Carina Bergfeldt ska inte få arbeta på objektiva, opartiska och konsekvensneutrala skattefinansierade public service-medier

De så kallade public service-medierna brukar vara väldigt strikta med att kritik inte får framföras mot person som inte deltar i samtalet och därför ej kan gå i svaromål. Undantag från denna så gott som absoluta regel är kritik och hån mot Vladimir Putin, Donald Trump, Saddam Hussein och Adolf Hitler. Nu har ännu en person klassats som tillhöra detta lilla sällskap av utvalda slagpåsar; det är Julian Assange.

Medan Julian Assange sitter fängslad i Storbritannien och riskerar att utlämnas till USAs ”rättvisa” där han riskerar 175 år i fängelser för spioneri och dataintrång – när han i själva verket avslöjat USAs krigsbrott och mord på civila – tar SVTs nyutnämnda stjärna Carina Bergfeldt emot Anna Ardin i det andra avsnittet av sin pratshow – utsänt i SVT1 fredag 22 januari 2021 klockan 21.00.
Anna Ardin är en av de två kvinnor som för 10 år sedan anklagade Julian Assange för våldtäkt. Nu som först har Anna Ardin skrivit och fått utgiven en bok om saken. En bok som Anna Ardin så klart vill få spridd och såld. Carina Bergfeldt och SVT-gänget bakom hennes pratshow tyckte uppenbarligen att det var ett lämpligt tillfälle att göra reklam för Anna Ardins bok och låta henne ensidigt få framställa sin berättelse om Julian Assanges påstådda övergrepp.
I vanliga fall hade public service inte låtit detta ske – att en namngiven person dras i smutsen utan möjlighet att få försvara sig. I public service brukar programledarna vara väldig snabba med att rätta deltagar- eller intervjupersoner som uttrycker kritik mot någon som inte deltar i programmet och kan gå i svaromål. Denna rätt gäller även så offentliga personer som statsministrar, statsråd och andra makthavare i vårt samhälle. Men den gäller som sagt inte personer som det så kallade public service – utifrån sin agenda och dubbelmoral – anser vara så onda att de utan skydd av programledares ingripande får smutskastas offentligt såsom tidigare nämnda Vladimir Putin, Donald Trump, Saddam Hussein och Adolf Hitler. Nu har Carina Bergfeldt och SVT infogat Julian Assange till denna lilla grupp människor som anses så onda att de är legitima mål för smutskastning och utan rätt till svaromål.

Ponera att det varit den ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj eller den kinesiska dissidenten Gui Minhai som varit i Sverige 2010 och då blivit polisanmäld för våldtänkt av två kvinnor. Och tio år senare skriver en av kvinnorna en bok om övergreppet, vid en tidpunkt då den utpekade gärningsmannen sitter fängslad i Ryssland eller Kina. Hade Carina Bergfeldt och SVT bjudit in den påstått våldtagna kvinnan för att låta henne smutskasta Aleksej Navalnyj eller Gui Minhai och göra reklam för en bok som riktar sig mot en rysk eller kinesisk regimkritiker?
Självklart inte.
Men med USAs kritiker och avslöjare förhåller det sig för de svenska så kallade public service-medierna helt annorlunda. SVTs påstått oberoende, påstått objektiva och påstått konsekvensneutrala så kallade sakliga journalistik tillåter inte att deras så kallade journalister går främmande makts ärenden eller är medlemmar i främmande makts lobby-nätverk. Men när den främmande makten är USA så är det underförstått påbjudet, och anses följa public service-regelverket att tillhöra USAs lobbyorganisationer och nätverk, samt givetvis i sin yrkesroll som journalist i tv-rutan ta ställning för USAs intressen och smutskasta USAs kritiker.
Carina Bergfeldt är en av NATO-lobbyorganisationen Atlantic Councils ”media fellows”. Där ingår även SVTs Erika Bjerström tillsammans med en hel del andra svenska så kallade journalister verksamma i mainstreammedia.
Carina Bergfeldt blev Atlantic Council ”Transatlantic Media Fellow” 2017, Erika Bjerström redan 2015.

Av ovan har jag sammanställt tre punkter som strider mot SVTs sändningstillstånd och skickat en Anmälan till Granskningsnämnden som fått diarienummer 21/00334. Men eftersom Granskningsnämnden inte är en juridisk utan en politisk domstol har jag inga förhoppningar om att programmet kommer att klandras av Granskningsnämnden.

  • SVT är inte opartiska. SVT har dubbla etiska/moraliska måttstockar för olika länder samt dess kritiker respektive supportrar. Detta är vare sig objektivt, opartiskt, konsekvensneutralt eller ens journalistik.
  • Assange blev förtalad utan att kunna komma med genmäle
  • Carina Bergfeldt är inte opartisk. I detta ärende är det direkt olämpligt med en programledare som mottagit gåva av en NATO-lobbyorganisation när den i programmet utsatta, men frånvarande, personen (Assange) avslöjat krigsbrott utförda av den part (USA/NATO) som programledaren mottagit mutad av. Carina Bergfeldt ska inte få arbeta på objektiva, opartiska och konsekvensneutrala skattefinansierade public service-medier.

