Arbetet för censur av alternativmedia kan vara initierat av globalisterna

Vi som inte gillar den nuvarande samhällsutvecklingen och därför tycker på tvärs med etablissemanget kommer från både vänster och höger. Nästan hälften av svenskarna (45%) känner sig inte representerade i det nuvarande politiska landskapet med åtta partier som i stort sätt bedriver samma politik. En politik som härstammar från globalisternas/storföretagens tankesmedjor och påverkansorganisationer, med EU, FN och WHO som mellanled innan globalisternas/storföretagens beslut påtvingas svenska folket. Vi demokratiskt exkluderade tvingas, för att få lite fakta om världen, förlita oss på alternativmedier som i huvudsak har en högeragenda. Även om alternativmedia är högerriktade så är de livsviktiga även för oss på vänsterkanten.

Man skulle kunna tycka lite synd om dessa okunniga och ointresserade personer som tror att det är alternativmedia som hotar demokratin, men det är ju de själva som hotar demokratin – den demokrati som 45 procent av oss svenskar exkluderas ifrån – och som tvingar oss att förlita oss på alternativmedia när Sveriges Radio, Sveriges Television och övriga etablissemangsmedia, med sin dolda agenda, mörkar samhällsutvecklingen och aktörerna bakom.

Man borde kunna kräva att de som gjort aktuella anti-demokratiska anti-alternativmedia-utredningar likt Regeringens proposition om mediestöd och FOIs, av SÄPO, beställda utredning “Rutten demokrati – Konspirationspropaganda, rasism och våld” borde vara kunniga och intresserade, samt inte ha ont uppsåt gentemot de massor som känner sig utanför och försummade av politiker, etablissemangsmedia och etablissemang. Syftet borde vara att inkludera fler i det politiska beslutsfattandet, inte sätta stopp för de exkluderades yttrandefrihet. Det vi ser är ren ondska – en uppenbar ovilja till kommunikation med den exkluderade halvan av befolkningen. Det perspektiv som utredarna tar är globalisters/storföretags perspektiv och deras språkrör/tjänstehjon – politiker, journalister och andra av etablissemangets opinionsbildare – som tvingas hålla med sina ägare för att inte bli av med arbetet. Mellan skål och vägg är jag övertygad om att massor av globalisters/storföretags språkrör/tjänstehjon erkänner att de känner sig lika exkluderade som majoritetsbefolkningen. Det är alltså ett enormt demokratiskt underskott vi lever under.

Agendan är protofascistisk. Storföretag, FN, WHO, EU och nationalstaterna har ingått en antidemokratisk allians som ser folket som fiender och problem. I denna protofascistiska strävan måste de helt enkelt köra över majoriteten genom att tysta den och genom att flytta besluten till organisationer där folket inte har något inflytande alls. Det är där sådana som EU, FN och WHO kommer in. Dessa organisation har närkontakt med globalister/storföretag, vilka är de som har den reella makten att påverka organisationernas agenda och beslut. Beslut som sedan sipprar nedåt till de når vår vardag, utan att vi har blivit tillfrågade eller haft möjlighet att påverka.

Det fascisterna vill är att styra egenmäktigt. Låta politiker, media och etablissemanget vara deras politiska kommissarier gentemot folket, samt deras verkställare. Majoriteten ska bara vara undersåtar kort och gott. Deras uppgift är att hyra (det är framtiden) storföretagens produkter, och därmed vara livstids materiellt ofria. Några ur majoriteten ska arbeta åt storföretagen, de flesta ska leva på ett lågt medborgarbidrag.

För att genomföra detta måste demokrati, yttrandefrihet och den fria opinionsbildningen upphävas. Helt enligt de förslag som Johns Hopkins Center for Health Security, World Economic Forum och Bill & Melinda Gates Foundation föreslår i rekommendationen nedan, som utkom strax före covid-19-utbrottet. Först en beskrivning av hur de själva beskriver sin pandemiövning Event 201, som gjordes två månader innan covid-19-pandemins utbrott.

Läs och lär av mediestrategin från Event 201

Projekt Event 201 som ägde rum 18 oktober 2019 – i december 2019 rapporteras de första fallen av covid-19 i Kina – beskrivs som:

“Johns Hopkins Center for Health Security i samarbete med World Economic Forum och Bill och Melinda Gates Foundation var värd för Event 201, en pandemiövning på hög nivå den 18 oktober 2019 i New York, NY. Övningen illustrerade områden där offentlig-privata partnerskap kommer att vara nödvändiga under reaktionen på en allvarlig pandemi för att minska storskaliga ekonomiska och samhälleliga konsekvenser.”
[…]
“Event 201 var en 3,5 timmar lång tablåövning om en pandemi som simulerade en rad dramatiska, scenariobaserade ledda diskussioner om svåra, verklighetstrogna dilemman i samband med insatser mot en hypotetisk, men vetenskapligt trolig, pandemi. 15 globala ledare inom näringsliv, förvaltning och folkhälsa deltog i simuleringsövningen som belyste olösta politiska och ekonomiska frågor som skulle kunna lösas med tillräcklig politisk vilja, finansiella investeringar och uppmärksamhet nu och i framtiden.
Övningen bestod av förinspelade nyhetssändningar, direktsända genomgångar med "personalen" och modererade diskussioner om specifika ämnen. Dessa frågor var noggrant utformade i en övertygande berättelse som utbildade deltagarna och publiken.
Johns Hopkins Center for Health Security, World Economic Forum och Bill & Melinda Gates Foundation föreslår gemensamt dessa rekommendationer.“
[…]
Rekommendation 7 – mediestrategi
“Regeringar och den privata sektorn bör ge högre prioritet åt att utveckla metoder för att bekämpa felaktig information och desinformation före nästa pandemi. Regeringar kommer att behöva samarbeta med traditionella och sociala medieföretag för att undersöka och utveckla smidiga metoder för att motverka felaktig information. Detta kommer att kräva att man utvecklar förmågan att översvämma medier med snabb, korrekt och konsekvent information. Folkhälsomyndigheterna bör samarbeta med privata arbetsgivare och betrodda samhällsledare, t.ex. religiösa ledare, för att sprida saklig information till anställda och medborgare. Betrodda, inflytelserika arbetsgivare inom den privata sektorn bör skapa kapacitet att snabbt och tillförlitligt förstärka offentliga meddelanden, hantera rykten och felaktig information och förstärka trovärdig information för att stödja offentlig kommunikation i nödsituationer. Nationella folkhälsomyndigheter bör arbeta i nära samarbete med WHO för att skapa kapacitet att snabbt utveckla och släppa konsekventa hälsobudskap. Medieföretagen bör å sin sida åta sig att se till att auktoritativa budskap prioriteras och att falska budskap undertrycks, även med hjälp av teknik.”

KOMMUNIKATION I EN PANDEMI är ett faktablad – en fördjupning – av Event 201s mediestrategi – övriga rekommendationer och faktablad kan läsas på: https://centerforhealthsecurity.org/our-work/tabletop-exercises/event-201-pandemic-tabletop-exercise#recommendations

Nedan en maskinöversättning (fel kan förekomma, vilket även gäller översättningarna ovan) av dokumentet KOMMUNIKATION I EN PANDEMI https://centerforhealthsecurity.org/sites/default/files/2022-12/comms-fact-sheet-191014.pdf vilket nås från https://centerforhealthsecurity.org/our-work/tabletop-exercises/event-201-pandemic-tabletop-exercise#recommendations vilket är framtaget inom projektet Event 201.

