Tips

Var snäll mot din hund: Klipp den!

av

Jag skrev om detta, vikten av att klippa sin hund, för sex år sedan under rubriken Var snäll mot din hund: Klipp den! Då var det min tidigare golden retriever Alfa som var föremål för mina omsorger. Nu är det dito Linux.

Linux är nu två år och har aldrig tidigare varit klippt. Därför blev det en hård kamp förra fredagen mellan husse och hund innan håret var av. Men jag är helt säker på att Linux nu uppskattar sin svala sommarfrisyr. Nu kan han vara inne mer än fem minuter innan han tjatar om att få gå ut. Det kan han annars inte, inte ens på vintern. Han brukar tillbringa all tid hemma liggande ute på trappan, även vintertid.
Och så har jag satt på ett fästinghalsband. Innan jag klippte honom och satte på fästinghalsbandet plockade jag 8 till 10 fästingar varje kväll. Och då räknar jag inte med de fästingar som kröp i och på pälsen och inte hade satt sig… Under den vecka som gått har jag inte ens kommit upp i 8 fastsatta fästingar sammanlagt.
Orsaken till att jag inte satt på fästinghalsband tidigare var att Linux badar så ofta. Sätter jag då ett fästinghalsband utanpå pälsen så kommer den aldrig att torka under fästinghalsbandet. Och då är det stor risk för våtexem.
När Linux nu är sval och skön har han inte samma behov av att bada. Han blir ju inte så varm.
Det var lite kul, några dagar efter att han blev klippt, att se honom gå ut i vattnet, börja böja på benen för att lägga sig ner, men sedan ångra sig och räta upp sig utan att ha doppat magen. Han insåg att han inte behövde svalka sig.

Sedan har vi det här med svansen. Min mor tycker den är skitful…
När jag bodde i Stockholm lämnade jag bort Alfa för klippning. Och då blev han bara klippt en gång per säsong. Och varje säsong fick jag leta reda på en ny frisör eftersom de slet ut axlarna på löpande band. – Det kan jag förstå det är verkligen jobbigt att först tvätta och sedan klippa en hund.
En frisör klippte råttsvans på Alfa. Hon snaggade alltså även svansen. Det var skitfult. En annan frisör klippte sådan där sabel-frisyr på svansen. Det är den stil som brukar användas när golden retrievers ställs ut. Det är skitfult. Men en frisör klippte damm-vippe-frisyr på svansen. Det var skitsnyggt. Så det har jag hållit mig till sedan dess. Det ger också ett praktiskt handtag att greppa om ifall man behöver få stopp på hunden.

Vad jag har för klipputrustning står att läsa i min förra bloggpost i ämnet, den med titeln: Var snäll mot din hund: Klipp den!

Kameran gör inte bilden…

av

(Bilder tagna idag med min första digitalkamera, en billig och enkel Canon Powershot A85. Fler och bättre bilder tagna med denna kamera kan ni se här.)

Visst är det konstigt att August Strindberg fortfarande är Sveriges genom tiderna främste författare. August Strindberg räknas fortfarande som genialare än samtliga sina nutida författarkolleger trots att han inte hade någon ordbehandlare utan skrev med penna.

Det finns många som tror att det är kameran som tar bilder. Utan en avancerad kamera kan man inte ta bra bilder, tror de. Sanningen är att de som tror så inte har något bildsinne. Kameran tar ingen bild. Den tillhandahåller mer eller mindre bra teknik för att exponera, vitbalansera och återge motivet skarpt. Resten är upp till fotografen.
Att massor av bilder blir jävligt dåliga beror oftast inte på att de är felexponerade, har färgstick eller är lite oskarpa. Oftast beror det på, som jag skrev nyss, att fotografen inte har bildsinne. Mot detta hjälper inte ens den dyraste kamera i världen.
Kan man inte ta bra bilder med en enkel kamera så kan man överhuvud taget inte ta bra bilder.

