**Följande text framfördes i P1:s Klarspråk 2003-06-13**
Det har framförts synpunkter här i Klarspråk på att politikerna själva skulle vara mer lämpade att fatta beslut i EMU-frågan än medborgarna.
För oss som har minnet av EU-valet 1994 i färskt minne framstår det alldeles klart att politikerna är helt inkompetenta för att fatta bra beslut. Det förnuft och goda omdömme som finns bland medborgarna finns tyvärr inte i riksdagshuset. Nu, snart tio år efter EU-valet, vet vi att ja-sidans löften var helt tagna ur intet.
· Vi har fått salmonella i Sverige.
· Den ansvarsfulla svenska alkoholpolitiken har slagits i spillror.
· Den ökade konkurrans som skulle leda till lägre priser har inte infriats.
I stället har vi genom EU:s förordningar tvingats avreglera på många områden. Vilket lett till sämre service och högre priser för oss konsumenter.
Det inflytande som vi skulle få över EU:s politik har visat sig vara en ren lögn. Ja-sidan sa att vi skulle gå med för att påverka. Vi har påtvingats idel försämringar utan att få igenom något av vår svenska välfärdsmodell i EU.
Snart har EU:s nyliberala lagar totalt krossat den svenska välfärden. Och ett medlemskap i EMU lär bli spiken i kistan.
Att då påstå att det skulle gå att sätta våra bevisligen obildbara politiker på skolbänken och tro att dessa skulle klara av att fatta ett klokt beslut är ansvarslöst naivt. Vi hör ju vilka löften ja-sidan framför inför det här valet. I mångt och mycket är det samma löften som gavs för tio år sedan. Löften om ekonomisk tillväxt och låg arbetslöshet m.m m.m.
Nog för att våra politiker är valda för att representera oss, men det gör de inte. För våra politiker lär EMU ge nya karriärvägar och höjda löner. Men när den ekonomiska krisen drabbar landet är det inte dessa ansvarslösa trygghetsnarkomaner som drabbas. Då blir det löntagarna som genom arbetslöshet och försämrad socialförsäkring får bära ansvaret för EU och EMU. Allt medans politikerna fortsätter leva gott på oskäliga löner, oskäliga inkomstgarantier och oskäliga pensioner.