Terroristexperten Magnus har ordet

Hej, jag heter Magnus och är terroristexpert. Till skillnad mot de allmänt kända terroristexperterna Magnus & Magnus är inte jag avlönad av Krigsmakten. – Magnus Ranstorp är avlönad av Försvarshögskolan och Magnus Norell är avlönad av Totalförsvarets forskningsinstitut – Jag kan alltså tycka fritt och behöver inte ta ställning för USA och för Sveriges stöd till USA:s krig, som USA för för att få kontroll över naturresurser och transportleder. Mitt oberoende innebär självklart att det är helt uteslutet att jag skulle få uttala mig som terroristexpert i mainstream-media som t ex Sveriges Radio:s Ekot.

Nu har en självmordsbombare sprängt sig själv i centrum av Sveriges huvudstad Stockholm. Omedelbart går dumskallarna samman och skyller på religiös fundamentalism och drar igång ett anti-islamistiskt drev. Detta är inget som våra makthavare och mainstream-media, eller för den skull Magnus & Magnus, har något emot. Att odla rasismen är ur deras synvinkel mycket bättre än att det blir en offentlig debatt om de verkliga skälen till terrorism.

För att få en sann bild av terrorismens verkliga orsaker måste man rikta blicken utomlands. I USA, roten till terrorismen, får man tycka och tänka det man inte får tycka och tänka offentligt i Sverige. I USA har de inga Magnus & Magnus avlönade av Krigsmakten men däremot två terroristexperter vid namn Robert A. Pape och James K. Feldman, anställda och avlönade av Universitetet i Chicago, närmare bestämt för dess projekt ’säkerhet och terrorism’. Om dessa två och deras forskning lär ni inte få höra i svensk mainstrem-media. Ty de har kommit fram till att terrorismen grundar sig i USA:s ockupationer, inte på religiös fundamentalism. ”Simply put, military occupation accounts for nearly all suicide terrorism around the world since 1980.” En sådan kunskap är inte önskvärd bland makthavare, mainstream-media och Krigsmakt i Sverige. En sådan kunskap vore därmed rena självmordet för Magnus & Magnus liv i den svenska mediala offentligheten. En sådan kunskap skulle ofelbart leda till ett skarpt ifrågasättande av Sveriges stöd, militärt och genom vapenförsäljning, till USA:s imperialistiska krig.

Robert A. Pape och James K. Feldman gav nyligen ut en bok Cutting the Fuse där de samlat sina rön. Boken fick inte alls det mottagande en bok med samma slutsatser skulle ha fått i Sverige. Boken mottogs med respekt av många namnkunniga och inflytelserika USA-potentater. På nätet kan man också läsa bokens första femton sidor – en introduktion. Redan där får man mycket klart för sig vad de US-amerikanska terroristexperterna dragit för slutsatser. Bland annat följande:

Throughout these years, many have presumed that the root cause of the terrorist threat confronting us is Islamic fundamentalism—a religiously motivated hatred of American and Western values among a tiny fringe of Muslims scattered across the globe, and not related to any foreign or military policies by the United States or its allies. The idea that terrorists were willing to kill themselves to achieve religious martyrdom independently of any political goal seemed to explain why Islamic fundamentalists would commit suicide attacks, a tactic that appeared to reinforce just how much “they hate us.”

As this book shows, the Madrid and London terrorist bombings of 2004 and 2005, respectively, and numerous plots against Americans were specifically inspired by the invasion of Iraq. The more we’ve gone over there, the more they’ve wanted to come over here…

If collection of comprehensive data, reasoned assessment of the facts, and debate about how information we have fits or does not fit alternative explanations can help reduce suicide terrorism even modestly, this is all worth the effort.

Prior to 9/11, the expert debate on the causes of suicide terrorism was divided largely between two explanations, religious fanaticism and mental illness. In the years after 9/11, new research on who becomes a suicide terrorist showed that virtually none could be diagnosed as mentally ill, while many were religious and, most striking, nearly all emerged from communities resisting foreign military occupation.

In brief, the new research finds the following.

1) Strong confirmation for the hypothesis that military occupation is the main factor driving suicide terrorism.