Sedan ska man inte underskatta att vissa tekniska lösningar är väldigt bekväma att ha. De påverkar inte bilden ett skvatt men de gör fotograferandet så mycket enklare och roligare.
Ska man visa bilderna i större storlek än de ganska små bilder som förekommer på webbsidor så behövs ett ganska skarpt objektiv och högre upplösning. Men hur många människor gör förstoringar? Själv har jag gjort tre stycken A3 och fem stycken A4 under de senaste fem åren. De ligger alla i garderoben.
Canon Powershot A85 har 4 megapixels upplösning och tillräckligt skarpt objektiv för att räcka till för fina utskrifter i A4-format.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Provkör Gimp 2.7 på Debian eller Ubuntu

av

Gimp-2.7_600px

Igår hittade jag en fin instruktion på italienska som berättade hur man installerar och kör bildbehandlingsprogrammet Gimp:s uttestningsversion 2.7 på Debian. Det fungerade så enkelt och bra att jag tänkte tipsa om hur man gör. Och eftersom Ubuntu är en klon av Debian, och är populärt bland Linuxnoviser, så vill jag berätta att det fungerar exakt på samma sätt på Ubuntu.
Den här manualen är avsedd att kunna användas även av de som inte vet ett jota om terminaler och hur man kompilerar program. Men det kan krävas lite vilja till att lära sig.

Visserligen är Gimp 2.7 ännu inte riktigt så polerad som en skarp version, men den är fullt användbar. Och sedan jag första gången fick testa på den stora Gimpnyheten, ”single window mode”, så vill jag inte använda Gimp 2.6 något mer. Nu är hela gränssnittet sammanhållet och bilderna blir till flikar.
I sängen, innan jag somnade, funderad jag lite på det där: Hur ska man kunna jämföra två versioner av samma grundbild. Man kan ju inte lägga dem bredvid varandra. Men bildväxlingen går så snabbt, när man klickar på flikarna, att man hinner se skillnaden även om det bara skiljer små nyanser. Så det är inga problem. Sedan kan man, motvilligt, välja att lämna ”single window mode” och köra Gimp precis som tidigare, med flera fönster.

Så här gör du för att provköra Gimp 2.7.

(Tänk på att de kommandon som följer ibland radbyts här på webbsidan. Det är dubbelt radavstånd mellan olika kommandon. Så se till att skriva hela kommandot på samma rad i terminalen.)

Öppna en terminal.

Gå till en lämplig mapp – använd kommandot cd – där du vill lägga de filer som kommer att behövas för installationen.

Logga in som root d.v.s. med administrationsbehörighet. Detta görs genom att skriva su, trycka på enter/retur, skriva rootlösenordet, och trycka på enter/retur.
Ni som kör Ubuntu, och är skitskraja för att köra som root, kan ju hålla på och krångla med att lägga till sudo framför alla kommandon som kräver rootbehörighet.

Börja med att installera de program som behövs för att bygga Gimp.
Kör följande i terminalen:

aptitude install git-core libtool autoconf automake intltool

Kör sedan:

aptitude build-dep gimp

Nu kan det vara mycket lämpligt att sluta köra terminalen som root. Skriv exit och tryck enter/retur.

Kör nu följade kommandon i tur och ordning. Dessa resulterar i att Gimp 2.7 kommer att installeras i den av Debian oanvända mappen /opt så att det inte blir något krångel med Gimp 2.6, som jag förutsätter att du har installerad, som ligger bland alla andra applikationer i mappen /usr.

export PATH=$PATH:/opt/gimp-2.7/bin

export PKG_CONFIG_PATH=/opt/gimp-2.7/lib/pkgconfig

export LD_LIBRARY_PATH=/opt/gimp-2.7/lib

Sedan är det dax för lite programinstallationer. En uppvärmning inför det som komma skall. Du ska nu hämta hem koden till Babl och Gegl och bygga program av dessa som du sedan installerar i mappen /opt/gimp-2.7. Kör följande kommandon i tur och ordning.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/babl

cd babl

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7

make -j4

Nu är det dax att åter bli root. Det måste man vara för att kunna installera program. För att bli root, gör som jag skrev ovan. Och kör:

make install -j4

Logga ut som root med exit.

Gör nu precis som nyss, men med följande kommandon. Glöm inte att bli root inför sista momentet.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/gegl

cd gegl

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7 --disable-gtk-doc

make -j4

Och så:

make install -j4

Logga ut som root.

Nu är det äntligen dax för Gimp. Gör precis som med Babl och Gegl.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/gimp

cd gimp

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7 --disable-gtk-doc

make -j4

Och så:

make install -j4

Nu kan du köra Gimp 2.7 genom att skriva in /opt/gimp-2.7/bin/gimp-2.7 i terminalen eller ännu hellre i någon programstartsdialogfönster.

Använder du dig, som jag, av Ufraw för att kunna bearbeta raw-filer så måste du installera en separat version av Ufraw på samma plats som Gimp 2.7. Nu skiter jag i att vara så detaljerad men i korthet gör du så här. Och nu bygger vi inte ifrån den källkod som Debian eller Ubuntu tillhandahåller utan hämta koden direkt från Ufraws hemsida.

