Boksläpp – Ukrainakriget och den eurasiska världsordningen

När svenska och andra västerländska medier ljuger och försöker skylla Ukrainakriget på Ryssland är det viktigt att själv ta reda på fakta. Till hjälp har ni här professor Glen Diesens bok ‘The Ukraine War & the Eurasian World Order’ i svensk översättning. Boken är fylld med fakta, och med fotnoter som berättar varifrån Diesens uppgifter kommer.
Varför svenska medier alltid ställer sig på USA:s sida och ljuger för svenska folket är en gåta. Men att de ljuger blir uppenbart efter att ha läst Diesens ögonöppnare. Som jag nu hoppas ska väcka det sovande svenska folket.
För att kunna tillvarata dina demokratiska rättigheter måste du vara informerad. Svenska medier vill hindra dig från detta. Så skippa Sveriges Television och Sveriges Radio och läs och lär från en seriös och faktabaserad källa som Glen Diesen. Han vill dig inget ont. Han står på sin sida.

Äntligen är jag klar med mitt senaste bokprojekt. Nja, det är inte så imponerande som det låter. Jag har översatt en engelsk bok till svenska med hjälp av DeepL och nu korrekturläst boken och korrigerat de uppenbara fel jag fann vid min genomläsning.

Dock har jag i mitt liv haft två riktiga boksläpp. Som fotograf. År 1995 utkom boken “Majros – Om svenska kor i våra hjärtan” på LTs Förlag. År 2000 utkom boken “Svenska husdjur och räddande eldsjälar – Om svenska lantraser” på Bilda Förlag. Jag fotograferade bilderna till böckerna. Bilderna i “Majros” är jag riktigt stolt över. Bättre kobilder finns ej.

Boken jag nu översatt är Ukrainakriget och den eurasiska världsordningen av professor Glenn Diesen. I orginal The Ukraine war & the Eurasian world order. Den översatta boken är i epub-format. Klicka här för att hämta och läsa.

Om författaren:

Glenn Diesen är professor vid University of Southeast Norway (USN) och biträdande redaktör för tidskriften Russia in Global Affairs. Diesens forskningsfokus är Rysslands övergång från Greater European Initiative till Greater Eurasian Partnership. Diesen har tidigare publicerat nio böcker, ett stort antal tidskriftsartiklar och medverkar ofta i internationella medier. Bland de senaste titlarna kan nämnas: The Return of Eurasia. Palgrave Macmillan med Alexander Lukin och The Think Tank Racket (Clarity Press).

Boken har fått strålande recensioner:

“Diesen har skrivit en fantastisk bok om den framväxande världsordningen. Han menar att det multipolära system som nu håller på att formas har potential att bli mycket fredligare än det USA-dominerade unipolära ögonblick som nyligen tog slut. Men Ukrainakriget, ett arv från USA:s politik under unipolariteten, har förgiftat den internationella politiken och gjort det svårt att övergå till en mer harmonisk westfalisk ordning. Ett måste för alla som vill förstå det stora skifte i den globala maktfördelningen som sker framför våra ögon.” —
JOHN J. MEARSHEIMER, .R. Wendell Harrison Distinguished Service Professor i statsvetenskap vid University of Chicago.

“Briljant, djupgående analys av rötterna till kriget i Ukraina och de framväxande förändringarna i världsordningen.” — Jack F Matlock, Jr, USA:s ambassadör i Sovjetunionen, 1987-1991.

“Utmärkt bok! Glenn Diesen erbjuder en mycket informativ analys av världsordningens förändring och kontinuitet genom århundradena. Måste läsas för att förstå komplexiteten i Ukrainakriget som en historisk vändpunkt” — Sergey Karaganov, Council on Foreign and Defense Policy, Ryssland Hedersordförande i presidiet.

“En omfattande och stimulerande undersökning av konkurrerande modeller för världsordningen och rötterna till det rysk-ukrainska kriget. Ett korrektiv till västerländska mainstreamberättelser, som ger ett kraftfullt konceptuellt ramverk för kritik. Ett briljant grundläggande arbete.” — Richard Sakwa, University of Kent.

