SVTs faktagranskare sprider desinformation


SVT har en verifieringsorganisation, som påstås ska syssla med faktakontroll. Klickar man på länken SVT verifierar · Så vill Ryssland påverka EU så exemplifieras rysslands påverkansförsök med att Ryssland gjort en kopia av tyska tidningen Der Spiegel men under webb-adressen spiegel.ltd i stället för originalets webb-adress spiegel.de.

Jag är ju själv faktagranskare 😉 så jag kunde inte motstå utmaningen att kolla upp det hela en aning.

På sajten WayBackMachine lagras alla webbsidor. På WayBackMachine söker jag på spiegel.ltd och letar fram en almanacka som visar det första året (år 2022) av webb-adressens avbildningar. För jag sedan pekaren över den tidigaste gröna punkten, som visar när den första avbildning gjorts (i detta fall den tredje juli 2022) och klickar på avbildningens tidpunkt (i detta fall 16:06:35) så får jag upp den sida som fanns vid det tillfället.

Det som kommer fram är texten:

Loading…
https://www.spiegel.ltd/ | 16:06:35 July 03, 2022
Got an HTTP 302 response at crawl time
Redirecting to…
https://www.spiegel.de/

Kollar man upp koden HTTP 302 på WikiPedia så betyder det precis vad som framgår av avbildningen, nämligen att man omdirigeras till en annan sida. I det här fallet till spiegel.de, alltså Der Spiegels original-webb-adress. Den här typen av omdirigeringar är mycket vanlig då företag och individer kan skaffa sig flera snarlika adresser men länkar dem alla till en huvudadress, för att inte deras läsare ska komma vilse av misstag.

Sedan kolla jag upp ägandeförhållandena för adressen spiegel.ltd under rubriken “Who owned spiegel.ltd in the past? (5 records)”. Där listas fem händelser i ägandet från första juli 2022 till sjätte juni 2024. Dock är alla fem händelser listade under samma ägarnamn “Domains By Proxy, LLC”, som är en USA baserad anonymitetstjänst för att ägarna till en webbsajt inte ska kunna kollas upp med whois, som är ett ägarregister för webb-adresser.

Det märkliga är alltså att redan inledningsvis i spiegel.ltd:s historia så länkade sidan till spiegel.de, och gör så fortfarande… Skulle Ryssland alltså ha skaffat sig en webbadress och av ren godhet länkat alla besökare vidare till den tyska tidningen Der Spiegel? Och skulle nuvarande ägare till webbadressen – om det verkligen bytts ägare – dölja sig bakom samma USA-baserade anonymitetstjänst som tidigare ägare?

Det intressanta är att SVTs inkompetenta s.k. faktagranskare har skärmdumpar av den falska sidan i artiklen. Hur lyckade de med det, när sidan aldrig funnits på den adress de påstår. Har SVTs s.k. faktagranskare själva framställt den falska sidan på sina egna datorer – utan att lägga upp den på nätet – och gjort en skärmdump? I så falla är de ju inte inkompetenta utan förslagna, oärliga och moraliskt genomruttna.

Men kanske är de s.k. faktagranskarna bara ryggradslösa mähän som lyder chefernas order och framställer falska anklagelser mot Ryssland. Faktum är ju att SVTs s.k. journalister är just USAs/NATOs påverkansagenter. Det framgår tydligt av att SVT-profilerna Carina Bergfeldt och Erika Bjerström skickats på indoktrineringsresa med USA/NATO-lobbyorganisationen Atlantic Council och blivit Transatlantic Media Fellows. [Läs vad jag skrivit tidigare om detta under rubrikerna Atlantic Council har trojaner hos SVT och NATO-lobbande journalister i Sverige]

Sedan vet vi ju hur SVT väljer ut sina experter, vilka ofta kommer från organisationer och myndigheter utan sanningsanspråk. T ex så tar ju Försvarshögskolan och FOI – som påstår sig syssla med forskning – rejält avstånd från all forskningsetik och är rena språkrör för USAs/NATOs intressen. Några opartiska experter får aldrig komma till tals i SVT.