KOMMUNIKATION I EN PANDEMI

Utarbetat av Marc Trotochaud och Divya Hosangadi

Effektiv kommunikation under folkhälsohändelser kan vara avgörande för folkhälsans insatser på folkhälsoområdet. Folkhälsomeddelanden hjälper till att informera allmänheten om risker och skyddsåtgärder och, om det görs på rätt sätt, är en viktig del av samhällsengagemanget och uppbyggnad av allmänhetens förtroende. Men sann information om folkhälsoproblem konkurrerar i allt högre med falska budskap som kan skada allmänhetens förtroende för hälsoinsatser och hälsomyndigheter. Dessa falska budskap definieras ofta som desinformation, felaktig information som sprids via olika kanaler, och desinformation, avsiktligt sprida falsk eller vilseledande information. Informationsmiljön består alltmer av en blandning av av en blandning av information som kommer från webbkällor och andra medier, utöver historiska källor som tryckta medier och TV-nyheter. Inverkan av sociala medier har dock har dock gjort spridningen av falsk information ännu mer skadlig.
Under de senaste 15 åren har det skett en global ökning av användningen av sociala medier teknik. Under 2019 hade 6 sociala medieföretag mer än 1 miljard aktiva månatliga användare.1 Även om de ursprungligen utformades för virtuell kontakt med personliga nätverk, har sociala sociala medieplattformar vuxit snabbt till att spela en viktig roll i ekonomin och för av information. Enligt Pew Research Center har sociala medier officiellt gått om tryckta tidningar som nyhetskälla bland hela USA:s befolkning.2 I alla länder, oavsett nationens socioekonomiska status, förlitar sig dessutom yngre yngre befolkningen ännu mer på sociala medier som nyhetskälla.3
Desinformationskampanjer är allmänt kända i den politiska världen, men har identifierats även inom folkhälsoområdet. Under hösten 2018 identifierade ett team av forskare systematiskt en samordnad insats för att sprida desinformation och oenighet om vaccinsäkerhet.4 Folkhälsoinsatser för det pågående ebolautbrottet i Demokratiska republiken Demokratiska republiken Kongo (DRC) har utmanats av störande rykten som ibland har riktats mot personal som arbetar med folkhälsa.5,6 Felaktig information under ett hälsokris är ett särskilt oroande hot, på grund av den tidsberoende karaktären utbrott och den nedbrytande effekt som felaktig information kan ha på allmänhetens förtroende. De nuvarande lösningarna på spridningen av felaktig information och desinformation är begränsade. Plattformar för sociala plattformar har försökt ändra sina algoritmer för att begränsa spridningen av falska information och främja korrekt information, men problemet med felaktig information fortsätter.7,8 Många åtgärder mot felaktig information har utvecklats för att användas mot politisk felinformation och desinformation, men kan även användas som svar på en epidemi. Mer än 50 länder i världen har vidtagit olika regeringsledda åtgärder som i teorin syftar till att bekämpa felaktig information.9 Dessa åtgärder kan vara allt från mediekunskapskampanjer och webbplatser för faktagranskning till mer extrema åtgärder, som att fängsla användare som publicerar innehåll som anses vara desinformation. I vissa fall har myndigheterna stängt ner sociala medier eller internet helt och hållet.10-12
Men att censurera innehåll på sociala medier och neka en befolkning tillgång till internet har dock allvarliga konsekvenser. Förutom etiska överväganden finns det allt fler bevis som tyder på att det finns allvarliga ekonomiska konsekvenser av att stänga ner internet. Enligt det indiska rådet för forskning om internationella ekonomiska relationer uppskattningsvis 16 000 timmar av internationell internetavstängning i Indien resulterat i cirka 3 miljarder US-dollar i ekonomiska förluster.12
Felaktig information och desinformation kommer sannolikt att utgöra allvarliga hot under ett folkhälsokris. Tyvärr finns det än så länge begränsade möjligheter att kontrollera spridningen av desinformation, vilket leder till potentiellt drakoniska metoder för att hantera detta problem.

Referenser till faktabadet:

  1. Most famous social network sites worldwide as of July 2019, ranked by number of active users (in millions). Statista. https://www.statista.com/statistics/272014/global-social-networks- ranked-by-number-of-users/. Accessed October 14, 2019.
  2. Shearer E. Social media outpaces print newspapers in the U.S. as a news source. Pew Research Center Global Attitudes & Trends December 10, 2018. https://www.pewresearch.org/fact- tank/2018/12/10/social-media-outpaces-print-newspapers-in-the-u-s-as-a-news-source/. Accessed October 14, 2019.
  3. Mitchell A, Simmons K, Matsa KE, Silver L. People in poorer countries just as likely to use social media for news as those in wealthier countries. Pew Research Center’s Global Attitudes & Trends January 11, 2018. https://www.pewresearch.org/global/2018/01/11/people-in- poorer-countries-just-as-likely-to-use-social-media-for-news-as-those-in-wealthier-countries/. Published January 11, 2018. Accessed October 14, 2019.
  4. Broniatowski DA, Jamison AM, Qi S, et al. Weaponized health communication: Twitter bots and Russian trolls amplify the vaccine debate. Am J Public Health 2018;108(10):1378-1384.
  5. Hayden S. How misinformation is making it almost impossible to contain the Ebola outbreak in DRC. Time June 20, 2019. https://time.com/5609718/rumors-spread-ebola-drc/. Accessed October 14, 2019.
  6. Fidler DP. Disinformation and disease: social media and the Ebola epidemic in the Democratic Republic of the Congo. Council on Foreign Relations blog post August 20, 2019. https://www.cfr.org/blog/disinformation-and-disease-social-media-and-ebola-epidemic- democratic-republic-congo. Accessed October 14, 2019.
  7. Matsakis L. Facebook cracks down on networks of fake pages and groups. WIRED January 23, 2019. https://www.wired.com/story/facebook-pages-misinformation-networks/. Accessed October 14, 2019.
  8. Harvey D, Gasca D. Serving healthy conversation. Twitter blog May 15, 2018. https://blog.twitter.com/en_us/topics/product/2018/Serving_Healthy_Conversation.html. Accessed October 14, 2019.
  9. Funke D, Flamini D. A guide to anti-misinformation actions around the world. Poynter 2019. https://www.poynter.org/ifcn/anti-misinformation-actions/. Accessed August 26, 2019.
  10. Adebayo B, Mahvunga CS, McKenzie D. Zimbabwe shuts down social media as UN slams military crackdown. CNN January 19, 2019. https://www.cnn.com/2019/01/18/africa/zimbabwe- army-brutality-allegations/index.html. Accessed October 14, 2019.
  11. McCarthy N. Infographic: the countries shutting down the internet the most. Statista Infographics August 29, 2018. https://www.statista.com/chart/15250/the-number-of- internet-shutdowns-by-country/. Accessed October 14, 2019.
  12. Kathuria R, Kedia M, Varma G, Bagchi K, Sekhani R. The Anatomy of an Internet Blackout: Measuring the Economic Impact of Internet Shutdowns in India. Indian Council for Research on International Economic Relations; 2018. http://icrier.org/pdf/Anatomy_of_an_Internet_Blackout.pdf.

Nu tycker jag ni ska lyssna på vad Lisa Bjurwald kom fram till när hon utredde etablissemangsmedias hantering av coronan och de budskap som då spreds som fakta och sanning. Rapporten heter Maktens granskare eller maktens megafoner? Svensk journalistik under coronapandemin. Lisa Bjurwald pratar om medias coronahantering med Ivar Arpi på hans högkvalitativa pod En rak höger.

“I Sverige är det ett större stigma att vara kritisk mot staten än att vara homosexuell,” säger journalisten Lisa Bjurwald.

Läs också: Svenska medier mörkar covid-19 vaccinens risker, EMA (European Medicines Agency) sprider desinformation om covid-19 vaccinerna, Forskning kan vara objektiv vetenskap likväl som ren propaganda, Framställningen av klimathotet präglas av aktörernas egenintresse, Meningslös medieforskning – en tidstypisk födkrok, CIA och 11 september, NATO-lobbande journalister i Sverige, SVT fortsätter sprida desinformation om covid-19-vaccin, Varför etablissemanget alltid stödjer USAs världsbild och intressen, Försvarsmaktens lögner om ubåtsincidenterna i svenska vatten, Vladimir Putin förklarar EUs självförvållade energikris, Svenska EU-parlamentariker orsakar enorma koldioxidutsläpp, Deklassificerade dokument visar säkerhetsgarantier mot Natos expansion till Michail Gorbatjov från Baker, Bush, Genscher, Kohl, Gates, Mitterrand, Thatcher, Hurd, Major och Woerner, Virusvarning – om coronavirus, vacciner och medias ovilja till saklig rapportering, 780 000 analfabeter i Sverige innan “kunskapsregnet“ började falla 2015 samt Källkritiksbyråns avsaknad av källkritik och medvetna undvikande av förstahandskällor

Källkritiksbyråns avsaknad av källkritik och medvetna undvikande av förstahandskällor

Den som söker, den finner…

Någon skrev: “Faktagranskarna själva är inte opartiska.“

Nä, verkligen inte. Här i Sverige har vi Källkritikbyrån att dras med. De har i två artiklar granskat Elsa Widding. Den ena av dem handlade om vad Elsa Widding sagt om World Economic Forum.

