Dagens politiker är simpla karriärister som inte har några som helst andra ambitioner med sin maktposition än att klättra ännu högre för att få umgås med ännu mäktigare människor få ännu högre inkomster och på så vis försöka tillfredsställa sin narcissism. Politikernas väljare är bara ett nödvändigt och besvärligt ont som behövs för klättrandet. Politikerna ser väljarna som verktyg.
Vi vet nu att Stefan Löfven klättrat vidare till ett högt och överavlönat jobb inom FN. Detta som gentjänst för hans uppslutning för och ekonomiska stöd till FN-organisationen med det svenska folkets ofrivilliga mandat och skattepengar.
Magdalena Andersson fick för några dagar sedan, den 19 september, The Atlantic Council Global Citizen Award ett pris som ”hyllar unika individer som förkroppsligar begreppet globalt medborgarskap”.
Om Atlantrådet [Atlantic Council]
”Atlantic Council drivs av vårt uppdrag att ”forma den globala framtiden tillsammans” och är en opartisk organisation som driver på USA:s ledarskap och engagemang i världen, i samarbete med allierade och partner, för att skapa lösningar på globala utmaningar.”
Specifikt fick Andersson och hennes finsk kollega President Sauli Niinistö priset för att de ”lanserade nationella kampanjer för att ansluta sig till Nato, vilket innebar att de lämnade en lång historia av militär alliansfrihet i sina länder.”
Margareta Andersson var inte på plats för att ta emot priset det var i hennes ställe utrikesminister Ann Linde som bl a sade så här i sitt tacktal (som ni kan se och höra på engelska ovan):
”Detta pris är speciellt av många skäl. Det återspeglar några av de finaste idealen och ambitionerna i det transatlantiska samarbetet. Det erkänner den centrala roll som samarbetet spelar för att främja frihet, fred och välstånd för alla i Europa och Nordamerika. Och det belyser det värdefulla bidrag som nära förbindelser kan ge till utformningen av den globala framtiden.
I sextio år har Atlantrådet främjat dessa band genom brobyggande, intellektuell kompetens och ledarskap. Tack för att ni uppmärksammar Finlands och Sveriges bidrag. Detta pris är en stor ära, inte bara för min statsminister utan även för mitt land.
[…]
I sådana här tider är det bra att vara bland vänner. Jag tackar Förenta staterna för ert imponerande stöd till Ukraina och för ert ihärdiga engagemang i den europeiska säkerheten. För Sverige var Rysslands aggression mot en suverän och demokratisk granne en vattendelare. Vårt beslut att ansöka om medlemskap i Nato markerar slutet på mer än tvåhundra år av neutralitet och alliansfrihet.
[…]
Vi är säkerhetsleverantörer med sofistikerad försvarsförmåga. Vi är förkämpar för frihet, fred, välstånd och mänskliga rättigheter. Vi har ett starkt och långvarigt partnerskap med Nato, inklusive deltagande i alla Nato-ledda uppdrag. Och mitt budskap är följande: Ni kan räkna med oss.
[…]
Vi har gemensamma intressen och värderingar och nära historiska, kulturella och personliga band. Och historien har lärt oss att transatlantiskt samarbete är vårt bästa verktyg för att ta itu med angelägna gemensamma och globala utmaningar.
[..]
På min premiärministers och mitt lands vägnar vill jag uttrycka min uppriktiga tacksamhet till våra amerikanska vänner för ert engagemang för de transatlantiska förbindelserna.”
Alltså: Hellre USA och de globala vännerna än Sverige och det svenska folket. Eller som Diana Johnstone, amerikansk författare och journalist, förklarar det europeiska etablissemangets uppslutning bakom USAs världsdominans:
”Europeiska opinionsbildare visar resultatet av 70 år av amerikanisering. Särskilt i Tyskland, men även i Frankrike och på andra håll, har USA i decennier systematiskt sett unga människor på väg, bjudit in dem att bli ”unga ledare”, bjudit in dem till USA, indoktrinerat dem i ”våra värderingar” och fick dem att känna sig som medlemmar av den stora transatlantiska familjen. De är nätverkade till toppositioner inom politik och media. Under de senaste åren har stor oro väckts om påstådda ryska ansträngningar att utöva ”inflytande” i europeiska länder, medan européer badar i evigt amerikanskt inflytande: filmer, Netflix, popkultur, inflytande på universitet, media, överallt.”
Magdalena Andersson mottog alltså ett pris för att hon i sitt förtroendeuppdrag som statsminister för svenska folket genom att inte tillfråga folket i en folkomröstning genomdrivit en förstärkning av USAs världsherravälde. En åtgärd som försvagar Sveriges oberoende och svenska folkets demokratiska rättighet. Magdalena Andersson som därmed ställt sig över oss dödliga och blivit en global citizen, en i gänget av självförgudande globalister och förtryckare, har därmed å det värsta missbrukat sin ställning och det förtroende hon fått av sina väljare och det svenska folket. Hon har begått en handling som är att betrakta som landsförräderi och statskupp. För detta bör hon dömas hårt. Nya straffsatser bör införas för den här typen av de yttersta av grova brott. Jag föreslår dödsstraff som föregås av mångårigt fängelsestraff med dagliga tortyrsessioner. Därefter dödsdomens verkställande genom långsam upphissning med en snara om halsen. När förbrytaren slutat sprattla ska en sopbil föra till den sista vilan.