Vi har t ex Ola Tunander, en svensk forskningsprofessor emeritus vid fredsforskningsinstitutet i Oslo. Tog doktorsexamen 1989 med en avhandling om USA:s maritima strategi. Har skrivit och redigerat 15 böcker om geopolitik, militärstrategi och europeisk säkerhet, om ubåtar, bedrägeri och PSYOP. Han får aldrig komma till tals i SVT eller i andra svenska mainstreammedier. Han är helt enkelt censurerad pga sina kunskaper. Kunskaper som inte överensstämmer med den falska propagandabild som SVT och övriga svenska mainstreammedier vill pådyvla svenskarna.

Den tjugoåttonde maj i år var jag och lyssnade på Ola Thunander och Glenn Diesen när de höll föredrag under rubriken “Ukraina och Kriget om världsherraväldet” vilket finns filmat och kan ses nedan. Glenn Diesen är norsk akademiker och statsvetare. Han är professor vid Handelshögskolan vid Universitetet i Sydöstra Norge.

En annan röst värd att lyssna på – vad gäller USA, och svenska mediers skildning av USA och kriget i Ukraina – är Frida Stranne. Hon är forskare och lektor vid Högskolan i Halmstad och affilierad forskare vid Svenska Institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala Universitet. Hon har dragit igång en egen pod som kan avlyssnas på Fridas hemsida. Jag vill varmt rekomendera avsnitt 6 där podden gästas av Peter Kuznick – US-Amerikansk historiker och ledande kärnvapenforskare – och där det aktuella kärnvapenhotet avhandlas tillsammans med en historisk genomgång av Ukriankriget och USAs agerande för att provocera fram det.
Frida Stranne, tillsammans med Trita Parsi, kom förra året ut med boken Illusionen om den amerikanska freden som ger ett helt annant perspektiv på USA än vad som får framföras i trollfabriken SVT och i svenska mainstreammedier.
Tidigare i år skrev jag ett mejl till Frida för att ge henne lite “konspirationsteorier” att utgå ifrån i hennes forskning om svenska medier och deras ensidiga USA propaganda. Mejlet finns att läsa här på bloggen under rubriken Mejl till min idol Frida Stranne om medias USA/NATO-hållning.

Det är synd om Sverige och svenskarna. Vi tvingas betala för publik service-medier som ljuger oss rakt upp i ansiktet. De vill oss inte väl utan använder oss intrumentellt som en styrbar opinion, som genom desinformation och propaganda kan påverkas att tycka så som deras huvudman USA/NATO vill. Mot denna hjänrtvätt finns bara en medicin och det är att lyssna på och läsa de objektiva sanningssägare som vill oss väl. Ola Tunander och Frida Stranne är två visselblåsare som inte önskar dra in Sverige i krig/kärnvapenkrig. Däremot är det uppenbart att trillingarna Kvissling, i regeringen – Ulf Kristersson-Kvissling, Pål Jonson-Kvissling och Tobias Billström-Kvissling – inte vill annat än att till varje pris – t ex ett Sverige kärnvapenbombat till grus och aska – stå upp för USAs världsmaktsambitioner. Men de är inte ensamma i sin uppslutning för USA och sitt risktagande med Sveriges och dess 10 miljoner invånares liv och säkerhet. Alla partier i riksdagen ställer upp på USAs geopolitiska intressen och risken att låta Sverige och svenskarna utplånas.

Den dag dagens styrande ska ställas till ansvar vill jag vara bödeln som sköter giljotinen. Jag kommer att sköta den med entusiasm och glädje.

Media utestänger de med andra åsikter än etablissemangets


Nedan en kommentar till en krönika i Svenska journalistförbundets tidning Journalisten. Det är krönikören Kurdo Baxi som i vanlig ordning fegt slickar uppåt. Han hyllar en annan framliden fursteslickare, Nils Horner, i sin krönika. Båda befinner sig på samma sida nätet. De står på den svenska sidan och är totalt blinda för vad som händer där. Däremot har de fullt fokus på vad som händer på andra sidan nätet. Där är det inte alls bra, anser de. Men i själva verket kan den som vill se hur det ser ut på den svenska sidan nätet se att det är lika illa där som på andra sidan. Men Kurdo Baxi och Nils Horner vill självklart inte berätta att kejsaren är naken, ty de har ingen intellektuell heder.
Intellektuell heder finns numera inte heller på tidningen Journalisten varför jag förväntar mig att min kommentar inte blir publicerad.