Hämta hem ufraw-0.16.tar.gz Skulle länken inte fungera så gå till Ufraws nedladdningssida och hämta en eventuellt ny version. Packa upp den komprimerade filen.
Så var det dax att göra ungefär som tidigare förutom hämtningen, vilket redan är gjort.

Kör följande utan rootbehörighet.

cd ufraw-0.16

./configure --prefix=/opt/gimp-2.7

make -j4

Och som root:

make install -j4

Nu kan du starta Ufraw med /opt/gimp-2.7/bin/ufraw
Öppnar du en raw-fil med Gimp 2.7 kommer Ufraws Gimpplugin automatiskt att starta.

När du sedan Gimp 2.7 kommer som skarp version i det ordinarie programutbudet, då med versionsnummer 2.8, är det bara att kasta mappen gimp-2.7 som finns i /opt.

Gillar du mitt XFCE 4-tema, som syns på skärmdumpen, så kan du hämta det och läsa mer här.

Min Skype-telefon Acer One

av

137

Skype

Skype känner ni väl till? Vanligtvis förknippar man Skype med att prata med varandra gratis via datorn. Men numera finns det även Skype-telefoner som gör att man helt kan vara utan dator men ändå kunna kommunicera via Skype. Skype-telefoner fungerar precis som en vanlig telefon och man kan även ringa till, och ta emot samtal från, vanliga telefoner med en Skype-telefon.
Själv har jag sagt upp mitt vanligt telefonabonnemang för att helt förlita mig på Skype. Jag kan numera nås via Skype på två sätt. (Hör av er!) Dels kan andra som också använder Skype helt utan några som helst kostnader nå mig på min Skype-adress ”magnus_berg,burgsvik”. Dels kan jag nås från det vanliga telefonnätet på nummer ”08-519 70 274”. Skype har, än så länge i alla fall, ett begränsat antal riktnummer att välja ur. Men eftersom många inflytelserika småpåvar vill att Gotland ska bli en ö i Stockholms yttre skärgård så kanske det snart blir 08 som gäller även på Gotland. 😉

För att man ska kunna ringa från Skype ut till vanliga telefonnätet betalar man antingen in en så kallad kredit (förskottsbetalning) – ni kan på bilden se att jag har 33.60 tillgodo – eller så betalar man en månatlig avgift och ringer sedan helt utan extra kostnader till alla vanliga (fasta) telefoner.
Jag betalar 34.50 per månad och får då ringa obegränsat till alla vanlig (fasta) telefoner i Sverige utan vare sig öppnings- eller minutavgift. För en tia till får man ringa till hela Europa och för ytterligare några tior ringer man hela världen.
När jag ska ringa till mobiler eller utomlands dras öppnings- och minutavgift från min kredit.

Skype-telefoner

(Den bästa Skyptelösningen enligt mig är inte en Skypetelefon utan är en strömsnål minilaptop. Mer om det i avsnittet nedanför detta avsnitt.)

Det finns flera olika Skypetelefoner att välja på. Men gemensamt för dem alla är att man måste i ha ett bredband för att kunna använda dem.

Det verkar som wifi-telefonerna har försvunnit från den svenska marknaden. Wifi-telefoner ansluts till ett trådlöst nätverk istället för med en nätverkskabel. Wifi-telefoner kan man använda ute på stan eller andra platser där det finns accesspunkter. Men eftersom man måste logga in med en webbläsare för att kunna ansluta till Telias surfzoner så var en Wifi-telefoner inte användbar för mig mer än hemma med min trådlösa router. Och då föll, för mig, hela idén med wifi-telefon.

Vanligaste Skypetelefonen är så kallade dualphone. Dessa kan anslutas både till det vanliga telefonnätet och till nätverk/Skype. De flesta dualphones är av typen dect-telefoner. Det betyder att de har en basstation och en separat lur med radiokontakt mellan enheterna. Det jag inte gillar med dect-telefoner är att radiosignalen är konstant på högsta effekt – till skillnad mot mobiltelefoner som reglerar sändningseffekter efter behov dvs efter avståndet till närmsta mottagare. Jag är inte så förtjust i att ha massa radiosignaler i mitt hem. Dessutom är jag osäker på om man kan byta batteri i lurenheten på dect-telefoner. Men det finns nog även dect-telefoner med utbytbart batteri. I annat fall måste man köpa en helt ny telefon när det uppladdningsbara batteriet är förbrukat.