“En superb bok! Diesen demonterar krigspropagandan och beskriver varför Ukrainakriget är ett symptom på en kollapsande världsordning”. — Clare Daly, ledamot av Europaparlamentet.

“Vilken tur! Professor Diesen tar rollen som Kristoffer, resenärernas skyddshelgon, när vi snubblar över tröskeln till 2024 – ett verkligt gränsår. Med berömvärd uppriktighet presenterar Diesen föga kända fakta – till exempel om Ukraina – som visar hur vi har kommit till denna farliga punkt. Om fakta leder till handling kan vi ännu överleva bortgången av västvärldens vacklande hegemon.” — Ray McGovern, f.d. CIA Presidential Briefer.

“En viktig läsning. Viktiga insikter – eftersom vi måste ta itu med den ovälkomna uppgiften att utmana våra egna förutfattade meningar och navigera i ett okänt (icke-västerländskt) landskap – där gamla stadiga hållhakar helt enkelt – inte längre finns. Inte längre finns där.” — Alastair Crooke, f.d. brittisk diplomat.

“Förutom en minutiös dekonstruktion av proxykriget i Ukraina som på ett förödande sätt, med bevisade fakta, avslöjar den officiella Natostatens berättelse, erbjuder Diesen en kortfattad, lättillgänglig minihistoria om hur vi hamnade här….Diesen är en av de mycket få västerländska analytiker som faktiskt förstår drivkraften till multipolaritet.” — PEPE ESCOBAR, Zerohedge.com.

Ur bokens presentation:

Femhundra år av västerländsk hegemoni har tagit slut, samtidigt som den globala majoritetens strävan efter en världsordning baserad på multipolaritet och suverän jämlikhet ökar. I denna skarpsinniga bok behandlas den liberala hegemonins fall, samtidigt som det påpekas att en multipolär westfalisk världsordning ännu inte har tagit form och att världen befinner sig i en period av interregnum. Ett rättsligt vakuum har uppstått, där de stridande sidorna tävlar om att definiera den framtida ordningen.

NATO:s expansionism var en viktig komponent i den liberala hegemonin eftersom den var avsedd att cementera västvärldens kollektiva hegemoni som grunden för en liberal demokratisk fred. Istället monterade man ned den paneuropeiska säkerhetsarkitekturen och satte Europa på krigets väg utan möjlighet till kursändring. Ukraina, som är ett delat land i ett delat Europa, har under de senaste tre decennierna varit en viktig bricka i stormaktskonkurrensen mellan Nato och Ryssland.

Kriget i Ukraina är ett symptom på den kollapsande världsordningen. Kriget avslöjade den liberala hegemonins dysfunktion vad gäller både makt och legitimitet, och det utlöste ett proxykrig mellan väst och Ryssland i stället för att säkerställa fred, källan till dess legitimitet.

Proxykriget, de exempellösa sanktionerna och ansträngningarna att isolera Ryssland i omvärlden bidrog till att den liberala hegemonin försvann, snarare än att den återuppstod. Stora delar av världen reagerade på kriget genom att intensifiera övergången till en eurasisk världsordning som förkastar hegemoni och liberal universalism. Den ekonomiska arkitekturen omorganiseras i takt med att världen diversifierar sig bort från ett överdrivet beroende av västerländsk teknik, industrier, transportkorridorer, banker, betalningssystem, försäkringssystem och valutor. Universalism baserad på västerländska värderingar ersätts av civilisatorisk särart, suverän ojämlikhet byts ut mot suverän jämlikhet, socialisering av underlägsna ersätts av förhandlingar och den regelbaserade internationella ordningen förkastas till förmån för internationell rätt. En westfalisk världsordning gör sig åter gällande, men med eurasiska förtecken.