Kommentaren:

Även Sveriges maktlösa befinner sig i mediekris/medieskugga. 45 procent av svenskarna ansåg att traditionella politiker “inte bryr sig om människor som jag” i en internationell Ipsos-MORI undersökning 2017. Det är troligen samma människor som inte heller har förtroende för media, eftersom deras erfarenheter, åsikter och verklighet inte respekteras och publiceras.

Miranda Fricker skriver om de fördomar som leder till att vissa människor inte vill lyssna eller ta till sig den kunskap som andra människor (människor av annan social klass o dyl) har att förmedla i sin bok ‘Epistemisk orättsiva – Kunskap, makt och etik‘. Hon ser det som en kränkning av människovärdet att bli behandlad som själlöst objekt, utan förmåga till rationellt tänkande och utan trovärdighet. I svenska medier är faktaresistens en grundpelare. De intellektuella dygderna nyfikenhet och sanningssökande lyser med sin frånvaro. I stället är det just sociala fördomar om trovärdiga respektive inte trovärdiga som får avgöra vems “sanning” som skildras i media.

Nancy Sherman och Heath White skriver i sin bok ‘Intellektual virtue: Emotions, luck and the ancients’:
“Om misstro eller försiktighet hindrar oss från att utforska nya områden, ställa stora frågor, eller utsätta vårt arbete för andras kritik och lovord, då är det en känslomässig defekt som påverkar vår strävan efter kunskap. På samma sätt när självuppskattning övergår till en storvulenhet som gör det svårt att lyssna på andras ståndpunkter, förstör gemensamma ansträngningar och förvandlar samarbete till en fråga om auktoritet och hierarki. En sådan narcissism är, återigen, en känslomässig defekt hos vår kunskapssträvan.”

Om man utestänger nästan halva befolkningen från det offentliga politiska samtalet, pga att de uteslutna inte har samma åsikter (sk värdegrund) som etablissemanget, så bygger man givetvis upp en polarisering i samhället. De utmobbade gillar så klart inte att bli utfrysta, och reagerar på detta med ogillande och hat. Ni som tillhör mobbarna ska inte bli förvånade över det ogillande som möter er. Med ett öppet och respektfullt bemötande från er som har makten över offentligheten kan polariseringen minska. Är ni redo att ta det steget? Eller vill ni fortsätta blunda för att svenska medier inte är bättre än i totalitära länder, där fursteslickare släpps fram och dissidenter tystas?

Källkritik för seriösa sanningssökare

Nedanstående är en kommentar till en artikel i Svenska Journalistförbundets tidning Journalisten. Journalistens nya chefredaktör och ansvarig utgivare Axel Andén tycks inte intresserad av fakta – han uttrycker det så här: “Vi har behållit artikelkommentarerna men kommer att moderera hårt för att diskussionerna ska hålla en bra nivå.”. Så jag misstror att min kommentar kommer att publiceras. Jag fick för några dagar sedan en annan kommentar censurerad (se nedan).

Det där med källkritik är inte alls svårt. När jag själv råkar ut för ett påstående verkar otroligt, och som sägs härstamma från en myndighet eller organisation, söker jag på nätet efter förstahandskällan. Detta förfarande borde läras ut på svenska medieredaktioner. Då slapp vi mycket desinformation. Vi skulle dessutom, om viljan fanns, få många så kallade konspirationsteorier, bekräftade som med sanningen överensstämmande.