Källkritikbyråns metod för att komma fram till sina fakta är att ringa en så kallad expert. I det här fallet ringde de Kent Werne som har skrivit böckerna ‘Allt är en konspiration’ och ‘Konspirationsfeber’. Det Werne säger om WEF är: “Ja, World economic forum är en samling globala företagsledare och rika människor som träffas en gång per år och diskuterar världsangelägenheter.“. Därmed förstår de som är kunniga om WEF att Kent Werne är helt okunnig om WEF och hur organisationen jobbar och driver sitt arbete. Hade Källkritikbyrån varit seriös hade de kontaktat den riktiga experten på WEF och andra globalistorganisationer Jacob Nordangård. Men då hade ju svaret inte blivit enligt Källkritikbyrås agenda.

Lina Makboul, känd som journalist från Uppdrag Granskning, skriver i sin bok Revolutionens första offer att “Förstahandsuppgifter är avgörande i en reporters arbete.“. Men aldrig någonsin i de fall där Källkritikbyrån granskat och sökt fakta har de använt sig av förstahandsuppgifter. Detta får mig att tänka på vad Linas Uppdrag Granskning-kollega Nils Hansson skriver i sin bok Grävande journalistik att “Nyhetsreportern redovisar vad som sägs, oavsett om det är sant eller inte.“ samt att “Reportern misstror allt och alla på ett sätt som kan framstå som snudd på oförskämt.“. Hansson ser alltså en helt avgörande skillnad på en nyhetsreporter och en reporter. Källkritikbyrån består alltså av tre nyhetsreportrar: Åsa Larsson, Jack Werner och Linnea Jonjons.

Det enda Källkritikbyrån har att komma med i sitt “faktagranskande“ är andrahandskällor eller tredje, fjärde eller femte dito. Källkritikbyrån och de tre propagandisterna som är kopplade till den vet ingenting om någonting. De kollar aldrig upp om deras “källor“ verkligen kan sin sak och berättar sanningen.
Det de gör och kallar för journalistik och faktagranskning sker helt utan kritiskt tänkande, utan källkritik och utan undersökning. På denna lösa grund anklagar och smutskastar Källkritikbyrån de som vet bättre för att sprida konspirationsteorier.
Dessutom bygger Källkritikbyråns så kallade granskningar på att märka ord och att vantolka sina offer. Det är i högsta grad oseriöst om syftet är att få fram fakta och sanning. Uppdrag granskning brukar tvärt om ha som princip att låta sina “offer“ få framföra sina bästa argument. Källkritikbyrån gör tvärtom, de hugger på förflugna ord och ogenomtänkta formuleringar.

Det Källkritikbyrån hakar upp sig på när de hoppar på Elsa Widding är att Elsa skrivit “Att WEF sedan gammalt har på agendan att bilda en Världsregering med Klaus Schwab i ledningen är sannerligen ingen hemlighet.”.

Med lite journalistiskt grävande efter förstahandsuppgifter så är det lätt att inse att Elsa Widding har rätt i det hon säger, även om hon inte har bokstavligt rätt. Jag ska nedan ge två exempel. Dels vad WEFs självutnämnde ledare Klaus Schwab sagt offentligt, dels vad WEF-medlemmen, den danske Folketingsledamoten Ida Auken, skrivit på WEFs blogg samt i tidningen Forbes.

Nu styrka Elsa Widdings berättelse om World Economic Forum.

När WEFs ledare Klaus Schwab var på Harvard 2017 sade han nedanstående (som jag översatt från en video på Harvards hemsida från 17:48 till 20:10)

“Ja, det finns faktiskt en idé om att integrera unga ledare som en del av World Economic Forum sedan många år tillbaka.
Och jag måste säga att när jag nu nämner namn som fru Merkel, till och med Vladimir Putin och så vidare, de har alla varit unga globala ledare i World Economic Forum. Men vad vi är mycket stolta över nu är den unga generationen. som premiärminister Trudeau, Argentinas president och så vidare, att vi tränger in i [regerings-]kabinetten. Så igår var jag på en mottagning för [Kanadas] premiärminister Trudeau, och jag vet att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är faktiskt Young Global Leaders av World Economic Forum.
[…]
Det är sant i Argentina och det är sant i Frankrike nu. Jag menar, med presidenten, med den unga globala ledaren. Men vad som är viktigt för mig är dessa Young Global Leaders har en möjlighet att komma hit.
[…]
Och vi har nu inrättat en kurs sedan flera år tillbaka. Och jag tror att det har, att det här företaget har en enorm inverkan eftersom det är en enorm effekt att vara här i en vecka skapar verkligen en stark gemenskap. Och vi, förutom Young Global Leaders, har en stor grupp av unga globala ledare, har vi nu Global Shapers i 450 städer runt om i världen. Jag undrar bara, finns det någon Global Shaper här? Ja, se, se. Global Shapers här.
[…]
Och vad som är häpnadsväckande är att se hur dessa unga människor verkligen har ett annat tankesätt. Och jag har stor beundran för när jag har en grupp Global Shapers i rummet och frågar dem: Tänker ni i globala termer eller i nationella termer? Majoriteten skulle svara i globala termer.“


I en artikel berättar den danska politikern och folketingsledamoten Ida Auken om den framtid hon och WEF vill tvinga oss alla att leva i. Texten är numera borttagen från WEFs hemsida men finns kvar som bevis på webbarkivet WayBackMachine samt på tidningen Forbes hemsida under rubriken Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better.
I Forbes har artikeln dock inte fått det förtydligande [sic!] “Author's note:” som infogades flera år efter artikelns publicering på WEFs hemsida. – WEF blev väl skraja för de reaktioner artikeln mött och ville väl inte stå upp offentligt för sin sinnessjuka framtidsvision. Sedan plockade de alltså bort artikeln helt. – På båda ställena publicerades artikeln i ursprunglig form i november 2016.
Det Ida Auken och WEF drömmer om är följande framtid (som underteckand översatt till svenska):

“Välkommen till år 2030. Välkommen till min stad – eller ska jag säga “vår stad”? Jag äger ingenting. Jag äger ingen bil. Jag äger inget hus. Jag äger inga apparater eller kläder.
Det kanske verkar konstigt för dig, men det är helt logiskt för oss i den här staden. Allt som du ansåg vara en produkt har nu blivit en tjänst. Vi har tillgång till transporter, boende, mat och alla de saker vi behöver i vårt dagliga liv. En efter en blev alla dessa saker gratis, så det slutade med att det inte var meningsfullt för oss att äga mycket.
Först blev kommunikationen digitaliserad och gratis för alla. När sedan ren energi blev gratis började saker och ting röra sig snabbt. Transporter sjönk dramatiskt i pris. Det var inte längre meningsfullt för oss att äga bilar, eftersom vi kunde ringa ett förarlöst fordon eller en flygande bil för längre resor inom några minuter. Vi började transportera oss själva på ett mycket mer organiserat och samordnat sätt när kollektivtrafiken blev enklare, snabbare och bekvämare än bilen. Nu kan jag knappt tro att vi accepterade trängsel och trafikstockningar, för att inte tala om luftföroreningarna från förbränningsmotorer. Vad tänkte vi på?
Ibland använder jag min cykel när jag åker för att träffa några av mina vänner. Jag njuter av motionen och av att åka. Det får liksom själen att följa med på resan. Det är lustigt hur vissa saker aldrig verkar förlora sin spänning: promenader, cykling, matlagning, teckning och växtodling. Det är helt logiskt och påminner oss om hur vår kultur uppstod ur ett nära förhållande till naturen.
I vår stad betalar vi ingen hyra, eftersom någon annan använder vårt fria utrymme när vi inte behöver det. Mitt vardagsrum används för affärsmöten när jag inte är där.
Då och då väljer jag att laga mat till mig själv. Det är enkelt – den nödvändiga köksutrustningen levereras till min dörr inom några minuter. Sedan transporterna blev gratis har vi slutat att ha alla dessa saker inplacerade i vårt hem. Varför ska vi ha en pastamaskin och en crêpebryggare i våra skåp? Vi kan bara beställa dem när vi behöver dem.
Detta underlättade också genombrottet för den cirkulära ekonomin. När produkter omvandlas till tjänster har ingen ett intresse av saker med kort livslängd. Allt är utformat med tanke på hållbarhet, reparerbarhet och återvinningsbarhet. Materialen flödar snabbare i vår ekonomi och kan ganska enkelt omvandlas till nya produkter. Miljöproblemen verkar långt borta, eftersom vi bara använder ren energi och rena produktionsmetoder. Luften är ren, vattnet är rent och ingen skulle våga röra de skyddade naturområdena eftersom de utgör ett sådant värde för vårt välbefinnande. I städerna har vi gott om grönområden och växter och träd överallt. Jag förstår fortfarande inte varför vi tidigare fyllde alla lediga platser i staden med betong.
Shopping? Jag kan inte riktigt komma ihåg vad det är. För de flesta av oss har det förvandlats till att välja saker att använda. Ibland tycker jag att det är roligt och ibland vill jag bara att algoritmen ska göra det åt mig. Den känner till min smak bättre än vad jag gör vid det här laget.
När AI och robotar tog över så mycket av vårt arbete hade vi plötsligt tid att äta gott, sova gott och umgås med andra människor. Begreppet rusningstid har ingen mening längre, eftersom det arbete vi utför kan göras när som helst. Jag vet egentligen inte om jag skulle kalla det arbete längre. Det är mer som tanketid, skapandetid och utvecklingstid.
Under en tid blev allting underhållning och folk ville inte bry sig om svåra frågor. Det var först i sista minuten som vi kom på hur vi skulle kunna använda all denna nya teknik för bättre syften än att bara döda tiden.
Min största oro gäller alla de människor som inte bor i vår stad. De som vi förlorade på vägen. De som bestämde sig för att det blev för mycket, all denna teknik. De som kände sig föråldrade och värdelösa när robotar och AI tog över stora delar av våra jobb. De som blev upprörda över det politiska systemet och vände sig mot det. De lever andra slags liv utanför staden. Vissa har bildat små självförsörjande samhällen. Andra har bara stannat kvar i tomma och övergivna hus i små 1800-talsbyar.
Då och då blir jag irriterad över att jag inte har något riktigt privatliv. Ingenstans kan jag gå utan att bli registrerad. Jag vet att allt jag gör, tänker och drömmer om någonstans är registrerat. Jag hoppas bara att ingen kommer att använda det mot mig.
På det hela taget är det ett bra liv. Mycket bättre än den väg vi var på, där det blev så tydligt att vi inte kunde fortsätta med samma tillväxtmodell. Vi hade alla dessa fruktansvärda saker som hände: livsstilssjukdomar, klimatförändringar, flyktingkrisen, miljöförstöring, helt överbelastade städer, vattenföroreningar, luftföroreningar, social oro och arbetslöshet. Vi förlorade alldeles för många människor innan vi insåg att vi kunde göra saker och ting annorlunda.“