Västvärldens nederlag mot Ryssland skulle återställa den unipolära världsordningen medan en rysk seger skulle cementera en multipolär. Det internationella systemet är nu som farligast eftersom det inte finns några utsikter till kompromisser, vilket innebär att vinnaren tar allt. Både NATO under USA:s ledning och Ryssland är därför beredda att ta stora risker och eskalera, vilket gör kärnvapenkrig alltmer sannolikt.

SVTs faktagranskares desinformation avslöjas av The New York Times


Jag skrev för tio dagar sedan att SVTs faktagranskare sprider desinformation Nu fick jag nys om nya uppgifter som bevisar – jag kände till det tidigare men hade inte sett några dokument och kunde därför inte bevisa sanningshalten – att de på ännu en punkt i samma artikel sprider desinformation om Ryssland.
Skrollar man ner en bit i artikeln och klickar på bilden av, eller texten, Vladimir Putin så står där skrivet av SVTs dessinformatörer:
“Putin vill gärna att vi i Europa börjar tro på att han, till skillnad från Zelenskyj, vill avsluta kriget i Ukraina.”

Den 15 juni publicerade The New York Timesav någon anledning – det fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina som inte hann att fullbordas i april 2022. Fredsavtalet var alltså på gång redan en knapp månad efter Rysslands invasion av Ukraina. Det som kom emellan freden var att Vladimir Zelensky fick besök av Boris Johnson, och hans budskap att USA/NATO inte ville ha fred. Detta har jag skrivit om tidigare i Fred i Ukraina? Nej, NATO vill ha krig.

Längst ner i New York Times-artikeln finns länkar till fredsfördragets olika utkast. Nedan återger jag den delen, med de länkar som ni kan klicka för att ni själva ska kunna läsa dokumenten.

Jag har tidigare argumenterar för: Gör om SVT och SR till betaltjänster. Desinformationen, propagandan och ensidigheten i public service motiverar gott och väl att vi ska slippa betala för skiten.


Original documents

To omit identifying markings, these documents have been retyped to resemble the originals. Typographical errors in the original documents have been retained.

March 17, 2022, treaty draft
An early draft of a Ukraine-Russia treaty. The document is an English translation that Ukraine provided to Western governments at the time. [English]

March 29, 2022, Istanbul Communiqué
The proposed agreement that was discussed at in-person talks in Istanbul, as summarized by Ukrainian negotiators. [English translation] [Russian original]

April 15, 2022, treaty draft
A later draft of a Ukraine-Russia treaty. The document’s header shows this was a version that landed on President Vladimir Putin’s desk. The map referred to as Annex 6 is not included. [English translation] [Russian original]

SVTs faktagranskare sprider desinformation


SVT har en verifieringsorganisation, som påstås ska syssla med faktakontroll. Klickar man på länken SVT verifierar · Så vill Ryssland påverka EU så exemplifieras rysslands påverkansförsök med att Ryssland gjort en kopia av tyska tidningen Der Spiegel men under webb-adressen spiegel.ltd i stället för originalets webb-adress spiegel.de.

Jag är ju själv faktagranskare 😉 så jag kunde inte motstå utmaningen att kolla upp det hela en aning.

På sajten WayBackMachine lagras alla webbsidor. På WayBackMachine söker jag på spiegel.ltd och letar fram en almanacka som visar det första året (år 2022) av webb-adressens avbildningar. För jag sedan pekaren över den tidigaste gröna punkten, som visar när den första avbildning gjorts (i detta fall den tredje juli 2022) och klickar på avbildningens tidpunkt (i detta fall 16:06:35) så får jag upp den sida som fanns vid det tillfället.

Det som kommer fram är texten:

Loading…
https://www.spiegel.ltd/ | 16:06:35 July 03, 2022
Got an HTTP 302 response at crawl time
Redirecting to…
https://www.spiegel.de/

Kollar man upp koden HTTP 302 på WikiPedia så betyder det precis vad som framgår av avbildningen, nämligen att man omdirigeras till en annan sida. I det här fallet till spiegel.de, alltså Der Spiegels original-webb-adress. Den här typen av omdirigeringar är mycket vanlig då företag och individer kan skaffa sig flera snarlika adresser men länkar dem alla till en huvudadress, för att inte deras läsare ska komma vilse av misstag.