Although each of the major suicide terrorist campaigns is important, perhaps the most urgent finding within specific campaigns concerns the recent abrupt spike of suicide terrorism in Afghanistan, where starting in early 2006 the number of suicide attacks suddenly rose from a handful to over 100 per year. The key reason was United States and NATO military deployments, which began to extend to the Pashtun southern and eastern regions of the country beginning in late 2005. In 2006, the United States pressured Pakistan to deploy large military forces in the Pashtun areas of western Pakistan, which also led to a large increase of suicide attacks in the country. In effect, the more the United States and its military allies have militarily occupied the Pashtun homeland, the more this has inspired suicide terrorism to end the occupation.

2) Strong evidence for new hypotheses about the causes of transnational suicide terrorism.

Transnational suicide terrorism is a classic instance of individuals with multiple national loyalties to different stable communities of people associated with a territory, distinctive culture, and common language, one loyalty for their kindred community and another for their current country of residence, in which the loyalty for their kindred community wins out. However, these dueling loyalties do not exist in a vacuum, but are powerfully influenced by external circumstances. Specifically, the hierarchy of competing national loyalties can be strongly influenced by which community, the kindred or local, is most under threat. The hierarchy of multiple loyalties is not an a priori weighting among demographic factors such as place of birth, current residence, ethnicity, or religion, but is often constructed by circumstances in the international environment that shape individuals’ perceptions of the relative importance of their loyalties, most particularly the level of threat to the different communities valued by the individuals. Hence, the foreign military occupation of kindred communities can compel individuals with multiple loyalties to adopt a hierarchy that privileges the kindred community over the local one.

3) Important evidence for the value of a new approach to more effectively combat suicide terrorism, likely to improve the effectiveness of already well-known solutions.

Given the close association between foreign occupation and suicide terrorism, the goal of thwarting the rise of the next wave of suicide terrorism will likely require a major shift in military strategy by those target states with a military presence in foreign areas.

Så länge Sverige stödjer USA:s ockupationer och massmord så kommer vi alla att få vara beredda på att utsättas för vedergällning. Det är inget konstigt eller onaturligt att man slår tillbaka om man själv blir slagen eller attackerad. Det enda vi kan göra är att bilda opinion och försöka påverka våra makthavare så att Sveriges stöd, det militära och försäljningen av vapen, till USA upphör. Tills vi lyckas med det får vi räkna med att vi kan råka ut för ett bombattentat. Jag vill ändå vädja till alla potentiella attentatsmän och -kvinnor att ni riktar era attacker med omsorg. Jag finner det oacceptabelt att döda urskillningslöst – lika oacceptabelt som jag anser att det är att döda ockyldiga civila i Afghanistan, Irak eller var det nu kan vara – därför uppmanar jag er att rikta era eventuella attacker mot platser där våra makthavare uppehåller sig, så att de som har ansvaret också får ta det.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Agnetha Hilding Qvarnström måste sparkas som terroristmålsåklagare

Jag skrattade av lättnad och hån när till och med en moderat riksdagsledamot – i detta fall Ulrika Karlsson som deltog i P1 programmet Studio Ett – ansåg att dagens frikännande dom var en seger för rättsamhället. Därmed fick vice chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström stå mycket ensam med skammen efter att bl a ha klassat uppgifter från Israel som trovärdiga och lämpliga bevis för att stöd till Al-aqsa Spannmål Stiftelse skulle vara stöd till Hamas.

”Malmö tingsrätt konstaterar att Hamas och Israel har ett förhållande till varandra som är krigsliknande. Att Israel har olagligförklarat organisationer som Malmöbon skickat pengar till anser domstolen därför helt saknar betydelse.”

Agnetha Hilding Qvarnström har till och med gått så långt i sina kristdemokratiska iver att stödja Israel att hon för tingsrätten presenterat ”bevis” som hon hämtat ur tidningsartiklar, tv-inslag, bokavsnitt och olika hemsidor. Men rätten skrattade nog i njugg även åt detta desperata tilltag och konstaterade:

”Vidare anses bevisvärdet i de tidningsartiklar, tv-inslag, bokavsnitt och olika hemsidor på internet som åklagaren hänvisat till som ”mycket lågt.”