Atlantic Council har trojaner hos SVT

SVT (Sveriges Television) har några Atlantic Council-trojaner anställda. Bl a USA-korrespondenten Carina Bergfeldt och klimatkorrespondent, f.d. EU-korrespondenten, Erika Bjerström. De står tillsammans med några andra svenskar med på Atlantic Councils lista över Transatlantic Media Fellows.

På CSIS (Center for Strategic and International Studies) kan man läsa vad Transatlantic Media Fellows innebär. (OBS: på CSIS hemsida finns en likadan, fast inte updaterad, lista som hos AC.)

“TMN offers visiting fellowships allowing individual European journalists to spend up to three months in the United States to develop and expand their knowledge of America. Fellows spend two weeks at CSIS in Washington, and then travel around the country, with extensive opportunities to meet a wide range of Americans. Fellows usually visit a number of the TMN’s partner institutions (universities, colleges, and schools of journalism) in different parts of America.”

videon som finns på samma sida kan ni se och höra Therese Larsson Hultin, som presenteras som “Chef Foreign Analyst, Svenska Dagbladet”, berätta om sina upplevelser under bjudresan.

Bjudresor bryter mot Journalistförbundets yrkesregler om journalistens integritet, nummer 3 och 4.

Erika Bjerström gör en sådan ”analys” av Greta Thunberg som man kan förvänta sig av en lobbyist kopplad till en av västvärldens finanskapitalisters lobbyorganisation Atlantic Council.

Enligt SVT:s praktik av sitt eget etiska regelverk så är det uppenbarligen förenligt med objektivitet och opartiskhet att medverka i pro-NATO- pro-zionism och pro-västimperialism-organisationer. Däremot inte till stöd för Palestina eller icke västländers självstyre.

Jag håller på Donald Trump

150810-001

Mainstreammedia tycker att USA:s presidentval är det viktigaste som finns. Våra ögon och öron kan inte undkomma detta långdragna mediedrama. Något som mainstreammedia däremot inte tycker är ett dugg viktigt är värdlandsavtalet; att NATO ska få ha militära baser i Sverige. Riksdagen ska fatta beslut om värdlandsavtalet på min  födelsedag den 26 maj. Det skulle inte förvåna mig det minsta om mainstreammedia redan dagen efter, den 27 maj, då det är för sent att påverka, kommer att börja granska värdlandsavtalet i detalj och dess följder för Sverige; svenskt självstyre och svensk säkerhet.

Vår utrikesminister Margot Wallström skrev i ett uttalande häromdagen angående NATO-medlemskap:

Dessutom är det på sin plats att understryka att Nato domineras av den största medlemmen, USA. Vi vet inte vem som blir amerikansk president i höst. Jag tror vi är överens om att vi inte vill att Donald Trump ska ha ett dominerande inflytande över vår säkerhets- och utrikespolitik.

Det Margot Wallström skrev i sista mening innebär att hon anser att om Sverige ansluter sig till NATO så får USA ”ett dominerande inflytande över vår säkerhets- och utrikespolitik”. Ett värdlandsavtal innebär i praktiken att USA:s inflytande över vår säkerhets- och utrikespolitik ökar från en redan oacceptabelt hög nivå. Jag önskar att Sverige och dess politiker skulle vara, i demokratisk ordning, underställda svenska folket, inte USA. Men just för att mainstreammedia och politikerna är så glada och stolta över att få vara Washingtons nickedockor håller jag på Trump i presidentvalet. Tänk så roligt det ska bli att få se alla dessa ”oberoende” och ”opartiska” s.k. journalister fortsätta sprida USA:s världsbild som den enda och rätta sanningen. Fast det då blir Trumps världsbild som är den enda och rätta sanningen enligt svenska mainstreammedier.

Hittade en väldigt klarsynt artikel – Trump och den liberala intelligentsian – om Trump och hyckleriet i den kritik som riktas mot honom. Artikeln måste läsas eftersom den innehåller insikter som är utestängda från svenska mainstreammedier. Jag har plockat ut godbitarna ur artikeln och publicerat nedan.
Artikeln är skriven av  Jean Bricmont. Hela artikeln kan läsas på svenska, engelska eller orginalspråket franska.

Den indignerade eliten tillgriper sina käraste ryggmärgsreflexer: de varnar för ”fascism” och återigen för en ny ”Hitler”. Alltsedan Nasser blev ”Hitler vid Nilen”, då han förstatligade Suezkanalen, har nya Hitlerfigurer vuxit fram som svampar i höstskogen: Milosevic, LePen, Putin, Gaddafi, Saddam Hussein, Assad har samtliga utsatts för denna jämförelse.