T ex: Jag lade – sedan det första covidvaccinet presenterades som “godkänt i USA”, av svenska medier, den 12 december 2020 – några minuter på att gå in på FDAs (USAs läkemedelsmyndighet) hemsida för att kolla upp detta i Sverige vitt spridda budskap. Där hittade jag direkt ett pressmeddelande som berättade att vaccinet som i Sverige presenterades som godkänt endast var nödgodkänt (emergency use authorization). Och detta efter bara 8 veckors kliniska prövningar. Denna upptäckt mejlade jag ut till de stora rikstäckande medieredaktionerna. Men tanke på svininfluensavaccinets katastrofala konsekvenser för en stor grupp människor – omkring 500 personer som drabbats av narkolepsi – ett decennium tidigare tyckte jag det var viktigt att uppmärksamma att inte heller detta vaccin var vederbörligen utprovat och testat, med risk för nya katastrofala konsekvenser för massor av människor.
Ingen av medierna korrigerade sina falska/felaktiga uppgifter om covidvaccinet. Först nio månader senare 23 augusti 2021 blev vaccinet godkännt i USA.

Så om media verkligen vill ge korrekta nyheter och uppgifter och uppfylla sitt demokratiska uppdrag så är källkritik och faktagranskning absolut nödvändigt. Även politikers och andra makthavares uttalanden måste kontrolleras genom kontroller i skrivna dokument och avtal. I dagens antidemokratiska lögnkultur kan ingen få undgå en faktagranskning, inte ens så kallade experter.

Min censurerade kommentar handlade om hur media hanterat den obefintliga NATO-debatten.

Svenska medier är tyvärr styrda av främmande makt och företräder USAs/NATOs intressen. Detta visar inte minst de 16 journalister som under åren 2008 till 2018 tilläts delta i USA/NATO-lobbyorganisationen Atlantic Councils medieprogram Transatlantic Media Fellowship och som nu finns listade på organisationens hemsida under rubriken Transatlantic Media Fellows. Där finns högprofilerade journalister från bl a Sveriges Television och Sveriges Radio listade.
För att få en riktigt insatt bild av hur vidsträckt USAs/NATOs påverkansarbete är och bedrivs ska man lyssna på Tucker Carlsons samtal med Mike Benz som publicerades för en dryg vecka sedan. Mike Benz är en före detta tjänsteman vid utrikesdepartementet med ansvar för att utforma och förhandla om USA:s utrikespolitik i frågor som rör internationell kommunikation och informationsteknik. Mike Benz ger ett en timma långt föredrag i ett blixtrande tempo, avbrutet av kortare kommentarer av Tucker Carlson, om historien och utvecklingen av USAs/NATOs styre över vad som får sägas och avslöjas på internet och i media, både i USA och inom EU. Det svenska partiet Mod har gjort en version av samtalet med svensk text.
Varför svenska medier varit totalt okritiskta till NATO och NATO-medlemskap blir inte längre en fråga efter att ha hört Benz berätta hur USA/NATO arbetar mot all reell opposition. Det är bara att konstatera att svenska medier går främmande makts ärenden.

Det fanns ett litet fönster i tidningen Journalistens censur av sanningsägande kommentarer. Det var mellan före detta chefredaktören Helena Giertta (åren 2008-2023) och Axel Andén (tillträde 2023-) då journalisten Julia Nilsson var tillförordnad chefredaktör. Men nu har Axel Andén satt ner foten…

Mejl till min idol Frida Stranne om medias USA/NATO-hållning


Hej.

Jag beundrar din rakryggade hållning, i din kritik mot medias USA-propaganda. Idag är det totalt ute att ha kurage och andra prioriteringar än sin egen karriär, därför är det så glädjande att det mitt i feghetskulturen finns de som vågar stå upp för något.

Självklart har jag läst er bok… och gillat den.

Du undrar över orsaken till medias underdåniga hållning gentemot USA. Det har jag också undrat ända sedan jag medvetet blev nyhetsundvikare under Irak-kriget 2003. Jag var tidigare en sådan som följde med och varje kväll mellan 16 och 18 lyssnade jag på Studio Ett. Men under Irakkriget började jag också läsa mainstreammedia från USA på nätet. Det var Washington Post och New York Times bland annat. Då började jag fundera över varför svenska medier mörkade det som kunde berättas om USAs krigsförbrytelser m.m. i USAs mainstreammedier. Varför kunde inte svenska medborgare via våra medier, få veta samma saker om USA, som USAs egna medborgare fick veta genom sina medier? Det verkade helt sjuk. Och det är det ju också.