Läs också Komplotten som gav privata vårdindustrin tillgång till våra patientdata som berättar om hur WEF – genom sin lobbying för Boston Consulting Group, som blivit WEFs strategiska partner – orsakade skandalerna vid Nya Karolinska.

Ännu mer information om WEF ambitioner och påverkansmetoder finns att läsa på World Economic Forums hemsida för de som är intresserade.

Är inte detta – WEFs agenda och politiska nätverk och inflytande – något som vi borde upplysas om istället för att Källkritikbyrån och etablissemangets medier avfärdar det som en “konspirationsteori“ och smutskastar budbäraren?

Journalister anser att de vet allt som finns att veta

Med anledning av att TT fått vid spridning i riks- och lokalmedia på ett antal olika artiklar om att Elsa Widding (SD) varit på möte med “konspiraionsteoretiker“ kände jag att jag borde lysa upp deras inskränkta hjärnor. Jag skickade därför nedanstående mejl till TTs redaktionschef och nyhetschefer.


Hej.

Några av dina medarbetare har skrivit olika artiklar om Elsa Widding och att hon varit på möte med konspirationsteoretiker – sådana som hävdar att World Economic Forum i hemlighet försöker ta makten över världen. Men vad vet du och dina medarbetare om den konspirationen? Har ni kollat upp att det inte stämmer? Är det så att ni helt utan undersökning och grund anklagar de som vet bättre än er för att sprida lögner.

När WEFs ledare Klaus Schwab var på Harvard 2017 sade han nedanstående (som jag översatt från en video på Harvards hemsida från 17:48 till 20:10)

“Ja, det finns faktiskt en idé om att integrera unga ledare som en del av World Economic Forum sedan många år tillbaka.
Och jag måste säga att när jag nu nämner namn som fru Merkel, till och med Vladimir Putin och så vidare, de har alla varit unga globala ledare i World Economic Forum. Men vad vi är mycket stolta över nu är den unga generationen. som premiärminister Trudeau, Argentinas president och så vidare, att vi tränger in i [regerings-]kabinetten. Så igår var jag på en mottagning för [Kanadas] premiärminister Trudeau, och jag vet att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är faktiskt Young Global Leaders av World Economic Forum.
[…]
Det är sant i Argentina och det är sant i Frankrike nu. Jag menar, med presidenten, med den unga globala ledaren. Men vad som är viktigt för mig är dessa Young Global Leaders har en möjlighet att komma hit.
[…]
Och vi har nu inrättat en kurs sedan flera år tillbaka. Och jag tror att det har, att det här företaget har en enorm inverkan eftersom det är en enorm effekt att vara här i en vecka skapar verkligen en stark gemenskap. Och vi, förutom Young Global Leaders, har en stor grupp av unga globala ledare, har vi nu Global Shapers i 450 städer runt om i världen. Jag undrar bara, finns det någon Global Shaper här? Ja, se, se. Global Shapers här.
[…]
Och vad som är häpnadsväckande är att se hur dessa unga människor verkligen har ett annat tankesätt. Och jag har stor beundran för när jag har en grupp Global Shapers i rummet och frågar dem: Tänker ni i globala termer eller i nationella termer? Majoriteten skulle svara i globala termer.“

Ännu mer information om WEF ambitioner och påverkansmetoder finns att läsa på deras hemsida. Dock har de tagit bort den mest upprörande texten – den där den danska politikerna Ida Auken berättar om den framtid hon och WEF vill tvinga oss alla att leva i. Dock finns samma text kvar på tidningen Forbes hemsida under rubriken Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better.

Jag tycker det är märkligt att ni i etablissemanget anser att allt som finns att veta om världen, och hur den fungerar, finns i mainstreammedia. Och allt som inte finns där är lögn och propaganda. Den hållningen säger mycket om så kallade journalisters inkompetens. Ni saknar förmåga till kritiskt tänkande och är stolta över att lydigt sprida etablissemangets lögner. Ni anklaga de som är insatta – som känner till andra verkligheter och fakta – för att vara foliehattar och konspirationsteoretiker. Det är faktiskt ni som är de inkompetenta och intelligensbefriade idioterna. Ni tror er vara förmer än de människor ni kränker och som faktiskt är både kompetenta och intelligenta. Denna er självbild och det att ni ständigt kränker min kunskap och intelligens med era lögner gör att jag hatar er. Ni är rent onda och dessutom demokratins dödgrävare.

Magnus Berg


Obildade och intelligensbefriade journalister har stora pboblem med att förstå och ta till sig en komplicerad verklighet. De förstår p.g.a. av sitt undermåliga intellekt inte heller det där med sant och falskt. I ett försök – ja, det är troligen förgäves – att få dem något klokare vill jag ge en lektion om sanning taget ur boken Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark.


Ur Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark

Tre sanningsbegrepp
Sanning är ett mångfacetterat begrepp och kanske borde vi ha flera begrepp för att kunna skilja de olika betydelserna åt. Cusanus kan hjälpa oss i en sådan utredning eftersom man i hans texter kan urskilja tre olika sanningsbegrepp där det första hör till ratiot, det andra till intellectus och det tredje till icke-vetandet. Låt oss se lite närmare på dem i tur och ordning.

Cusanus menar att det i den rena sinnligheten inte finns någon skillnad mellan sant och falskt, den är alltid affirmativ och sann som ett rent bejakande och framträdande. Sinnesintrycken i sig är som de är, om jag hör något så kan jag tolka det fel eller det kan vara en hallucination, men själva sinnesintrycket är helt enkelt det jag erfar och kan därför i sig inte vara falskt. Istället är det på ratiots nivå som det sanningsbegrepp vi vanligen använder oss av dyker upp. Ratiot mäter utifrån sina begrepp och bedömer om något är sant eller falskt. En fråga som »Är detta varmare än +-0°C?« utspelar sig inom ratiots kategorier och mått, och inom dess relation till sinneserfarenheten. Därför kan frågan besvaras med ja eller nej. Detta är en fråga som hör hemma inom kunskapens område: kategorierna är väldefinierade, vadheten entydig och relationen till sinneserfarenheten mätbar. Intellectus har redan gjort sitt jobb, det har fångat upp de centrala vadheterna och lämnat över till ratiot som skapat om dem till kategorier. Ratiot riktar in sig på dessa kategoriers mätbarhet, strävar mot motsägelsefrihet och ger fasta definitioner. Kategorierna blir tydliga genom att de ställs upp som motsatser och fixeras i en oppositionell uppdelning: sant/falskt, ja/nej, 1/0. Ett sammanfallande av motsatserna vore för ratiot en motsägelse. Som Cusanusforskaren Döring påpekar spelar ratiot därför enligt reglerna för en formell logik.