Hur skulle Trumps presidentstyre kunna bli värre än Vietnamkriget, bombningen av Kambodja och Laos, alla Mellanöstern -krig, stödet till apartheidregimen i Sydafrika, till Suhartos massakrer i Indonesien, till alla Israels krig. Hur kunde det bli värre än massakrerna i Mellanamerika eller statskupperna i Latinamerika eller Iran ? Eller värre än de embargon som förorsakar umbäranden för folken i Kuba, Iran, Irak, liksom all upprustning som påtvingas länder tvingade att försvara sig själva mot fientligheten och hoten från USA.

Som en kommentator, John Walsh, frågade: vilket är värre, nedvärdera folk pga. ras eller religion eller döda dem i hundratusental ?

Men eftersom vi lever i en kultur där ord betyder mer än dåd, och Clinton håller sig med en fulländad politiskt korrekt vokabulär, är en sådan rasism osynlig. Självfallet, det som i slutändan spelar roll är inte om dessa människor dödades av ”rasistiska” motiv, utan det faktum att de dödades i krig som kunde ha undvikits och som inte bedrevs i självförsvar av USA.

Som Thomas Frank förklarat, om miljontals amerikaner ställer sig bakom Trump, är det för att han för dem förkroppsligar deras eget uppror mot etablissemanget, högerns såväl som vänsterns i deras inbördes perfekta arbetsfördelning. Högern vill försäkra sig om fritt tillträde till marknaderna, medan den neokonservativa grenen trummar för ständiga krig mot inbillade hot och vänstern åberopar ”mänskliga rättigheter” som sin förevändning.

Frågan om protektionism visavi frihandel är komplicerad, men att den innefattar klassaspekter kan inte bestridas. För personer med fasta inkomster kan det vara en förmån att kunna importera varor tillverkade i låglöneländer eller att anlita tjänster som erbjuds av arbetare därifrån. Men för personer som i den alternativa situationen skulle vara de som i hemlandet tillverkar varorna eller står för tjänsterna är låglönekonkurrensen ett problem och dessa personer är benägna att applådera Trumps tal till stöd för protektionism och immigrationsbegränsning.
Den intellektuella vänstern (som i hög grad åtnjuter fasta inkomster, bl.a. som universitetslärare) har helt kringgått denna problematik genom att betrakta frågan ur rent moraliskt perspektiv: vore det inte underbart att leva i en värld öppen för alla, utan rasism och diskriminering ?
Kort sagt, budskapet till den vita arbetaren som mist sitt jobb som en följd av utlokaliseringar, som inte har något annat alternativ än att jobba som pizzabud, är att han borde vara förtjust över att kunna leva i en mångkulturell värld, där man kan ta en bit sushi, lyssna till afrikansk musik och resa på semester till Marocko.

Genom att framhålla minoriteters behov, genom att fokusera på allt som kan förmodas vara olikt eller marginellt, kommer ekonomiskt privilegierade intellektuella att visa omedvetenhet om klassaspekten i sitt resonemang, där den odugliga killen ofrånkomligen är den vanliga killen, som visar sig vara rasist, nationalist, instängd i sin inskränkthet.
Det dolda föraktet för den vita kristna majoriteten, som förmodats vara evigt privilegierad till följd av födselns nycker, i en tid när den i själva verket befinner sig i total upplösning, undergående ekonomisk och moralisk kris, detta kunde inte undgå att leda till motreaktion. Trumps kampanj kan delvis ses som den ”vita identitetens reaktion” på identitetspolitiken, vilken utlöst ramaskrin av indignation från den rättänkande vänstern.

Slutligen måste vi fråga oss vad Trumps kampanj innebär för oss, vasallerna, europeiska medborgare i Imperiet, berövade rätten att rösta i USA. En populär revolt i ett land som förutsätts vara föregångare för allt som står för det bästa, och som vårt europeiska bygge försöker imitera genom att följa ledarskapet, detta innebär ett bekymmer för våra eliter.

Ekot har en politisk dagordning

140421-005

Läste i Fria tidningen att Sveriges Radio censurerar inslag om Gaza. Det är verkligen en lysande och avslöjande intervju som Fria tidningen gör med Ekots tillförordnad ansvarig utgivare Katarina Schulz. Hon är helt utan svar och förklaring till varför hon valde att censurera ett uttalande i en intervju. Men det är så tydligt i linje med Ekots mångåriga politiska dagordning.