Men jag har några teorier till svar.

För några år sedan fick jag tag i ett exemplar av den mångårige Dagens Nyheter-journalisten Cecilia Steen-Johnssons bok ‘Ett folkbedrägeri – DC 3:an och svensk säkerhetspolitik – Sverige och NATO‘ utgiven 1992. Ett av kapitlen ägnar hon åt att beskriva NATOs inflytande över svenska medieredaktioner. Jag bifogar en pdf – Cecilia Steen-Johnsson – Äta kakan och ha den kvar.pdf – med hela kapitlet. Hur kunde hon veta detta, om kopplingen mellan NATO och svenska medieredaktioners tillsättning av chefer? Ett spår kan vara en annan pdf som jag också bifogar – Marjasin-kommissionens förhör med de tidigare DN-journalisterna Cecilia Steen-Johnsson och Olle Alsén.pdf Cecilia Steen-Johnsson hade uppenbarligen åtminstone en kontakt inom CIA.

För övrigt gjorde dessa två texter mig så oerhört intresserad att jag letade upp Cecilia Steen-Johnsson förra sommaren, med hjälp av den här ledtråden. Jag tog mig dit, pratade med en anställd som i sin tur pratade med Cecilia. Och hon gav mig audiens. Ja, audiens kändes som rätta ordet för mig, jag blev jätteglad. Tyvärr så visade det sig att Cecilia inte hade så mycket minnen kvar av de två skrifter jag bifogar dig. Jag frågade henne på vilket sätt NATO hade kontakt med Svenska medierredaktioner, hur det rent konkret gick till. Det visste hon inte. Så mycket mer frågor hade jag inte i huvudet just då, tyvärr. Men jag skickade utskrifter av de två dokumenten till Cecilia i hopp om att friska upp hennes minne. Hon ringde och tackade några dagar efter att hon fått dem. Tyvärr kom hon inte ihåg så mycket mer. Det enda hon nämnde var angående Palme-mordet, att det varit någon person inhyst på USAs ambassad sedan några dagarna före dådet och som avreste dagen efter mordet. Någon mer kontakt med Cecilia har jag inte haft.

Sedan har jag ett konkret exempel på hur 16 svenska så kallade journalister – bl a SVTs högprofilerade Carina Bergfeldt och Erika Bjerström – varit på resa inbjudna av USA/NATO-lobbyorganisationen Atlantic Council. Atlatic Council presenterar sig själva: “…the Atlantic Council is a nonpartisan organization that galvanizes US leadership and engagement in the world…” Numera finns de 16 listade på Atlantic Councils hemsida som Transatlantic Media Fellows.
Nyligen var det EXPO som klandrade några alternativmedier för att ha låtit sig bjudas av Kina. För några år sedan var det radioprogrammet Medierna som klandrade några journalister som låtit sig bjudas av Azerbajdzjan. Men ingen har någonsin kritiserat ledande svenska medier för att skicka sina så kallade journalister på bjudresa med Atlantic Council. Ingen!

Sammantaget blir det utifrån detta lite enklare att förstå medierapporteringen om USA/NATO i Sverige.

Jag funderar fortfarande på kopplingen mellan NATO och de svenska redaktionerna. Men även där har jag numera en teori efter att ha läst Gunnar Walls senaste bok om Palmemordet ‘Rättsskandalen Olof Palme : mordet, syndabocken och hemligheterna‘ samt Daniele Gansers ‘Natos hemliga arméer : Operation Gladio och terrorismen i västeuropa‘. Kopplingen kan vara det svenska Stay behind-nätverket där höga politiker, företagare och även mediehöjdare ingick. Denna koppling var i alla fall trolig på Cecilia Steen-Johnssons tid. Nätverket upplöste troligen runt 1990 efter skandaler med Stay behind-nätverk i bl a Italien. Men dessa nätverk, inklusive det svenska, kan ha tagit sig en annan form eller annat namn och finnas kvar i det fördolda.