Men inte alla frågor är av detta slag. Om man på liknande sätt lämnar över en fråga som »Finns Gud?« till ratiot så innebär det att de båda begreppen »finns« och »Gud«, och relationen dem emellan skulle vara entydiga. Och att frågan, på grund av denna entydighet, kan besvaras med ja eller nej genom att undersöka om kategorin »Gud« finns som ett objekt i sinneserfarenheten. Men i de flesta kontexter är såväl begreppet »finns« som »Gud« – och särskilt dessa i kombination med och i relation till sinneserfarenheten – långt ifrån entydiga. Därmed är detta en fråga som intellectus inte bör överlåta till ratiot. Intellectus förhållande till en sådan fråga är nämligen inte att omedelbart fälla ett omdöme om huruvida det är sant eller falskt. Istället är uppgiften att undersöka begreppen »finns« och »Gud« och se vilka vadheter det här är frågan om och på vilket sätt ett svar på frågan är sant och på vilket sätt det är falskt, samt hur det relaterar till horisonter av icke-vetande. Intellectus förhåller sig till vadheterna själva, förmår gå på distans och är därmed en reflektionsförmåga. Ratiots räknande och mätande är i sig beroende av redan färdiga enheter. Genom intellectus reflektion kan även räknaren själv bli synlig och dess regler och enheter blir möjliga att undersöka och förändra.

När begreppet postsanning dyker upp idag handlar det sällan om intellectus sanningsbegrepp, utan om ratiots. Hur många människor det finns på ett visst torg vid ett visst tillfälle är något som kan fastställas genom att räkna, eftersom vi är överens om vad en människa är i det här sammanhanget, liksom om vilket torg det är vi menar och vilken tidpunkt. I en fråga där kategorierna är gemensamma och odiskuterbara befinner vi oss i ett oproblematiskt gemensamt ratio och kan skilja sanning från lögn. Här finns inget utrymme för någon alternativ sanning.

Frågan om huruvida till exempel Cusanus teori om ratio och intellectus är sann är en helt annan sorts fråga än ratiots fråga om sanning. Här finns inga kategorier vi är överens om och som kan räknas. En sådan här boks sanning ligger kanske snarare i användbarhet, igenkänning och förklaringsvärde. Är Cusanus teori användbar idag, får den oss att se aspekter av våra liv och samhällsorganisation som vi annars inte skulle fått syn på? Och leder den oss i en riktning vi uppskattar och som stämmer överens med våra värderingar? Det finns en sanning i upptäckandet, eller återupptäckandet, av vadheter som får oss att förstå och utveckla en viss situation. Detta är intellectus sanning.

En sådan sanning måste också ha en kontaktyta med icke-vetandet. Mitt i en maktkamp eller hård debatt finns det inget utrymme för intellectus som kräver ett annat sorts lyssnande, ett lyssnande som inte vet, men som också kan höra saker det tidigare inte hört och förstått. Intellectus är inte blott ett abstrakt tänkande, utan förhåller sig till strömmen av sinneserfarenhet på ett sätt så att det ännu inte avgjorts vilka vadheter som ska tillåtas rikta uppmärksamheten. Här finns en lyhördhet och mottaglighet som sträcker sig utöver ratiots färdigetablerade begrepp. I detta gryningsljus uppfattas stämningar, här finns förundran, nyfikenhet och tillit, men också ångest, rädsla och skräck. Intellectus förhåller sig till det som för människan är ett kaos, men som lovar en framtid. Med försiktiga känselspröt tar den till sig nya vadheter. På liknande sätt kan intellectus undersöka färdiga begrepp och undersökande närma sig den plats där de tog form. Ett begrepp som »demokrati« kan vi många gånger bli allt för färdiga med, vi tror att vi vet vad det är och att det är genomfört en gång för alla. I insikten i det farliga med en sådan position säger man ibland att varje generation måste återvinna demokratin, vilket skulle innebära just att låta demokratin komma till icke-vetandets gräns, för en stund inte veta vad demokrati är: för att kunna se den på nytt. Kanske visar myten om Fågel Fenix, som bränner sig själv för att kunna återuppstå i en ny gestalt, just på intellectusarbetet, där begrepp som blivit allt för stelnade måste dras tillbaka till icke-vetandets aska för att kunna komma tillbaka och göra ratiot levande och forma det på nytt.

I en sådan sanningsprocess kan vi rikta oss åt två olika håll. Vi kan följa kunskapsprocessens rörelse där de vadheter intellectus fångat upp blir definierade kategorier som sinnligheten ställs i dialog med och som därigenom formar ett ratio och en värld att leva inom. Eller så kan vi utgå ifrån ett befintligt ratio och följa med i intellectus rörelse av att undersöka de kanske allt för fixerade kategorierna och relatera dessa till ett icke-vetande. För Cusanus var det viktigaste att fortsätta följa icke-vetandet, men jag skulle snarare vilja betona rörelsen mellan ratio och intellectus som något nödvändigt för en levande mänsklig kultur. När samtidens ratiokultur tenderar att förstå sanning och förnuft bara i relation till ratiot, och missförstår eller blir blind för intellectus roll har vi en haltande förståelse av vår värld. När effektivitet och mätbarhet utgör de centrala värdena kvävs relationen till icke-vetande och förmågan att föra tillbaka centrala begrepp till intellectus för att kunna omarbeta dem försämras. Men det som då glöms bort är att ratiot självt är beroende av intellectus. Och alltså inte bara i kraft av att det en gång för alla upprättat de kategorier ratiot utgår ifrån, utan också för att dessa kategorier ska kunna fortsätta hållas levande. Idag kallar vi det för kritiskt tänkande eller kanske för reflektion. Med hjälp av Cusanus terminologi kan vi påpeka att ratiot utan intellectus stelnar och glider bort från strömmen av sinnesintryck och situationernas minima. Vi behöver icke-vetandet och intellectus sensibilitet för att behålla kontakten med världens och det levandes överflödande horisonter, och därmed för att behålla kontakten med någon sorts sanning. Även ratiots sanning blir i förlängningen utarmad när kategorierna blir allt för stelnade.


Den hopplösa kampen mot dumheten går vidare…

Komplotten som gav privata vårdindustrin tillgång till våra patientdata

Boken Konsulterna : kampen om Karolinska av Anna Gustafsson och Lisa Röstlund, läste jag när den kom ut sommaren 2019. Det förvånade mig att två Dagens Nyheter-journalister kunde skriva så som de gör om World Economic Forum, Boston Consulting Group och kopplingen till svenska Ichom. Detta rörde sig bara om ett fåtal sidor i boken, men ändå. Det är en konspirationsteori från den verklighet etablissemangets medier medvetet blundar för.
Jag undrar om författarna under sina många år på Dagens Nyheter har kunnat publicera något lika väsentligt där? Att bli upplyst om att vårt samhälle styrs bakom kulisserna – inte demokratiskt – och att politikerna bara är ryggradslösa medlöpare till storföretagen är något som mainstreammedia alltid mörkar. Därför är nedanstående utdrag ur boken viktig information för att förstå detta dolda samarbete mellan storföretag och politiker.


OM WORLD ECONOMIC FORUM, BOSTON CONSULTING GROUP OCH KOPPLINGEN TILL SVENSKA ICHOM.

Den schweiziska organisationen World Economic Forum samlar några av världens mäktigaste inom politik och näringsliv till det årliga toppmötet i Davos – men även löpande i olika fora. Organisationen erbjuder bolag att bli »partners«, och då åtnjuta exklusiva fördelar: skräddarsydda engagemang baserade på bolagets specifika strategi. Beroende på nivå av partnerskap kan bolagen välja på vilken nivå man har möjlighet att påverka WEF:s agenda. Högst påverkansmöjligheter har »strategiska partners«, som »utformar framtiden genom att långtgående bidra till att utveckla och implementera Forum-projekt och världsledande offentlig-privata dialoger«.
Inom området hälsa är det Boston Consulting Group som blivit World Economic Forums strategiska partner. I början av 2018 släpper duon en rapport: Value in Healthcare – Mobilizing cooperation for health system transformation, Värde i sjukvården – Mobilisering av samarbete för att transformera sjukvårdssystemet.
I styrkommittén för projektgruppen som tagit fram rapporten sitter en rad i sammanhanget välkända namn: Michael Porter, tillsammans med nederländske hälsoministern, Christina Rångemark Åkerman från Ichom [International Consortium for Health Outcomes Measurement, bildas 2012 av Stefan Larsson, Michael Porter och Martin Ingvar, professor
på Karolinska institutet.] och Stefan Larsson. Bland referenserna som World Economic Forum och BCG bygger sin rapport på finns en rapport skriven av Stefan Larsson och Ichom.