Sedan kolla jag upp ägandeförhållandena för adressen spiegel.ltd under rubriken “Who owned spiegel.ltd in the past? (5 records)”. Där listas fem händelser i ägandet från första juli 2022 till sjätte juni 2024. Dock är alla fem händelser listade under samma ägarnamn “Domains By Proxy, LLC”, som är en USA baserad anonymitetstjänst för att ägarna till en webbsajt inte ska kunna kollas upp med whois, som är ett ägarregister för webb-adresser.

Det märkliga är alltså att redan inledningsvis i spiegel.ltd:s historia så länkade sidan till spiegel.de, och gör så fortfarande… Skulle Ryssland alltså ha skaffat sig en webbadress och av ren godhet länkat alla besökare vidare till den tyska tidningen Der Spiegel? Och skulle nuvarande ägare till webbadressen – om det verkligen bytts ägare – dölja sig bakom samma USA-baserade anonymitetstjänst som tidigare ägare?

Det intressanta är att SVTs inkompetenta s.k. faktagranskare har skärmdumpar av den falska sidan i artiklen. Hur lyckade de med det, när sidan aldrig funnits på den adress de påstår. Har SVTs s.k. faktagranskare själva framställt den falska sidan på sina egna datorer – utan att lägga upp den på nätet – och gjort en skärmdump? I så falla är de ju inte inkompetenta utan förslagna, oärliga och moraliskt genomruttna.

Men kanske är de s.k. faktagranskarna bara ryggradslösa mähän som lyder chefernas order och framställer falska anklagelser mot Ryssland. Faktum är ju att SVTs s.k. journalister är just USAs/NATOs påverkansagenter. Det framgår tydligt av att SVT-profilerna Carina Bergfeldt och Erika Bjerström skickats på indoktrineringsresa med USA/NATO-lobbyorganisationen Atlantic Council och blivit Transatlantic Media Fellows. [Läs vad jag skrivit tidigare om detta under rubrikerna Atlantic Council har trojaner hos SVT och NATO-lobbande journalister i Sverige]

Sedan vet vi ju hur SVT väljer ut sina experter, vilka ofta kommer från organisationer och myndigheter utan sanningsanspråk. T ex så tar ju Försvarshögskolan och FOI – som påstår sig syssla med forskning – rejält avstånd från all forskningsetik och är rena språkrör för USAs/NATOs intressen. Några opartiska experter får aldrig komma till tals i SVT.

Vi har t ex Ola Tunander, en svensk forskningsprofessor emeritus vid fredsforskningsinstitutet i Oslo. Tog doktorsexamen 1989 med en avhandling om USA:s maritima strategi. Har skrivit och redigerat 15 böcker om geopolitik, militärstrategi och europeisk säkerhet, om ubåtar, bedrägeri och PSYOP. Han får aldrig komma till tals i SVT eller i andra svenska mainstreammedier. Han är helt enkelt censurerad pga sina kunskaper. Kunskaper som inte överensstämmer med den falska propagandabild som SVT och övriga svenska mainstreammedier vill pådyvla svenskarna.

Den tjugoåttonde maj i år var jag och lyssnade på Ola Thunander och Glenn Diesen när de höll föredrag under rubriken “Ukraina och Kriget om världsherraväldet” vilket finns filmat och kan ses nedan. Glenn Diesen är norsk akademiker och statsvetare. Han är professor vid Handelshögskolan vid Universitetet i Sydöstra Norge och aktuell med boken The Ukraine War & the Eurasian World Order. Jag har gjort en svensk översättning av boken i epub-format.