Det är inte svårt att se samband mellan Agnetha Hilding Qvarnström agerande i detta politiskt motiverade åtal och Agnetha Hilding Qvarnströms ideologi. Hon är aktiv medlem i Kristdemokraterna, och är som kristdemokrat bl a ledamot i Stockholms Stifts stiftsstyrelse.

Vi, den stora majoriteten som vill upprätthålla rättsäkerheten, kan inte se mellan fingrarna på Agnetha Hilding Qvarnström dubbla roller, eftersom hon inte klarar att hålla dem isär.
Det har nu klart framgått att det inte går att garantera rättsäkerheten med åklagare som inte agerar professionellt utan låter sin privata ideologi ta överhanden. Extra allvarligt är det att Agnetha Hilding Qvarnström av någon anledning råkat hamna på en åklagarkammare med specialinriktning på terroristmål.
Som vi alla fått veta ;-), är det just Kristdemokraternas heliga land Israel:s motståndare – i konflikten om Palestina – som är terrorister. Och detta har triggat Agnetha Hilding Qvarnström till att helt släppa alla juridiska och moraliska spärrar. Allt för att i sin yrkesutövning gynna Kristdemokraternas favoritland Israel.

Agnetha Hilding Qvarnström måste helt enkelt sparkas som terroristmålsåklagare!

Terrorism-alarmism grundad på fascism

140

Mycket svidande kritik har framförts mot den rapport som fastslagit ”våldsbejakande extremism och radikalisering” i stadsdelen Rosengård i Malmö. Att rapporten fått ett så alarmistiskt tonläge är inte förvånade med tanke på att det är den berömde terrorist-alarmisten Magnus Ranstorp som gjort rapporten på uppdrag av Försvarshögskolan.
Att militären har intresse av att förstärka hotbilden är utom all tvekan. Och Magnus Ranstorp har ju gjort sig ett namn på att hitta terrorister i varenda buske.

Jag har läst boken ”Lagslöst land” från 2003 där Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist, professor respektive doktorand vid kriminologiska instutitionen vid Stockholms universitet, samlat ett antal essayer om teroristlagstiftningen. Just Janne Flygheds eget bidrag tar upp alarmismen från polis och militär och pekar också ut Ranstorps insats.

”Förvånansvärt ofta återkommer samma personer som nyss hade helt fel.”
[…]
”En flitigt anlitad person med expertstatus är Magnus Ranstorp vis S:t Andrews-universitetet i Skottland. Han har vid ett flertal medieframträdanden presenterats som ”en av världens ledande terroristexperter”. Men vad är det han säger egentligen? Eller rättare sagt, vilken grund har han för sina påståenden? Och varför pressas han inte hårdare av journalisterna på varifrån han får sina uppgifter, vilka källorna är – om det nu finns sådana?”

Flyghed har också, 1997, gått igenom de hotbilder som presenteras i fyra hotbildsframställningar av svensk polis.

”Resultatet måste betraktas som nedslående. Mestadels baseras dessa påståenden på generella antaganden och svepande forumleringar.”

När det gäller det militära risktänknadet beskriver Flyghed det enligt följande.

”Det klassiska militära risktänkandet kan med viss rätt karaktäriseras med ordet alarmism. Grunden till detta är att militären har ett yrkesansvar för statens säkerhet. Enligt Samuel Huntington får det flera betydande konsekvenser för militären.
1. De ser den egna staten som basenehet i all politisk organisation.
2. De trycker starkt på att staten lever under konstant militärt hot och risk för krig.
3. De betonar att dessa hot är stora och omedelbara, samt
4. De framhåller vikten av att starka, mångsidiga och operationsdugliga militära styrkor upprätthålls.”

Och inom både polis och militär samlas höger-sympatisörer och höger-extremister. Eller som Leif GW Persson uttryckte det om polisen (ungerfär så här) 80 procent sympatiserar med moderaterna eller har sina sympatier ännu längre till höger. Och då blir det ju intressant vad som ligger i det magiska begreppet ”rikets säkerhet”. Flyghed skriver så här.