Jag testade en Ipevo Solo Skype-telefon. Den kopplas in enbart via en nätverkskabel, via min router, till bredbandet. Routerna används som en skarvdosa för att kunna koppla in flera enheter till ett bredband. Varje enhet får då sin egen adress – så kallat IP-nummer. Ipevo Solo har ett nätverksuttag som gör det möjligt att ansluta en dator genom telefonen, men hur det funkar i praktiken med IP-nummer osv vet jag inte.
Ipevo Solo en lur som är ansluten med kabel. Den har också högtalarfunktion, vilken är utmärkt att använda när man hamnar i en telefonkö. Telefonen var en verklig kvalitetsprodukt om det inte var för den viktigaste egenskapen; ljudet. Ljudet var helt oacceptabelt. Det berodde på att samplingsfrekvensen bara var på 8 Mhz mot Skypes samplingsfrekvens på 16 Mhz.

(Ur http://wiki.kontrollrummet.com/Samplingsfrekvens
”Som bekant, så är standarden för audio-CD 44.1kHz/16-bit – och om audio-CD är det tänkta slutmediat, så är det ganska meningslöst att använda en högre samplingsfrekvens än 44.1kHz eftersom omvandlaren i CD-spelaren har ett lågpassfilter som gör det omöjligt att frekvenser över 22.05kHz spelas upp.”)

Därför skickade jag tillbaka Ipevo Solo:n och siktade in mig på en strömsnål minilaptop.

Den optimala Skype-telefonen

Det senaste halvåret har det dykt upp en hel rad olika minilaptoppar på marknaden. Dessa är mycket strömsnåla, vilket är en förutsättning för att låta en sådan stå på dygnet runt och fungera som telefon. De flesta datorer av de senasaste modellerna minilaptopar har en Intel Atom-processor. Dessa drar otroligt lite energi.

(Ur http://en.wikipedia.org/wiki/Silverthorne_(CPU)
”The Intel Atom platform with the 945GSE Express chipset has a specified maximum TDP of 11.8 W, with the processor only making up a relatively small portion of the total power.”)

Jämför dessa totalt 11.8 watt, där Intel Atom-processorn drar 2,5 watt, med min stationära dators processor som drar 125 watt (enbart processorn) och min bärbara vars processor drar 35 watt (enbart processorn).
Basen i min Skype-telefon är en Acer One 110. Den har Linpus Linux Lite förinstallerat och har ingen vanlig hårddisk. I stället för hårddisk har den en SSD, typ ett minne, på 8 GB. Där finns alltså inte utrymme för någon musik- eller film-samling. Men dessa 8 GB kan sedan kompletteras med upp till 2 vanliga SD-minnen, sådana som sitter i kameror bland annat. Fördelen med SSD är att det inte finns några rörliga delar vilket dels ger stöttålighet men framför allt ger fördelen av att förbruka mindre energi.

För att kunna använda en minilaptop som Skype-telefon måste man ha någon form av telefonlur eller headset. Visserligen har dessa minilaptoppar både mikrofon och högtalare med det är betydlig behagligare att ha ”riktiga” grejer. Man kan välja en telefonlur med datoranslutning via USB, men jag föredrar headset eftersom det ger mig händerna fria vilket inte är minst viktigt om man skulle hamna i en seg telefonkö. MEN HEADSETET MÅSTE ANSLUTAS TILL USB. Det funkar inte med att ansluta headsetet till hörlursuttaget eftersom det stänger av datorn högtalare. Och högtalarna måste man ju ha igång för att höra om någon ringer.
Ett headset med USB-anslutning fungerar som en egen ljudenhet, ljudet dit passerar alltså inte genom datorns ljudkort. I Skype konfigurera man det så att ljudet in och ut går till headsetet medan ringsignalen går till datorn högtalare.
JAG LYCKADES INTE FÅ MITT USB-ANSLUTNA HEADSET ATT FUNGERA MED DET FÖRINSTALLERADE LINPUS LINUX LITE. Om detta är en fråga om konfigurering eller avsaknad av drivrutin vet jag inte. Eftersom jag ändå avsåg att installera mitt älskade Debian GNU/Linux, som jag kör på mina två andra datorer, så brydde jag mig inte om att söka lösa problemet. Med Debian GNU/Linux fungerade headsetet perfekt och därmed fungerade också min ”Skype-telefon”.