En annan röst värd att lyssna på – vad gäller USA, och svenska mediers skildning av USA och kriget i Ukraina – är Frida Stranne. Hon är forskare och lektor vid Högskolan i Halmstad och affilierad forskare vid Svenska Institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala Universitet. Hon har dragit igång en egen pod som kan avlyssnas på Fridas hemsida. Jag vill varmt rekomendera avsnitt 6 där podden gästas av Peter Kuznick – US-Amerikansk historiker och ledande kärnvapenforskare – och där det aktuella kärnvapenhotet avhandlas tillsammans med en historisk genomgång av Ukriankriget och USAs agerande för att provocera fram det.
Frida Stranne, tillsammans med Trita Parsi, kom förra året ut med boken Illusionen om den amerikanska freden som ger ett helt annant perspektiv på USA än vad som får framföras i trollfabriken SVT och i svenska mainstreammedier.
Tidigare i år skrev jag ett mejl till Frida för att ge henne lite “konspirationsteorier” att utgå ifrån i hennes forskning om svenska medier och deras ensidiga USA propaganda. Mejlet finns att läsa här på bloggen under rubriken Mejl till min idol Frida Stranne om medias USA/NATO-hållning.

Det är synd om Sverige och svenskarna. Vi tvingas betala för publik service-medier som ljuger oss rakt upp i ansiktet. De vill oss inte väl utan använder oss intrumentellt som en styrbar opinion, som genom desinformation och propaganda kan påverkas att tycka så som deras huvudman USA/NATO vill. Mot denna hjänrtvätt finns bara en medicin och det är att lyssna på och läsa de objektiva sanningssägare som vill oss väl. Ola Tunander och Frida Stranne är två visselblåsare som inte önskar dra in Sverige i krig/kärnvapenkrig. Däremot är det uppenbart att trillingarna Kvissling, i regeringen – Ulf Kristersson-Kvissling, Pål Jonson-Kvissling och Tobias Billström-Kvissling – inte vill annat än att till varje pris – t ex ett Sverige kärnvapenbombat till grus och aska – stå upp för USAs världsmaktsambitioner. Men de är inte ensamma i sin uppslutning för USA och sitt risktagande med Sveriges och dess 10 miljoner invånares liv och säkerhet. Alla partier i riksdagen ställer upp på USAs geopolitiska intressen och risken att låta Sverige och svenskarna utplånas.

Den dag dagens styrande ska ställas till ansvar vill jag vara bödeln som sköter giljotinen. Jag kommer att sköta den med entusiasm och glädje.

Faktum är att Putin har rätt. USA är ute efter Ryssland.


Faktum är att Vladimir Putin, som vanligt, har rätt. USA är ute efter Ryssland.

Den statsfinansierade US-Amerikanska tankesmedjan Rand Corporation har i åtminstone två rapporter från 2019 berättat hur USA ska agera för att försvaga Ryssland och få till en regimförändring, dvs avsätta Putin. I dessa planer ingår bl a sanktioner och beväpning av Ukraina.

Du kan själv läsa rapporterna här:
Overextending and Unbalancing Russia
Extending Russia

Vladimir Putin berättar bakgrunden till Ukrainakriget


Vladimir Putin berättar bakgrunden till Ukrainakriget vid ett utvidgat möte med försvarsministeriets styrelse i Moskva 19 december 2023.
Jag skulle givetvis inte publicera denna text om det inte vore så att den präglas av sanning och att sanningsintresserade västerländska källor finns att finna för den som söker efter det som Vladimir Putin hävdar . Givetvis är inte svenska lögnmedier intresserade av att söka dessa fakta eftersom det skulle äventyra deras uppdrag att ensidigt föra fram USAs propaganda. Texten är översatt från engelska med DeepL.


“Jag skulle vilja återkomma till orsakerna till den nuvarande konflikten. Den publik vi har här är ganska kunnig, men jag tycker ändå att det är viktigt att lyfta fram vissa saker igen och att peka på orsakerna till dagens konflikt i Ukraina.