Ett annat tydligt exempel har nästan ett decennium på nacken. Jag väljer trots det att nu ta upp det. Jag vill att ni framöver ska bli uppmärksamma på vad Ekot säger och vad de riktar sin uppmärksamhet mot, ty Ekots politiska dagordning ligger fast. Nionde november 2005 skickar jag ett mejl till Ekots dåvarande utrikeschef Ginna Lindberg, hon är nu Ekots programchef. I meljet skrev jag följande:

Hej!
”Sveriges roll i förintelsen ifrågasätts” är ett av kvällens inslag i Ekot. Det är väl lysande att sextio år efter en händelse kunna ifrågasätta och lyfta fram hur det officiella Sverige bestående av politiker, näringsliv och media, agerade då. Men varför är det så svårt att redan idag ta tag i hur det officiella Sverige agerar i dagens utrikespolitiska frågor? Ska ni i media komma 60 år efter USA’s napalmbombing av Falluja och påstå att ni inget visste? Vad är i så fall det för hållning? Betänkt att ni har ett mycket stort ansvar för opinionsbildningen och därmed för hur saker och ting utvecklar sig.
Italiensk TV visade nyligen en dokumentär om de brott mot folkrätten som USA begick när de napalmbombade och dödade alla utan urskilljning i Falluja. Den filmen finns att se här: http://www.informationclearinghouse.info/article10907.htm
Ni på Ekot väljer att, likt 1930-1940 -talets svenska mainstreammedia som gav sitt stöd till nazityskland, stödja dagens krig med alla dess övergrepp och mördande av oskyldiga människor. Hoppas ni har kurrage nog att stå upp för detta och inte komma med fega undanflyckter i framtiden då vinden vänder. Ni vet ju vad som försigår.

Två dagar senare, elfte november 2005, får jag svar från Ginna Lindberg. Hon skriver:

Hej,
tack för ditt mail.
Vi har tittat igenom RAIs reportage och försökt kontrollera deras uppgifter. Problemet är att de forskare vid FOI som vi talat med säger att vit fosfor helt enkelt inte kan användas så som RAI hävdar. I korthet gick forskarnas förklaring ut på att vit fosfor börjar brinna direkt i luften, och därmed inte kan regna ner så som beskrivs i reportaget. Detta gör att vi har svårt att gå vidare på RAIs uppgifter.
Vänliga hälsningar
Ginna Lindberg
Utrikeschef SR Ekot

Fem dagar senare, sextonde november 2005, kunde Ekot berätta sanningen; att USA använt fosforbomber i Faluja. Då hade Ekot fått kännedom om att en US-amerikansk armetidning publicerat uppgifter som bekräftade att fosforbomber använts i Falluja. Därmed ansåg Ekot att det var sant, det som tidigare inte varit sant, men som italienska TV-kanalen RAI gått ut med en dryg vecka tidigare. Då skrev jag ytterligare ett mejl till Ginna Lindberg:

Hej igen!
Nu kanske det är dax att gå vidare med ett inslag om FOIs inkompetens alternativt lögn.

Ni som hänger med och lyssnar på Ekot och de redaktioner som lyder under Ekot – P1 morgon och Studio ett – vet att just FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) och Försvarshögskolan är de organ vars medarbertare oftast får framträda som så kallade experter när det gäller USA:s krigsföring runt om i världen. Och genom att välja rätt ”experter” kan man som medieredaktion försäkra sig om att få ”rätt” svar. Då slipper man censurera.

Läs också: Vilhelm Moberg:s brev till dåtidens Radiotjänst med anledning av dess stöd till nazityskland. Den statliga och påstått neutrala och oberoende radion tycks ha förkärlek för de mäktigaste förtryckarregimerna.

Läs om informationskriget

120416-001

Jag är redan en inbiten mediekritiker. Och ganska beläst i ämnet. Men nu läser jag Informationskriget mot Iran av Pierre Gilly och tycker det är en helt fantastisk bok. Pierre Gilly berättar hur media och olika politiska intressenter, i demokratier, hjärntvättar och skapar opinioner för det ena eller mot det andra. Boken handlar alltså inte, i första hand, om Iran utan om media och manipulerandet/skapandet av opinioner.

Boken är ”bara” på drygt hundra sidor. Men det är väl använda sidor. Den initierade texten är lättläst och med källhänvisningar som inbjuder till fördjupning.

Boken borde vara självklar i skolornas undervisning, som påstås syfta till att fostra demokratiskt sinnade och kritiskt tänkande medborgare…

Eftersom boken så enkelt avslöjar hyckleriet och lögnerna med det som påstås vara demokrati och demokratiska och opartiska medier så kommer boken att få leva i skymundan. För vilken tidnings-, radio- eller tv-redaktion vill recensera och berätta om en bok som totalt krossar deras egen trovärdighet?

För dig som vill lära dig hur media och opinionsbildning fungerar i demokratier, och bara orkar läsa en enda bok i ämnet, är Informationskriget mot Iran av Pierre Gilly det självklara valet.

—-

Andra bloggar som skriver intressant!