad. Det här är något som ni inte förstår. Men jag förstår, jag. Fast jag kan inte förklara för er vem jag vill komma åt, ge några sting, med min ilska. Jag vet mer än väl att doktorerna inte bryr sig om att jag skiter i dem. Att allt det här bara skadar mig och ingen annan. Och ändå, att jag inte söker bot, det beror på ilskan. Jag känner det i levern, det onda, men… värk på du, lever!”

Ur En underjordisk dagbok av Fjodor Dostojevskij

En underjordisk dagbok av Fjodor Dostojevskij är en ganska nyutgiven version som är direktöversatt från ryskan. En äldre version med titeln Anteckningar från källarhålet är översatt från ryska via tyska.

5 kommentarer


Gör uppror mot skådespelarsamhället

Litteratur - torsdag 8 maj 2014

Självporträtt_140421-002Selfie 🙂

Dagarna före jul läste jag en väldigt bra bok. Den är skriven av 24-åriga debutanten Linn Spross och heter Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet.

Ett av bokens tema var introvert kontra extrovert. Bokens berättarjag, Hanna, är en introvert, ambitiös och allvarlig tjej. Hanna blir vän med Imagine som är hennes motsats. Imagine är väldigt älskvärd och omtyckt. Imagine har lätt att skaffa sig vänner. Men Imagine är som så många av de extroverta mycket för att snacka men inte så mycket för verkstad. Ett exempel på detta är Imagines ovilja till att fördjupa sig i socialistiskt teori i den politiska förening som Hanna och Imagine startar. Imagine motiverar sitt ställningstagande för just vänstern med att vänstern, till skillnad mot högern, är coola.

Själv är jag väldigt trött på de som vill framstå som varande alternativa och vänster när de i själva verket är helt okunniga och omedvetna om politik och samhälle, samt totalt saknar nyfikenhet och ambition till att lära, utan är helt fixerade på yta och att ge sken av djupsinne. Så jag håller fullständigt med Linn Spross i hennes uppmaning på bokens sista sida:

”Gör uppror mot skådespelarsamhället.”

De flesta människor är så otroligt fega att de istället för att vara sig själva spelar en roll. De är skådespelare. De vågar inte stå för vad de är, vad de tycker och hur de lever. Istället ljuger de, förställer sig och beter sig så som de tror att andra förväntar sig att de ska bete sig. Stackars satar.

Jag tror det handlar om brist på självförtroende/självkänsla. Som introvert kan jag ju ha fel på den punkten eftersom en introvert inte har så mycket behov av att bli accepterad av andra och ingå i en gemenskap. För som Linus Jonkman skriver i sin bok Introvert – den tysta revolutionen:

”Att straffa en introvert med ensamhet är som att försöka dränka en fisk.”

Hur står det egentligen till med självförtroendet/självkänslan hos de där som ständigt framhåller sina egna förtjänster och vars ord ständigt syftar till ett illa dolt skryt? Hur står det egentligen till med självförtroendet/självkänslan hos de som aldrig någonsin berättar om sina tillkortakommanden och misslyckanden? De skulle inte ha ett så stort bekräftelsebehov om de hade genuint självförtroende/självkänsla . De är osäkra innerst inne men spelar rollen som självsäker.

Hur utvecklas en som människa om man inte vågar vara självkritisk?
Hur kul är en människa som inte vågar vara självironisk och bjuda på sig själv?

2 kommentarer


Jag, idag… på ett fotografi

Övrigt - söndag 7 april 2013

Jag_130407

Härligt att äntligen få till ett självporträtt som jag är nöjd med. Senast det hände var 1989. Å andra sidan så har jag bara försökt ta självporträtt en dryg handfull gånger sedan dess…

Idag installerade jag ett program som heter Kamerka. Det hade ett tilltalande gränssnitt. Bilden är alltså tagen med min bärbara dators webbkamera.

Ljuset på mig är helt perfekt. Det beror på att jag drog ner ena rullgardinen för att kunna se WTCC på tv. Men eftersom WTCC vanligtvis är skittråkigt – och jag inte förväntade mig annat denna säsong – så ägnade jag min uppmärksamhet åt annat. Men ett jäkligt fint tecknande ljus blev det tack vare WTCC.

Sedan gillar jag attiraljerna som omger mig på bilden. De berättar om mig och mina intressen som i grova drag är läsning och datorer.
Och tröjan jag har på mig… Den är min absoluta favorittröja att ha inomhus. Det finns ingen skönare. Därför har jag inte lyckats skilja mig ifrån den trots att den är 30 år. Min mor har stickat den och jag valde färgen. Har sedan några år tillbaka tjatat på min mor att hon ska sticka en ny. Men så länge hon inte gör det fortsätter jag envist att slita på det som finns kvar av den jag har.

2 kommentarer