Låt oss gå tillbaka till den tid då västvärlden kort efter Sovjetunionens sammanbrott gjorde omfattande insatser i Ryssland för att vinna över vår femtekolonn, som vi aldrig slutade att stödja, klappa dem på huvudet och tala med dem och försöka styra in dem på en patriotisk väg. Det spelar egentligen ingen roll. Det finns olika människor där; låt oss inte måla alla med samma pensel. Men motståndaren visste vad han gjorde det för och vem han skulle arbeta med, nämligen femte kolonnen, terroristorganisationerna, inklusive internationella terroristorganisationer, och separatisterna för att uppfylla sitt mål att bryta ned Ryssland. Samtidigt var de lika aktiva i det postsovjetiska området och slet sönder de nybildade oberoende staterna, de tidigare sovjetrepublikerna. Redan före Sovjetunionens sammanbrott lades särskild tonvikt på Ukraina.

På grundval av en rad historiska överväganden och det faktum att många före detta nazister hade flyttat till den amerikanska kontinenten, särskilt Kanada och Förenta staterna, arbetade de först med dem. Där skapades hela institut som uteslutande fokuserade på detta ämne. De förberedde sig själva. Och så snart kollapsen inträffade satte de full fart. De arbetade inom vårt land och de fördubblade och tredubblade sina ansträngningar där. Varför gjorde de det? Därför att de alltid trodde att Ryssland, när det väl hade förlorat sin potential, aldrig skulle återfå sin tidigare geopolitiska ställning och inte skulle utgöra något hot som konkurrent, åtminstone inte som konkurrent.

De planerade att dela upp Ryssland i fem delar. De dolde inte sina planer; allt diskuterades öppet.

Arbetet med Ukraina bedrevs separat. Naturligtvis satsade de främst på nationalister. De glömde att dessa extrema nationalister var före detta nazister som samarbetade med Hitler. Utan ett ögonblicks tvekan tillät de ukrainska nationalister att göra dessa före detta nazister till nationalhjältar, inklusive Bandera och liknande. Vi hade gjort allt vi kunde under årtiondena för att utveckla normala förbindelser med vår grannstat. Vi har alltid sagt, och jag fortsätter att säga, att detta är ett broderligt folk. Men denna motståndare agerade annorlunda.

Politiskt betonade Ryssland sydväst [om Ukraina] och detta är också allmänt känt. Varför det? Därför att detta historiskt sett är ryska regioner. De bebos i själva verket av ryska människor oavsett vilken stämpel de har i sina pass. De har bara ett modersmål – ryska, och hela deras kultur och traditioner är också ryska, allt. De är vårt folk.

Vi fokuserade alltid på denna del av Ukraina, och detta fick viktiga inrikespolitiska konsekvenser eftersom det inte tillät ultranationalister att få verklig makt genom lagliga politiska medel. De politiska krafter och ledare som gjorde anspråk på statens toppositioner var alltid tvungna att ta hänsyn till väljarnas åsikter i sydöstra Ukraina. Detta var alltid fallet. Utan detta var det omöjligt att komma till makten. Men så snart dessa krafter kom till makten glömde de omedelbart bort dessa regioner. Ingen tänkte på deras intressen eller mandat, och myndigheterna följde omedelbart i kölvattnet på de extrema nationalister som var aktiva, offensiva och aggressiva. De antog också omedelbart de senares inrikespolitiska agenda.

Vi försökte motverka detta. På vilket sätt? Främst med en ekonomisk strategi, det vet ni. Vi sålde energi till dem för nästan ingenting, gav dem lån och uppmuntrade till samarbete. Tro mig, vi gjorde allt för att bygga relationer, och vi har fått mycket tålamod för detta. Men nej. Väst förlitade sig på dessa aktiva och aggressiva nationalistiska krafter i Ukraina och gav oss helt enkelt inte någon chans till detta.

Men de insåg också sin oförmåga att uppnå sina slutmål med lagliga medel och att dra över hela Ukraina på sin sida. Det fungerade helt enkelt inte på det sättet. Invånarna i sydöst gick till vallokalerna och röstade på dem som talade om goda förbindelser med Ryssland. Detta är vad som hände i verkligheten. Men det fungerade inte. Årtionde efter årtionde fungerade det aldrig. Så vad valde de till slut? En statskupp.