En månad senare sker ytterligare en förstärkning – precis som Michael Porter och BCG sedan ett decennium förespråkat – i banden mellan industrin och vårdgivare globalt, för att samarbeta kring patientdata. Europeiska läkemedelsindustrins branschorganisation, Epfia, går tillsammans med Ichom ut med att man nu bildar en strategisk allians för att driva på mätningar av kvalitet och införandet av värdebaserad vård.

[…]

Samma månad kommer ett brev från chefen för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD:s direktorat för sociala frågor, till socialdemokratiska ministrarna Annika Strandhäll och Lena Hallengren vid socialdepartementet.
Brevet är en uppmaning, som gått ut till alla hälsoministrar i de 36 medlemsländerna, om att ansluta sig till något helt nytt – Parisinitiativet, Patient-Reported Indicators Survey initiative.
Sedan 2017 har OECD nämligen antagit värdebaserad vård som strategisk policy, och det är genom Parisinitiativet som det ska spridas.
Ett foto underifrån av män och kvinnor klädda i vita och blå vårdkläder, som står tätt intill varandra i ring och håller varandras händer i mitten av cirkeln, inleder en 89-sidig rapport där alla ministrarna manas att ta fem kritiska och nödvändiga steg: möjliggöra mätning av vårdresultat. Balansera kompromissen mellan patienters integritet, och att dela data. Underlätta samarbete, koordination och partnerskap genom vårdflöden, fokusera konkurrens på värde. Och göra det möjligt även för läkemedels- och bioteknikindustrin att bidra mer aktivt till värdebaserad vård.
I en av grundrapporterna bakom den nya policyn återfinns Boston Consulting Groups graf som felaktigt visar hur kostnaden för svensk sjukvård skenar jämfört med BNP. Och i expertgruppen bakom OECD:s rekommendationer sitter dåvarande vd:n för Ichom, som snart ska bli chef för BCG i tyska München och ansvarig för konsultbolagets arbete med värdebaserad vård inom sektorn medtech.
I brevet till de svenska ministrarna skriver OECD-direktoratets chef att initiativet behandlas i OECD:s hälsokommitté som samlar topptjänstemän från medlemsländerna och där ordförandeposten innehas av generaldirektören för Sveriges kommuner och landsting.

[…]

En första pilot ska genomföras 2020, med insamling av patientrapporterade data från kroniskt sjuka om levnadsvanor och upplevelser av vården, som ska samköras med känsliga uppgifter om patienternas bakgrund och olika diagnoser. Därefter ska insamling av data göras återkommande. Vårdgivares kvalitet ska kunna jämföras och patienterna ska kunna följas under lång tid.
Initiativet marknadsförs som sjukvårdens motsvarighet till skolans Pisaundersökning – en internationell jämförelse mellan deltagande länders vårdkvalitet. Men en stor skillnad är att Parisinitiativet dessutom innebär en storskalig insamling av det Stefan Larsson ett decennium tidigare kallade »guldet« – patientdata. Ichom och OECD har nämligen gjort en överenskommelse om att samla patientdata från alla deltagande länder i en speciell »Parisdatabas«.
Regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utreda nytta, genomförbarhet, kostnader och de etiska och juridiska förutsättningarna för Sverige att delta, och i december 2018 kommer myndigheten med en rapport.
Med de fakta som hittills finns är det omöjligt att avgöra om initiativet kan tillföra någon nytta för vårdens utveckling, slår myndigheten fast. Ländernas olika urval av vilka vårdgivare som ska ingå, liksom olikheter i hur vården organiseras, kommer att göra möjligheten till internationella jämförelser – vilket sägs vara huvudsyftet – svår. Dessutom: Evidens för att någon nytta med att överhuvudtaget använda patientrapporterade mått, PREMs och PROM:s, saknas.
Kostnaderna för initiativets första tre år beräknas bli 72 miljoner kronor för OECD, som får bidrag från bland andra EU-kommissionen och frivilliga donationer från OECD-länder. Utöver det ska de deltagande länderna täcka direkta kostnader på upp till 4 miljoner kronor per år – en miljon per år direkt till OECD, och utöver det kostnader för projektledning, datainsamling, fältbesök, nationella möten, kommunikationsinsatser, nationella experter för förankring – och indirekta kostnader som väntas belasta alla deltagande vårdgivare och patienterna. Nyttan relaterad till kostnaden är även en fråga – undersökningens »uppifrån-och-ner-perspektiv« gör att enskilda vårdgivare inte kan påverka utformningen och anpassa den till lokala förhållanden.
Stora etiska och juridiska hinder finns också. Datan som ska lämnas ut till »OECD och dess framtida samarbetspartner« utgörs av känsliga personuppgifter om hälsa och ekonomi. Socialstyrelsens hälsodataregister skyddas av absolut sekretess och tillåter inte en behandling av uppgifterna som en utlämning skulle kräva. Det är även »tveksamt« om lagen stödjer att enskilda vårdgivare lämnar ut uppgifterna. Svensk lag skulle alltså behöva ändras för att data ska kunna lämnas ut.

Parisdatabasens syfte har »ännu inte definerats«, vilket gör att patienten riskerar att ge sitt medgivande till en användning som inte går att förutse, och det tycks inte finnas någon möjlighet för patienten – som det gör i de nationella kvalitetsregistren – att återkalla sina uppgifter och begära att få dem raderade.
Socialstyrelsens rapport avslöjar även ett fundamentalt frågetecken – ett frågetecken som spär på misstankarna som väckts av många med inblick i BCG:s och övriga bolags intresse i värdebaserad vård. Misstankar om att det hela handlar om något annat än »patienten först« – att konceptet i själva verket utgör en fasad för att samla in guldet – stora mängder patientuppgifter.
För även om det skulle finnas juridiskt stöd för dataöverföring, innebär en överföring av känsliga personuppgifter alltid en risk i relation till den personliga integriteten, konstaterar Socialstyrelsen. Ändå har OECD varit tydliga med att det är just personuppgifter man vill samla in till databasen. Socialstyrelsen ifrågasätter varför – varför räcker det inte med att bara få aggregerade data – samlad statistik? Databearbetning och analys skulle kunna ske på nationell nivå, enligt en internationellt överenskommen metod, och resultaten delas med OECD, föreslår myndigheten. Men det duger inte. Varför? Den grundläggande frågan har den ekonomiska samarbetsorganisationen häpnadsväckande nog inte kunnat svara på.
Rättigheterna till uppgifterna i databasen ska ägas av OECD, som ännu inte slutit avtal med den underleverantör som kommer att ha en allomfattande roll. Det handlar om en konsult som ska upphandlas, efter beslut av OECD, och som ska stå för det operativa genomförandet av Parisinitiativet – leda, samordna, ansvara för utformning av frågor, datasäkerhet och former av dataöverföring, bearbetning och analys och rapporter baserat på undersökningsresultaten. Konsulten kommer att förvalta all insamlad persondata – och när kontraktet löper ut är planen att OECD ska ta över och konsulten »radera samtliga insamlade data«. Upphandlingsunderlaget är i flera delar otydligt om vem som egentligen äger rätten till data.
Givet databasens »breda syfte« och det faktum att inget avtal ännu slutits mellan OECD och underleverantören är det enligt myndigheten »i dagsläget inte möjligt att bedöma om uppgifterna skulle kunna lämnas ut till Paris-databasen utan att någon särskild lider skada eller men«.
OECD har tecknat en mycket kortfattad avsiktsförklaring med Ichom om att samarbeta »kring aktiviteter av ömsesidigt intresse med fokus på insamling, analys och rapportering av patientrapporterade mått för internationell jämförelse.« OECD får genom överenskommelsen rätt att använda Ichoms resultatmått, och Ichom får rätt att utse deltagare till OECD:s expertgrupp HCQO, Working Party on Health Care Quality and Outcomes. Samarbetet uppges inte medföra några ekonomiska mellanhavanden, utan utgöras av ett rent kunskapsutbyte på expertnivå.
Det behöver klargöras, understryker Socialstyrelsen, vem som äger tillgång och rätt till den persondata som samlas in av OECD – gällande såväl den ännu okända konsulten Ichom. »Det är exempelvis viktigt att beakta risker för eventuell vidareförmedling eller vidareförsäljning av data i OECD:s framtida internationella dataset«.
Men trots frågan om kostnaden och nyttan, de svåra juridiska och etiska hindren att lämna ut känsliga personuppgifter från svenska patienter till den Ichom-initierade OECD-databasen, och den viktiga frågan om varför ens uppgifterna behöver lämnas ut – som förblivit obesvarad – så förespråkar Socialstyrelsen att Sverige bör ansluta sig. Eftersom Parisinitiativet handlar om »utveckling av ett värdefullt kunskapsområde« med möjligheter till internationella jämförelser finns fördelar att vara med. Som deltagare kan Sverige vara med och påverka utformningen av projektet, så att juridiska frågor klarläggs. Dessutom får Sverige möjlighet att bidra med sin kompetens.
Och Socialstyrelsen slår fast att den gällande svenska lagstiftning som hindrar utlämning till databasen kan komma att ändras. Den statliga utredningen Rätt att forska, föreslår i juni 2018 en uppluckring av lagen. Sekretess ska kunna brytas för att lämna ut uppgifter till europeiska forskningsdatabaser – utan att forskningsändamål är specificerade eller tydligt avgränsade, utan att samtycke behövs från dem som registreras, och utan att de registrerade ens behöver få information om att deras uppgifter lämnas ut och behandlas i ett annat land.