”Rikets säkerhet” är ett inte helt okomplicerat begrepp. I en proposition om säkerhetsskydd konstateras att ”någon legaldefinition av begreppet rikets säkerhet finns visserligen inte, men rikets säkerhet kan sägas avse såväl den yttre säkerheten för det nationella oberoendet som den inre säkerheten för det demokratiska statsskicket”. Även uttrycket ”allmän ordning och säkerhet” är diffust. I båda fallen rör det sig om starkt politiska begrepp vars innehåll kan vara högst varierande. Begreppens bristfälliga stringens gör att det är inte helt enkelt att se vilka fenomen de syftar på. Detta leder lätt till stora variationer i vad som från tid till annan inkluderas i begreppen. I vissa situationer är detta en önskvärd effekt. Luddigheten ger utrymme för utomrättsliga hänsynstaganden. Så var till exempel fallet med begreppen ”rikets säkerhet” och ”spioneri” i Sverige under andra världskriget. Detsamma har påpekats beträffande terrorismbegreppet i samband med det rättsliga efterspelet till den 11 september.”

Och det fina i kråksången – sett från makthavarnas sida är att:
Moral och etik är i det nya samhället inte längre en fråga om vår förmåga att använda våra egna erfarenheter; i stället för den moraliska processen kommer regelföljandet. Och reglerna – lagarna – stiftas av makten för makten, vilket innebär att förtycket mot massan blir legaliserat och allt motstånd mot detta förtryck blir olagligt och terroriststämplat. Makten går uppåt, den demokratiska kontrollen försvinner och moralen blir en expertfråga.

Läs också om hur forskare vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) fick Dagens Eko att avstå från att rapportera om när USA begick krigsförbrytelser – genom att använda fosforbomber – mot befolkningen i staden Faluja i Irak.

Om detta må ni berätta

Trots att FN 1975 fördömde sionism som en rasistisk ideologi i resolution 3379 fortsätter Israel att behandla sina medborgare olika beroende på ras. Herman Lindqvist skrev en modig krönika i Aftonbladet om den racism han upplevt i Israel.

Israel är ingen demokrati! Jag har svårt att tänka mig att något annat apartheidland än det sionistiska Israel skulle kallas demokratiskt av västerländska politiker och medier.

Den sionistiska staten Israel har under sin existens struntat i 246 resolutioner från FN:s säkerhetsråd och mer än dubbelt så många från FN:s generalförsamling. Detta utan att USA vidtagit några som helst åtgärder.

Orsaken till att västerländska politiker och medier ändå ställer sig på Israels sida är Israels-lobbyns hot, inflytande, och propaganda.

Till skillnad mot Helen Lööv på Forum För Levande Historia – Sveriges historierevisionistiska myndighet – som påstår att Israellobbyn inte har något inflytande över politiker och media, har medieprofessorn Greg Philo och Mike Berry, vid Glasgows universitets mediaenhet, i sin bok Bad News From Israel undersökt hur verkligheten ser ut vad gäller Israel-lobbyns påverkan på medier och politiker i Storbritanien och USA.
De konstaterar att det är Israels verklighetsbild som klart dominerar i media. Detta sker genom Israel-lobbyns enträgna arbete med att på alla sätt påverka.

För att ta ett svenskt exempel på pro-israeliska påtryckningar blev tidningen Metros chefredaktör Sakari Pitkänen mejlbombad efter en krönika där Lina Makboul berättade hur palestinierna lever i misär på grund av Israels ockupation. När Metro senare censurerade en annan krönika av Lina Makboul, som handlade om Jimmy Carter, skrev Sakari Pitkänen ”Dina fiender kommer att äta mig och Metro levande om jag publicerar krönikan”, i ett mejl till Lina Makboul.

Likartade agerande förekommer även i Storbritanien och USA för att citera ur Bad News From Israel.