Förutom Skype-telefon har jag nu möjlighet att alltid snabbt och lätt kolla upp något jag plötsligt kommer på att jag vill läsa eller söka på nätet. Jag kan snabbt och lätt göra anteckningar och allt annat som en dator är användbar till. Men denna lilla ”leksak” är inte en ersättning för en riktig dator. Den är ett mycket bra komplement eftersom den alltid står på. Men den är på alla sätt för liten för att användas som arbetsredskap.

Spela in dina telefonsamtal – de kan bli viktiga bevis

av

Personuppgiftslagen PuL har blivit rimlig

När personuppgiftslagen (PuL) trädde i kraft 1998 blev det förbjudet att spela in telefonsamtal på digitala medier. Detta ändrades i och med Personuppgiftslagen (Pul) 2.0 som kom januari 2007, och som innebar massor av lättnader. Nu blev den initialt fullkomligt rigida lagen rimlig. Därför tänkte jag tipsa om tekniker för att spela in telefonsamtal.

Ja, man får spela in sina egna telefonsamtal. Samtal där man själv är den ena parten är det lagligt att spela in. Det gäller även om den man talar med inte vet om att han/hon blir inspelad. Däremot är det förbjudet att spela in andras telefonsamtal.

För att spela in från en vanlig telefon är det nog svårt att hitta något bättre än denna inspelningsmodul för 149 kronor från Clas Ohlson. Den kopplas in direkt på telefon-tråden och ger ett suveränt brusfritt ljud. I andra änden kopplar man in valfri inspelningsmedia – kassettbandspelare, digitalt fickminne o.dyl – som har uttag för en vanlig 3,5 millimeters stereo/mono-propp.

Ska man spela in samtal via Skype på datorn så finns det för Linux ett gratis inspelningsprogram som heter Skype Call Recorder och för Windows finns bland andra gratisprogrammet CallGraph. Något gratis inspelningsprogramm för Mac hittade jag inte vid min ytliga sökning på Google. Ni som vill leta efter andra alternativ kan själva söka på ”record skype” och lägga till linux, windows eller mac.

Varför ska man då spela in telefonsamtal?

Nä, det är inte samtalen med min mor som jag spelar in. Men det finns ondskefulla lögnaktiga ansvarslösa människor ute i den grymma hårda verkligheten. Det finns politiker, myndighetspersoner och bostadsbolag som man kan behöva ställa till svars. Det kan röra sig om rent privata angelägenheter eller kanske en intervju. Många som ställs till svars eller intervjuas har en benägenhet att i telefon lova mer än de senare kan hålla och stå för.

Det finns massor med situationer där det senare kan visa sig nödvändigt att ha telefonsamtal inspelade. Skulle en tvist uppstå så är det nödvändigt med bevis på vad som faktiskt har sagts. Extra viktigt om man tillhör en lägre sammhällsklass som tvistar mot någon högre upp på samhällspyramiden. För rättsvårdande instanser ökar trovärdigheten ju högre upp man befinner sig på samhällsstegen, och på motsvarande sätt är man mindre trovärdig desto längre ner i hierarkin man befinner sig. Spela därför in och spara dina telefonsamtal – de kan någon gång i framtiden komma mycket väl till pass.

En liten lärdom från mitt yrkesliv.

Som fotograf jobbade jag i över tio års tid ihop med en viss journalist. Vi gjorde under dessa år massor av jobb tillsammans. Han hade alltid en bandspelare med sig under intervjuerna. Den hade han på samtidigt som han skrev ner det som sades.
Men när vi intervjuade statsråd – jag har bl.a varit med och intervjuat alla arbetsmarknadsministrar från Börje Hörnlund till Mona Sahlin – hade han alltid med sig _två_ bandspelare. Dessa två hade han på samtidigt som han skrev ner det som sades. Han ville helt enkelt försäkra sig om att allt han kom att skriva i sina artiklar skulle finnas säkert förvarat på något av banden, ifall det som han skrev senare skulle bli dementerat av ifrågavarande statsråd.
Så medan han behövde vända bandet på den ena bandspelaren spelade den andra bandspelaren in det som sades under tiden. Inte en stavelse gick till spillo.
Det skulle också kunna uppstå något tekniskt problem på en av bandspelaren eller banden. Med två bandspelare var han ganska rejält garderad mot alla eventualiteter.
Att han i vanliga fall – vid intervjuer med ”vanliga” människor men även med chefspersoner och direktörer – nöjde sig med en bandspelare visar hur stort förtroende han hade för statsråden.