[…]

Vallöftet om att göra patientdata från den unika VAL-databasen, som rymmer information om två miljoner stockholmares hälsa, mer lättillgänglig för industrin, infriades snabbt av den nytillträdda grönblå alliansen.

Världskonspirationen som inkluderar våra politiker och medier och avskaffar vår demokrati

FN-organet UNDPs rapport Human Development Report 2022 och dess föreslagna lösningar är en omskrivning av den agenda Klaus Schwab och hans rikemansklubb World Economic Forum har.
Om WEFs enorma inflytande över världens politik skröt Klaus Schwab under ett framträdande på universitetet Harward i USA 2017 (17:45 in i videon).

“Yes, actually, there’s this notion to integrate young leaders as part of the World Economic Forum since many years.
And I have to say, when I mentioned now names like Mrs. Merkel, even Vladimir Putin, and so on, they all have been Young Global Leaders of the World Economic Forum. But what we are very proud of now, the young generation like Prime Minister Trudeau, president of Argentina, and so on, that we penetrate the cabinets. So, yesterday, I was at a reception for Prime Minister Trudeau, and I know that half of his cabinet or even more than half of his cabinet are actually Young Global Leaders of the World Economic Form.
[…]
It’s true in Argentina, and it’s true in France now. I mean, with the president, with the young global leader. But what is important for me is those Young Global Leaders have an opportunity to come here.
[…]
And we have established a course now since several years. And I think it has, this corporation has a tremendous impact because being here for a week really creates a strong community. And we, in addition to the Young Global Leaders, we have now the Global Shapers in 450 cities around the world. I just wonder, is there any Global Shaper here? Yeah, see, see. Global Shapers here.
[…]
And what is astonishing is to see how those young people really have a different mindset. And I have great admiration because when I have a group of Global Shapers in the room and then ask them, are you thinking in global terms or national terms? The majority would say in global terms.”

översatt till svenska:

Ja, det finns faktiskt en idé om att integrera unga ledare som en del av World Economic Forum sedan många år tillbaka.
Och jag måste säga att när jag nu nämner namn som fru Merkel, till och med Vladimir Putin och så vidare, de har alla varit unga globala ledare i World Economic Forum. Men vad vi är mycket stolta över nu är den unga generationen. som premiärminister Trudeau, Argentinas president och så vidare, att vi tränger in i [regerings-]kabinetten. Så igår var jag på en mottagning för [Kanadas] premiärminister Trudeau, och jag vet att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är faktiskt Young Global Leaders av World Economic Form.
[…]
Det är sant i Argentina och det är sant i Frankrike nu. Jag menar, med presidenten, med den unga globala ledaren. Men vad som är viktigt för mig är dessa Young Global Leaders har en möjlighet att komma hit.
[…]
Och vi har nu inrättat en kurs sedan flera år tillbaka. Och jag tror att det har, att det här företaget har en enorm inverkan eftersom det är en enorm effekt att vara här i en vecka skapar verkligen en stark gemenskap. Och vi, förutom Young Global Leaders, har en stor grupp av unga globala ledare, har vi nu Global Shapers i 450 städer runt om i världen. Jag undrar bara, finns det någon Global Shaper här? Ja, se, se. Global Shapers här.
[…]
Och vad som är häpnadsväckande är att se hur dessa unga människor verkligen har ett annat tankesätt. Och jag har stor beundran för när jag har en grupp Global Shapers i rummet och frågar dem: “Tänker ni i globala termer eller i nationella termer? Majoriteten skulle svara i globala termer.

För att förstå mer om WEFs inflytande över världen – din röst som valboskap betyder inget, de stora frågorna avgör Schwab och WEF – så titta på SwebbTV-programmen där Hans Erixon berättar om WEF. Det första programmet handlar om hur World Economic Forum är organiserat, vilka som får vara med, hur de påverkar och styr världens politiker, m.m. Uppföljningsprogram handlar om hur World Economic Forum sätter agendan för FNs Agenda 2030 och vad agendan innebär.
Med kunskaper om WEF är det lätt att genomskåda varifrån UNDP fått sina framtidsvisioner.

Vi ska starta om världen säger WEF. FN och kören av politiker instämmer. Det ska bli en värld där vi inte ska få äga något. Men WEFs medlemmar ska så klart få äga, De ska ju äga det vi i vår tur ska få hyra. Läs hur den danska politikern och WEF-medlemmen Ida Auken beskriver sin och WEFs framtidsvision i en text med rubriken Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better.

Fascismen är son till liberalisen, skrev Max Horkheimer och Frankfurtskolan utifrån sina erfarenheter från nazityskland. Fascismen är ett oundvikligt resultat av kapitalismens liberala fas – den fas vi nu är i, och som accelererar med WEF och FNs agenda, och som innebär att allt, precis allt, är ute på den ekonomiska marknaden. Vilket innebär att människor förlorar sin trygghet och kontrollen över sina liv. Det Frankfurtskolan avsåg var att människor skulle börja rösta på fascistiska partier för att de i dem såg sitt enda hopp. Men dagens hotande fascims är i stället den uppifrånfascism som idag genomdrivs av våra etablierade politiker när de sätter världens agenda utifrån storföretagens önskemål. Stater och storföretag ingår idag en helig maktallians över huvudet på befolkningen.
För att genomdriva detta finns olika verktyg. Ett är internationella organisationer som FN och EU. Går man med där är man låst till deras agenda och övernationella lagstiftning. Ett annat är frihandeslavtal som också bakbinder den nationella lagstiftningen och gör den oåtkommliga för demokratisk påverkan.

Rickard Allvins bok Frihandelns fångar tar upp hur demokratin urholkats av frihandelsavtalen – avtal som också implementerats efter påverkan från WEF och globala storföretag över huvudet på befolkningen.
Ett exempel i boken är att ett förbud mot vinster för skolföretag – som socialdemokraterna drev hårt i valrörelsen – skulle strida mot frihandelsavtalens investeringsskydd. Därmed skulle företagen kunnat utkräva skadestånd – för uteblivna vinster – av svenska staten om vinstförbud blivit en realitet efter valet. Troligen var detta ett falskt socialdemokratiskt vallöfte som aldrig var ämnat att genomföras.
Rickard Allvin skriver också om den ungerske samhällsforskaren Karl Polanyi som i sitt epos ’Den stora omdaningen’ förklarade högerextremismens framgångar som en konsekvens av marknadsliberalismen och idén om en självreglerande marknad. Precis samma slutsats som Frankfurtskola drog. Därav såg Polanyi det som en naturlag att nazister och fascister fick makten som en följd av 20-talets laissez-faire ekonomiska politik. Rickard Allvin skriver:

”Vad som skiljer Polanyi från många andra samtida tänkare är att han menar att fascismens maktövertagande inte är någon slump. I stället är det ett resultat av det han beskriver som marknadens expansion och försök att varufiera centrala samhälleliga inslag som arbetskraft, pengar och natur. […] Försöken att etablera ett sådant utpräglat marknadssamhälle kommer att skapa våldsamma motreaktioner när människor försöker skydda sig själva och sitt samhälles intressen från ´marknadens vassa kanter´.”