Nu har jag slut på konspirationsteorier för idag. 🙂

Lycka till.
Jag håller på dig.

mvh
Magnus Berg

P.S. Nämnde Daniele Ganser kom nyligen ut med boken ‘USA: The Ruthless Empire‘. D.S.

Tankar om media och journalistik

Jag har översatt och läst den Schweiziske historikern och fredsforskaren Daniele Gansers nya bok USA: The Ruthless Empire (USA: Det hänsynslösa imperiet). Hans första bok Natos hemliga arméer – Operation Gladio och terrorismen i Västeuropa gav mig stor mersmak och respekt för Daniele Gansers kunnande och arbete. Därför var jag helt enkelt tvungen att läsa USA: The Ruthless Empire. Den senare omfattar olika infallsvinklar på USA och dess agerande på hemmaplan och långt borta. Nedan har jag plockat ut och återger några väldigt intressanta delar ur boken som handlar om media och journalistik.


“De flesta journalister hade inte råd att ha en egen åsikt. De var tvungna att följa tidningens narrativ (dvs. tidningsägarnas politiska och ideologiska inriktning), vilket den amerikanske journalisten John Swinton, som skrev för New York Tribune, hade förklarat några år före Maine-explosionen i ett anmärkningsvärt uppriktigt tal i New York den 12 april 1883: «Det finns inget sådant i Amerika som en oberoende press, såvida det inte är ute i landsortsstäderna. Ni är alla slavar. Ni vet det, och jag vet det. Det finns inte en enda av er som vågar uttrycka en ärlig åsikt. Om ni uttryckte den, skulle ni veta i förväg att den aldrig skulle komma i tryck.» Swinton var medlem i arbetarrörelsen och höll sitt tal till andra journalister som var relativt fattiga som han själv, inte till de rika ägarna av tidningen. «Den man som skulle vara så dum att han skrev ärliga åsikter skulle vara ute på gatan och leta efter ett annat jobb. En New York-journalist har till uppgift att förvränga sanningen, ljuga rakt ut, förvanska, smutskasta, fjäska för Mammon och sälja sitt land och sin ras för sitt dagliga bröd, eller för vad som är ungefär detsamma – sin lön. Ni vet detta, och jag vet det, och vilken dårskap att skåla för en «oberoende press»! Vi är verktyg och vasaller till rika män bakom kulisserna. Vi är hoppdockor. De drar i snöret och vi dansar. Vår tid, våra talanger, våra liv, våra möjligheter, allt är andra mäns egendom. Vi är intellektuella prostituerade.»
[…]
Den tyske journalisten Udo Ulfkotte upptäckte att en del av den giftgas som Hussein använde hade kommit från Tyskland, och att USA hade stött användningen av giftgas. «Jag arbetade som journalist för Frankfurter Allgemeine Zeitung. I början av juli 1988 befann jag mig vid frontlinjen i kriget mellan Irak och Iran», minns Ulfkotte. «Det var då jag blev ögonvittne till hur irakierna, under amerikansk övervakning, gasade iranierna med tysk giftgas – senapsgas.» Ulfkotte blev upprörd. Giftgasen hade kommit direkt från Tyskland, deklarerad som bekämpningsmedel. Ulfkotte var ivrig att rapportera om detta i tyska medier, men möttes av en mur av tystnad. «Jag trodde att det här skulle bli en jättestory, världsomspännande», minns Ulfkotte i en intervju med den tyske journalisten Ken Jebsen. «Men på Sheraton Hotel i Bagdad firade amerikanerna, irakierna och tyskarna gasningen! Jag flög tillbaka till Frankfurt, men till och med FAZ ville bara trycka en pytteliten artikel om det. Jag förbjöds till och med att skicka mina hemska bilder till tidningen Stern, annars skulle jag få sparken.» I de tyska massmedierna mörklades Saddam Husseins brott för att inte stöta sig med USA.
[…]