Ukraina plågades verkligen av en mängd interna, ekonomiska och sociala problem, liksom av många orättvisor. Men varför en statskupp? Gå till valurnorna, som vi alltid fick höra: endast genom politiska medel och endast inom ramen för konstitutionen. Var finns allt detta? Jag känner inte för att göra vissa gester här eftersom kameran är på, ok? Jag är säker på att ni vet vilka gester jag skulle vilja göra just nu. Det här är precis vad de visade oss. De insåg att de inte skulle kunna köra över Ukraina med enbart politiska medel, och de utnyttjade det dåvarande ukrainska ledarskapets misstag och felbedömningar – återigen med betoning på aggressiva nationalistiska krafter – och underblåste en kupp. Det är inte klart varför de gjorde detta. Kanske bara för att få ett slut på den här frågan en gång för alla.

I den meningen uppnådde de sina mål. Vi hade inget annat val än att stödja Krim, annars skulle det ha drunknat i blod.

Men sedan uppstod frågan om Donbass. Vi försökte förhandla fram en fredlig lösning. På det hela taget var vi beredda att, på vissa villkor som anges i Minskavtalen, gradvis återställa Ukrainas territoriella integritet, inklusive Donbass, för att hålla lokalbefolkningen utom fara och skapa lämpliga förutsättningar och garantier för deras säkerhet. Det var hela poängen med Minskavtalen.

Men om de ukrainska myndigheterna och deras västliga handläggare hade gått med på det, gått med på att genomföra dessa arrangemang, skulle allt gradvis – det tror jag uppriktigt – ha ordnat upp sig. Men de gick inte med på det och utlöste ett verkligt krig där 2014.

Jag är öppen med det. Det är ingen hemlighet för dem som deltog i dessa händelser: vi gjorde ingenting utan tvingades gradvis att engagera oss för att skydda folket och rädda dem från utplåning. Det var så allt började.

Västvärlden, särskilt människorna utomlands, njöt av att se detta. I den meningen spelade de ut oss, om jag får uttrycka det så. Vi var tvungna att reagera på denna aggressiva hållning. Senare kastade de helt enkelt ut Minskavtalen, sa detta offentligt, och sedan sa västledarna det offentligt och erkände att detta bara var en täckmantel för att återuppliva eller snarare bygga upp Ukrainas väpnade styrkor.

Varför gjorde de det? Här kommer den andra delen av deras plan. Det var att dra in Ukraina i Nato. Och detta är vad de fortsatte att säga till mig: vad är du orolig för, vi kommer inte att låta dem gå med just nu. Jag sa, men i morgon då? När kommer denna morgondag? Om ett år, om två år? Om man ser på det ur ett historiskt perspektiv och utifrån den ryska statens strategiska intressen är till och med 10 eller 15 år oacceptabelt. Vad betyder “inte just nu”? Hur blir det med morgondagen? Det är uppenbart att deras mål var och är att dra in Ukraina i Nato.

Låt oss gå tillbaka, jag sa just detta från talarstolen. Vi har talat om detta hela tiden. De sa redan 1991 – inte en tum österut. I helvete heller att det inte är en tum. Här är de, vid vårt staket, sticker ut här. Och de stannade där. De tog Baltikum och hela Östeuropa. Samma fråga inställer sig – varför? Det fanns många alternativ som skulle ha varit acceptabla för alla. Men poängen är enkel – jag har sagt det många gånger och kommer att säga det igen – för dem behövs inte ett land som Ryssland – det är för stort. Det bör delas upp i bitar och underkuvas – på samma sätt som de underkuvat Europa. Jag ska säga lite mer om detta.

Kort sagt förde de i princip dessa frågor till krig. De släppte lös kriget 2014, och vi var tvungna att engagera oss gradvis. Tyvärr, eller kanske inte, hade vi inget val, vi var tvungna att engagera oss.