”The Observer also noted the organised nature of letter writing campaigns: For many years, pro-Israel organisations have organised letter-writing campaigns to protest against articles and programmes they dislike. With the development of email, this activity has grown enormously. Websites target individual journalists and provide ready-written letters of complaint for subscribers to send out.” (The Observer, 17 juni 2001)

”Journalists spoke to us of the personal criticism and ’flak’ which they had received. Lindsey Hilsum from Channel Four News commented on ’the number of emails that I receive saying that I’m anti-Semitic because I’ve written something they don’t like about Israel” (in Focus Group: Middle-class females, London)

I USA finns The American Israel Public Affairs Committee som är en av USAs mest inflytelserika påtryckningsgrupper enligt tidskriften Fortune, vilket följande citat ur BNFI berättar om.

”AIPAC’s power has become the stuff of Washington legend. Fortune magazine consistently puts it in the top five special interest groups. No other foreign policy based lobby group gets into the top twenty-five.” (BBC Radio Four, 7 maj 2002)

Vid Harvard University publicerades förra året en undersökning med titeln ”The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy” av John J. Mearsheimer and Stephen Walt som granskade hur Israellobbyn påverkar USAs utrikespolitik.
I samband med att London Review Of Books publicerade en essay baserad på undersökningen ”The Israel Lobby” hölls också en tvåtimmars, mycket intressant, nätsänd debatt om undersökningen och om Israel-lobbyns påverkan på USA:s politik.
Bland annat konstaterar en ”självhatande jude” i panelen att Israel-lobbyn är den enda etniskt baserade gruppering som uttryckligen förbjuder kritik och debatt om de intressen som de företräder. Kan ni tänka er en grupp irakier eller afghaner som i Sverige eller USA högljutt och med stöd av opinionsbildare och mainstream-media vill lägga munkavle på sina länders kritiker? Samma ”självhatande jude” konstaterar också att USA inte skulle låta något enda land i världen få bete sig som Israel utan att vidtaga kraftiga åtgärder.

Nyligen, den 26 mars, använder Kim Salomon den amerikanske statsvetaren och sionisten Andrei S Markovits för att i Svenska Dagbladet påstå att antiamerikanism skulle vara antisemitism. Salomon avsikt är uppenbarligen att tysta kritiken mot Israels främste vapendragare genom att påstå att även kritik av USA skulle vara antisemitism. Tänk så enkelt, fyrkantigt och korkat Israel-lobbyn argumenterar i sina försök att sätta munkavel på Israels kritiker. De gör det dock tillräckligt bra för att mainstreammedier, Helene Lööv och många andra opinionsbildare ska be oss apartheid- och sionistmotståndare att hålla käften, bildligt eller bokstavligt.

Vad Sverige behöver är mer debatt om Israels aphartheidsystem inte mindre. Sverige måste kräva att även Israel följer FN och respekterar mänskliga rättigheter.

I vårt mer självständiga broderland Norge drog författaren (Sofies Värld bl.a.) Josten Garder igång debatten om Israels förbrytelser med en svavelosande artikel i tidningen Aftenposten förra året.

Det er grenser for vår tålmodighet, og det er grenser for vår toleranse. Vi tror ikke på guddommelige løfter som begrunnelse for okkupasjon og apartheid. Vi har lagt middelalderen bak oss. Vi ler beklemt av dem som fortsatt tror at floraens, faunaens og galaksenes gud har valgt seg ut et bestemt folk som sine favoritter og gitt dem morsomme steintavler, brennende busker og license to kill.
Vi kaller barnemordere for barnemordere og aksepterer aldri at slike har noe guddommelig eller historisk mandat som kan unnskylde deres skjenselsgjerninger. Vi sier bare: Skam over all apartheid, skam over etnisk rensing, skam over samtlige terroranslag mot sivilbefolkning enten de begås av Hamas, Hizballah eller staten Israel!

Uppenbarligen var Garder jävligt trött på daltandet med aphartheidstaten Israel.

Jag tror att det skulle vara otänkbart, med svenska mediers inskränkta syn på yttrandefrihet, debatt och opinionsbildning, att en sådan artikel skulle få publiceras i något mainstream-media i Sverige. Så långt har tyvärr Israel-lobbyn flyttat fram sina positioner.