Enligt psykologen Rainer Mausfeld, som undervisade vid universitetet i Kiel, bygger opinionsbildning på fragmentering, dekontextualisering och ständig upprepning av kärnbudskap. I denna process bryts fakta ner i små fragment så att observatören inte längre kan sätta in deras mening och betydelse i ett sammanhang. Detta leder till att fakta upplöses eller till och med görs helt osynliga. Vid dekontextualisering rycks information ur sitt sammanhang, till exempel genom att dölja vad som har hänt före den situation eller händelse som beskrivs. Utöver detta kan fakta rekontextualiseras. Med andra ord placeras de i ett nytt sammanhang, vilket kan leda till att krig plötsligt inte längre betraktas som hemska och grymma, utan som en nödvändig uppoffring för att bekämpa ondskan. Enligt officiella siffror och uppskattningar har USA sedan andra världskriget varit «ansvarigt för 20 till 30 miljoner människors död, som de orsakade genom att attackera andra länder», säger Mausfeld. Knappast någon känner dock till dessa siffror, påpekar Mausfeld. «Det krävs en avsevärd fragmentering och radikal omkontextualisering för att media ska kunna framställa dessa brott som en ‘kamp för demokrati och mänskliga rättigheter’. Detta har gjort det möjligt för brott av denna omfattning att fortsätta genom historien och förbli praktiskt taget osynliga för allmänheten. Trots att allt detta är utförligt dokumenterat är dessa brott nästan helt frånvarande i den allmänna uppfattningen», förklarar Mausfeld.
Varje dag översköljs människor i Nordamerika och Europa av nyheter, sport, reklam och en flod av ofta värdelös information, vilket får många av dem att känna att de är informerade om allt som är viktigt. «Medborgare som läser Süddeutsche Zeitung till frukost, besöker Spiegel Online vid middagstid och tittar på nyheterna på kvällen är så självgoda i sin känsla av att vara välinformerade att de inte längre kan känna igen den sjukdom som de lider av», förklarar Mausfeld. Denna sjukdom är illusionen av att vara heltäckande informerad, och den orsakas av konstant och okritisk mediekonsumtion.
[…]
«Våra förment ledande kvalitetsmedier ger intryck av att makthavarnas åsikter är den rådande uppfattningen», förklarar statsvetaren Ulrich Teusch, som undervisade vid universitetet i Trier. «I kampen mot krig, i kampen för fred, kan man inte förlita sig på de styrandes medier», varnar han.
[…]
De ledande mainstream-medierna kan styra vårt tänkande och våra känslor, åtminstone när vi är omedvetna. Så snart vi blir medvetna är det inte längre möjligt att göra det. Manipulationen sker genom att texter, bilder och videor kombineras på ett sätt som knuffar vårt tänkande i en viss riktning och utlöser motsvarande känslor.
[…]
Om ett påstående upprepas om och om igen i alla ledande medier som New York Times, Washington Post, Fox News, CNN och USA Today börjar folk tro på det efter ett tag, oavsett om det är sant eller inte. Det viktiga är att det ständigt upprepas och att påståendet visas på så många kanaler som möjligt.
[…]
Som historiker, när man fokuserar på en historia och jämför rapporter från de ledande medierna med dem från alternativa medier, blir det omedelbart uppenbart att Der Spiegel, till exempel, rapporterar om terroristattackerna den 11 september exakt som den amerikanska presidenten har dikterat, utan att tillåta några kritiska frågor. KenFM, däremot, påpekar för sina läsare att WTC7 sprängdes och avfärdar det så kallade «kriget mot terrorismen» som ett bedrägeri. Personligen uppskattar jag det arbete som utförs av modiga journalister i såväl ledande medier som i alternativa medier, så länge de vet att de är engagerade för fred och är villiga att lämna den fördefinierade åsiktskorridoren för att göra det.”


Daniele Ganser rekommenderar – i stället för lögnmedierna – följande medier: Democracy Now, The Nation, Global Research, The Empire Files, Truthdig, OffGuardian, ZeroHedge, The Corbett Report, Russia Today (Så kringgår du det totalitära EUs censur av internet och Russia Today (rt.com)), Information Clearing House och Veterans Today.

Den av mig, till svenska, översatta versionen av boken USA: The Ruthless Empire (USA: Det hänsynslösa imperiet), i epub-format, kan hämtas här: USA: Det hänsynslösa imperiet.