Rickard Allvin berättar att fascismen var inte bara hat – den erbjöd också robust social välfärd, en omfattande välfärdsstat och värnade om gratis högre utbildning, barnbidrag, pensioner och allmän sjukförsäkring och erbjöd människor ett skydd från marknadens effekter i en tid av stora omvälvningar – och hänvisar till en artikel av Sheri Berman, amerikansk professor och hedersdoktor vid Uppsala universitet, med rubriken It wasn’t just hate. Fascism offered robust social welfare.

Så när man inom etablissemanget varnar för hotet mot demokratin så kan man konstatera att vi inte har någon demokrati och att fascismen är den räddning som undersåtarna kan förlita sig på mot globalisterna och de köpta politikernas överhetsfascistiska samhällsförstörelse. Inte för att jag hoppas Sverige blir styrt av fascister eller nazister men jag tror ändå det är bättre att styras av demokratiskt valda fascister än av självutnämnda härskare som aldrig respekterat demokratin; överhetsfascister som Klaus Schwab och globalisterna i World Economic Forum och deras lakejer de korrupta politikerna och tjänstemännen i EU och FN.

Det borde vara uppenbart för de flesta att miljö och klimat är skenmål för att motiveras ökad konsumtion. Hade omtanken varit just miljö, klimat och naturresurser hade man börjat med att förbjuda reklam. Men det har ingen pratat om. I stället ska vi konsumera mer av allt nytt, och påstått hållbart, de globala storföretagen vill sälja.
Ni minns väl förbjudet av vanliga glödlampor i syfte att spara el. Nu är det i stället så att allt ska drivas med el, även sådant som aldrig tidigare krävde kontinuerlig el för att användas, såsom vägskyltar, skyltar i hissar, reklamskyltar, cyklar, bilar m.m.
Ni minns väl etanolbilarna. De skulle vara miljövänliga sade det. Men sedan när försäljningen kommit långt kom man plötsligt på att det skulle behövas allt för mycket jordbruksmark för att odla energigröda till bilarnas behov. Kunde man inte ha räknat ut det tidigare? Det borde man ha gjort innan man lurade på individer och nationer en ohållbar “lösning”. Jacob Nordangård doktorerade 2012 på att reda ut hur etanolbilarna blev en realitet. Doktorsavhandlingen heter i ORDO AB CHAO – Den politiska historien om biodrivmedel i den Europeiska Unionen – Aktörer, nätverk och strategier.
I boken En klimathistoria av Sven Börjesson berättar han bl a om hur man genom proxydata – historiska lämningar av växer och djur som tidsbestäms med kol 14 metoden kan eftersom de har olika krav på sin livsmiljö vad gäller temperatur m.m. ge kunskap om hur klimatet var på platsen när växten eller djuret levde. Därmed är det helt klart att klimatet på jorden genom årmiljoner varierat, helt utan mänsklig påverkan. Sven Börjesson berättar också om de ny påstått hållbara teknikernas påverkan:

“En omställning till dagens förnybara energi kräver enorma mängder naturresurser. IEA (International Energy Agency) skriver i en rapport från 2021 att det handlar om en energiomställning från det bränsleintensiva till det materialintensiva ”The shift from a fuel-intensive to a material-intensive.” Behovet av de mineraler som idag finns i begränsade mängder som nickel, kobolt, koppar, litium, jordartsmetaller m. fl. är många gånger större för att bygga vind- och solkraft än för att bygga gas- och kärnkraft.
Solkraft kräver sex gånger mer av den typen av mineraler än gaskraft, för att producera samma mängd el. Vindkraft till lands kräver nio gånger mer mineraler och vindkraft till havs 14 gånger mer mineraler än gaskraft. En elbil kräver sex gånger mer mineraler än en bensindriven bil, enligt IEA.
[…]
Enbart gruvindustrins nödvändiga expansion för att tillfredsställa vindoch solkraftens behov av mineraler kan blir ett större hot mot biologisk mångfald än om motsvarande energi produceras av fossila bränslen. Det menar Sonter i en studie från 2020: ”These new threats to biodiversity may surpass those averted by climate change mitigation.”
Avfall från vind- och solkraft kommer att bli ett enormt problem. Det enda tänkbara är återvinning, men det är dyrt och svårt att få att fungera globalt. I stora delar av världen kommer uttjänta solpaneler att hamna på deponi eller grävas ner. Detsamma gäller för vindkraftverkens vingar. De betong och stålfundament som ett vindkraft vilar på kommer att förbli i marken.”

Men de internationella storföretagen kommer att hinna göra sig en rejäl hacka innan någon i offentligheten får säga att kejsaren är naken.

Världen är utsatt för en konspiration. Eftersom jag är konspirationsteoretiker så letar jag samband. T ex är IPCCs [FNs klimatpanel] uppgift att:

“The Intergovernmental Panel on Climate Change shall concentrate its activities on the tasks allotted to it by the relevant WMO Executive Council and UNEP Governing Council resolutions and decisions as well as on actions in support of the UN Framework Convention on Climate Change process.”

översatt till svenska:

FNs klimatpanel ska koncentrera sin verksamhet på de uppgifter som den tilldelats genom relevanta resolutioner och beslut från WMO:s verkställande råd och UNEP:s styrelse samt på åtgärder till stöd för processen inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

Uppgiften är alltså inte att bedriva objektiv forskning utan att stödja dessa politiska organisationer. I den uppgiften ingår att hävda att det är koldioxidutsläpp som förändrat klimatet, ett klimat som alltså genom historien ändrat sig fram och tillbaka alldeles oavsett människans påverkan. Av den anledningen mörkas numera det IPCC berättade i sin rapport 2013:

“Den energi (värme) som solstrålningen för med sig till jordens klimatsystem anges i W/m2 (watt per kvadratmeter). Den siffra som nämns i kapitlet är en ökning med 2–3 W/m2och årtionde. Ett energitillskott på 2–3 W/m2och årtionde mellan mitten av 1980-talet fram till år 2000 betyder en ökning på 3–4,5 W/m2för de 15 åren. Det kan jämföras med att IPPC i rapporten beräknar att människans utsläpp av koldioxid från 1750 till 2011 har lett till ett energitillskott på 1,82 W/m2.”
(Citerat ur Sven Börjessons bok En klimathistoria. Uppgiften om solinstrålning finns i IPCC-rapporten på sidan 184.)

När man sedan tänker på att FN och globalistorganisationen World Economic Forum har ingått partnerskap som bl a ska fokusera på följande så förstår man vartåt det lutar.

“Financing the 2030 Agenda – Mobilize systems and accelerate finance flows toward the 2030 Agenda and the UN Sustainable Development Goals, taking forward solutions to increase long-term SDG investments.”
“Climate change – Achieve clear, measurable and public commitments from the private sector to reach carbon neutrality by 2050, help create public-private platforms in critical high-emitting sectors, and scale up the services required to adapt to the impacts of climate change.”

översatt till svenska:

Finansiering av Agenda 2030 – Mobilisera system och påskynda finansieringsflöden för Agenda 2030 och FN:s mål för hållbar utveckling, och ta fram lösningar för att öka långsiktiga investeringar i målen för hållbar utveckling.”
“Klimatförändringar – Uppnå tydliga, mätbara och offentliga åtaganden från den privata sektorn för att nå koldioxidneutralitet senast 2050, bidra till att skapa offentlig-privata plattformar i kritiska sektorer med höga utsläpp och utöka de tjänster som krävs för att anpassa sig till klimatförändringens effekter.

Här skulle våra medier ha en uppgift att fylla så att vi i demokratisk ordning själva skulle kunna besluta om vår framtid. I ställer är media marknadsförare av globalisternas nya sköna värld som den danska politikern och WEF-medlemmen Ida Auken drömde om. Det beror på att media är ägda av samma finansintressen som ligger bakom WEF och de globala storföretag som ska profitera på omställningen. Varför SVT och SR, som vi tvingas betala till, sänder ut samma marknadsföring för WEFs och globalisternas agenda som de privata medieföretagen kan bero på två saker. Antingen är de fega och rädda för att få kritik från en konform privat mediekår. Eller är de inkompetenta och använder de privata medierna som källor/facit och lata som inte bryr sig om att leta efter annan information än den lättilgängliga som finns mitt framför ögonen på dem.

Ida Aukens text fanns tidigare på WEFs hemsida men är nu bortplockad. Kanske var den framtiden för kontroversiell för att spridas till allmänhetens medvetanden. Den kan dock ses lagrad hos internetarkivet Wayback Machine.

Nu är det enbart vi själva kan rädda oss från den typen av fascistisk framtid som WEF, politiker och media vill påtvinga oss. Politiker och media är storföretagens femtekolonnare.