Samtidigt tog de hand om ett annat viktigt problem för sig själva. De rensade luften för sig själva – de hade varit oroliga för ett närmande mellan Ryssland och Europa. Detta var deras bekymmer. De ville kontrollera hela showen, och de skrämde alla hela tiden – titta, det här elaka Ryssland hotar er! Jag har talat med många ledare och de frågade: Varför skrämmer de oss? Vi inser att Ryssland inte kommer att slåss mot Europa. Vi kommer inte heller att slåss mot dem i dag. USA:s och Natos ledare fortsätter att säga att om Ryssland vinner i Ukraina nu så kommer Natoländerna att stå på tur. Varför behöver vi dessa Natoländer? Vi har aldrig behövt dem och behöver dem inte nu och kommer inte att behöva dem i framtiden. Varför säger de detta? För att uppmuntra dem att betala – det är hela poängen.

Efter att ha nått sina nuvarande mål, efter att ha slitit loss Ukraina, som de såg det, och efter att ha brutit förbindelserna mellan Ryssland och Europa, har Förenta staterna tyvärr uppnått vad de var ute efter. Vi kunde helt enkelt inte agera på något annat sätt – eller så skulle vi ha gett upp allt och sett på när de slickade sig om munnen medan de åt upp allt som var vårt, allt som ursprungligen var ryskt. Men vi kunde inte göra det, och de insåg att vi inte kunde göra det, så de gjorde det avsiktligt. De drev medvetet in oss och Europa i denna konflikt och nådde sina mål i detta avseende genom att ställa Ryssland och Europa mot varandra. Nu lägger de också över det ekonomiska ansvaret och kostnaderna för detta på Europa.

Samtidigt kan den nuvarande viljelösa, ryggradslösa generationen politiker i Europa inte motsätta sig detta, med tanke på det enorma beroendet av deras medier, deras ekonomi och politik. Välj vilket stort medieföretag som helst i Europa, och ni kommer att upptäcka att den slutliga förmånstagaren är någon amerikansk stiftelse, efter att ni har sållat igenom tre av fyra lager. Allt finns där borta, allt finns utomlands. Detta handlar om inflytande över politiken. Vi vet att underrättelsetjänsterna där får sina förespråkare i unga år, som unga studenter. De arbetar med dessa unga människor och drar dem till den politiska stjärnhimlen i de europeiska länderna.

Men det är inte så enkelt nu; européerna börjar inse vad som håller på att hända och en viss förändring äger redan rum i Europa. Jag talar inte ens om de ekonomiska problemen – de finns och detta återspeglas inte bara i demonstrationerna i Europa – det har dokumenterats. De ledande industriella ekonomierna i Europa ser en nedgång – de befinner sig i en recession.

Men det sker också förändringar i det politiska medvetandet hos många europeiska nationer. De förstår att Förenta staterna skamlöst och hänsynslöst utnyttjar Europa för sina egna intressen och inte alls bryr sig om Europas intressen.

Detta är dock det val som de europeiska nationerna har gjort. Vi har aldrig blandat oss i, vi blandar oss inte i och vi har inga planer på att blanda oss i deras angelägenheter. Men det finns något som vi verkligen kommer att göra. Vi kommer att försvara våra intressen. För vad Förenta staterna gjorde i Ukraina, som jag nämnde tidigare, Förenta staterna har i huvudsak förnekat oss chansen att bygga upp goda förbindelser med det landet med hjälp av politiska medel. Vad de gjorde var ett fall av total laglöshet. År 2014 genomförde de en statskupp, och sedan dess har de fortsatt på den laglösa vägen. De tvingade oss helt enkelt att reagera på det.

När det gäller Europa blir folket alltmer medvetet om att andra länder, främst Förenta staterna, utnyttjar dem för att främja sina egna agendor. Ja, deras medvetenhet växer. Det är bra för dem, men vi kommer inte att lägga oss i.”